[Ingrids boktankar]

Ja, jag tycker också att slutet var lite överraskande och “modernt”.
Hade varit intressant med ett mera komplext avslut, det här känns väldigt tillrättalagt och nästan lite snopet.
Berättelsen har ju öppnat för flera teman och moraliska frågor. Till exempel “moderskapet”, “moderskärlekens styrka”, “en moders kamp för sitt barn”, “fattiga och rika”, “fångad och fri”.
Den mest dramatiska situationen tycker jag, är när Bess rymmer med Charlotte/Clara. Det är en mycket vansklig operation och inte blir det lättare när Bess upptäcker att hennes bror Ned stulit hennes besparingar. Utsikterna för att planen skall lyckas, mörknar. Till vilket liv har Bess befriat Charlotte/Clara? Kommer hon att kunna försörja henne? Kommer Charlotte på sikt att kunna anpassa sig till ett fattigt liv när hon hittills växt upp i en bekväm, rik miljö där det inte saknats något materiellt? Hon är visserligen befriad från den kärlekslösa fångenskapen, men kan hon vänja sig vid den betydligt påvrare miljön som Bess kan erbjuda? Naturligtvis lyckades inte rymningen. Även om Bess får god hjälp av Lyle så är Alexandras resurser mycket starkare och genom Neds svek ytterligare en gång återförs Charlotte till Alexandra. Lyle medlar vilket resulterar i det “moderna” slutet, där de båda kvinnorna tar delat ansvar. Det känns kanske inte som den vanligaste upplösningen av en kamp mellan två “mödrar” i 17 00 -talets London.
Men bortsett från slutet så tycker jag att Stacey Halls bygger upp en intressant 17 00-tals miljö och en spännande intrig där vi får följa de två helt olika kvinnornas tillvaro och öde.

[Sara J]

För mig kom slutet som en överraskning. Jag trodde inte det skulle bli så “lyckligt”. De blev så moderna i slutet; delad vårdnad, ungefär. Och alla försonades och förstod varandra och kunde hantera sina trauman. Jag känner att jag måste välja en tolkning för att förstå slutet: Jag tror att Lyle är som en ängel för alla inblandade. Han har ett klokt och framförallt avväpnande sätt som får alla att förenas. Annars kan jag inte få ihop det hela.

[Barbara B]

Jag håller med dig, jag hade inte heller väntat mig att slutet skulle bli så lyckligt. Overkligt lyckligt, riktig feelgood till sist. Jag undrade länge över varför hon valt detta slut, men gärna för mig! Jag gillar lyckliga slut!

[Ingrids boktankar]

Fråga 3. Slutet
Varför slutar romanen som den gör? Är slutet i den här boken något ni kunde gissa er till från början eller något som långsamt byggts upp?
Kom det kanske, som en överraskning?

[Författare]

Inlägg