Cirkeladministratörer
Läs med Gnesta bibliotek: P O Enquist
Offentlig bokcirkel aktiv 3 år, 7 månader sedanI maj månads bokcirkel läser vi valfri bok av P O Enquist.
Per Olov Enquist, även kallad P O, (1934-2020) debuterade 1961 med boken Kristallögat. Han fortsatte sedan att skriva romaner, manus till filmer, dramatik, noveller. P O Enquist har fått många utmärkelser för sitt författarskap, bland annat Augustpriset (vid två tillfällen) för böckerna Livläkarens besök och Ett annat liv.
Bokcirkeln startar den 10 maj och pågår fram till den 30 maj. Vilken bok eller berättelse du läser till bokcirkeln väljer du själv. Du behöver inte ha läst något innan, utan kan läsa under bokcirkelns gång. Tillsammans diskuterar vi P O Enquists författarskap utifrån olika teman och frågor som biblioteket lägger upp i bokcirkeln. Böcker av P O Enquist finns att låna på biblioteket, både i tryckt form och som e-böcker.
Välkommen!
1: P O Enquist och hans författarskap
- Detta ämne har 11 svar, 3 deltagare, och uppdaterades senast för 3 år, 8 månader sedan av
.
- Inlägg
Legionärerna är den första boken jag läser av Per Olov Enquist, men det verkar som att han skrivit många böcker som ligger nära verkligheten och att han i sitt författarskap utforskar gränsen mellan fiktion och vad som verkligen hänt.
I Legionärerna finns många funderingar och insikter om den egna identiteten och världen utanför. Om den egna självbilden mot hur det verkligen förhåller sig. Per Olov Enquist går med i medborgarättsrörelsens stora marsch, han vill känna att han är med och kämpar för något gott, känna gemenskapen i den stora saken. Men brottas med frågan om för vem han egentligen demonstrerar – för sin egen skull eller för afroamerikanernas? Han möter en amerikan som hånfullt säger att svenskar åker runt som professionella moralister, pekar finger åt alla andra men aldrig talar om sina egna moraliska konflikter. Som baltutlämningen till exempel.
Dessa funderingar gör att Per Olov Enquist börjar forska i Sveriges egna bild om sig själv och specifikt om baltutlämningen.Mycket intressant och skapar många tankar. Enquist skriver också om hur många personer med judisk bakgrund som fick nekades inresetillstånd under åren före och under andra världskriget. Det är fruktansvärt att läsa.
Ja, trots att vi sedan länge rent allmänt känner till hur Sverige nekade judiska flyktingar att komma hit, blir det ju så mycket mer konkret när man läser om enskilda fall. Sverige hade ju länge varit tyskvänligt och Tyskland var – bortsett från de övriga nordiska länderna – det land som Sverige kände sig närmast. Så t ex var tyska det första främmande språk de som gick i s k högre skolor läste. Vet inte exakt när man ändrade till engelska, men någon gång i samband med andra världskriget var det.
Intressant det där med närheten till det tyska, jag har inte känt till att tyska språket var så vanligt i Sverige tidigare! Men det förklarar en del. Längre fram i boken visas hur den tyska gruppen i det svenska interneringslägret behandlades annorlunda än balterna, man kom dem närmare på grund av språket men kanske också för att man hade sympatier med dem, kanske även med det nazistiska. I den tyska gruppen fanns personer som ville lära sig mer om ett demokratiskt samhälle, Enquist kallar dem för demokraterna. De blev illa behandlade av både den tyska gruppen och av de svenska officerarna.
Den här historien väcker många tankar!Tyska är ju idag inte något populärt språkval i den svenska skolan, så det är inte konstigt att du som är så pass mycket yngre än jag inte känner till hur viktigt tyskan var tidigare. Att jag vet det, beror på att min mamma läste tyska som första språk och engelska och franska kom in först några år senare. Det är ju lätt – och rätt – att förfasa sig över Sveriges attityd mot och behandling av judar före och under andra världskriget, men även idag utförs ju många synnerligen inhumana utvisningar, t ex till Afghanistan dit unga pojkar skickas utan att ha någon som helst kontakt med landet och förmodligen mot en säker död. Familjer med barn som fötts i Sverige eller kommit hit som mycket små, utvisas till ett land som barnen inte alls känner till. De rycks upp från skolgång och kamrater och en värld som för dem är hemma. Undrar hur framtiden kommer att se på detta.
Det enda jag läst av PO Enguist tidigare är Legionärerna. Den kom ut 1968 och jag läste den 1972. Den gjorde mycket stort intryck på mig, men jag har aldrig läst om den. Nu har jag börjat läsa den igen men ännu inte kommit så långt in i handlingen. Det ska bli spännande att se var jag tycker om den nu.
Vad spännande att läsa om en bok som man läst för länge sedan. Det ska bli intressant att höra vad du tycker den här gången och om den fortfarande gör lika stort intryck. Legionärerna är en av de böcker P O Enquist skrivit som bygger på verkliga, historiska händelser. Hur nära verkligheten håller den sig? Märks det i texten att berättelsen bygger på dokumentärt material och research?
Förf skriver i sitt förord att han ”har försökt att ända in i små och betydelselösa detaljer hålla mig till verkligheten…”. Han skriver också att han valt att inte ha några källhänvisningar men att han använt sig av ”ett mycket omfattande källmaterial”. Min uppfattning är att det stämmer att det han skriver ligger väldigt nära verkligheten, även om hans egen uppfattning och tankar också finns med. Han menar att han ”misslyckats med att ge en objektiv bild” och att han inte tror att det är möjligt att vara fullständigt objektiv. Det har han givetvis helt rätt i. Texten innehåller gott om fakta och citat från exempelvis UD, så visst märks det att förf använt dokumentärt material och gjort noggrann research.
Det är intressant hur P O Enquist använder sig av historiskt källmaterial och samtidigt lyckas skapa en egen, levande berättelse utifrån det. Liknande metoder finns i fler av hans andra böcker exempelvis Livläkarens besök. Den utspelar sig på 1760-talet i Danmark och handlar om kung Christian, hans unga drottning Caroline Mathilde och kung Christans livläkare Struensee som har ett förhållande med drottningen. Även där finns citat ur verkliga dokument och det finns också noggranna detaljer kring årtal och platser. Samtidigt är berättelsen full av huvudpersonernas känslor och tankar, det vill säga sådant som vi egentligen inte kan veta så mycket säkert om.
Hur tycker du att den här blandningen mellan historiskt belagda fakta och mer fri fiktion fungerar i Legionärerna?
Än så länge har jag bara läst knappt 100 sidor i Legionärerna (den är ingen bladvändare precis!) och så värst mycket tankar och känslor, förutom hans egna, har hittills inte funnits med. Kanske blir det mer senare, när man kommer fram till själva utlämnandet. Förf är verkligen mån om att noggrant visa bakgrunden till baltulämningen. Bl a skriver han tämligen detaljerat om hur det gick till att besluta om detta. Man häpnar när man läser hur lättvindigt man tycktes fatta ett för så många människor så livsavgörande beslut.
Nu startar vi bokcirkeln om Per Olov Enquists författarskap. Per Olov Enquist föddes 1934 i Hjoggböle i Västerbotten. Han växte upp som enda barn med sin ensamstående, djupt troende mamma. I flera av sina böcker återvänder han till sin uppväxtmiljö, men han har också skrivit romaner som utspelar sig i såväl 1700-talets Tyskland och som i det tidiga 1900-talets Paris.
Vad är din ingång till Per Olov Enquists böcker och författarskap? Har du läst något av honom tidigare? Ser du något i det du läst som du tycker verkar vara speciellt för Per Olov Enquist?
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.