Kapitel 9 till 12

Visar 0 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #44040

      Välkommen tillbaka minna vänner. Den här veckan hettar det till och vi får en del svar, och ett helt gäng nya frågor.

      På kvällen förlorar tjejerna kontrollen över sina kroppar och börjar bara gå. De har ingen aning om vart de är på väg och kan heller inte göra något åt saken. Minoo är den som först kommer fram till den gamla folkparken och först där återfår hon kontrollen över sig själv. Där möter hon skolans vaktmästare som presenterar sig som Nicolaus. Han kallar Minoo för den utvalda och säger att han är hennes ledsagare, men blir helt chockerad när de andra tjejerna börja dyka upp. Vanessa, Anna-Karin, Rebecka, Linnéa och slutligen Ida. Han insisterar på att det bara ska vara en av dem som är den utvalda som ska rädda dem från ondskan. Anna-Karin kliver fram och säger att det är hon. Hon berättar att hon kan få saker att hända och Ida föreslår att de kanske ska ringa psyk. Det skulle hon inte ha gjort. Anna-Karin verkar inte ha några moraliska betänkligheter i hur hon använder sina krafter och hon tvingar Ida att berätta sanningen om varför hon valde att läsa dikten i aulan. Hon erkänner att hon gjorde det för att folk skulle tro att hon bryr sig, men att hon egentligen tycker att det är lika bra att folk som Elias tar livet av sig. Det övertygar Nicolaus om att Anna-Karin är den utvalda men då erkänner Vanessa att hon råkat bli osynlig 2 gånger de senaste dagarna, vilket får Rebecka att tala om att det var hon som orsakade olyckan i aulan. Minoo nämner brandröksdrömmarna och Linnéa berättar att hon också haft dem. Ida uppvisar tydliga tecken på panik och försöker tvinga Rebecka att gå hem med henne. Hon stormar därifrån men kommer inte så långt.

      Ida slängs tillbaka genom luften av en osynlig kraft. Det är tydligt att det är någon annan som kontrollerar hennes kropp. Hon hänger i luften mellan dem och det luktar starkt av brandrök. Plötsligt börjar hon tala. Hon berättar att Nicolaus är deras ledsagare och att det skulle ha varit sju av dem. Elias. Ondskan har redan tagit honom. Om de misslyckas kommer världen att slukas i lågor. Hon berättar att de måste dölja sin vänskap och att folkparken är den enda säkra platsen. Deras skola är en ondskans plats. När de vill veta vem hon är svarar hon:

      ”Jag är ni. Ni är jag. Vi är ett. Cirkeln är svaret.”

      Det är inte bara tjejerna som varit med om konstigheter. Under natten har det varit ovanligt livat i Engelfors. Det har varit ett flertal fyllebråk och en kvinna har hängt sig. På akuten har det också kommit in en liten kille som blivit så mörkrädd att man bedömer att han varit nära gränsen till psykos. Men har han verkligen det? Det han säger är att han sett monster på gatan utanför sitt fönster. Jag vågar nästan lova att pojken faktiskt sett monster. Ondskan vaknar i Engelfors.

      När tjejerna kommer till skolan på morgonen dagen efter är det fullt på skolgården. Minoo och Rebecka sluter upp och pratar om kvällen innan tills Gustaf dyker upp. Han frågar om de set det. De förstår inte vad han pratar om så han visar dem varför ingen gåt in i skolan. Det har skapats en ravin i utkanten av skolgården. Gustaf föreslår att det kanske är en gammal gruvgång som rasat in. De tycker inte att det känns särskilt troligt men vågar inte protestera. Gustaf får inte få reda på vad som verkligen händer i Engelfors. Rektorn kommer ut och meddelar att skolan är stängd under dagen för att räddningstjänsten ska kunna undersöka hålet.

      Anna-Karin fortsätter att oroa en aning. Hon verkar mycket upprymd över att få vara speciell och verkar inte ha några positiva sätt att handskas med sina känslor. Hon gömmer sig i stora kläder för att ingen ska se hennes stora kropp som hon hatar. Hon berättar inte för sin familj om hur hon egentligen mår, inte ens för sin morfar som verkar vara en snäll och förstående person. Hon släpper fram sin ilska anonymt på nätet genom att nätthata och lever i rädsla för att någon ska komma på att det är hon som skriver. Hon verkar även döva sina känslor med mat. Jag tänker här på chokladbolsmakan. Hennes krafter som gör henne så glad har hon hittills bara släppt fram i ilska, och hon har bara använt dem för att skada andra. Hon fick sin mamma att tappa rösten, Erik att kissa på sig och Ida att erkänna något hon inte ville säga. Även om Ida förtjänade det så är det aldrig okej att ta ifrån någon deras agens. Det hon gjorde mott sin mamma och Erik var elakt, det hon gjorde mot Ida kan liknas vid ett övergrepp. En liten ljuspunkt är dock att krafterna och ett nytt samband verkar får henne att hata sig själv lite mindre. Förhoppningsvis kan det fungera som motkraft mot hennes dragning mot mörka användningar av magin.

      Nästa vecka fortsätter vi till del II, och med oss har vi en rad frågor. Vad tror ni rösten menade med att cirkeln är svaret? och känner ni er lika oroade av Anna-Karins beteende som jag? Vi syns i kommentarerna och kom ihåg att tydligt markera spoilers.

Visar 0 svarstrådar
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.