[Magnus]

Så är vi framme vid Dostojevskij-årets sista bok, den tjockaste och kanske bästa. Den blev färdig 1880, året innan han dog. Här har vi åter ett kriminalfall, den fruktansvärt osympatiske godsägaren Fjodor Karamazov blir mördad och en av hans tre äkta söner Dmitrij blir misstänkt för mordet. De tre bröderna står för tre olika personlighetstyper storebror Dmitrij är en vild passionerad känslomänniska, mellan brodern Ivan är en intellektuell typ som brottas med tron på gud likt flera andra av Dostojevskijs huvudkaraktärer medan lillebror Aljosja är en allt igenom god och troende ung man som bestämt sig för att bli munk. Men där finns också den oäkta sonen Smerdyakov som inte heller är erkänd och arbetar som tjänare åt fadern. Freud analyserade boken och såg oidipusmyten och fadermordet som det centrala, om man inspireras av Jung så kan man se sönerna som olika sidor av jaget. Sen finns det den starka religiösa tematiken och Ivans kamp mot djävulen och Aljosjas diskussioner med sin munk, startesen. Därtill har vi de glödande kärleksaffärerna och svartsjukedramat. Det är en rik och mångsidig bok som ni läsare har framför er.
God läsning!

[Författare]

Inlägg