[Adam adobati]

Hej!

Jag läste boken för ungefär 15 år sedan och jag minns det som att den gjorde stort intryck på mig då. Språket är lätt och målande. Människan och naturen eller landskapet flyter samman i Steinbecks skildringar. Drömmen om något bättre är egentligen verkliga upplevelser av en önskan från det hårda livet men utan direkt gudstro utan istället en tro på människan, människor.

[Sara]

Ja, människorna och landskapet de lever i står verkligen i fokus. Hur de sliter och härdar ut men har varandra. John Steinbeck har en verkligen förståelse för och en kärlek till alla olika karaktärer och deras sätt att hantera verkligheten. Det är fint skildrat om mamman – hon är liksom navet för familjen. Man kollar först hur hon reagerar i situationer och kan sucka ut när hon behåller sitt lugn. Men vad hon behåller inom sig för att få vardagen att funka kan hon inte visa, då skulle de andra tappa fotfästet.
Tänker också på Muley – mannen som inte kunde lämna sin hemtrakt och som nu driver omkring och försöker hanka sig fram så gott det går fast han är ensam kvar. Han skickade med hälsningar till sin familj, men ville inte att de skulle få veta hur svårt han levde sitt liv nu. De skulle bara få tro att han hade det bra.

• Det här svaret redigerades för 2 år, 2 månader sedan av Sara.

[Gnesta bibliotek]

Det är intressant det du skriver om att tron på Gud övergetts för en tro på människan och mänsklig gemenskap. Det kan på det sättet ses som symboliskt att Casey, den tidigare predikanten i boken, inte längre vill vara predikant. Istället för att predika vill han leva tillsammans med andra människor och lyssna på människorna i sin omgivning.

[Anna Stenberg]

Detta hör egentligen inte alls hit, men jag vill ändå berätta. Jag är med i en facebookgrupp som heter Snacka om böcker (DN). Igår skrev jag ett inlägg om Vredens druvor och inlägget har hittills fått 235 likes och många positiva kommentarer vilket ju visar hur betydelsefull den här boken är och har varit för väldigt många. Många som skrev har precis som jag läst den som unga för åtskilliga år sedan men känner nu att det är dags att läsa den igen, just med tanke på de aktualitet handlingen har.

[Gnesta bibliotek]

Vad roligt! Det gör det ännu roligare att läsa och diskutera boken när man vet att det är en bok som betytt mycket för många och stått sig under lång tid. Kommer du ihåg vad du tyckte när du läste boken som ung? Är upplevelsen av boken annorlunda när du läser om den nu?

[Anna Stenberg]

Jag mindes inte mycket alls av boken. Läste den i slutet av 60-talet eller början av 70-talet, så det är ju några år sedan. Minns inte heller vad jag tyckte om den, annat än att den var “bra”. Men jag är ganska säker på att jag ser på berättelsen på ett annat sätt idag än vad jag gjorde då. När jag nu läser den, är det framför allt skildringen av att tvingas lämna sitt hem och sin vanliga tillvaro och att ge sig ut på en besvärlig resa med ett mål som man egentligen inte vet något om och att sedan mötas av en helt annan verklighet än den man hoppades på. Säkert måste jag ha sett detta även vid min första läsning, men då såg jag det antagligen som något som gällde just då och där medan jag nu hela tiden slås av hur detta på liknande sätt händer i världen nu. Ja och som naturligtvis hänt många många gånger tidigare i olika länder.

[Sara]

Hittills är jag väldigt glad över att läsa boken! Och över att jag fortfarande har en bit kvar – språket är både nyansrikt och koncentrerat, vackert och enkelt. Och John Steinbeck är skicklig på att berätta sin historia både genom huvudkaraktärerna och genom de allmänna mer anonyma röster som kommer till tals varannat kapitel.
Det är som att vara mitt i en film – jag riktigt känner den dallrande hettan och den torra luften och hör nästan hur rösterna låter. Det känns som att John Steinbeck har gått bredvid karaktärerna i boken och bara skrivit ner det han ser och hör. Och det finns väl en film också, men den har jag inte sett. Har ni gjort det?

[Anna Stenberg]

Nej, jag har inte sett filmen, men jag håller med dig om att berättelsen är väldigt visuell. Berättelsen är väldigt stark och det är verkligen inte svårt att leva sig in i hur det måste kännas att tvingas lämna allt det bekanta och med små resurser ge sig ut till något okänt. Väldigt mycket av det familjen Joad upplever måste ju vara så som det är för dagens flyktingar.

[Gnesta bibliotek]

Ja, detta att söka sig vidare och sträva efter ett bättre liv är nog en mycket stark mänsklig drivkraft. Även om boken handlar om en speciell plats och tidsperiod, 1930-talets USA, finns det också ett större och mer existentiellt tema. I ett av kapitlen finns en beskrivning av en sköldpadda som mödosamt kravlar sig fram. Den försöker ta sig över en väg och blir påkörd, men kravlar sig sedan upp på benen igen och fortsätter vidare. Sköldpaddans kamp skulle kunna ses läsas en symbol för hur utlämnade människorna är till yttre omständigheter, men också hur de hela tiden fortsätter att sträva vidare.

[Anna Stenberg]

Jorden och platsen där människorna, inte bara familjen Joad utan alla som levde och brukade jorden, bodde betydde enormt mycket. Den var själva livet. “Hur ska det kännas när man inte vet vad det är för jord utanför dörrn? Och att vakna upp mitt i natten och veta – veta att sälgen inte står där ute? Kan man leva utan sälgen?” Steinbeck skildrar den här kärleken till jorden på ett sätt så man verkligen känner och förstås. Det finns t ex en fin beskrivning av skillnaden mellan att arbeta med häst vilket innebär liv, närhet och gemenskap med jorden och att bruka jorden med traktorer. Traktorn har inget liv och traktorföraren har ingen relation till jorden. Han kommer aldrig i kontakt med den, förstår den inte, föraktar den. Familjen är mycket viktig och man ska hålla ihop och ta hand om varandra. Vi lära känna personerna huvudsakligen genom deras handlingar och några djuplodande personporträtt är det inte fråga om.

[Sara]

Ja, platsens betydelse för de som lever i den och med den lyckas boken förmedla. Tänkte också på det där stycket med sälgen, det var fint.
Och på ett annat ställe står det: ” Vi kanske kan börja om i ett nytt land – i Kalifornien där det växer frukt. Vi ska börja om. Men börja kan man inte. Bara små barn kan börja. Du och jag – vi är allt det som har varit.”

[Gnesta bibliotek]

Nu drar vi igång bokcirkeln om Vredens druvor! Den här veckan diskuterar vi första tredjedelen av boken.
Bokens första del utspelar sig i Oklahama där familjen Joad, precis som många andra familjer, blir vräkta från sin gård av arrendatorn. Familjerna har levt här i generationer, men jordbruket är inte längre lönsamt och maskinerna ska ta över. Familjen är precis på väg att ge sig av då sonen Tom överraskande dyker upp, nyss frisläppt från ett flerårigt fängelsestraff.
Vad tycker du om boken hittills? Hur tycker du att författaren skildrar tiden och platsen och människorna som lever i den?
Hur beskrivs relationen mellan människorna och jorden som de brukat och levt av? Och hur tycker du att författaren beskriver relationerna mellan människorna?

[Författare]

Inlägg