Cirkeladministratörer
Läs med Gnesta bibliotek: Tritonus
Offentlig bokcirkel aktiv 4 år, 2 månader sedanI den här bokcirkeln läser vi Tritonus av Kjell Westö. Det är den finlandssvenske författaren Kjell Westös senaste bok som utspelar sig i den finländska skärgården och där musiken har en viktig roll. Bokcirkeln startar 8 februari och pågår fram till den 1 mars 2021. Du behöver inte ha läst färdigt boken i förväg utan kan delta i diskussionen under tiden du läser. Vi från biblioteket kommer regelbundet lägga ut frågor som kan inspirera i diskussionen. Tritonus finns både som tryckt bok och e-bok på Gnesta bibliotek. Välkommen!
Musiken som tema.
- Detta ämne har 9 svar, 3 deltagare, och uppdaterades senast för 4 år, 2 månader sedan av
.
- Inlägg
Förutom musik – har ni märkt att huvudkaraktärernas drömmar beskrivs då och då? Jag tänkte verkligen på det när jag läste Tritonus – varför väljer man som författare att ha med karaktärers olika drömmar? Kanske vill man visa hur deras omedvetna bearbetar olika händelser och inre konflikter, men det blir ofta bara påklistrat och dessutom är det tråkigt att läsa….. I den här boken tyckte jag i alla fall det! Drömmar som återges med fotografisk skärpa känns orealistiska och jag förstår inte varför man inte väljer att korta ner såna sekvenser om man nu vill visa karaktärernas inre….
Jag har precis läst Johan Cronemans Jag är olyckligt här och i den boken finns också en (åtminstone en) dröm väldigt tydligt beskriven. Så där klart kan man ju sällan beskriva sina egna drömmar, så dessa beskrivningar är ju inte realistiska, men kanske – som du skriver – visa hur karaktärerna bearbetar sina känslor och upplevelser. Författaren kanske vill visa något av karaktärens inre liv utan att göra det genom vederbörandes tankar.
Det är intressant hur Brander alltid verkar höra ett musikstycke i huvudet och blir förvånad över situationer då han plötsligt inte har det. Jag vet inte hur det är att ha ett exakt gehör, men kanske hör man då musik och toner i alla ljud som finns omkring en.
Lindell har en väldigt stark kärlek till musiken och i detta kan de två mötas på något sätt. Jag tycker han är modig som vågar spela för den store dirigenten eftersom han är väl medveten om sina egna brister som musikant (eller var det bara de andra runt omkring honom som var det…).Absolut gehör har jag verkligen inte, men nästan alltid någon musik i huvudet. Oftast är det musik som på något sätt väcker saknad av någon eller något. Jag tror nog Lindell kan vara medveten om att han inte är en så jätteduktig gitarrist, men han är ju på många sätt en rak människa som inte imponeras så våldsamt av berömdheter. Han bugar och bockar ju inte inför Brander, utan tilltalar honom ganska snart med förnamn vilket Brander inte alls är van vid och något som heller inte tycks vara vanligt annat än bland väldigt nära vänner eller till/om kvinnor.
Oj, det var en stor fråga! Musiken genomsyrar ju hela berättelsen och är enormt viktig, såväl för huvudkaraktärerna som för flera andra personer. För Brander är musiken hela hans liv och i stort sett alla hans relationer till andra människor kommer via musiken. Flera kompositörer och deras alster förekommer och för den som känner till dessa bättre än vad jag gör, säger det säkert väldigt mycket om Brander som jag missar. För Lindell är ju musiken en del av livet, men inte allt och det är ju en helt annan sorts musik än den som Brander ägnat sitt liv. Rainbow är mycket viktig för Lindell – musiken men mist lika mycket människorna som ingår i gruppen. Brander är/har varit en mycket framstående dirigent och klarinettist men Lindell som spelar gitarr och älskar sitt instrument (Telecastern som julbelysning t ex) är inte alls någon skicklig musiker utan ligger alltid lite före bandet i övrigt. Musik verkar också vara viktig fö.r Jonas och kanske kommer detta att framgå tydligare längre fram i boken. Egentligen borde jag läsa om från början och bara koncentrera mig på hur musiken används
Det är intressant det du skriver om Branders och Lindells olika sätt att förhålla sig till musiken. För Brander som har musiken som yrke och karriär har musiken alltid kommit först. Han verkar också använda musiken som ett slags sköld att hålla mellan sig och det mer vardagliga livet med konflikter och mänskliga relationer. För Lindell verkar det ofta vara tvärtom, att vardagslivet kommer mellan honom och musikintresset. På ett ställe i boken beskrivs hur Lindell kör bil och försöker att tänka på nästa repetition med Rainbow. Men han kan inte koncentrera sig eftersom det hela tiden dyker upp andra tankar på människor runt omkring honom som vill ha hans hjälp.
Brander och Lindell är ju så olika. Brander är inåtvänd och inte så särskilt intresserad av andra människor medan Lindell är utåtriktad, hjälpsam och vill andra väl. Musiken är väldigt viktig också för honom, men människor är viktigare. För Brander blir ju – som du skriver – något som står mellan honom och världen i övrigt. Det är mycket Mahler och Brahms (och Sibelius förstås, men det är ju inte så konstigt) och jag undrar vad just deras musik kan säga om Brander. Själv har jag lättare att relatera till den musik Lindell spelar och lyssnar på och ler ofta igenkännande när olika titlar och artister nämns. Önskar jag kunde lika mycket om Branders musik!
Även om Brander och Lindell är väldigt olika, också i sitt förhållande till musiken, finns det också likheter. För båda verkar musiken vara nära kopplad till känslor och framkallar minnen av händelser i deras liv.
Men är det inte så för alla – eller i alla fall de flesta? Musik väcker ju känslor av olika slag, ibland djupa och ibland kanske bara en lust att dansa – och allt däremellan. Och det finns väl ingenting som så starkt framkallar minnen som just musik. Ibland räcker det med bara ett intro eller några takter för att man ska förflyttas till ett tidigare liv.
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.