Första intrycket av Evie

Visar 2 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #35404
      Ulli
      Deltagare

      Jag har nu kommit igång att läsa på allvar och upplever att Evie är vilsen och inte hittar sin plats bland jämnåriga utan vill ses som och vara äldre än vad hon är. Hon är en osäker tonåring som hittar förebilder i sektens äldre tjejer och då framförallt i Susanne.

      • #35409

        Håller verkligen med. På sätt och vis ganska “vanlig” vilsenhet i den åldern men med tanke på att hon inte heller verkar ha fullt stöd hemifrån, och med en mamma som också verkar vilsen, blir det ju inte lättare. Hon söker någon form av trygghet och stabilitet. Och det kanske känns som det finns på ranchen där de verkar ha ett syfte, ett mål med sin tillvaro och verkar säkra på sig själva.

    • #35232
      Laserponny
      Deltagare

      Hej, mitt intryck av Evie så här efter att ha läst första delen av boken är att hon använder ett väldigt speciellt språk för att beskriva världen omkring sig. Då pratar jag i huvudsak om hennes “gamla liv”, innan hon kommer i kontakt med, vad som tydligt förefaller vara (eller blir), sekten som leds av Russell. Bland annat omnämner hon färgen på en senapsburk som tas fram ur kylskåpet av Connies storebror som “giftig” och hon verkar drivas mycket av ett upplevt äckel inför formen på sina egna relationer. Eller kan det ligga mer i hur hon återberättar sitt liv som vuxen? I Sasha och Julian ser Evie, så som jag tolkar det, en form av ett maktspel som påminner henne om sitt eget tidigare liv som ung. Sasha beskrivs som formlös, inte särskilt attraktiv, lite som ett bihang till Julian som verkar uttrycka sin maskulina makt genom, bland annat, sex. Vad är det som gör att unga relationer ofta ser ut på det här sättet? Evie talar mycket om sin upplevelse av att inte få bli en egen person som ung utan att hennes syfte som tjej ligger i att idealisera män och mäns kroppar. Att idealisera skapandet av en kärleksrelation med männen, men att inte ha en uppfattning av vem hon själv är. Det här är så klart ett sätt att berätta historien för att också motivera Evies fascination och benägenhet att dras med i en sekt, den ultimata formen av att lösa upp sitt själv i ett annat syfte, i en grupp av människor som blir viktigare än individen.

      Jag personligen tycker att det är spännande att läsa om hur Evie skärskådar vuxenlivets lögner och, vidare, det västerländska samhällets förljugna bild om hur människor ska leva sitt liv – utifrån ett perspektiv där optimerande av lycka sker genom materiella erövringar och anammandet av ytliga modetrender. Till exempel försöker Evies mamma bli en bättre person efter uppbrottet, inte genom att lyssna på eller faktiskt “se” sin dotter utan genom att bära lustiga smycken och äta “nyttig” mat, allt enligt den tidens vurmande för hippiekulturen (med detta inte sagt att hippiekulturen i sig är något negativt) och dess symboler: fri kärlek, värnande om naturen och mänsklig sårbarhet. Det är dock en ganska självklar utgångspunkt för att få oss som läsare att sympatisera med henne och göra hennes beslut att ansluta sig till sekten förståeligt. Hon är ensam och utsatt, dessutom som tonåring, en tid i människors liv då sammanhang och identitet kanske är de viktigaste frågorna för många av oss. Men hon är också säker i sig själv genom att hon faktiskt betraktar sin omgivning med skepsis och motvilja.

      • #35238

        Hej,
        Det är intressant att du tar upp att Evie upplever att hennes syfte som tjej är att idealisera män. Det var något som jag också reflekterade över.
        Jag hittade ett citat på samma tema. “Connie bleknade i jämförelse: jag trodde inte egentligen att vänskap kunde vara ett självändamål, något mer än en kuliss till dramatiken kring killar, om de var kära i en eller inte.” (s.47).

        Om Evie inte anser att vänskap kan vara ett självändamål, hur ser hon då på sin relation till sig själv? Som du också var inne på. Är det en relation som ens finns i hennes föreställningsvärld? Den bakgrunden av uppgivenhet och att hon i sig själv inte ens prioriterar sina egna tankar och vem hon är blir en nödvändig kuliss till den fortsatta berättelsen om sekten.

        Den där oron som finns i en tonårig. Den där kliande känslan av att faktiskt vara med om nånting. Inte bara stå still. Dessutom vet ju Evie att hon är på väg bort. Bort från skolan på väg mot internatet. Bort från kärnfamiljen och moderns omsorg. Bort från den flickaktiga förälskelsen i Peter. Bort från Connie och deras ytliga kontakt. Sudda tavlan och börja om.

    • #35222

      Vi får ett första möte med vuxna Evie, i samspråk med Sasha och Julian som väcker hennes minnen och får henne att berätta om sin tid i sekten. Därefter kommer vi snabbt in på den unga Evie och får en redogörelse om när hon möter flickorna, lägret och Russell första gången.

      – Sasha och Julians relation och uppförande påverkar Evie. Vad tänker du kring detta?
      – Ett första intryck av Evie som ung tonåring, hennes familjesituation, personlighet – hur lägger det grunden för intrigen?

Visar 2 svarstrådar
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.