Eftersom jag läst boken tidigare, visste jag redan från början vem Janne egentligen är och något om det liv han lever. Detta får man ju inte veta förrän mot slutet, men många antydningar ges. Något vi tidigt förstår, är att han inte har det bra. Han har alltid samma kläder, berättar ingenting om sitt liv, var han bor eller vad han heter i efternamn, är undernärd och en alldeles normal lägenhet som Krilles imponerar väldigt på honom. Uppenbarligen har han aldrig gått i skola, eftersom han inte känner till något som helst om kristendomen. På den tiden var kristendomskunskap ett viktigt ämne redan från första klass och varje dag inleddes med morgonbön i klassrummet, fram till att man som Krille började i realskola, då morgonsamlingen skedde gemensamt i aulan. Troligen kan han heller inte läsa. Krille förstår ju inte detta, men hans föräldrar inser genast att det är synd om Janne och försöker hjälpa på ett väldigt fint sätt. Idag hade de förmpdligen lämnat in en orosanmälan (eller flera) men sådant förekom knappast på den tiden. Både Janne och Krille är ju en smula udda i gänget och kanske är det därför de blir så goda vänner. Deras vänskap börjar när Janne följer med hem till Krille för att lämna backen med Guldus och han blir så väl mottagen, stannar kvar och dricker choklad och äter mackor vilket han senare gör många gånger. På så sätt lär Janne lära känna Krille bättre än när det gäller de övriga killarna som han bara träffar utomhus. Att Janne är enorm på att cykla och att mecka med cyklar samt sanbb och säker när det gäller att försvara sig fysiskt imponerar på alla i gänget. Alla ville säkert bli hans kompis, men det blev Krille.