[Anna Stenberg]

Ett citat som jag tycker beskriver Thomas Branders sinnesstämning på ett bra sätt: “Han tänkte att det var så här det var med honom numera: han hamnade i situationer där han inte hittade orden. /…/ Fast egentligen var det inte orden han tappat, utan känslan av att han hade en självklar rätt att befinna sig där han befann sig och säga det han ville säga.” Detta är från delen November.

[Sara]

Ja det var en väldigt välformulerad beskrivning!

[Anna Stenberg]

Nu har jag läst fram till November och Brander framstår alltmer som osäker, orolig och svag. Sådan har han säkert inte verkat tidigare, men hans karriär är i nedan och historien med Krista har tagit honom hårt. Han märker att yngre dirigenter är på väg att lämna honom bakom sig. Förhållandet till Krista är slut, men han kan inte acceptera det och hon gör det inte lättare för honom men sina insinuanta sms. Brander tänker sig ett Döden i Ravais där han är Tadzio och Krista Gustav von Aschenbach. Lindell tänker att Brander lider av kognitiv dissonans men att det också finns något annat, djupt och svårfångat hos honom. Lindell är utbildad psykolog men arbetar som skolkurator. Han och de andra på ön är raka och direkta, både när det gäller umgänget med varandra men också gentemot Brander vilket han absolut inte är van vid. Men det är något han verkar uppskatta och känna en slags trygghet med. Livet här är lugnt och enkelt – åtminstone såvitt vi hittills har kunnat se – till skillnad mot det komplicerade liv Brander annars lever.

[Sara]

Har ni tänkt något på varför så många av personerna i boken benämns med efternamn? Undrar varför? Alla kvinnor och barn (även om de är vuxna) har förnamn, men de flesta manliga karaktärer blir kallade vid efternamn…

[Anna Stenberg]

Brander tänker vid ett tillfälle att han inte tycker om att Lindell ständigt använder hans förnamn. De har bara känt varandra en månad och han tycker det blir för förtroligt och skapar en falsk närhet att göra så. Jag tycker hans inställning är märklig, med tanke på att romanen utspelar sig i nutid och idag används enbart förnamn i alla möjliga sammanhang fast man inte alls känner varandra. Kanske är det Branders syn på saken som gör att författaren huvudsakligen använder efternamnen när det gäller de manliga karaktärerna.

[Sara]

Kanske är det också det finlandssvenska språket och kulturen som är olik den svenska…?

[Anna Stenberg]

Vet inte, men har frågat en god vän som är från Finland men bor i Sverige sedan många år. Hon har i sin tur frågat sin syster som bor kvar i Finland och som kommer att fråga sina manliga jobbarkompisar. Jag får ett svar på lördag.

[Anna Stenberg]

Förnamn får männen som regel efter hand som vi lär känna dem lite mer. I början är ju både Brander och Lindell väldigt anonyma. Kvinnorna har vi ännu inte mött (d v s jag har bara läst fram till November, så detta kan ju ändra sig) utan de finns ännu så länge bara genom Branders och Lindells tankar om dem. Alltså är de ju för oss anonyma, men har ändå förnamn.

[Gnesta bibliotek]

Det har du rätt i, vad intressant. När de manliga karaktärerna talar med varandra använder de ganska ofta varandras förnamn, men när det berättas om dem är det med efternamn “Brander” och “Lindell”.

[Sara]

Att författaren väljer att låta huvudkaraktärerna komma till tals vartannat kapitel tycker jag är ett smart grepp. Vi lär känna dem långsamt och får en fördjupad bild allteftersom kapitlen rullar på. Boken startar vid samma punkt som de lär känna varann och det är också ett bra grepp! Genom deras första kontakter och intryck av varandra får vi också en bredare bild förutom det författaren låter oss få se.
Jag känner att jag gradvis dras med i historien och vill veta mer om både karaktärerna och hur deras vänskap och liv utvecklar sig. Har inte läst något av Kjell Westö tidigare, och blir både imponerad av hans förmåga att skriva fram karaktärer och trygg av hans berättarstil.

[Anna Stenberg]

Jag har heller inte läst något av Kjell Westö tidigare och hade inga större förväntningar på den här boken. Men jag dras också med i berättelsen allt mer. Som jag skrev tidigare, är ju sättet att introducera huvudpersonerna lite i taget och ofta genom den andres syn eller genom hastiga antydningar något som gör mig nyfiken.

[Anna Stenberg]

Har bara läst de tre första kapitlen än, men tycker att sättet att introducera huvudpersoner och handling är intressant och väcker nyfikenhet. T ex nämns personer och händelser som vi först senare (förmodar jag) får veta mer om. I första kapitlet framkommer att Brander känner obehag vid tankarna på Zaventem, Krista och Gustav, men vad och vilka är de? Ja, i kap 3 får vi veta vad som hände vid Zaventem och även en del om Krista och hennes och Branders förhållande. Om Gustav vet jag ännu ingenting annat än att han är död, men det kommer säkert mer senare. Lindell har jag ännu ingen särskild uppfattning om. Brander vet vi genast att han är rik och berömd men att hans storhet tycks vara i dalande. Det fanns ingen svit ledig åt honom i Krakow och hans agent vill att han ska ta alla uppdrag som erbjuds. Via Lindell får vi veta att Brander har haft en del motgångar och att det skvallrats om honom men att han tydligen är på väg upp igen. Trots alla framgångar verkar Brander ganska osäker och ängslig vilket sitationen med fladdermusen tyder på och även hans ängslan inför var hans agent och intendenten i Krakow ska svara honom samt förstås hans beroende av Krista. Det sägs också att han byggt en mur omkring sig för att inte gå under, att han liksom andra dirigenter är kall för att man måste blockera sina egna känslor om man riktigt ska kunna ta del av kompositörernas innersta avsikter. Brander har uppenbarligen varit gift flera (tre?) gånger och har en son (vuxen?) som heter Vincent och han liksom andra manliga lärare på Akademin har drabbats av #metoo.

[Gnesta bibliotek]

Det är intressant det du skriver om hur författaren använder situationen med fladdermusen för att säga något om Brander som person, eller i alla fall om vem han den senaste tiden blivit. På samma sätt kanske beskrivningen av Lindell i båten i det andra kapitlet också ger en bild av honom. Lindell framstår där som en båtvan person som vet vad han gör. Vi får i det korta kapitlet också veta att Lindell saknar sin fru, att han tycker det är viktigt att bära flytväst, att han spelar i ett band med några vänner från grannskapet samt att han är engagerad i vad som händer runtomkring exempelvis på flyktingförläggningen i Teckom.

[Sara]

Ja, jag tänkte också på fladdermusen! Det var ett fint sätt att introducera både Brander och hans nya hus för läsaren. Tycker att författaren har flera sådana händelser/anekdoter som ger liv till karaktärerna och miljön. Brander verkar ha någon form av livskris vilket visar sig i att han oroar sig/tänker för mycket på vissa saker (samtidigt som han inte verkar reflektera så mycket över andra, särskilt de som har med relationer till andra männissor att göra).

[Gnesta bibliotek]

Vi inleder bokcirkeln med att fundera kring bokens huvudpersoner och hur författaren väljer att berätta om dem.
Under bokens första del får vi lära känna huvudkaraktärerna under vartannat kapitel. Vänskapen mellan Brander och Lindell trevar sig sakta fram. Vad tycker du om greppet att låta berättelsen ta form genom karaktärerna och låta berättelsen utgå från deras olika perspektiv?
Vad tänker du om huvudpersonerna när du läser första delen av boken? Är de sympatiska? Får vi en förståelse för varför de beter sig som de gör?

[Författare]

Inlägg