Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata

Visar 9 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #42514

      7. Jag tycker det är en fantastisk bok och läsningen fick mig att må bra. Till skillnad från de andra böckerna vi läst i sommar, där de tankar, reflektioner och känslor läsningen resulterat i har varit mer av det personliga slaget, har läsningen av Hur mår fröken Furukura? väckt funderingar som mer handlar om samhället i stort. Bara när jag skulle göra min beskrivning av Keiko fick jag flera följdfunderingar som jag brottats med (i positiv bemärkelse) de senaste veckorna. Det är frågor av ”det flummiga” slaget, sådana jag inte själv har ett svar på eller ens förväntar mig svar på men som jag tycker är roliga att utforska och vrida och vända på. Så medan tidigare titlar fått mig att reflektera kring mitt eget liv på olika sätt har denna fått mig att reflektera kring samhället, normer, identitet, genus, kultur, roller och massa mer. Tankar som tyvärr är lite för lösa/ostrukturerade för att ta i skrift.

      8. Denna gång tänker jag faktiskt säga nej, jag tycker inte det denna bör stå på feelgood-hyllan, även om jag har full förståelse för att den gör det på vissa bibliotek. Hur mår fröken Furukura? upplever jag är en bok som fördelaktigt bör läsas med så få förutfattade meningar som möjligt för jag tror att innehållet kan tolkas/uppfattas otroligt annorlunda beroende på vilka villkor den läses på. Exempelvis var min första tanke att ”hon är uppenbart någonstans på det atypiska-spektrumet” och om jag läst hela boken med det som utgångspunkt tycker jag inte att den är upplyftande på något vis alls. Nu bestämde jag mig för att låta bli att läsa berättelsen om Keikos liv med den utgångspunkten utan försökte mer ta fasta på vad som faktiskt stod i texten och inte läsa mellan raderna, då blir det för mig ändå en upplyftande läsning vars fokus handlar om att hitta sitt sätt att hantera livet på för det tycker jag att Keiko lyckas med i det stora hela.

    • #42513

      5. Jag känner så starkt för Keiko och hennes tankegångar med att försöka få rätsida med sig själv. Inte för att jag någonsin befunnit mig i en likande situation men tycker författaren gör en så klockren skildring av det. Jag tycker ändå att Keiko hanterar pressen utifrån på det för henne mest logiska vis och jag fullkomligen älskar hur läsaren får följa med i hennes tankebanor. Jag tror det är den aspekten som gör att jag som läsare känner så starkt för henne och blir så otroligt less på omvärlden som säger att hon måste göra si eller så. I slutändan tolkar jag ändå henne som en individ som kan ta hand om sig, inte skadar någon och hittat en livsrytm som hon trivs med. Varför måste hon ändra på sig då?

      Skildringen av Keikos reaktioner på omvärldens förväntningar i allt från hur hon tänker om sig själv och andra, till vad hon faktiskt gör och uttrycker är för mig de starkaste delarna av berättelsen och även där mina reflektioner går igång mest.

      6. Jag vet verkligen inte vad jag förväntade mig men jag tycker slutet är så bra! Den slutade så tvärt att jag inte alls var beredd men det var en positiv överraskning. Slutet är ju ändå väldigt öppet, vi får inte alls veta hur det går eller hur hon löser situationen med Shiraha men jag tror hon fixar det på något sätt. Jag tänker att det är ett lyckligt slut, Keiko hittar tillbaka till sig själv där i närbutiken. Jag tycker det beskrivs på ett fint sätt hur snabbt hon blir ett med butiken och hon hur väl hon både kan och trivs i sin roll som butiksbiträde.

    • #42255
      Chris Aronsson
      Deltagare

      3 och 4, Håller till stor del med dej där Ina vad du skrivit. Shiraha är verkligen inte en varken sympatisk eller trevlig person. Han visar sej också vilja passa in socialt och gifta sej men han gör det på fel sätt, är för lat och saknar driv för att komma nånstans, tar inget eget ansvar, det verkar vara andras fel hela tiden. Och är direkt otrevlig mot Keiko som det är helt ok att vara det. Och ja, det där stenålderssnacket, han verkar inte särskilt intelligent!
      Keiko verkar se hur han är, hon går inte på hans snack utan ser honom som en möjlighet att få andrum från omgivningens bekymmer om hennes liv. Att de bor ihop och han är hennes pojkvän. Tyvärr blir det tvärtom vilket hon inte kunnat föreställa sej, intresset är stort på jobbet att träffa honom och att fråga om honom och hur de har det.
      Och visst utnyttjar de varandra, att omgivningen tror de är ett par, men det kunde varit positivt om han bara varit trevligare. Hon får betala mycket för honom och han påverkar henne att sluta i närbutiken och söka annat jobb.
      Och det blir väl lite av övriga frågorna här också. För arrangemanget med Shiraha var Keikos sätt att handskas med kraven i det sociala livet. Och det är ju sorgligt att inte människor kan få leva på det sätt som passar dem själva! Systerns lyckliga reaktion när Keiko berättar om sin ”kille”, glad att Keiko fått rätsida på sitt liv! Och hennes tankar kring detta, att var det så enkelt hade det varit bra om systern berättat det tidigare! Jag gillar hur Keiko reagerar och funderar över omgivningens åsikter och beteenden.
      Det som är bra i slutet är han hon lyssnar till ”närbutikens röst” och väljer det som verkligen passar henne. Och den fule Shiraha dumpar hon. Det är nog ett lyckligt slut för Keiko! Iallafall hoppas det är så det verkligen blir!

      • #42510

        Men visst är det så Chris! Shiraha är hade verkligen bara behövt va trevlig så hade det varit lite lättare att acceptera hans närvaro men precis som du säger får Keiko betala ett högt pris där ett tag. Älskar verkligen slutet och hur hon lyssnar till närbutikens röst som du skriver!
        Tycker själv det var svårt att svara på frågorna separat såhär i efterhand, tror det dels beror på det korta formatet men också att berättelsen är så pass koncentrerad kring temat. Hur som helst, en väldigt effektfull och tankeväckande “feelgood” i min mening 😁

        Och tack för dina fina svar och tankar kring denna titel! Kände när jag började läsa den att den skulle bli lite svårare än tidigare titlar så hade inte blivit helt överraskad om ingen gett sig på att svara så blev väldigt glad när jag kom tillbaka till jobbet efter några dagars sjukdom och fann aviseringar från bokcirkelns titel!

        Nu ska jag ge mig på att svara klart på alla frågorna jag med men tycker du slagit huvudet på spiken (säger man ens så) i dina svar så oklart om jag kommer bidra med något som du inte redan sagt.

    • #42254
      Chris Aronsson
      Deltagare

      Fråga 1 och 2; Keiko Furukura är en sympatisk person. Tänkte direkt autism/aspergers, svårt sätta etiketter. Kom att tänka på ståuppkomikern Hanna Gadsby som berättade en historia från sin skoltid där hon drev sin fröken till vansinne, inte av elakhet utan för att hon funderade över och ställde frågor utifrån en egen logik, hon förstod verkligen inte sin frökens abstrakta sätt att förklara. Det påminner om Keikos sätt att se annorlunda på saker med en egen logik som inte omvärlden förstår och misstolkar. Keiko hade iaf kärleksfulla föräldrar. Men hon är ju smart och försöker verkligen lära sej hur man ska bete sej, iakttar och härmar, särskilt på jobbet och det gör henne till en bra medarbetare.
      Hon trivs på sitt jobb i närbutiken och jag tänker det är för att där är tillvaron begriplig, hon vet vad hon ska göra och hur. Hon verkar trivas med sitt liv både på jobbet och med att leva ensam och ogift, har inga problem med det. Men det tycks omgivningen ha, hela tiden, tyvärr. Hennes syster verkar nästan lite hysterisk i sin oro. Och hela tiden detta tjat från den irriterande omgivningen att hon ska skaffa ett riktigt jobb, gifta sej. Kanske andra sociala krav i det japanska samhället som vi inte riktigt förstår. Kanske också att författaren överdrivit en aning för det är egentligen en rätt skruvad historia, särskilt slutet. Men det gillade jag!

      • #42509

        Vilken klockren och välformulerad beskrivning av Keiko Furukura! Jag håller verkligen med dig i allt du skriver. Slutet är så bra!!!
        En viss överdrift kan det ju såklart handla om men helt taget ur luften tror jag inte det är. Minns att när min kompis bodde i Japan så var det ofta jag reagerade på många normer som kändes väldigt långt ifrån mitt sätt att se världen kontra vad hon upplevde där. Speciellt när hon berättade om samtal hon haft med äldre eller kompisars föräldrar! Hur som helst väldigt effektfullt med kontrasterna mellan Keikos sätt att tolka världen och omvärldens sätt att tolka Keiko. Hon försöker i alla fall förstå sig på omvärlden men omvärlden försöker inte ens förstå hennes sätt.

    • #42056

      3. Shiraha gör mig galen!!! I mina öron låter han som en lat, bitter, översittande mansgris som inte själv vill ta något ansvar för sitt liv och sina handlingar. Han, liksom Keiko, har definitivt sina normbrytande behov och kanske inte har förutsättningar att delta i samhället på samma villkor som majoriteten MEN Shirahas tjat om stenåldern gör mig tokig. Jag upplever ändå att Keiko försöker förstå och göra så gott hon kan medan Shiraha kör ”offerkofta-jargongen”. Han visar ändå att han bland annat kan föra sig i sociala situationer och medvetet styra om samtalet (typ när han hoppar in och styr upp situationen där Keikos syster kommer på besök och blir bestört över hur Keikos beskrivning av deras relation (s. 134) med andra ord han kan men vill inte!

      4. Relationen till Shiraha påverkar Keikos liv på många olika sätt: rumsligt, ekonomiskt och socialt. Deras relation är… något utöver det vanliga. De parasiterar på varandra. Och hur starkt jag än ogillar Shiraha så fungerar han ändå väldigt bra i rollen som en katalysator för Keikos egna utvecklig. De utnyttjar varandra men Shirahas utnyttjande av Keiko upplever jag så vidrigt jämfört med hur hon utnyttjar han. För den stora skillnaden är att han är medveten om vad han gör och fortsätter vara ohyfsad, kontrollerande och manipulativ medan Keiko ger sitt förslag utifrån vad hon anser är en logisk lösning på sina sociala problem. Och det är just det som hon kämpar mest med i livet, att passa in socialt.

      Men om jag ska hålla mig till frågan och tolka den ordagrant (fokus på hennes relation till honom) så skulle jag säga att Keikos relation till Shiraha handlar om ett agerande för förändring. Hon testar något nytt för att se hur det påverkar hennes liv och hur andra ser på henne. Han är nödvändig för att hon ska kunna bekräfta sådant hon inners inne redan visste om sig själv och som för henne inte är något bekymmer egentligen.

    • #42043

      Övergripande reflektion:
      Det här visade sig verkligen vara en sådan typ av bok som jag tycker är härlig och underbart udda medan jag läser den men ju mer jag tänker på den och försöker sätta ord på får den, desto fler lager får den. Den går liksom att vrida och vända på hur många varv som helst och det fortsätter att ge nya insikter. Och samtidigt som jag inte vill analysera sönder karaktärerna och berättelsen vill jag också dissekera den på alla tänkbara nivåer och möjliga tolkningar?! Hur är det ens möjligt att känna så motstridiga känslor på en och samma gång?

      • #42253
        Chris Aronsson
        Deltagare

        Bra böcker är nog ofta så, motstridiga eller vad man ska säja. Oförutsägbara. Bra när får känna och tänka till. Läste ut boken rätt snabbt och gillade verkligen berättelsen om fröken K. Ingen klassisk feelgood skulle jag nog säja. I så fall hade Keiko hittat kärleken och blivit ”normal” i omvärldens ögon, gjort karriär, blivit rik… Den här historien var mer finurlig än så. Läser gärna mer av Murata!

        • #42508

          Det har du helt rätt i Chris! Om inte annat så är den där motstridiga känslan av att vilja analysera sönder och samtidigt låta den va ett bra kvitto på en läsupplevelse en lär minnas. Jag gillade denna väldigt mycket jag med och hade gärna läst mer av henne, tyvärr finns det inget mer översatt till svenska Sayaka Murata i dagsläget…

          FINURLIG, så himla bra ord att använda för beskriva berättelsen om Keiko Furukura! Det kommer jag använda mig av i framtiden när jag rekommenderar denna till låntagare😁

    • #42028

      1. Jag tycker det är klurigt att beskriva Keiko Furukura. Jag Hon är en person som själv vet exakt vem hon är, ett butiksbiträde med allt vad det innebär. MEN som utomstående vill jag gärna beskriva henne som något ”mer”. Förstår ni vad jag menar? Det känns så ”fel” att ”bara” beskriva en person med ett ord men samtidigt är det så jag tolkar hennes självuppfattning. Sedan är det så lätt att säga ”hon har garanterat någon diagnos”, vilket hennes ageranden och tankesätt absolut kan tyda på men jag tycker inte det är det som är själva poängen med Keiko Furukura och berättelsen om hennes liv.

      2. Med tanke på mitt första svar så kommer detta svar knappast att överraska. Jobbet betyder allt för Keiko, det är inte bara ett jobb för henne. Det är vem hon är. Allt hon gör, gör hon utifrån sin roll som butiksbiträde, vilket för henne är den viktigaste och mest betydelsefulla, och kanske egentligen också den enda, roll hon har. Närbutiken ger hennes liv en tydlig mening och riktigt, där vet hon vad som förväntas av henne och hon har inga problem med att agera utifrån dessa förväntningar. Tvärtom, hon gör det exemplariskt (vilket kanske inte heller hör till förväntningarna… egentligen).

    • #41714

      Jag tycker själv att det är svårt att svara på frågorna (fast det är jag som ställer dom???)!
      Denna bok väcker många tankar hos mig så behöver suga på karamellen över helgen, svarar i början av nästa vecka.
      Någon annan är mer än välkommen att börja svar, behöver verkligen inte vara jag som skriver första inlägget 😊

      Trevlig helg på er alla 🌻

    • #41527
      Chris Aronsson
      Deltagare

      Nu har jag läst nästan 40 sidor av boken och bara älskar den. Återkommer med frågorna. Tyvärr har vädret blivit lynnigare och regnigare, den här boken läser man bäst i en hängmatta tror jag!

      • #41657

        Jag har läst ungefär lika långt som du och tycker också den är helt underbar! Ska själv försöka svara på förra veckans frågor idag för att sedan läsa vidare inför morgondagens frågesläpp 😄 Att läsa i en hängmatta har jag inte gjort sen jag var tonåring men oj vad jag plöjde böcker där och då! Har ett starkt minne av den gången när jag läste tredje boken av “Systrar i Jeans” i en hängmatta som satt mellan två rönnar i trädgården till mitt barndomshem. Det var perfekt svalt i skuggan. Det måste ha varit lite mer på sensommaren så jag kunde ha en mysig filt utan att bli varm och jag låg där i timmar utan att kliva upp. Tillslut kom min bästis från två hus bort som sett mig hela dagen och undrade om vi inte skulle hitta på något (vi var jämt med varandra) men jag hade bestämt mig för ligga där tills boken var utläst (tror det blev typ 11.00-21.00 med endast middagspaus). Minns att jag också tänkte “den här känslan får man inte uppleva många gånger här i livet” (Ina 14 år).

        Det var fantastiskt. Om jag någon dag köper mig ett hus med trädgård kommer det vara ett krav på bra hängmatteplacering och det kommer bli det första inköp till trädgården. FY vad avis jag blir på alla som har möjlighet att läsa i hängmattan 😏

    • #41407

      I detta forum förs samtalen om Hur mår fröken Furukura? Samtalsfrågorna fylls på här fyra torsdagar i rad med start 29 juli. Denna omgång kommer en del av frågorna att kopplas mer konkret till berättelsen handling, teman och karaktärer än vad vi gjort med tidigare titlar. Som vanligt får du gärna vara tydlig i dina inlägg med vilka frågor du svarar på genom att numrera svaren.

      2021.07.29
      1. Ge din beskrivning av Keiko Furukura. Vem är hon?
      2. Vad betyder jobbet i butiken för Keiko?

      2021.08.05
      3. Vem är Shiraha?
      4. Hur ser Keikos relation till Shiraha ut och på vilka sätt påverkar den Keikos liv (i stort och smått)?

      Denna veckas frågor rör en karaktär som presenteras inom ramen för halva boken men som sedan får större plats, att svara på denna fråga kan därför kännas extra klurigt om han precis kommit in i handlingen. Du kan svara i relation till där du är nu eller att avvakta till dess att du fått ett stadigare grepp om honom.

      2021.08.12
      Vecka tre av fyra men eftersom Hur mår fröken Furukura är betydligt kortare än tidigare titlar kommer det redan denna vecka frågor som kräver att du läst ut boken. Den sista veckan kommer frågorna röra själva läsupplevelsen 😊

      5. Ett av bokens centrala teman är att leva i enighet med normen kontra utanför den. Vad får du för tankar kring Keikos sätt att hantera pressen utifrån kontra hennes sätt att se världen och sig själv? Hur lyckas hon?
      6. Vad tänker du om slutet? Är det ett lyckligt slut för Keiko? Förväntade du dig ett annat slut? I sådana fall vad?

      2021.08.19
      7. Hur fick läsningen av Hur mår fröken Furukura dig att må?
      8. Och så avslutar vi med den återkommande frågan: Hur mår fröken Furukura? Feelgood eller inte? Varför?

Visar 9 svarstrådar
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.