[Ingrids boktankar]

Ja, spännande karaktärer i den här boken eller hur? Faktum är att jag nog skulle vilja träffa flera stycken. Kanske inte äta middag precis, speciellt inte med Henrik. Men en liten samtalsträff tycker jag skulle vara intressant. Det är mycket jag blir nyfiken på när det gäller personerna i den här berättelsen.

En träff med Martin, absolut. Inte så framträdande i berättelsen, kanske. Men det är ju också typiskt för hans person. En framgångsrik men lite tillbakadragen person, tystlåten och kanske lite passivt aggressiv. Att gå “hela” livet utan att uttrycka vad man egentligen vill och menar. Det är ju fascinerande. Det skulle jag vilja veta mer om. Jag skulle också tala om mod, om modet att frigöra sig från uppväxtvillkorens inflytande och bli en självständig och vuxen människa. Hur hade livet sett ut om han i unga år hade vågat tilltala Lykke och inte valt Ursula som en undermedveten protest mot moderns envälde. Här finns också en del att tala om modersrollen. Om den kärlek och välgång som Martins mor trots allt verkligen ville ge honom, men där något gick fel – var går gränsen mellan omsorg, kärlek och uppfostrande krav och förbud. Var slår moderskärleken över och blir den maktfullkomligt krävande föräldern? Skuld och tacksamhet är också intressanta ingångar här precis som Elisabeth nämner.

Här hade vi också kunnat bjuda in Lykke som gång på gång reflekterar över modersrollen. En roll hon själv intagit trots att hon aldrig blivit mor.
Här låter författarrösten oss förstå att den moderskärlek som hon faktiskt känner för Meera även om det inte är hennes eget barn, har hon inte riktigt förmåga att förmedla. Genom hennes ganska kärva stil förmår hennes omsorger och känslor inte att nå ända fram. Ett tema som känns igen i de flesta av karaktärerna. Den sidan vi visar utåt är inte densamma som finns på insidan. Varför?

Och så Henrik såklart, en man som är den totala förnekelsens sinnebild. Trots den djupaste förnedring man kan tänka sig, inser han inte sin belägenhet.
Hans bakgrund får vi inte veta så mycket om, men hans självbild verkar oförstörd ur hans eget perspektiv. Det blir tydligt i Saras utvalda citat tycker jag.
”Han är inte riktigt lika stilig som igår, men om han rätar på ryggen och står rak med mycket bestämd min gör det kanske inte så mycket att rocken blivit ganska fläckig”. Alkoholism är en svår sjukdom men hur blir man en sådan total förnekare? Han verkar inte ha haft några problem med att alltid sätta sitt eget bästa först. Och någonstans kom alkoholen in. Varför? Här hade man velat fråga lite mer om hans uppväxt och bakgrund, tänker jag.
Kan man kräva mer av en präst än av andra människor? Anette ställer frågan ”Är en präst en människa som alla andra eller har vi andra rätt att förvänta oss empati, godhet och rättrådighet?” Det är en väldigt intressant fråga som jag också skulle vilja ställa till Henrik. Kanske är det just den pusselbiten som ger oss en del av svaret på Henriks problem. Valde han prästyrket för att uppnå den status som kunde kamouflera hans litenhet. På slutet under Henriks sista minuter i livet där han förstår att han håller på att dö ”söker han i sitt inre efter det hölje av högdragenhet som burit honom i många år, det som skyddat honom från allt ont, fredat honom från skam, räddat honom ur förnedring efter förnedring…”
Hur påverkar själva livet och våra val vårt ”sanna jag”? Är det vårt ”sanna jag” som vi inte förmår visa utåt?

[Anette]

Det är faktiskt tveksamt om jag skulle vilja äta middag med någon av karaktärerna. Har väl sällan stött på så många ogina, snarstuckna, självcentrerade, bittra och aggressiva personer som i denna bok :-). Men en person jag fastnat för är Henrik. Jag upplevde att berättelsen lyfte när han introducerades. Texten flöt plötsligt på på ett annat sätt och jag blev fascinerad av skildringen av honom. Denna å ena sidan så tragiska och å andra sidan så ynkliga figur. Skildringen av den totala förnedring han på grund av sitt alkoholbegär låter sig utsättas för, väcker min empati och får mig att inse hur oerhört viktigt det är att trots den ”vämjelse” en redlöst berusad person kan framkalla, ändå försöka se människan bakom ruset och respektera denne som en nykter person. Författaren lyckas väl med att få läsaren att leva sig in i hur det kan vara att vara alkoholist, tycker jag.

Men å andra sidan tycker jag inte att Henrik är någon sympatisk person mellan rusen heller. Tvärtom blir han i mina ögon en ynklig människa utan någon vidare ryggrad. Sådana människor finns, men jag får det inte att gå ihop med hans yrkesval. Detta skulle jag vilja samtala med honom om. Kan man som präst välja offerrollen? Att se sig som offer för arbetsgivarens beslut, för hustrurnas (Magdalena och Ingeborg) ”nycker”, för alkoholens rus, för alla som kommer i hans väg? Ingenting verkar vara en konsekvens av hans eget beteende. Kan man som präst välja att avsky/förskjuta sitt barn så som han gör även om man anser sig ha ”fått det på halsen”? Är en präst en människa som alla andra eller har vi andra rätt att förvänta oss empati, godhet och rättrådighet? Hur kom det sig att han valde att prästviga sig? Det skulle vara intressant att diskutera med Henrik!

[Sara J]

Jag blev också fascinerad (om det nu är rätt ord) av Henrik. Hans självbild är både fascinerande (nu är det rätt ord) och hissnande. Scenen där han snyggar till sig på stationstoan är den som gör mest intryck på mig. ”Han är inte riktigt lika stilig som igår, men om han rätar på ryggen och står rak med mycket bestämd min gör det kanske inte så mycket att rocken blivit ganska fläckig”. Men jag vill inte äta middag med honom. Kanske med någon personal på behandlingshemmet som kunde analysera lite mer.

[Elisabeth]

Jag är nyfiken på Martin, en bifigur kanske, men en intressant sådan. Jag blir fascinerad av balansgången mellan vad han gör och säger utåt och vad han drömmer och tänker tyst. Hans stolthet inför modern som offrat allt för honom, som gör att han på en och samma gång gör allt för henne och önskar livet ur henne. Hur många människor går omkring och spelar så olika roller? Gör vi alla det?
Jag tror att vi skulle prata om hur man kan bli en “hel” människa, om hur man kan få ihop den inre och den yttre bilden av oss själva. Vi skulle också prata om skuld och tacksamhet när det gäller barn/föräldrar och så skulle vi prata om musik. Musik som kanske kan hjälpa oss att läka ihop och hålla oss över vattenytan i svåra situationer.

[Ingrids boktankar]

Fråga 2. Karaktärerna.

När man läser en bok händer det att man utvecklar en förkärlek/ett intresse för vissa karaktärer.
Det behöver inte vara huvudpersonen/personerna. I den här boken finns en hel del karaktärer med en mer eller mindre framträdande roll.
Vem av karaktärerna skulle du helst äta middag med? Vad skulle ni prata om? Vad tror ni skulle hända?

[Författare]

Inlägg