Ynglingen
- Detta ämne har 3 svar, 2 deltagare, och uppdaterades senast för 1 år, 6 månader sedan av
.
-
Inlägg
-
-
Hej!
Tycker att boken känns mer Dickensk än någon annan Dostojevskijbok.
Uppkomlingen, unga killen som ska ta sig framåt, och även de bladvändande intrigerna (sannolikt produkten av att både Dickens och Dosto publicerade sina böcker i tidningar del för del).
De religiösa temana finns här också, ibland uttrycker sig Versilov som furst Myshkin eller Aljosja (men han är inte alls lika gudfruktig och god!). Han längtar efter att känna Gud. En del av Dostojevskijs karaktärer är “teoretiker” som tror på Gud men inte känner. Versilov kallar sig agnostiker, inte ateist.//Oskar
-
Hej Oskar!
Du hann före mig, alldeles riktigt denna månad är det Ynglingen och här kommer en liten presentation av boken. Först kan jag bara nämna att vår bokcirkel blev uppmärksammad i tisdagens Västerbottens kuriren.
Vi är nu inne på näst sista boken och om en vecka 11/11 infaller själva 200-års dagen, hör av er om ni är intresserade av en nätträff så ska jag ordna länkar.Jag vill också tipsa om finlandssvenska författaren och litteraturvetaren Tatjana Brandts nya essäsamling “Läsa tankar”, en av essäerna är något av det bästa jag läst om Dostojevskij. Hon skrev också en bra essä i SvD om honom för ett par år sedan.
Ynglingen är Dostojevskijs näst sista verk, skrivet innan storverket Bröderna Karamazov. Boken brukar inte räknas in bland de allra största av hans sena böcker, men den håller ändå en hög klass och har mycket av de kännetecken som de andra romanerna har. Likt ” De förtrampade ” så är huvudpersonen den enda som berättar skeendet och i likhet med ” Brott och straff” så drivs den unga huvudpersonen av en idé.
Det finns nog fler teman som kanske känns igen från flera andra böcker, är det några som ni som läser upptäcker?
Vilka är era intryck av boken, karaktärerna, intrigen med mera? Har ni andra frågeställningar ni vill dela?
Trevlig läsning!
/ Magnus -
-
-
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.