Så, vad tyckte ni om boken? Var det något ni gillade/inte gillade?
Personligen tyckte jag att det var intressant att de valt något som en saknad arm som stora problem för huvudkaraktären, det ser man inte ofta. (Men jag svär på att om hon haft bägge armar och bägge ben så hade hon ändå hittat något hos sig själv att klaga på och bli osäker över.)
Det var också intressant med insikten hon fick från Ellie mot slutet, för när man tänker efter på vad man läst så inser man att det finns ca 4 pers i hela boken som varit dryga om hela grejen, och 2 av dem har inte ens namn (tänker på tjejerna på badhuset. och deras problem med att det blev pinsamt när de blev påkomna med att snacka skit är ju lätt avklarat; gör det inte. Så slipper du skämmiga situationer sen när du blir avslöjad. Klart.) Resten av alla vi träffat på har inte brytt sig. Allt är i Livs egen skalle! (jag räknar inte med ungen som glodde, för så liten och med dålig uppfostran, vad hade man väntat sig? Jag lovar, så fort Liv klev av tåget så börjar han säkert fråga om varför någon är tjock eller varför någon annan har färgat håret)
Och visst är det typiskt att mobbare ska köra med metoden ”Om jag påpekar vad som är fel med alla andra så märker ingen om jag har några fel!”. Det är ju så uppenbart, och samtidigt ingen överdrift från verkliga livet!
Och något jag inte gillar; den här konstiga idén som författare verkar ha om att alla tonåringar måste vara på minst en fyllefest i varenda förbaskade bok! (det händer i alla fall inte i fantasy, which I like!) Det måste vara det lataste skrivandet som finns, för vi vet alla redan vad som kommer hända; pinsamt, jobbigt, blyg person går därifrån. Som om folk när de uppnår en viss ålder utvecklar finnar, svett och det växer fram en mysko flaska i ena handen. Nog för att vissa kanske snor öl hemma eller gillar samlingar av fylltrattar, men jag lovar att hela fest-grejen inte alls är lika utbredd som vuxna verkar tro! Och jag är så less på att det kommer fram igen och igen och igen!