[Gnesta bibliotek]

Då var det dags att återvända till Engelfors. Den här veckan var riktigt intensiv. Tjejerna övervakar Gustav, rektorn konfronterar dem, Ida spelar offer och Anna-Karin har slutat manipulera i stort sett alla runtomkring sig och förbereder sig på att möta en ny verklighet i skolan.

Minoo berättar för rektorn om mordrösten och vi får reda på att Minoo hört två röster. En som försökte få henne att dränka sig själv och en som inte ville skada henne. Rektor föreslår att de kanske har att göra med fler än en person och förbjuder dem att göra något själva. Minoo lovar att göra som hon säger men det har hon inga planer på att göra. Efter att hon lämnat rektorns bil ringer hon Nicolaus. De måste göra något. Rektorn och rådet verkar inte veta vad de håller på med. Om de lämnar allt till dem kommer de dö en efter en. Det är dags att agera.

Tjejerna börjar mötas hemma hos Nicolaus för att planera vad de ska göra och övar på att motstå magi. Anna-Karin försöker få dem att göra något och de övar på att stå emot. De har däremot inte bjudit in Ida, de litar helt enkelt inte på henne. Situationen gör Nicolaus mycket upprörd och han pressar på för att de ska berätta för henne. Minoo ger till slut med sig och bestämmer sig för att göra som han vill.

Vanessa börjar spionera på Gustav, men han gör inget konstigt. Han tränar och åker till kyrkogården för att prata med Rebecka. Innan han går därifrån lämnar han ett halsband på hennes grav. Den skarpögde reagerade nog precis som jag gjorde på halsbandet. Halsbandet består av röda stenar, precis som halsbandet Rebecka kände sig dragen till. Halsbandet som hängde i den skumma spåtantens butik. Jag får däremot erkänna att jag inte har någon aning om varför halsbandet skulle vara viktigt. Men om det inte var det så skulle den nog inte beskrivits så noga. Vi får vänta och se helt enkelt, men jag kommer vara på min vakt efter fler omnämnanden av det där halsbandet, eller spåtanten som sålde den.

Samtidigt som Vanessa spionerar på Gustav är de andra tjejerna minus Linnéa i folkparken och pratar med rektorn som försöker få dem att läsa mönstrens bok. Ida lyckas till slut se något, men det hon säger sig ha läst är inte särskilt begripligt. Rektorn blir dock mycket imponerad. Efter träffen när Minoo är på väg hem jagar Gustav ifatt henne. Han säger att han har känslor för henne och kysser henne. Minoo putar bort honom trots att det inte kändes helt fel. Han säger att de måste inse att Rebecka är död och gå vidare. Hon ber honom att lämna henne ifred och går hemåt. Hon känner sig äcklad av honom och sig själv. Här pågår något skumt vilket de också inser när Minoo ringer Vanessa för att förklara, för hon tror ju att Vanessa är där osynlig och har sätt allt. Men Vanessa är på kyrkogården och spionerar på Gustav. Gustav verkar ha varit på två ställen samtidigt.

De träffas i folkparken för att diskutera hur Gustav kan vara på två ställen samtidigt. Minoo har sökt runt på nätet efter en möjlig förklaring och Ida tycker att de ska berätta för rektorn. Det bråkar om det när rektorn dyker upp. Hon skäller ut dem för att de agerat på egen hand fastän hon sagt åt dem att inte göra det. Linnéa blir dock inte imponerad och kräver att hon berättar vad Rådet egentligen är ute efter. Till slut spricker rektorns mask och hon erkänner att Rådet är rädda för dem och vill att hon ska kontrollera dem. Rådet vill att de ska läsa mönstrens bok eftersom de inte är starka nog att göra det själva. De är ute efter kunskapen i mönstrens bok för att stärka sig själva och Rådets ställning. Rektorn är mycket rädd för dem. Hon menar att tjejerna också bör vara det. Hon visar dem ett brännmärke och berättar att hon fick den för att hon var på väg att lämna häxlivet bakom sig på grund av en man. Det rådet gjorde mot honom var mycket värre än brännmärket de gav henne. Trevlig samling det där rådet. De känns nästan lika hemska som den mystiska ondskan som jagar tjejerna.
Efter mötet jagar Minoo ifatt Ida för att berätta om mötena hemma hos Nicolaus och bjuda in henne. Det visar sig dock att hon redan vet. Mönstrens bok har sagt det till henne. Hon säger också att hon kommer hjälpa dem men bara för att boken sagt att den inte tänker visa henne något mer om hon inte gör det. Hon tycker att de mobbar henne. Här snackar vi verkligen om någon som har noll, absolut noll självinsikt. Som man bäddar får man ligga. Beter du dig som ett ass mot allt och alla runt omkring dig kommer ingen tycka om dig, eller lita på dig.

Skolan börjar med en friluftsdag. Vanessa skolkar, Minno väljer skridskoåkning för att vara nära Max och Anna-Karin skidor för att vara ensam. Skidturen går dock inte som hon tänkt sig. Ida har också valt skidor och konfronterar henne i spåret. Hon säger till Anna-Karin att hon har förstört hennes liv. Anna-Karin tappar det och börjar skrika på Ida. Hon säger att alla hatar henne och alltid har gjort det. De är rädda för henne. Ingen vill bli hennes nästa offer. Ida har förstört Ann-Karins liv mycket längre än något Anna-Karin gjort mott henne. Ida svarar med att hon borde tagit livet av sig. Anna-Karin tappar det om möjligt ännu mer och attackerar Ida magiskt. Till hennes stora förvåning fungerar det inte. Ida har lärt sig hur hon ska försvara sig. Hon har medvetet provocerat henne för att få Anna-Karin att attackera henne. Efteråt ligger Anna-Karin kavar i snön. Hon orkar inte mer. Om hon stannar där dör hon och det känns helt ok.

Vi kan avsluta den här veckan med att konstatera att Ida är hemsk och att Anna-Karin verkar ha kommit till insikt om att det inte är ok att manipulera andra och ändra deras beteenden. Man undrar vad som ska krävas för att Ida ska komma till insikt? Att smaka på sin egen medicin verkar inte ha hjälpt över huvud taget. Vem tycker ni är värst? Anna-Karin eller Ida?

[Författare]

Inlägg