[Annette Olsson]

Sorglig, frustration och längtan tror jag. Det är ju en sorglig berättelse om en ung kvinna som är vilse och behöver hjälp. Hon har så många funderingar och tankar att hon inte riktigt vet var hon ska börja nysta. Det ligger en enorm frustration under ytan, som bara väntar på att explodera. Både hos vår huvudkaraktär men också i själva stämningen i boken. Ett tryck som känns som om det kan explodera vilken minut som helst. Längtan bort, eller kanske hem. Längtan efgter att landa någonstans i ett sammanhang där man känner sig sedd, trygg, efterlängad och kapabel är någonting som följer mig genom hela läsningen.

[Annette Olsson]

Jag tycker det är rätt svårt att beskriva boken, men tre ord som jag tycker passar är skarp, utanförskap och beslutsamhet. Sylvia Plath skriver med en knivskarp iakttagelseförmåga om en person i ett utanförskap. Jag får uppfattningen att huvudpersonen är väldigt kluven i sitt sätt att vara. Hon är ganska dömande gentemot de andra tjejerna i samma situation och är ganska vass och nedlåtande i sina tankar om dem, samtidigt som en del av henne vill slippa ur sin egen hjärna och bara “nöja” sig med att fara med strömmen. Trots att det är så mycket sorg och psykisk ohälsa i boken så finns där ändå ngt sorts hopp om framtiden. En beslutsamhet om att åtminstone försöka våga satsa på en framtid.

[Hela Härryda läser]

Om du skulle beskriva Glaskupan med max tre ord, vilka ord skulle du välja och varför?

[Författare]

Inlägg