[Gnesta bibliotek]

Välkommen välkommen. Del III inleds lågmält och känslofokuserat. Vi får en del intressant info om hur magi fungerar men annars händer inte så mycket. Minoo känner sig som en bluff och Nicke bevisar återigen att han är ett svin.

Anna-Karin blir konfronterad av rektorn som informerar henne om att sättet hon använder sin kraft på är ett brott och att rådet har tillsatt en utredning om saken. Hon ifrågasätter också om Anna-Karin ens kan sluta om hon vill. Anna-Karin fräser ifrån men erkänner för sig själv att saker har börjat hända av sig själv. Hon verkar ha tappat kontrollen över vad som sker och det skrämmer henne lite. Det reser frågan om det går att rätta till eller om hjärntvättningen har skadat personerna hon leker med permanent. Jag uppskattar att någon till slut konfronterar Anna-Karin med hur fel det hon håller på med är. Jag blir däremot lite besviken på att ingen påtalar hur moraliskt förkastligt det är. Jag skulle jämföra detta med övergrep, men det känns positivt att hon till slut blivit magiskt polisanmäld. Det ska bli intressant och se om hon får hjälp att sluta. Rektorns och Anna-Karins samtal avbryts av att de plockar upp Ida som är precis lika trevlig som vanligt, dvs inte alls.

När de kommer fram till Kärgruvan väntar redan Minoo, Linnéa och Vanessa redan på dem. De siter tillsammans men Minoo känner sig lite utanför, så som hon ofta gör. Hon undrar när Linnéa och Vanessa blev vänner och saknar Rebecka lite extra.

När de andra kommer ger rektorn dem en lektion i magins grunder. Hon berättar att magi finns överallt, men att deras värld under lång till har haft ”torka”. Ibland blossar magin upp på en plats. Det är det som händer nu i Engelfors och det hände här för 300 är sedan. Hon förklarar deras drömmar med att de är ekon av vad som hände i Engelfors för 300 år sedan. Vi kan alltså konstanterna att jag hade fel när jag spekulerade i att det rörde sig om minnen från tidigare liv, alternativ en förfäders minnen. Men helt fel hade jag inte. De är i alla fall minnen.

Lektionen går vidare med att rektorn förklarar att alla häxor är kopplade till ett av de sex elementen. Eld, vatten, jord, luft samt trä och metall. Alla häxor är knutna till ett element och ett tecken. Ida är metall, Anna-Karin jord, Elias var trä, rektorn och Rebecka eld, Vanessa är luft och Linnea vatten. Minno visar det sig är inte kopplad till något element. Hennes reaktion är nog den de flesta av oss skulle ha om vi blev utsatta för någonting sjukt pinsamt och utelämnande. Hon tar sina saker och går. De andra ropar efter henne men hon vänder sig inte om, utan fortsätter att gå tills hon kommit hela vägen hem. Hon skäms och känner sig som en bluff, hon har alltid känt sig som en bluff och nu är det enligt henne bekräftat. Jag är rätt säker på att de andra inte tänker så, men andra har för det mesta en mer rättvis bild av oss än vi själva har. Det är rätt många av oss som tenderar till att vara rätt elaka mot oss själva.

Efter mötet i Kärgruvan är Vanessa hemma tillsammans med två av sina vänner och lagar mat. Hon har en plan. Hon ska försöka mäkla fred mellan sin mamma, mammans kille Nicke och Wille genom att bjuda på middag. Hon och Wille gör ett tappert försök, men det hela var dömt att misslyckas från början. Hennas mamma tycker inte om honom eller deras förlovning, Nicke har personlighetstypen praktarsel och har bestämt sig för att Wille är en gangster. Han har inte helt fel, men man behöver inte vara så sjukt oförskämd som han är. Hade han varit en bra polis hade han kunnat ta tillfället i akt att vara trevligt, skapa en relation till Wille och hjälpa honom bort från att vara småkriminell. Att håna honom lär ha direkt motsatt effekt. Det hela urartar i ett storbråk när Vanessa till slut exploderar på hur illa hennes mamma och Nicke behandlar Wille. Bråket slutar med att Wille går och Vanessa springer efter honom. Hennes mamma ropar efter henne att om hon följer med Wille behöver hon inte komma hem igen och Vanessa försöker intala sig att han är värd det. Jag tror inte att han är det men jag förstår hennes val. Just nu har hon inga bra val. Det står mellan en dålig pojkvän och en mamma som aktivt valt bort henne till förmån för ett svin till sambo. Hur hade ni gjort om ni hamnade i samma situation?

[Författare]

Inlägg