[Lisa Muhr]

Igår sågs vi i Fisksätra bibliotek och diskuterade Nötskal. Jättetrevligt och givande!
Vi var överens om att en av de största behållningarna med boken var upplägget med det ofödda barnet som berättarjag. Och vi var samtliga imponerade av den skicklighet som författarens uppvisar då han faktiskt får oss att acceptera detta upplägg som trovärdigt. Vid något enstaka tillfälle är han ute på hal is när han låter barnet definiera olika färger, men i övrigt får vi omvärlden gestaltad utifrån det barnet hör och känner. Ett annat plus med boken som kom upp är författarens språk, som beskrivs av gruppen som humoristiskt, lätt och flytande.
På minussidan tyckte flera deltagare att boken tappar fart i mitten och att det är mycket som upprepar sig utan att det för handlingen framåt.
Vi var alla medvetna om kopplingen till Hamlet, som författaren annonserar redan i förordet. Det finns mängder av referenser till Shakespeares klassiska verk och karaktärernas namn är tydliga ledtrådar liksom storyn där modern lämnar fadern för dennes bror, som planerar att döda fadern för att komma åt arvet. Men i denna uppsättning en mycket ung (ofödd) Hamlet, men med samma lojalitetsdilemma. Han älskar sin mor och vill hämnas sin far.
På ett par punkter skiljde sig våra upplevelser av boken. Vissa tyckte att den var mycket mörk och beskrev en dyster världsbild utan mycket hopp. Medan andra tyckte att det visst fanns en nyanserad bild av världen och att boken i huvudsak var humoristisk och att karaktärerna är att betrakta som karikatyrer och deras beteende och livssituation blir tragikomisk. T.ex. beskrivningarna av Claude blir underhållande i detta avseende. Denna korkade, visslande man som inte verkar ha så mycket innanför sitt skal, smider ondskefulla planer och är övertygad om sin egen förträfflighet.
Där någon tyckte att spänningen försvann när fadern dör tyckte andra att det är just där boken tar fart och blir riktigt spännande. Det är först då som vad som helst kan hända och man hålls på halster som läsare till sista sidan. Och just detta slut är fascinerande då vi lämnas att fortsätta fundera på vad som faktiskt händer sedan.
Vi fick tips om att att se filmen “Försoning” som är baserad på McEwans bok med samma namn. Det blir nog mer läsning av denne författare som gett ut många romaner och novellsamlingar varav de flesta finns att låna på biblioteket både på engelska och i svensk översättning.

[Lisa Muhr]

Inför träffen i Fisksätra bibliotek på onsdag så gör vi som tidigare. Först en runda med de återkommande frågorna:
– Var det något särskilt du tyckte om med boken?
– Var det något särskilt du inte tyckte om?
– Fanns det saker som var svåra att förstå?
– Lade du märke till några mönster eller kopplingar? T.ex. upprepningar, återkommande företeelser. Kopplingar till andra böcker.
Sedan kan det vara intressant att särskilt lyfta följande för den aktuella boken:
– Berättarperspektivet: positivt, negativt, symboliskt?
– Karaktärerna och vad som driver dem?
– Tid och plats: är de viktiga för berättelsen?

Och så fritt fram att lyfta andra funderingar, teman och synpunkter!
Ser fram emot att ses!
/Lisa

[Ingela Strömberg]

Ja en väldigt speciell bok. Spännande perspektiv att skriva ur ett fosters perspektiv. Boken känns väldigt mörk. Fostret har en lojalitet med den utskuffade fadern. Många existentiella funderingar väcks. En bok som behöver diskuteras. Kan ej rekommendera denna men dock Domaren av samma författare.

[Lisa Muhr]

Håller med om att existensiella funderingar tar fart. Det är ett fokus på mänsklighetens sämsta sidor på nåt vis, där åtrå, girighet och själviskhet resulterar i förskräckligt hänsynslösa planer. Vilken värld föds detta barn till? Vem ser till dess behov om inte föräldrarna gör det. Frågan om skuld är också intressant. Hur lever man med konsekvensen av sina gärningar?
Mycket intressant att diskutera rent psykologiskt! Men som läsupplevelse är jag mer tveksam. Handlingen går på lågvarv lite för länge och för min del hettar det inte till förrän jag läst mer än halva boken. Vill veta hur det slutar men för mycket känsla av transportsträcka istället för uppslukande läsning.

[Lisa Muhr]

Intressant upplägg i höstens första cirkelbok. Berättarjaget är ett ofött barn. Ett mycket skarpsynt foster, som betraktar omgivningen från sin mammas mage. Hen beskriver ömt sina föräldrar trots deras tillkortakommanden. Modern som bett fadern att tillfälligt flytta ut. Fadern som tålmodigt väntar. Och så uppenbarar sig en älskare. Hela dramat tydligt för den lille i magen, som är mycket skeptisk (så klart) till älskarens person och intentioner. Vad ska det bli av denna förveckling?

[Författare]

Inlägg