Känslan av Evie

Visar 2 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #35574
      Ulli
      Deltagare

      Jag tycker Evie känns ung och osäker och utan guidning av vuxna under sin uppväxt. Vi kanske inte får lära känna henne tillräckligt nära tycker jag. Jag hade velat ha mer av hennes tankar och känslor, men framför allt mer av Susannes som är den som känns som hon står i centrum av boken. Hon, den ouppnåliga kärleken för Evie, men vad tänker Susanne i sin tur om Evie? Ser hon ens henne på riktigt? Skulle även vara spännande att få läsa om Susannes känslor kring hela situationen på ranchen.

      • #35611

        Jag håller med dig Ulli om att Suzannes känsloliv och tankar hade varit otroligt intressant.
        Det hade kunna bli en slags tudelad bok med två berättare: Evie och Suzanne.
        Som kanske hade kunnat beskriva t.ex. Suzannes liv på ranchen innan Evie och när de kommer varandra nära.
        Tycker att du väcker väldigt intressanta frågor om Suzanne ens ser Evie.

        Jag har funderat mycket kring Evie och Suzannes relation.
        Det som knyter dem samman. Romantisk kärlek, vänskap, platonisk kärlek, kompanjon i ett krig mot världen eller allt på en och samma gång.
        Att de tillsammans följer med en våg. En våg som de inte vet hur stor den är. Kanske hamnar de långt ut i havet.

        Tillåter sig en sådan relation som Evies och Suzannes ens att namnges?

        • #35719

          Det är väl där fokuset ligger mycket. Relationen mellan Suzanne och Evie. Den är intressant ändå eftersom, som ni skriver, vi inte får Suzannes perspektiv. Hon är väl också lite äldre och har ett visst övertag gentemot Evie av erfarenhet, ålder osv samtidigt som hon känns lite barnslig och osäker ibland. Ju mer jag tänker på det, desto mer nyfiken blir jag på Suzanne och hennes historia. Donna nämner att Suzanne egentligen har en rik bakgrund, inte så dålig som hon vill framställa. Det kan vi ju aldrig bekräfta eftersom vi inte får övriga karaktärers perspektiv.
          Det är något återkommande, att de som bor på ranchen inte alltid är hem- eller föräldralösa. Kanske mer som Evie, bara vill komma bort, få bekräftelse och någon stadig krets att vara i. Det följer väl normerna för den samtid de är i också.

          Jag vet inte om jag fortsatte riktigt på era tankar eller skenade iväg. Men jag tycker helt klart att Evie nog är mindre intressant av karaktärerna. Den här typen av berättarperspektiv ger utrymme för tolkning vilket jag uppskattar!

    • #35535

      Jag har tolkat boken genom ett jag-perspektiv, dvs Evie. Detta i sig ger som sagt begränsat med information samtidigt som det ger en djup inblick i just Evies känslor, tankar och upplevelser. Det gjorde i sin tur att man lärde känna henne successivt.

      Det är svårt att inte känna viss medkänsla för den unga Evie. Hon är ju lite vilsen, får inget vuxet stöd i sin barndom. Föräldrarna är uppe i sina egna förvandlingar och sökande efter stabilitet.
      Bitvis gick läsningen snabbt för att få reda på om naiva Evie lyckades komma loss eller om hon följde med. Men jag fastnade inte helt. Som karaktär gjorde hon inget större avtryck utan det var mer fabeln i sig som fastnade.

      Funderar på om det hade varit intressant med någon av de andra flickornas perspektiv eller om det hade förstört känslan. Det är möjligen mystiken och ovetskapen om de andra karaktärerna som gör det mer svårt att greppa och förstå. Det ger trots allt mer tolkningsutrymme åt läsaren.

    • #35436

      Vad fick du inställning till protagonisten Evie? Medkänsla; ambivalens; likgiltighet eller kanske irritation? Har det förändrats under läsningens gång?

      Berättarperspektivet är koncentrerat till Evie, vilket ger tillgång till huvudkaraktärens tankar och känslor. Samtidigt hindras vi från att få omgivningens perspektiv och uppfattning.
      Finns det någon karaktär som du ville lära känna men inte fick komma närmare?

Visar 2 svarstrådar
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.