[Gnesta bibliotek]

Välkommen tillbaka. Den här veckan har det hunnit hända mycket fast vi bara tar oss en dag framåt i tiden. Engelforsskolan ger mig en dålig smak i munnen och de övernaturliga elementen tätnar.

Anna-Karin och Minoo åker hem efter skolan och deras hemförhållanden kan inte vara mer olika. Minoo har en trygg hemmamiljö med närvarande föräldrar medan Anna-Karin har en biter och självcentrerad mamma som antagligen lider av depression. Hon har en bra relation med sin morfar som också bor på gården, men ingen av dem har någon koll på hur hennes liv verkligen ser ut. Mobbning, ångest, rädsla och självhat. Hennes mamma gottar sig i Elias föräldrars misär. Anna-Karin förstår mycket väl varför Elias gjorde som han gjorde. Hon har funderat på det själv många gånger och hennes mammas beteende gör henne riktigt arg. Hon kämpar med sig själv för att inte skrika åt sin mamma att hålla käften. Helt plötsligt blir det tyst i köket. Hennes mamma har tappat rösten, och den kommer inte tillbaka. Vi får se om det ändrar sig i kommande kapitel, men det står helt klart att det är Anna-Karin som gjort det. Antagligen måste hon göra något för att hennes mamma ska få rösten tillbaka.

När Minoo ska gå och lägga sig efter en jobbig middag med sina oroliga föräldrar ser hon en svartklädd person utanför på gatan. Av någon anledning gör personen henne riktigt rädd. Vi skulle kunna avfärda det som en oviktig detalj om det inte var för att Rebecka ser samma svartklädda gestalt när hon är ute och springer. Precis som Minoo blir hon rädd och kan inte riktigt förstå varför. Vad är läskigt med den här personen egentligen?

Vanessa har också en jobbig eftermiddag. Hon har inte åkte hem, istället blev hon hämtad av sin 21 årige pojkvän Wille. De är hemma hos Willes kompis Jonte. Hon ligger och solar när hon hör Wille ropa på henne. Hon är rakt framför honom men ändå ser han henne inte. Hon förstår att hon på något sätt blivit osynlig. Hon har inte ens någon skugga, men hur? Killarna går in i huset igen och hon följer efter. Plötsligt blir hon synlig igen och resten av kvällen förflyter normalt. Mitt i naten vaknar Vanessa av att Willes telefon ringer. Hon trycker bort samtalet men ser vem som ringer. Det är Linnéa som förutom att hon är Elias bästa vän är Willies ex. Det bådar kanske inte jättebra för en möjlig vänskap mellan tjejerna längre fram i boken.

Rebecka börjar sin dag med en löprunda. Hon älskar det. Det är bara när hon springer som hon gillar sin kropp. Hon har haft en ätstörning ett tag nu. Hon tycker att hon har det under kontroll, men hon vågar ändå inte prata om det med någon. Inte ens med Gustaf. Hon är rädd att han skulle råka säga något till fel person och då skulle ryktet vara igång. Efter vad vi set hittills av Engelforsskolan skulle jag säga att det är en välgrundad farhåga. När hon kommer hem hjälper hon sina småsyskon att göra sig klara innan hon tar sig till skolan. De börjar dagen med en samling i Aulan för Elias. Hon siter rätt långt bak tillsammans med Gustaf och ser att Minoo siter i närheten tillsammans med Linnéa. Hon har alltid tyckt rätt bra om Minoo och känner sig lite avundsjuk på hur självsäker hon är. Vilket är lite lustigt för oss som läsare eftersom vi vet att det absolut inte är sant. Minoo är allt annat än självsäker.

Ceremonin börjar med att rektorn håller tal. Sedan ska en elev läsa en dikt. Det visar sig att det är Ida, en av personerna som mobbat Elias. Hon hävdar att de var vänner och börjar läsa dikten. Rebecka känner sig äcklad av situationen och tittar på Linnea som blivit helt svart i ansiktet. Hon far upp ut stolen och börjar gå mot scenen. Hon avbryter dikten och berättar om vad Erik Forslund skollans största mobbare gjorde mot Elias och att Ida hjälpte honom. Ida ser riktigt orolig ut och Rebecka känner på sig att något hemskt kommer att hända. Det måste stoppas på något sätt. Helt plötsligt ramlar en del av taket in och landar på talarstolen mellan Linnéa och Ida. Det bryter spänningen och Linnéa stormar ut ur aulan. Rebecka vet att det var hon som fick det att hända. Hon vet inte hur hon gjorde, men hon tvivlar inte en sekund på att det var hon.

Ceremonin avslutas och eleverna samlas på skolgården för att hissa flagan på halv stång. På skolgården ser Anna-Karin Erik stå och svära över Linnéa. Han ser att hon tittar och kallar henne för Svetthora. Förut skulle hon has skämts och mått dåligt av hans kommentar, men den här gången känner hon sig bara arg. Hon tänker kissa på dig om Erik. Direkt efter gör han det. Samtidigt kommer Ida fram. För att flyta fokus från vad Linnéa sagt om henne i aulan pekar hon på Erik och säger högt: har du kissat på dig? och alla börjar skratta åt Erik.

Förra veckan lyfte jag möjligheten att drömmen som Minoo har är ett minne från ett tidigare liv eller en förfäders minnen. Att det inte är några vanliga drömmar håller jag fast vid. Att vakna med röklukt i håret hör inte direkt till vanliga drömmars MO. Att det skulle vara minnen från ett tidigare liv kan vi dock glömma eftersom alla tjejerna verkar ha dem. Vi har inte fåt bekräftelse på att Linnéa har dem än, men det känns troligt. Anledningen till att vi inte vet med säkerhet att hon har dem beror nog på att vi inte fåt något pov från henne än, vilket också känns lite misstänkt. Vad är det hon vet som inte läsaren kan få reda på än? Att det skulle röra sig om en förfäders minnen är däremot fortfarande möjligt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför men det känns inte riktigt rätt heller. RAFO (read and find out) antar jag.

Vi måste prata om Anna-Karin. Hon oroar mig. Det hon gör mot sin mamma och Erik är inte mer än rätt. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte njöt av vad hon gjorde mot Erik. Det är en mobbad persons hämnddröm, och det var underbart. Men samtidigt. Det fick minna varningsklockor att börja ringa. Att hennes mamma förlorar rösten är en olyckshändelse. Det här görs medvetet. Det kan vara starten på en resa mot självförtroende och att ta tillbaka kontrollen. Men det kan också vara starten på en resa till den mörka sidan. Som Yoda skulle ha sagt: fear leads to anger, anger leads to hate, hate leads to the dark side of the force. Rebecka har precis börjat uppvisa samma förmåga. Det ska bli intressant att se hur hon hanterar det, nu när hon är medveten om det. En intressant skillnad är att hon inte gjort något mot någon annan. Hittills i alla fal. Vi får se vad som händer nästa vecka. Frågan är om de andra tjejerna också kommer att börja uppvisa magiska förmågor. Så här långt är de övernaturliga händelserna något de råkat ut för, inte något de själva har kontroll över och gör.

[Författare]

Inlägg