[Anonym]

Kapitel 3
Att Theory of management från kapitel 2 var omvälvande för tänkande inom västerlänskt management vet jag inte riktigt. För egen del har jag svårt att veta hur det var innan. Att det finns mycket som inte är uppfyllt är dock lätt att se.

De “dödliga sjukdomarna”
1) avsaknad av en vision om att / och hur man ska vara stark på marknanden
Kvartalsrapporterna dödar verksamheten. Ersätt med kontinuerligt arbete för förbättring

2) koncentration på kortsiktighet
Istället för att fuska sig till ett kortsiktigt bra resultat ett kvartal, tänk igenom vad det är som får företaget att blomstra 12 kvartal framåt i tiden. Vad med och hur ska folk jobba då? Hur mår vi bra då? Vem är vår kund?
Detta funkar bättre för de japanska företagen som istället för aktieinvesterare har långsiktiga lån. Det som arbetarna skapar i arbetet får de själva nytta av, inte bara aktieägarna. Återinvestering i verksamheten!

3) performance reviews och kvartalsrapporter
Att mäta individuella resultat leder till kortsiktighet. Rent elakt och dåligt enligt Deming. Ledningen hindras att jobba med systemet och arbetarna hindras att hjälpa sina lagkamrater. Den nedåtgående spiralen är ett faktum. Man blir belönad för att jobba bra inom systemet men knappast för att förbättra detsamma. Eftersom det också ett ett kontrollerande sätt så har det även motsatt effekt på variansen i utförande. När vi försöker pressa ihop ett resultat (utan att se på systemets gränser) så ökar vi istället variansen inom resultatet.
Eftersom variansen inom ett stabilt (fungerande eller icke fungerande) system så kommer olika arbetare få helt olika resultat även med samma förutsättningar. Vad gjorde arbetare A rätt som B inte lyckades med? A fick en bonus och B fick det inte. B försöker efterapa A och hamnar nu (eventuellt) tack vara variansen på ett ännu sämre resultat. Hög varians, låg förutsägbarhet.
Man kan dock enligt Deming få fram bra värden på bra och sämre presterande arbetare, men det kräver regelbundna mätningar under lång tid och innefattar att resultatet hela tiden blir bättre (med respekt till systemet).

Det som istället ska ersätta dessa mätningar i form av performance reviews och kvartalsrapporter är bättre utbildade ledare som leder arbetet, nära arbetet och varje dag. Just genom att spendera sin tid med systemet och de som arbetar i det försvinner ett stort behov av att mäta proxy-variabler, ledaren kan istället med egna ögon se vad / vem som fungerar eller inte. Är det en del av systemet eller för den del person som ramlar utanför systemet (i statistiska termer) kan ledaren agera. Och då i form av att förbättra systemet (eller medarbetaren) och inte alls för att straffa.

[Författare]

Inlägg