Hittebarnet – Fråga 1.

Visar 4 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #38636
      Elisabeth
      Deltagare

      Omslaget är verkligen vackert och skapar stor lust att läsa boken. Min främsta reflektion är att jag verkligen är glad att jag lever här och nu och inte på 1700-talet. Så mycket mörker och smuts, så hårt arbete och så mycket odörer. Och det är gott om detaljer och tidsmarkörer. Men jag håller med dig Barbara när du skriver att det känns som “en Netflix-kuliss snarare än ett gediget BBC-drama” (underbar jämförelse!). Det är mycket yta än så länge.
      Men så blänker det till ibland, som när Bess sitter på Foudlinghemmet för att hämta sitt barn och sekreteraren skjuter över en packe dokument. Bess tvingas erkänna att hon inte kan läsa och jag känner hennes totala sårbarhet. Att vara så i händerna på andra, utan att kunna veta om hon kan lita på dem, vilket öde. Och att ha lagt undan alla pengar i flera år men ändå inte komma i närheten av årsavgiften hemmet vill ha säger också något om de enorma klasskillnaderna.
      Det ska bli spännande att se hur Alexandras värld ser ut.

      • #38838
        Barbara B
        Deltagare

        Ja precis, det blänker verkligen till då och då, av små detaljer som ger förståelse, lite längre fram i boken tänkte jag särskilt också på hättorna som Charlotte och Eliza har på sig hela tiden, det var också en fin tidsmarkör.

    • #38633
      Sara J
      Deltagare

      De tidsmarkörer jag tänker mest på är alla lukter och allt slit/hårt arbete. Det är många detaljer som får mig att bli lite deppig över förfädernas hårda liv. Till exempel räkkokerskans skinnflådda händer och lakvattnet (hette det så) som rinner längs Bess armar. Detaljerna har stor betydelse för vilken känsla man får när man läser. Det halva hjärtat Clara får med sig ger en känsla av att det funnits något fint i Bess liv. En annan sak som gjorde intryck på mig är när Bess funderar över barnskrik, att hon hör skrik överallt sedan hon fått barn, men att hon aldrig lagt märke till det innan. Där kände jag igen mig själv!

    • #38492

      Ja jag håller med dig Barbara, jag tycker också att omslaget är vackert. Det är inte så självklart med vackra eller välarbetade omslag nu för tiden.
      Redan första meningen ger oss en känsla av att det är historisk tid vi befinner oss i, tycker jag. “Alla spädbarn var lindade som små paket, färdiga att skänkas bort.” Stacey Halls har mycket miljöbeskrivningar och det bidrar till att man snabbt kommer in 17-00talsmiljön.

    • #38387
      Barbara B
      Deltagare

      Jag har hunnit läsa de första kapitlen, och jag tycker man ganska snabbt kommer in i det fattiga, smutsiga, eländiga London 1747. Små detaljer här och där som glimtar till, som pottan och räkhatten. Får dock erkänna att det hittills känns som en Netflix-kuliss snarare än som ett gediget BBC-drama. Ser fram emot att lära känna Claras mamma lite bättre, hittills är även bilden av henne mest yta.

      Det jag tycker allra bäst om hittills är omslaget till boken, som verkligen är vackert.

    • #38335

      Fråga 1.

      På en av bokens första sidor finner vi en stadskarta över London från 1746. Det är en av de första “tidsmarkörerna” i den här boken som utspelar sig i 17 00-talets London. Men vi kan säkert hitta många fler “tidsmarkörer” i den här boken. Liksom “klassmarkörer”. Tids- och klassmarkörer hittar vi ofta i detaljerna.
      Vilka detaljer fastnade du för i början av boken och vilken betydelse har detaljerna för berättelsen?

Visar 4 svarstrådar
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.