[Sara]

Jag hade inte heller läst något av Kjell Westö tidigare. Hade inga förväntningar alls på boken, men den överraskade mig genom att vara så väl skriven och intressant. Blev uppslukad av personerna i boken och kände en tomhet när den var färdigläst. Så som det gör när man blivit indragen i en bok!
Jag lyssnade på boken, med Kjell Westös egen inläsning. Hans finlandssvenska milda röst förstärkte verkligen bokens karaktär.

[Anna Stenberg]

Att lyssna till Kjell Westös egen inläsning av boken måste ha berikat upplevelsen av den. Dock lyssnar jag inte gärna till ljudböcker och har endast gjort det ett fåtal gånger. Det är lätt att tappa koncentrationen, tycker jag. Det räcker ju med att man är ouppmärksam några sekunder, så har man tappat något som kanske var väsentligt. Som jag skrev, tyckte jag mycket om romanen medan jag läste den men så här efteråt är berättelsen eller karaktärerna ingenting jag lever kvar i.

[Anna Stenberg]

Jag var positivt överraskad av boken som helhet. Tidigare har jag inte läst något av Westö och trodde (utan att ha någon grund för det) att det inte var en författare jag skulle tycka om. Tritonus läste jag bara p g a att den ingår i bokcirkeln, men OJ så glad jag är att den gjorde det! Vill absolut läsa mer av Westö. Kanske tyckte jag bäst om den första delen där så mycket antyddes, såväl namn som händelser vilket väckte nyfikenhet. Tycker att både Brander och Lindell känns trovärdiga. Personer som liksom Brander lever så i offentligheten och är så uppburna kan säkert bli väldigt egocentriska och när resultaten inte är lika fantastiska, berömmelsen börjar dala och nya unga ivriga förmågor springer förbi dem, då kommer säkert ofta osäkerhet, tvivel och tillbakablickar.

[Gnesta bibliotek]

Ja, Brander är en typ som det går att känna igen: den berömda, karriärlystna dirigenten med många kvinnor runt sig. Samtidigt är det ingen svartvit skildring, varken av honom eller de andra karaktärerna i boken. De träder fram som levande människor med drömmar, förhoppningar, misslyckanden och mer eller mindre vackra drivkrafter.

Hur uppfattar ni bokens slut? Är det ett förhoppningsfullt eller ett mörkt slut? Vilka tankar dröjer sig kvar hos er när boken är utläst?

[Anna Stenberg]

Framtiden är mörk. Klimatförändringar och pandemi finns i bakgrunden och utvecklingen i världen verkar allt annan än positiv. På det privata planet för huvudkaraktärerna ser det bättre ut. Brander tycks ha försonats med sitt åldrande och sin därmed inte lika lysande musikaliska förmåga, med sin avlidna familj och med sin son och han ger upp sitt destruktiva beroende av Krista. Han tänker dra sig tillbaka och leva i Casa Tritonus och nöja sig med det. De avslutande raderna där han tänker att det kanske är hans lott att vara ensam, men att han i musiken kan vara tillsammans med andra, känns som att han accepterar att livet nu kommer att se mycket annorlunda ut än under hans långa och framgångsrika karriär. Lindell och Annette verkar ha hittat tillbaka till varandra, han tycker sig ha fått en familj igen när Maja och Sandy är där och han kan äntligen plocka ned hustrun från den piedestal på vilken han placerat henne. F övr är det ett slags traditionellt slut på så vis att i stort sett alla personer som förekommit i berättelsen finns samlade inför konserten.

[Gnesta bibliotek]

Som du skriver är det ett till formen ganska klassiskt slut där romanens alla trådar och karaktärer möts. Det är också lätt att tänka sig slutet som en filmscen där kameran sveper över de olika personerna som sitter i publiken och även visar tillbakablickar från tidigare händelser i boken och i Branders liv. Om boken hela tiden pendlat mellan ljus och mörker, kaos och harmoni så uppstår på slutet något slags balans.

[Anna Stenberg]

Håller verkligen med dig om att slutet är väldigt filmiskt. Här får man ju se nästan alla, även Branders avlidna bror och föräldrar. Slutscenen innebär ett lugn och det verkar som Brander nu kommer att kunna njuta av sin musik utan att känna press på prestation och negativ kritik.

[Ulla Ångnell]

Kommer in sent här, nyss läst ut boken, och koncentrerar mig främst på frågan Hur uppfattar du boken som helhet?

Till en början blev jag ytterst irriterad över att författaren vänder sig till en läsare som borde vara mycket väl insatt i den klassiska musiken och dess musikhistoria för att tillfullo kunna tillgodogöra sig innehållet, men kom över frustrationen och fortsatte läsandet, vilket jag verkligen inte ångrar.
Musiken förekommer som en råd tråd i hela boken och speglar de olika karaktärerna Brander, Lindell och Jonas. Branders med sin elitistiska och isolationistiska livsstil, kan identifieras som dagens “kulturman”, Lindell, den redobogna medelklassocialdemokraten som vill alla väl och Jonas, pojken som i sitt agerande väcker frågan om demokratins överlevnad i en värld full av konflikter, dvs vilken väg väljer ungdomen?
Författaren visar att den nya generationen står för ett vidgat perspektiv på tillvaron. Branders son Vincent är statsvetare och föreläser på seminarier i Europa om politik och lagstiftning. Lindells dotter Maja är läkare hos Röda Korset och arbetar framförallt i utvecklingsländerna.
För att sammanfatta tycker jag att boken med sina olika karaktärer väcker intressanta moraliska frågor. Man kan bolla dem fram och tillbaka. Kvinnosynen är en sådan som Brander och Lindell tampas med. Främlingsrädsla, hur vi snabbt kan döma utan egentligt vetskap, m.m. Rädsla för hur framtiden ska gestalta sig, framförallt uttryckt i gestalten Jonas, tycker jag är den största frågan Kjell Westö ställer.

[Gnesta bibliotek]

Ja, det är verkligen många moraliska och aktuella frågeställningar som gestaltas i boken. Det är spännande det du skriver om att konflikten mellan olika generationer. Ett annat och närliggande tema skulle kunna var mansrollen och kanske manlig ensamhet. Brander, Lindell och Jonas kan ses som tre exempel på män som försöker hitta sin plats i livet. Alla tre försöker de också på olika sätt hantera konflikter mellan det inre och det yttre, mellan omgivningens förväntningar och sin egen inre vilja.

[Sara]

I bokens sista del får vi veta mer om huvudkaraktärernas historia och kanske en förståelse för varför de beter sig som de gör. Brander som under karriären varit uppfylld av sig själv, men blivit påverkad av terrorattacken och nu byggt sig sitt Casa Tritonus. Lindell som fortfarande sonar något han gjort mot Bigi i ungdomen. Kanske får huvudkaraktärerna också en större förståelse och acceptans för sig själva och tillvaron som den är.

Motsättningarna som finns genom hela boken når en kulmen. Stad kontra landsbygd, lyx mot enkel vardag, musik på elitnivå mot amatörjammande i ett coverband. Kanske är det detta som författaren menar är Tritonus, djävulens intervall?

Hur uppfattar du boken som helhet? Vilken del tycker du har varit mest intressant i berättelsen? Tycker du att karaktärerna och deras psykologiska utvecklingar är trovärdiga?

[Författare]

Inlägg