[Karin]

Ja, då vet vi som var med på det digitala författarsamtalet igår lite mera. Inte minst om det där med verklighetsbakgrunden till boken. Kul att hon har spunnit sin roman kring verkliga släktingar. Den optimala släktforskningen kan man tänka sej – att få krypa under skinnet på släkten.
Fint att hon har gjort det med och kärlek och respekt. Åtskilliga böcker bygger annars på bittra uppgörelser.

/Karin

[Ljusdals bibliotek]

Jag gillade också upplägget. En släkthistoria knuten till en plats där älven spelar stor roll. Väldigt vackert språk. Intressant att läsa om hur en bygd utvecklats i takt med samhällsutvecklingen i Sverige. Blev väldigt berörd av människoödena. Starkt grepp med årtalen i varje kapitel. Fick mig att tänka på tidens gång och hur rikt men kort ett människoliv egentligen är. Släkten som växer, sprider ut sig.

En vacker och vemodig släktkrönika. Intressant att läsa om hur det var att leva sent 1800-tal och följa utvecklingen framåt. Är också nyfiken på bakgrunden till boken. Kändes som att man fått ta del av något stort.

/Johan, bibliotekarie på Ljusdals bibliotek

• Det här svaret redigerades för 2 år, 3 månader sedan av Ljusdals bibliotek.

[Karin]

Nu har jag just läst ut kapitlet “2015”, slutet på “Där rinner en älv genom Saivomuotka by”. Tidsresan som startade 1895 har gått i mål.
Lite typiskt för den tid vi lever i just nu så fick det bli en digital läsupplevelse, e-boksutgåvan lånad via Biblio-appen.

Jag gillade sättet att återberätta en släkthistoria utifrån en fast plats, där generationer avlöser varandra och älven fortsätter att rinna förbi. Det gav en sorts förväntan att kapitlen döpts till årtal.

Norrländskt vemod, strävsamma människor som lever nära naturen. Några som bryter upp och kommer tillbaka som tillfälliga gäster.
Det skulle vara intressant att veta hur mycket av berättelsen som har verklighetsbakgrund. Det får vi nog veta mera om när Pia Mariana kommer till Ljusdal och berättar om sin bok.

[Författare]

Inlägg