[Sara]

Läser “Gösta Berlings saga” och blir helt lycklig av Selma Lagerlöfs språk, hennes sätt att blanda magiska och sagoaktiga berättelser med det vardagliga och verkliga. Personbeskrivningarna är så fina, människorna är på riktigt och brottas med inre svårigheter. De är på samma gång både goda, onda, modiga och fega precis som folk är.
Kärlekens kraft går igenom berättelsen som en röd tråd och som en flod. Majorskan på Ekebys starka kärlek till den vackre mannen som hon inte fick gifta sig med, kavaljeren Bergs stora kärlek till henne, Gösta Berlings förälskelser och kärlekar.
Och som ni skrivit om tidigare – kärleken är stark och gränsar ibland till vansinne. Det är en drivkraft som får människor att röra sig i riktningar de itne själva tänkt.

[Sara]

Är också helt förundrad över att detta är Selma Lagerlöfs debutroman! Vilken start på författarskapet :-)

[Anna Stenberg]

Skrivit hade hon ju gjort länge – i stort sett hela livet, men huvudsakligen dikter och små teaterstycken och det var ju med Gösta Berlings saga hon blev känd.

[Anna Stenberg]

Gösta Berlings saga har jag läst flera gånger och även sett den filmade versionen med Margaretha Krook som Majorskan och Thommy Berggren som Gösta Berling, f övr en väldigt bra filmatisering. Jag tycker verkligen också mycket om boken som är så rik där såväl personer som miljö verkligen levandegörs. Boken är ju en smula löst hopkommen och den innehåller många olika historier vilket jag antar beror på att den inte skrevs kronologiskt och att de första avsnitten publicerades separat som olika berättelser. Själv tycker jag inte alls att detta är störande på något sätt, men det har förstås riktats en del kritik mot just kompositionen.

[Anna Stenberg]

Kärlekens kraft är ju inte bara god utan kan också vara förödande och förstörande. Överstinnan Ekenstedt har älskat, närmast avgudat och skämt bort Karl-Artur från det att han var barn och det har gjort honom till den han är – självupptagen, egenkär och ur stånd att verkligen älska andra än sig själv. I viss mån har också Hedes mors kärlek orsakat hans galenskap. Om hon inte, av kärlek och hänsyn till honom, undanhållit honom gårdens förfall, hade han inte tillbringat sin Uppsalatid med att spela fiol utan i stället ägnat sig åt sina studier och sedan åkt hem och tagit hand om gården. Säkert hade han då lyckats få ordning och inkomster utan att behöva göra getaffären. Om Jan i Skrolycka inte hade älskat sin dotter med en sådan närmast blind kärlek, hade hon antagligen inte svikit fadern och Jan hade inte behövt fly in i galenskapen.

[Gnesta bibliotek]

Det finns många skildringar av relationen mellan barn och föräldrar i Selma Lagerlöfs böcker. Möjligen går det att se en koppling till Selma Lagerlöfs egen uppväxt och liv. Hon ska ha haft en bitvis ansträngd relation med sin far som var emot att hon som ung skulle flytta från gården och börja läsa till lärarinna.

[Anna Stenberg]

Att fadern var emot att Selma Lagerlöf skulle lämna Mårbacka och studera, var ju inte särskilt märkligt eller ovanligt under den här tiden. Flickor skulle stanna hemma, gifta sig och få barn – så såg nog de allra flesta på kvinnors lott och Selmas far var uppenbarligen en man som inte var särskilt positiv till förändringar. Så var det ju detta att fadern inte var speciellt realistisk när det gällde skötseln av Mårbacka vilket ledde till att gården måste lämnas. Detta är också ett motiv som finns med i t ex En herrgårdssägen, där gården förfaller och det finns risk att Hede och hans mor blir tvungna att lämna den. I Charlotte Löwensköld låter rike Schagerström bruken förfalla, då han inte ser någon mening med att upprätthålla verksamheten efter hustruns död och han är nära att sälja sina egendomar.

[Gnesta bibliotek]

Motivet med gården som måste överges eller säljas finns också i Kejsarn av Portugallien. Anledningen till att Klara Gulla ger sig iväg hemifrån är just att hon vill tjäna pengar för att hennes föräldrar ska kunna behålla sin gård. Selma Lagerlöfs romaner är ju i första hand skönlitterära berättelser, men det finns återkommande teman som skulle kunna gå att koppla till hennes eget liv.

[Anna Stenberg]

Kärleken är en stark kraft i många av Selma Lagerlöfs böcker, både kärlek mellan man och kvinna och kärlek till familj, hembygd mm. Något om detta skrev jag ju i tidigare inlägg. Kärleken skildras sällan som något fysiskt fenomen utan ofta snarare som en mer andlig känsla. Så är det t ex med Ingrids kärlek till Hede. Mellan Charlotte Löwensköld och Karl-Artur Ekenstedt kan det däremot bränna till lite ibland. Karl-Artur älskar visserligen mest sig själv, men Charlotte älskar honom desto mer. Hon offrar sin kärlek för att han ska åka till Karlstad och förlika sig med sin mor. För att detta ska kunna ske, gifter hon sig med en annan man som hon visserligen kommer att tycka mycket om och trivas med, men det är ändå Karl-Artur hon älskar. I och med hans själsliga och fysiska förfall kan hon dock tycka att hon inte längre känner något för honom, men när han i slutet av romanen Anna Svärd ber henne att rädda honom från den vedervärdiga Thea, gör hon det genast. Charlotte är nog urtypen för Selma Lagerlöfs starka och goda kvinnor som genom trogen och sann kärlek räddar den svage mannen. Genom Charlottes försorg räddas alltså Karl-Artur och blir så småningom en helt annan människa än den egocentriker han var i berättelsens början och han lär sig älska människor.

[Gnesta bibliotek]

Det är intressant det du skriver om att kärleken oftare skildras som en kraft eller andlighet än som något fysiskt. Det hänger kanske samman med de överjordiska inslag som är vanliga i Selma Lagerlöfs böcker och som vi diskuterat tidigare. I flera av hennes berättelser ligger kärleken och galenskapen också nära varandra. I En Herrgårdssägen är det exempelvis Ingrids kärlek som till sist lyckas rädda Gunnar ur det tillstånd av galenskap som han sedan länge försvunnit in i.

Ett liknande tema finns också i Kejsarn av Portugallien, men där handlar det istället om en fars kärlek till sin dotter. Bonden Jan älskar sin dotter Klara Fina Gulleborg över allt annat. När dottern ger sig av ut i världen för att tjäna pengar och det sedan börjar gå rykten om henne så försvinner Jan in i en egen skyddande fantasivärld. I den värld han bygger upp är Klara Gulla Kejsarinnan av Portugallien och han själv hennes far kejsaren. När Klara Gulla efter många år återvänder har hon förändras. Jans vackra lilla flicka som han velat skydda bär nu med sig erfarenheter från världen och hennes ansikte har fått grova drag. När Klara Gulla ser hur hennes far sjunkit in i galenskapen tar hon avstånd från honom. Jan drunknar i sjön när han försöker kasta sig efter Klara Gullas båt. Berättelsen slutar ändå med ett slags försoning där Klara Gulla med stora skuldkänslor söker reda söker reda på sin fars döda kropp. Åter igen skildrar Selma Lagerlöf här hur kärleken står över allt annat och hur den har kraft att döda, men också att läka och försona.

[Gnesta bibliotek]

Hur skildras kärlek i de böcker eller berättelser av Selma Lagerlöf du har läst? Vilka olika former av kärlek ryms i berättelserna? Vilken funktion fyller kärleken för karaktärerna och för berättelserna i stort?

[Författare]

Inlägg