Sista delen: Maktlöshet och hopp

Visar 2 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #37202
      Anna Stenberg
      Deltagare

      Jag uppskattade verkligen berättelsen och är så glad att ni valde den, så att det blev av att jag efter säkert närmare 50 år läste om den. Som jag skrivit tidigare, slogs jag framför allt likheten med villkoren för våra dagars flyktingar och alla tiders flyktingar och hur familjen Joads historia gjorde det möjligt att, åtminstone delvis, få en ökad förståelse för hur det måste kännas att lämna allt och inte veta något om framtiden. Detta uttrycks på många ställen i boken. Ett exempel av många är när Tom ska ge sig iväg efter att han slagit ihjäl en man. Mamman säger: “En gång hade vi våran jord. Det gick en gräns omkring oss då. Gamla dog och nya föddes, men vi var alltid ett och samma – vi var familjen – på någe sätt rent och tydligt. Men nu är ingenting tydligt längre. Ingenting får jag klarhet i. Det finns ingenting som håller ihop oss klart. /…/ Pappa är inte densamma som förr. Han är inte överhuvud för oss./…/ Winfield – vad ska det bli av honom på det här sättet? Han börjar bli alldeles vild och likadant är det med Ruthie – som djur blir de. Ingenting har man att hålla sig till.” Det är väl den här utvecklingen som drabbar många av de invandrarfamiljer vi har i Sverige, familjer som tappat fotfästet och faller isär, pappan som varit det självklara överhuvudet och auktoriteten förlorar den rollen och barnen – ja vi vet ju hur det gått för alltför många av dessa barn.

      • #37424
        Gnesta bibliotek
        Deltagare

        Ja, det är intressant att en bok som är skriven för så länge sedan är lika aktuell idag. Skildringen av själva resan/flykten som är svår men då man hela tiden har ett mål och en dröm att hålla sig fast i. För att sedan när man är framme mötas av nya svårigheter och se drömmen krasas sönder, eller behöva formulera om den.
        Också som du nämner – hur stor en plats betydelse är för den som har levt där i generationer. Att behöva lämna den för något främmande där man inte har sina rötter.

        Det är fint med böcker man kan återkomma till och se nya saker i. Kul att du tyckte om bokvalet!

    • #37178
      Sara
      Deltagare

      Jag tyckte mycket om boken. Familjen Joads öde berörde mig. Och även bifigurerna runt om i berättelsen. John Steinbeck lyckas göra personerna i berättelsen levande, jag såg dem verkligen framför mig under läsningen! Jag har läst boken tidigare för länge sedan och nu när mitt äldre jag läser om den upptäcker jag andra saker. Till exempel mamman i familjen och hennes roll.

      • #37180
        Gnesta bibliotek
        Deltagare

        Ja, det är intressant med mammans roll i familjen och hur den förändras när de tvingas ge sig av från gården. Det kan nog läsas som en del av en större samhällsförändring där också förhållandena mellan könen är under omvandling. Personerna i boken verkar själva vara medvetna om förändringen och kommenterar den. Ett exempel är när pappan i familjen Joad mot slutet av boken säger: ”Ja, konstigt är det! Att kvinnan får ta hand om familjen. Det är hon som säger att nu gör vi så och nu far vi dit. Och jag bryr mig inte om någonting.” Mamma Joad svarar: “Kvinnor har lättare att förändra sig, sa mamma tröstande. Kvinnan hon har hela sitt liv i sina armar. Karln har alltihop i huvet. Grunna inte över det.”

      • #37179
        Sara
        Deltagare

        Jag fastnade också för hur John Steinbeck skildrar personerna genom deras handlingar, vilket vi pratat om tidigare. Hur han med små medel kan visa människors empati, respekt och solidaritet för varandra. I den första delen beskrivs när Tom och predikanten träffas för första gången. Tom bjuder predikanten på en sup och när han tar emot flaskan igen torkar han inte av flaskhalsen innan han själv dricker, detta av artighet för den andre. En sådan liten detalj ger mig som läsare så mycket information om Tom, om predikanten, om situationen. Så fint gjort!

    • #37068
      Gnesta bibliotek
      Deltagare

      Verklighetens Kalifornien är något helt annat än vad familjen trodde och hoppades. Det finns mat, men den slängs i floden eller bränns upp på fälten för att priserna inte ska pressas ner. Det finns jobb, men det finns samtidigt för många desperata och hungriga som vill jobba. ”Den amerikanska drömmen” verkar bara vara möjlig för den som redan har. Samtidigt kan det finnas en väg fram – styrkan i gemenskapen med andra.

      Vad tyckte du om läsningen? Fanns det något i boken som du särskilt fastnade för? Vad tyckte du om John Steinbecks berättarteknik – att blanda kollektiva röster med den enskilda familjen Joads berättelse?

Visar 2 svarstrådar
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.