[WernerG]

Ja, boken är en i huvudsak berättelse ur livet som ett cykelbud och jag upplever det mycket starkare och “ser” det framför mig mycket skarpare när jag lyssnar än när synsinnet samtidigt skall läsa och tyda en text. Att pianomusiken är med är ett plus. Effekten är också mycket starkare när Cykelbudet självt berättar och jag upplever honom som ett verkligt cykelbud som talar, inte en kulturarbetare på sight-seeing i cykelbudsvärlden. Han är av sin ekonomiska situation tvungen att ta jobbet och han gillar det av och till.

[Jeanette]

Fick också tipset om att lyssna och det förstärker verkligen läsupplevelsen i det här fallet. Och ja, han är i en knivig ekonomisk sits p.ga. pandemin men ändå väldigt långt i från sina utländska kolleger. Jag tror få av dem faktiskt njuter av cyklandet såsom Teglund emellan åt gör. Samtidigt uppskattar jag att han är öppen och har ganska god insikt om sitt privilegium i en värld full av utsatta människor vars tillvaro han också försöker förbättra.
Därför tycker jag Cykelbudet är en ärligare och mer givande läsning än flera andra liknande “Wallraff-historier”

[Christina K]

Jag visste inte att Cykelbudet fanns som ljudbok, läser oftast helst själv framför att lyssna men en ljudbok med författarens eget pianospel mellan läsningarna låter väldigt fint. Det är ju en rätt mastig bok på uppemot 400 sidor så jag tänka mig att pianot kan vara vilsamt att lyssna på emellanåt!

[Pia]

Efter rekommendation från kollegor lyssnade jag på Cykelbudet i stället för att läsa. Anders Teglund läser väldigt bra, inte alla författare som gör det. Härligt med pianospel mellan övergångar. Det var en njutning att lyssna.

[Författare]

Inlägg