[Sara]

Det går inte att missa vilka John Steinbeck ser som hjältar i berättelsen. Han låter dem komma till tals genom att måla upp scener av mänsklighet och värme mitt i det karga och eländiga. Att tillsammans skramla ihop pengar till någon som behöver och lägga i en hög utanför tältet till exempel eller att lämna alldeles för mycket i dricks.

[Anna Stenberg]

De som själva är utsatta är egentligen de enda som riktigt kan förstå den situation som familjen Joad och andra befinner sig i och därför vill de dela med sig av det lilla de har om de kan. Men jag tror också att motsatsen finns, alltså att man hårdbevakar de futtiga ägodelar eller pengar man har av rädsla för att själv få det ännu sämre. Människors goda såväl som mindre goda sidor förstärks och förtydligas i krissituationer.

[Gnesta bibliotek]

Ja, i berättelsen skildras verkligen både hur svårigheter och fattigdom kan ta fram goda sidor i människor och hur desperata människor på svältgränsen börjar slåss med varandra för sin egen och sin familjs överlevnad. När lönen sänks på persikoplantagen är det svårt är det att protestera eftersom de alltid finns ännu hungrigare människor som är beredda att jobba i timmar för en bit bröd. Det blir till och med slagsmål om persikorna på träden.

[Gnesta bibliotek]

Det är tydligt att författarens lojalitet finns hos Familjen Joad och alla andra som tvingas lämna sina hem i jakten på mat och arbete. Hur tycker du att författaren beskriver de människor som blir ett slags motståndare till familjen och andra i deras situation? Hur beskrivs till exempel maskinförarna, poliserna och jordägarna? Går det att förstå deras beteende eller blir de bara “skurkar”?

[Anna Stenberg]

Som regel är dessa personer väldigt anonyma. Det finns en traktorförare om vilken vi får veta något mer i början av boken, inte mycket men att han behöver pengarna och inte bryr sig så mycket om resten (om jag minns rätt). Jordägarna ser vi inte mycket av och poliser och andra av de icke-nomader familjen stöter på är ju inte skildrade på något som helst personligt sätt utan bara som grupper av människor som hindrar, hotar, förstör och har makt. Det är ju helt naturligt att de här människorna som givetvis har sina egna, kanske ibland tragiska historier, inte skildras på någon annat sätt, eftersom syftet med berättelsen är att vi ska se hur livet och villkoren för de fattiga fördrivna arrendatorerna blev under den här perioden. Även om det inte framgår i själva berättelsen, går det naturligtvis att förstå vissa av motståndarna. Många av dem var säkert rädda för att förlora sina arbeten till alla dem som nu vällde in över Kalifornien och som accepterade löner som inte gick att leva på och allmänt usla arbetsvillkor.

[Sara]

Ja, alla är förlorare på ett eller annat sätt. De flesta har gjort de val de gjort för att kunna försörja sina familjer och inte ser sig ha något annat val. Samtidigt tar författaren upp en del karaktärer som hade kunnat göra annorlunda – bilförsäljaren i första delen av boken till exempel, eller de rika människor som beter sig illa mot personal och fattigare gäster på vägkrogar till exempel.
Vissa scener är väldigt tydliga med att visa hur människor som inte har det så gott ställt har ändå råd att visa mänsklighet och förståelse för andra. Till exempel långtradarchaffisarna som lämnar extra dricks till servitrisen som gett i sin tur gett rabatt till den fattiga pappan…

[Anna Stenberg]

Det är väl så här det alltid är i svåra situationer – några som skulle kunna hjälpa till, vänder ryggen till och vill inte blanda sig i eller försaka något av det egna medan andra ställer upp med vad de kan utan att i första hand tänka på sig själva.

[Anna Stenberg]

Genom att varva kapitel där Steinbeck berättar mer allmän om depressionen med kapitel som handlar om familjen Joad kan han beskriva mer än just deras upplevelser. Det är ju egentligen inte främst denna familj romanen handlar om utan de får stå som representanter för alla dem som tvingade lämna sina hem och bege sig till det okända Kalifornien. Men för att berättelsen ska komma oss nära och bli riktigt kännbar, måste den ju skildras utifrån några påtagliga personer. Mamman i familjen blir ju allt starkare under berättelsens gång och det är alltmer hon som tar initiativ. Tidigare hade det naturligtvis varit pappan som styrt och bestämt, men hans roll ändras successivt och han mister den respekt han åtnjutit som familjens självklara överhuvud. Detta påverkar alla i familjen.

[Gnesta bibliotek]

Du har nog rätt i att familjen används som ett slags representanter som får personifiera den situation författaren vill skildra. De olika familjemedlemmarna beskrivs, men det är kanske inga djupare psykologiska porträtt. Framförallt är det genom dialogerna och sina handlingar som läsaren får lära känna medlemmarna i familjen Joad.

[Gnesta bibliotek]

Den mittersta delen av boken skildrar familjen Joads långa bilfärd genom städer, landsbygd och öken. När de slutligen når fram till Kalifornien slås de av landskapets skönhet, men det visar sig sedan inte alls vara det paradis de hoppats på. Människor som de själva trängs i massor på eländiga lägerplatser. Jobben är få, arbetsvillkoren omänskliga och lönerna nästintill inget alls. Mitt i misären växer ändå en solidaritet.

Vad tycker du om författarens sätt att berätta på? Hur gör Steinbeck för att beskriva 30-talets amerikanska depression och de människor som drabbades av den? Vem eller vilka är det som kommer till tals i berättelsen?

[Författare]

Inlägg