Varulven av Aksel Sandemose

Visar 29 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #26174
      husse
      Deltagare

      Jag håller med om att det är en bra och läsvärd bok. Även jag ger en fyra, en stark sådan. Om man ska säga något kritiskt, tycker jag att den är litet splittrad i formen. Det finns många intressanta funderingar men det är inte alltid klart vem som tänker. Detsamma gäller dialogerna.
      Felicias död tycker jag som sagt inte känns motiverad. Den tillför ingenting.

    • #26172

      Ja, det är verkligen en rik roman på många sätt. Vi har ju inte nämnt broder Gustav med fru Elfriede.Men de talar väl för sig själva . :-)
      Ngt som är intressant är dåtidens syn på författarskap och skrivande. Det är “riktiga” arbeten som räknas. De som inte själva har skrivandet som begåvning förstår inte att det är det och tankarna före som ÄR arbete.
      Tycker att porträttet av Erling Vik är fantastiskt och känns väldigt realistiskt. Att på ett rakt sätt beskriva missbrukets karaktär…Att Erling redan i FÖRVÄG gömt undan whiskeyflasor…Hans abstinens…uppehåll (med vetskap om att han ska “på det” igen efter en tid)…delirium…Ruskigt bra!
      Möjligen kan man som kvinna reagera över det ständiga åldersräknandet på kvinnor…men antar att det ofta var så förr. Likadant i Martin Bircks ungdom… :-)
      Jag sätter också fyra, NÄSTAN fem. Men för min del stör jag mig på att vi inte får reda på lösningen på Felicias försvinnande.
      Just det: även smått komiskt att det betraktades som “skumt” att vara med i tidningar. Nästan bara kriminella och tvivelaktiga författare… Fast det var väl Gustavs syn…

    • #26171
      Arne
      Deltagare

      Får eller ska eller bör göra motstånd mot ockupationsmakten är begrepp som jag ser som irrelevanta, frågan är vilken nytta det gör? Symbolhandlingar som inte hotar makthavarna utan bara leder till repressalier mot civilbefolkningen anser jag är lika illa som om man angrep de civila direkt. Våld föder våld och ondska föder ondska.

      Det fanns ju delvis nersnöade spår som visar att någon släpat Felicia till älven. Jag får inte ihop det varken med självmord eller olyckshändelse. jag kollade några recensioner om boken och alla såg det som mord.
      Jag tror som Husse att Sandemose ville få slut på boken och dessutom överraska läsaren. Han löser tre konflikter, ska Erling flytta till Venhaug och Felicia, vad händer med trädgårdsmästaren och Felicia, och hur hanteras Julies förälskelse i Jan. Men det känns onödigt att avliva Felicia, berättelsen håller ändå.

      Dags för betyg, jag sätter en stark fyra. En utmärkt bok med inbyggda konflikter, utan hjältar men med ovanliga karaktärer. Väldigt bra som cirkelbok om man bortser från längden. Bra val Mohikan!

    • #26170
      husse
      Deltagare

      Förutom mord eller självmord finns ytterligare en möjlig förklaring till Felicias död, någon form av olyckshändelse. Blodet tyder på att hon har skadats på något sätt. Det kan vara en olyckshändelse. Efter det kan hon ha sökt sig till älven och råkat ramla i, kanske försvagad av blodbrist.
      Man kan ju också undra varför hon måste dö. Jag kan inte se, att hennes död tillför något av värde till romanen, särskilt inte om det skulle vara självmord eller olycka.Jag får känslan av att Sandemose ville bli av med henne för att få ett slut på romanen..

    • #26169
      husse
      Deltagare

      När det gäller Felicias eventuella självmord har jag sagt vad jag tror. Hon visar inga tecken på depression, som brukar ligga bakom ett självmord. Därmed inte sagt, att självmord kan utesklutas. Jag anser det mindre troligt.
      Angående motståndsrörelsen kan man alltid diskutera hur långt det kan vara motiverat att gå. Att exempelvis döda officiella företrädare för ockupationsmakten, som i detta fall tyska officerare, kan nog anses vara acceptabelt med tanke på att det rådde krigstillstånd. Mera tveksamt blir det när man ger sig på och dödar enskilda civila. Det motiverades väl med att dessa var angivare och att deras uppgifter kunde leda till att medlemmar av motståndsrörelsen blev gripna och kanske avrättade .Det är svårt att bedöma för oss, som aldrig har upplevt något liknande.
      Ett problem är att motståndsrörelserna i olika länder infiltrerades av kriminella, som använde dem i sina egna syften. Det finns uppgifter, om att man lät döda personer, som man ogillade av privata skäl

    • #26168

      Jag är näppeligen insatt i motståndsrörelser etc. Det vore ju svårsmält om ALLA rörelser är av ondo. Det menar du väl, Arne, ändå inte…? Skulle folk aldrig få göra motstånd mot ockupationsmakter eller diktaturer
      ??
      Jag är absolut emot dödsstraff.
      Det blir vanskligt att diskutera Felicias öde när vi bara är tre. Ni två i en ringhörna och jag i en. Tycker att ni lite väl lätt bortser från möjligt självmord.
      Det står ju att hon inte vill “bikta” sig för Erling eller Jan. De skulle kanske förstå. Men nej…hon unnar dem inte det (ngn av dem).I ett stycke skriver också Sandemose om att ngt litet hade kunnat förändra ödet för Felicia. Men det blev inte så…utan hon gick mot stupet. Precis som man brukar beskriva hur självmordsbenägna kan ändra sig i sista stund…beroende på….Naturligtvis kan författaren även syfta på att hennes öde väntade i form av en mördare… Måste ju då vara ngn som kände till mordplatsen och råken i älven…Varför fanns det inga spår bort från platsen…?? Hur kom gärningsmannen/kvinnan dit????
      Många fler skulle behövt deltaga i diskussionen. Vad har egentligen “experterna” trott genom åren? Vore intressant att veta…

    • #26141
      Arne
      Deltagare

      Det stämmer att motståndsrörelser och gerillaförband drar till sig våldsbenägna och kriminella personer, det visas inte minst av att de som har svårast att anpassa sig när kriget är slut är just motståndskämpar. Men det är inget man talar om då de oftast sägs tillhöra den “goda” sidan, i synnerhet under WW2. Ingen vill heller kännas vid de övergrepp och felbedömningar som “de goda” gjorde sig skyldiga till under kriget och som kostade dödsoffer utan minsta nytta. Och säkert fanns det de som tog tillfället i akt och gjorde upp med personliga fiender. Jag är väldigt trött på den pojkboksromantik som fortfarande omger motståndsrörelser världen över. De flesta borde avrättats som krigsförbrytare tillsammans med de som förlorade. Men så funkar det inte här i världen…

    • #26139
      husse
      Deltagare

      Arnes fråga är svår att svara på utan att gå tillbaka i boken och titta. En del av funderingarna är intressanta, men det är ofta oklart vem som funderar: Erling eller författaren eller någon annan.
      En sak, som jag har funderat över är bilden av motståndsrörelsen. Han skildrar den som om den enbart bestod av goda, rättänkande människor., som kämpade för demokrati och frihet från ockupationen. Det fanns säkert många sådana. Jag har någon gång läst en artikel, som jag tror handlade om motståndsrörelsen i Danmark, men motsvarande förhållanden fanns nog även på andra håll. Enligt artikeln infiltrerades motståndsrörelsen av kriminella personer, som passade på att göra upp med sina personliga ovänner under förevändningen av att de var landsförrädare Jag har ingen aning om ifall detta stämmer, men det låter i mina öron inte orimligt .Jag kan tyvärr inte ange någon källa men jag tror att artikeln var publicerad i Dagens Nyheter någon gång för ganska länge sedan.

    • #26134
      husse
      Deltagare

      Vad gäller Felicias eventeulla självmord finns det som Arne säger ingenting som talar för det. De allra flesta, som tar sitt liv lider av depression. Det betyder inte, att de är litet nere, utan det är en allvarlig psykisk sjukdom. Det finns inga tecken på att Felicia skulle ha varit deprimerad.

    • #26127

      Arne! Måste fundera på det som du tar upp. Svårt… Varje människa lever ju i den tid som han/hon lever i…Det kan man inte komma ifrån.

      Husse! Skrev ju i tidigare inlägg om att Jan fått nog av svartsjuka. Vad Erling beträffar så vet man väl inte riktigt. Han har ju sina egna demoner att slåss mot och härbärgera. Det är alkoholdjävulen. Han är ju grav alkoholist. Skrämmande skildring av delirium. :-(
      Jag noterar dock att han till Julie kallar kärleken till Gulnare för Den Stora Kärleken. Men Felicia är väl ändå mer än “bara” en passion…? Knivigt att helt analysera “vår” käre flickjägare. :-)

    • #26123
      Arne
      Deltagare

      Jag tror inte ett dugg på självmord, jag får inte ihop det. Däremot har jag funderat på om Felicia arrangerat sin död för att komma bort och starta ett nytt liv. Men jag får inte ihop det heller, varför skulle hon göra det? Hon har ju barnen, även om hon är tuff och självisk finns det inget som tyder på att hon frivilligt skulle lämna dem. Plus att hon har de två män hon vill ha och hade fortfarande hopp om att få Erling att bosätta sig på Venhaug. Ingen annan vet om hennes lek med trädgårdsmästaren så det är inte heller något skäl.

      Vad tycker ni om författarens filosofiska utläggningar om människans ondska, om krig och andra mänskliga tillkortakommanden som dyker upp här och där? Jag tycker att de åldrats mindre väl, känns lite naiva idag och drar ner tempot i boken. Undantaget är ett stycke på sid 95 i min bok där han förklarar att krig är enskilda människors skuld och ansvar, inte historiska skeenden eller oundvikliga förlopp styrda av tidigare händelser.

    • #26119
      husse
      Deltagare

      Det finns mycket att fundera över i denna bok. Jag tycker, att det är märkligt att leva i ett tringelförhållande, som Felicia, Jan och Erling gör. Om två män ska “dela” samma kvinna måste det vara starka och självmedvetna. En viss rivalitet och svartsjuka måste det finnas, men jag tycker inte att man ser så mycket av det.
      Att Felicia skulle ha begått självmord är inte omöjligt men då blir det svårt att förklara blodet på platsen, där hon försvann. Att hon skulle ha knivhuggit sig själv för att förvilla låter långsökt i mina öron, men det är naturligtvis inte otänkbart.

    • #26118

      Ju mer jag repeterar…ju mer oviss känner jag mig. Varför skulle det inte kunna vara suicid? “Den leende depressionen”, ni vet? Felicia mådde inte bra: det konstaterade Julie. Hon var i sitt innersta mkt upprörd över trädgårdsmästaren och sin roll i spelet med “den underjordiske”. Hon tyckte att leken gått för långt eller aldrig borde ha börjat.
      När Erling och Jan dividerar om Felicias försvinnande så säger de att de hemligheter som Felicia hade var sådana som skulle glädja dem och barnen. Det stämmer ju inte! Hon hade sin hemlighet med Tor Anderssen.
      Polisen undrar om Felicia hade kunnat säga ngt rätt ut i luften om vad hon skulle göra den ödesdigra dagen. Alla menar att det skulle hon aldrig ha gjort.
      Varför inte? Hon ser ju till att hon går ensam. Hon låtsas tänka efter när Julie frågar om hon ska följa med. Brevet kan ju bara vara “hittepå”.
      Och Julie som stoppar informationen om Tor A och hans tjuveri (fetschism). Vad vet/misstänker Julie, egentligen? Hon säger ju på ngt ställe att hon länge förstått att vad man “ser” på Venhaug -det tiger man om.
      Mot detta talar naturligtvis barnen. Skulle Felicia verkligen överge sina barn? Men hon anar ju ett scenario med Jan och Julie som duglig matmor…
      Varför skulle inte Felicia själv ha kunnat fixa fåran i snön fram till älven? Och sedan knivhuggit sig själv el dyl så att det kommit blod för att förvilla alla?
      Människor har sina hemligheter. Felicia säger /tänker) också mkt om SKULD.

    • #26112

      Jan har ju gjort sig av med “det grönögda monstret” (svartsjuka) i och efter relationen med Vigdis. Han är ju ofta upptagen med hårt arbete. Men man undrar ju ändå hur han klarar av ekvationen. Antar att han trivs så bra med Erling som god vän.

    • #26108
      Arne
      Deltagare

      Ja det är ett besynnerligt maktspel. Säkert hade Felicia baktanken att binda Erling vid Venhaug genom att ta hand om Julie. Felicia vill både ha kakan och äta den, man undrar vad som hänt om någon av männen sagt nej till att dela med sig. I synnerhet Jan borde ju känna sig svartsjuk och åsidosatt då Felicia springer till Erlings säng så fort han kommer i närheten. Ändå verkar Erling mer svartsjuk och det är en orsak att han inte vill bosätta sig på Venhaug. Men Felicia såg till att skicka Erling utomlands då hon ville ha barn så att det inte fanns något tvivel om att barnen var Jans.

      Du har rätt om Jan och Julie, hon hade nog lagt an på Jan mer och mer ju äldre hon blivit, frågan är om Jan kunde stått emot. Han kan inte vara opåverkad över att tvingas dela Felicia med Erling.

    • #26107

      På tal om makt: visst är det anmärkningsvärt att författaren beskriver Felicias omhändertagande av Julie som en slags (raffinerad?) hämnd gällande Erling. Därför att då “måste” han stå i evig tacksamhetsskuld till henne.
      Felicia tål inte att Erling har ngn annan, men kan bara tänka sig äktenskap och barn med Jan. Erling skulle nog inte passa i ett äktenskap(har väl redan varit gift, eller…?), men likväl känner han bitterhet när Felicia gifter sig med Jan.
      Det är besynnerliga maktspel… Är det verkligen bara jag som undrar över vibbarna mellan Jan och Julie? Hur skulle saker o ting (relationer) ha utvecklats om INTE Felicia hade dött? Jag misstänker svartsjuka från Felicias sida. Men, som Felicia på ngt ställe säger till Erling: Skulle den otrogna hustrun börja böla…?

    • #26093
      husse
      Deltagare

      Jag har forskat litet om brottsregistret. Det officiella namnet är belastingsregistret. Man kan som privatperson bara beställa utdrag om sig själv. Myndigheter kan begära uppgifter ur registret. Privata företag har inte tillgång till registret. Däremot är vissa arbetsgivare enligt lagens 9§ skyldiga att begära att en arbetssökande visar upp ett utdrag om sig själv innan personen anställs.

    • #26092

      Menade Oj! Menade Anderssen.
      På tal om att Felicia misstänkte Julie för att vara tjuv – sa hon i a f utåt.
      Redan då tänkte Erling att fetischsamlare av underkläder ofta är män. Men av ngn anledning höll han tyst.
      Ja, nu när man tänker efter borde det vara uppenbart för Felicia att tjuven var tittaren, trädgårdsmästaren. Antingen var hon trögfattad eller så spelade hon teater.
      Hon värnade hårt om sin pinsamma Hemlighet.

    • #26091
      Arne
      Deltagare

      Vet inte hur det fungerar med brottsregistret idag, men till vissa jobb kan arbetsgivare begära utdrag på den som söker jobbet. Felicia hade tydligen kontakter både här och där, de utnyttjade hon när hon tog hand om och behöll Julie utan att adoptera henne.
      Julie är en intressant karaktär på flera sätt. Erling hade tydligen dålig kontakt med henne trots att hon bodde på Venhaug enligt samtalet mellan honom och Julie på sid 162 och framåt. Julie tycker att han som fader borde “uppvakta” henne mer, en konstig formulering tycker jag som ger lite incestvibbar. Kan tänka mig att förhållandet mellan henne och Jan som blommade upp efter Felicias död kan ha väckt liknande tankar i omgivningen. Och det var tur att han och Felicia inte adopterat Julie formellt… Kanske hade Felicia det i tankarna, hon påstod att hon genast förstod att Julie skulle bli förälskad i Jan då hon var så gammal som 15 när hon kom till Venhaug. Det blev aldrig en vanlig papparoll.

      Något som jag inte förstår är hur trädgårdsmästaren kunde röra sig så fritt i huset att han kunde sno saker från Felicias sovrum utan att bli upptäckt. Och varför inte Felicia misstänkte honom när hennes underkläder försvann, med tanke på deras seanser i växthuset? Eller gjorde hon det men ville dra bort uppmärksamheten från det?

    • #26090

      Inte klokt att lilla Gulnare förvandlats till denna gräsliga människa fru Kortsen. Jo, att hon kunde ha lejt ngn för att ta död på Felicia låter inte helt omöjligt.
      Men finns ju många kvinnor att välja på. T ex Margrete, Julies biologiska mor. Men hon är ju starkt nedgången. Hur skulle hon kunna arrangera alltihop?
      Många män är också misstänkta.
      Ngt som jag reagerade på är att Felicia får tillgång till brottsregistret när hon undrar varför trädgårdsmästaren kallar sig Andersson. Hette förut Haukås (rätt namn?).Var det bara att begära utdrag ur brottsregistret? Märkligt. Får man väl inte nu för tiden?

    • #26066
      Arne
      Deltagare

      Jag blir lite förvånad över att Erling misstänker att en kvinna dödat Felicia. Rent praktiskt är det möjligt och rentav troligt, hon var hatad av andra kvinnor som så många starka och självständiga kvinnor. Och det antyds att hon personligen avrättade medlöpare för att hämnas sina bröders död under kriget. Men vad jag förstår slogs Felicia ihjäl vid vägen och därefter släpade någon hennes kropp genom skogen till älven. Inte lätt för en kvinna, i synnerhet inte en äldre dam som Gulnare. Men att det är ett beställningsjobb från en kvinna känns mer sannolikt.

      Det är ovanligt att en författare helt släpper vem som mördat huvudpersonen och inte ens ger några ledtrådar till läsaren, men det är ett bra grepp då det är så oväntat. Likaså förväntade jag mig hela tiden att det skulle komma några kapitel om vad som hände under kriget, hur bröderna dog och vad våra tre huvudpersoner gjorde under motståndskampen. Men det blir bara antydningar, en bisats här och en ledtråd där. Jag gillar det, man behöver inte alltid skriva läsaren på näsan om alla detaljer!

    • #26065
      Arne
      Deltagare

      Det stämmer nog att makt är ett tema i boken. En som är bra på att utöva makt är Felicia, inte bara när hon blottar sig för Tor Anderssen utan också den makt hon har över Jan och andra män. Däremot har hon inte total makt över Erling och det både stör och attraherar henne. Det man inte kan få är extra lockande, Erling kommer och går som han vill men vill inte bosätta sig på Venhaug, till Felicias förtret.

      Även under kriget manifesteras makten i alla medlöpare som ser sin chans att utöva makt under Tyskarnas beskydd, som minigoebbels Torvald Örje.

      Men allra tydligast är det i kapitlet om Gulnare, ett av de starkaste i boken. Hon piskas till underkastelse av sina föräldrar och växer upp till en satkärring, en fördomsfull och dömande nazist.

    • #26064
      husse
      Deltagare

      Angående seanserna i växthuset finns det en sexuall läggning, som innebär att man njuter av att visa sig naken inför någon från det andra könet. Jag minns inte termen för tillfället.
      Vad gäller Felicias död tror jag, att det var ett mord. Det fanns ju blod på den platsen, där hon hade försvunnit. Vem mördaren var har jag ingen aning om. Jag har funderat på Gulnare, fru Kortsen som hatade Erling. Det skulle kunna var hennes sätt att komma åt honom. Det är bara en tanke.

    • #26062

      Kära medbrottslingar…eeeh, jag menar medläsare! :-))
      Vi får väl återkomma till slutet på romanen. På baksidan av mitt bokexemplar står det att ett tema är makt och hur det missbrukas. Vad tror ni att detta syftar på? Jag tänker direkt på Felicia och hennes “tittare”, d v s trädgårdsmästaren. Det finns ju inget jämlikt över situationen. Hon – med sina sexuella erfarenheter i livet – har sina “seanser” i växthuset. Framför ventilen där den ensamme mannen står, totalt svältfödd på erotik och kärlek.
      Det är de sämre sidorna av Felicia som kommer till uttryck här. Hon njuter med en besynnerlig skadeglädje. Som ursäkt har hon saknaden efter Erling! Inte så litet långsökt och magstarkt.
      Vid ngt tillfälle nämner jan våldtäkt i samband med att de pratar om Tor Anderssen. Han känner inte till seanserna, men har ändå kommit på TA med att se på Felicia som brunstigt djur…eller vad det står… Det är naturligtvis inte ngt som förekommit i praktiken, men…
      Var det när TA upptäckt att hans stulna saker (inkl trosor!) var borta som han ville bort, skyllde på “trolltyg”…?

    • #26035
      husse
      Deltagare

      Ja, det är många sidor. Dessutom tycker jag, att texten är tät, informationsmättad. Det går inte att slarvläsa. Jag får nog fortsätta ett tag till innan jag kommer till slutet.
      Det finns vissa parallellerr till Justine, tycker jag. Triangelförhållandet mellan Erling, Felicia och Jan påminner en del om förhållandet mellan Nessim, Justine och berättaren i den tidigare romanen.
      Det är lite förvirrande att romanen hoppar fram och tillbaka i tiden. Ibland är det också litet svårt att veta vem som för ordet. Men det är
      många bra personporträtt och det finns många intressanta resonemang.

      • Det här svaret redigerades för 1 år, 7 månader sedan av husse.
      • Det här svaret redigerades för 1 år, 7 månader sedan av husse.
    • #26026

      Ja, Arne, du har rätt. En lång roman… Många “turer”, mkt att hålla reda på…Pust! Måste repetera då och då… .-)

    • #26025
      Arne
      Deltagare

      En intressant men svårläst bok, lite väl lång för min smak. Men utmärkt för en bokcirkel, det finns mycket att diskutera om man bara minns allt.

      Jag trodde också på självmord först, men nu är jag övertygad om att det var mord. Ser inget motiv för självmord och det fanns ju släpspår i snön efter kroppen. Anderssen hade alibi så han är knappast skyldig även om han hade motiv.

      Julie var förälskad i Jan men var det besvarat? Tror inte att han hade lämnat Felicia för Julie, han måste vara väldigt kär i Felicia då han kunde acceptera att dela henne med Erling.

      Tror inte att Varulven anspelar på Anderssen utan att alla människor är mer eller mindre varulvar då de har drag av ondska och egenintresse som går ut över andra. Först trodde jag att Varulven var en omskrivning för svartsjuka men tydligen handlar det mer om ondska i allmänhet.

    • #26024

      Jo, så är det. Jag har förstått “andemeningen”. :-) Men likväl står det ofta om Varulven i samband med Anderssen. Men, som sagt, mkt är höljt i dunkel…

    • #26022
      husse
      Deltagare

      Jag fick boken sent. Stadsbibliotekets enda ex är förkommet, så jag fick göra ett inkp på Bokbörsen.Tyvärr fick jag ett exemplar med en del blanka sidor i början.Jag har läst 254 sidor av av 464, så slutet kan jag inte uttala mig om.
      Det står någonstans i början att varulven är en symbol för ondska. Jag tror inte att det är någon specifik person, som är varulven utan det är en symbol för egenskaper, som finns hos alla människor i större eller mindre utsträckning.

      • #26023
        husse
        Deltagare

        Inköp ska det vara!

    • #26021

      Hej hopp, alla! Dagen är inne: start av diskussion gällande Varulven. :-)

      En rik bok, sannerligen. Var ska man börja?? Jag tror ändå att jag börjar med slutet på romanen. Begriper ni hur allt hänger ihop? Min första spontana tanke var att Felicia förberett sitt självmord. Anledningen – i mina tankar – skulle då vara att hon hamnat i ett märkligt läge. Hon älskar Erling Vik, men hennes trygghet i livet är Jan? Han och Julie (Erlings dotter – som hon tagit hand om på Venhaug) är kära i varandra. Det “ser” Felicia. Hon klarar inte av att inte vara nr 1 för Jan. Felicia har pratat mkt om skuld.
      Men det hela är ju invecklat. Kan ngn ha mördat henne? Erling misstänker att en kvinna står bakom. Eller ska vi tro att det är den kränkte Tor Anderssen, trädgårdsmästaren?
      Det står mkt i boken om “Varulven” och ofta om just Tor. Romanens titel, anspelar den på honom? Vad tror ni?

Visar 29 svarstrådar
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.