[husse]

Vet alla om, att vi har flyttat diskussionen till forumdelen?

[husse]

Jag tror, att det är mycket svårt för en människa att spela rollen av en annan person, särskilt en person, som i har en helt annan personlighet. Dessutom, om det är Ikeda, som berättar, kan han inte veta vad Omura har tänkt och känt eller vad han har upplevt, till exempel vad Fumiko har sagt till honom.
Jag får intrycket, att han ville berätta just för Jovert, just för att han var kriminalkommissarie. Det verkar som om han vill veta hur mycket han har förstått.

[DensisteMohikanen]

Förlåt, men det är ni som kallar Katsuo psykopat. Inte jag.
Nej, Omura kan inte spela Ikeda. Han har inte den begåvningen. Rättare sagt: tror inte det.
Bäst att gardera sig. :-)
Att Katsuo vill berätta… vill trots allt nå ngn försoning? Kanske har han fått insikten att han INTE är “gud”? Händelserna hänger “bara” ihop så till vida att en människas liv och öde kan ge ledtrådar för en annan människa med andra livsvillkor. Det är liksom filosofin. Att vi människor kan förstå varandra indirekt genom att ngt i en annan människas liv (t ex en förlust) minner oss om ngt i vårt eget liv.

[husse]

Kan verkligen en psykopat spela en annan människa så trovärdigt? En psykopat kan ju enligt definitionen inte sätta sig in i hur en annan människa tänker och känner.
Nu har jag läst boken för tredje gången och jag blir bara mer förvirrad för varje gång.
Om Ikeda kan spela Omura skulle ju också Omura kunna spela Ikeda, kanske han kan spela en Ikeda, som spelar Omura.
Jag förstår fortfarande inte varför Omura/Ikeda år så angelägen att berätta för Jovert. Och hus hänger Joverts verksamhet i Algeriet ihop med händelserna i Japan? Inte alls, skulle jag tro. Författaren hade kunnat göra två romaner av detta stoff.
Samtidigt tycker jag, att romanen har förtjänster. Språket är vackert och miljöskildringen bra. Som läsare blir man engagerad.

[DensisteMohikanen]

Men det är ju det som är Katsuos specialbegåvning. Han SER andra människor (på gott och ont) och imiterar dem mästerligt. Det kan man ju störa sig på, men det är så författaren har skapat Katsuo.
Det där med vaken fattar inte jag heller. Jag har läst detta kapitel flera ggr. Kanske för att sammanbinda med Joverts berättelse om kvinnan som slängde sig i sjön med Joverts lille son?

[husse]

Det finns mycket i denna bok, som är svårt att förstå. Till exempel: varför är Ikeda så angelägen om att berätta för Jovert? Kan det vara så, att Omura har bott i grannskapet och Ikeda har mördat honom? Då kan han vilja veta om Jovert misstänker något. Men varför skulle han göra det?
En annan fundering: barnet som dränks i en isvak, har det något samband med berättelsen? Om inte, varför finns en episoden med?
Vari ligger sambandet mellan Joverts handlingar i Algeriet och Ikedas i Japan?
Jag har också svårt att förstå hur Ikeda kan spela Omuras roll i samtalen med Jovert. De har så olikartade personligheter.

[DensisteMohikanen]

jag fick intrycket att de sågs några ggr efter skoltiden. Då var Katsuos hus ganska förfallet och han själv uppenbarade sig sliten och vanvårdad (mer el mindre). Marikos försvinnande tärde på honom.- Detta är mänskliga drag för mig. Om han hade varit en fullfjädrad psykopat skulle väl livet inte farit så illa fram med honom? Jag vet inte. Antagligen skärpte han till sig mellan varven och stylade upp sig i sina linnekostymer.

Om jag tolkat filosofin rätt så vill författaren visa att våra olika liv ändå har gemensamma nämnare. Vi kan förstå genom att lyssna på ngn annan… och i efterhand SE hur våra liv formades. Det är därför Katsuo igångsätter hela berättandet, går in och ut i Omuras gestalt. Han har ju den begåvningen, medan andra inte på samma sätt kan analysera honom. Han förblir en gåta. Jag tror att detta är författarens tanke. Ngt försonande… Därför låter han ”den girige” dö i snön. Ett bitvis tragiskt liv som nu når…frid. Det KAN ju vara så att Katsuo representerar det giriga Japan? Mkt gammal visdom, skönhet, ärligt skapande (kimonos i vackra mönster)…men även smutsiga faktorer som flickhandel. Girighet! Begreppet ondska har jag svårt för,.

[husse]

Jag håller med om, att det är svårt att få någon riktig klarhet i handlingen. Jag ar börjat läsa om den nu i förhoppning att få litet mera klarhet. Det är tredje gången jag läser den. Första gången var nog för något år sedan. Jag tycker samtidigt att det finns en tjusning i detta, att inte förstå allt. Men det är litet för mycket lösa trådar Slutet förstår jag inte alls. Jag har också svårt att koppla ihop Joverts historia med Omuras/Ikedas.
Om det är Ikeda, som berättar historien för Jovert, hur kan han då veta så mycket om vad Omura tänkte och kände. Hittar bara på?
Och vad hade hänt med Omura? Hade Ikeda mördat honom? Varför i så fall? Varför var han så angelägen att berätta sin historia för Jovert? Idel frågetecken.

[Arne]

Det hjälper inte att vi skriver i forumet, inläggen hamnar överst på kommentatorssidan ändå. Märkligt att det ska vara så svårt att fixa för admin, tekniken tycks ta kommandot över människan mer och mer.

Vad gäller boken är det författarens avsikt att läsaren ska bli förvirrad. Men den taktiken tilltalar inte mig, nu undrar man om öht något är som det verkar i berättelsen, är allt påhitt av Katsuo?

[DensisteMohikanen]

Men av dunkla anledningar har nu författaren “valt” en sådan person. Det låter ju som en psykiatrisk diagnos. En mentalsjukdom? En personlighetsstörning? Så enkelt? Det blir som en förbannelse för Katsuo när han upptäcker hur han kan imitera människor. Han SER alla deras sidor och svagheter. Det måste vara ngt av en prövning att ha detta som ett ok. Vet inte vad goda människor skulle ha använt denna begåvning till? Kanske för att hjälpa medmänniskor…i stället för att stjälpa dem? Misstänker att en hel del människor skulle få en cynisk människosyn med detta “seende”. Ja, det är väl en dålig ursäkt. Inte ens en ursäkt…men ett försök att reda ut författarens intentioner.
Såg ngt program på Tv om synen på sex i Japan. “Idealet” med mkt unga flickor lever kvar. Många japanska män tycks gilla när unga kvinnor klär ut sig till skolflickor… eller som små söta lolitor. Hrm! Men det är väl inte bara i Japan…?? Thailand??

“Alla” mogna människor känner till detta i Japan. Eller borde… Allt kan köpas för pengar? Flickans far vet vad de ger sig in på. Han blir ruggigt beroende av den mystiske affärsmannen…som väl är Katsuo?
Jag tror dock att det finns några människor som har medkänsla med typer som Katsuo.
De ställer sig liksom utanför alla dömanden… De ser begåvningen… Av godhet vill de inte döma. Nej, jag menar inte att de “spelar Jesus”. Det är ju i Japan. (Fast där kan kanske kristna tankar finnas ändå?)Den gamle litteraturprofessorn, Katsuos välgörare, är en sådan människa. Eller är det bara ett påhitt av Katsuo? Att Omura träffade honom vid ngn tempellund…i bergen…var det bara en illusion? Ett påhitt? Så att den gamle HAR begått självmord??? Nu bir jag osäker…

[Arne]

Hans empatilöshet, grymhet, besatthet och fixering gör honom absolut till psykopat i mina ögon. Han dödar sin kvinnas far i kallt blod, utan att ens fundera över andra lösningar. Han föraktar sin vän och de flesta andra människor. Jag ser inget försonande alls hos honom. Jag ser det mer som en svaghet hos författaren att göra honom så osympatisk redan som ung, lite väl stereotypt. Att ha en fattig uppväxt är inget skäl att bli ond ens i Japan.

[DensisteMohikanen]

“Överintelligent psykopat” : Katsuo. Jag vet inte om denna beskrivning gör Katsuo rättvisa. Som vanligt får jag väl träda in som t f försvarsadvokat (obs humor ). Att han är begåvad råder ju ingen tvekan om. DET kan han ju trots allt inte hjälpa. Han är av fattig härkomst. Har en anonym välgörare som betalar hans studier. Tydligen ngt vanligt förekommande i Japan. Det visar sig vara den professor som Katsuo gör narr av i ngt litterärt arbete. Givetvis ngt mkt osympatiskt…men kanske inte helt oväntat från Katsuos håll? Han är ju tidigt duktig på att imitera och han
lägger märke till allt rörande andra personer. Det är väl detta som är hans främsta egenskap – förutom att skriva romaner. Ha skriver kanske “en roman i romanen”. Det var ju populärt ett tag…är fortfarande?? Samtidigt blir detta hans förbannelse och förminskar honom vad gäller hans egen person och värdighet. Det är tankeväckande och tragiskt. Jag kan inte åta bli att instämma med Jovert på slutet: hur det än var och är….och allt däremellan…så är det ledsamt att Katsuo är död.
Det kan förstås provocera att ha en sådan huvudperson (en av huvudpersonerna). Men det är så Henshaw har valt. :-)

[Arne]

Tja, vissa trådar går ihop, andra försvinner i intet. Eller når inte fram, som ifall Jovert träffar sin dotter eller ej och hur det går. Vem anmälde Katsuo för polisen, var det Omura? Eller har Katsuo aldrig blivit avslöjad eller suttit inne, är det bara en alternativt scenario som han drar för Jovert? Det borde ha blivit en väldig uppmärksamhet i Japan om en så känd person blivit dömd för mord. Och var hände med Fumiko efter att hon mött sin riktiga pappa utanför fängelset. Eller var det också ett påhitt av Katsuo? Jag hade brått under läsningen så jag kan ha missat något.

Just de lösa trådarna påminner om Murakami, däremot finns inte det övernaturliga med i bilden på samma sätt. Sen tycker jag att Murakami är på en helt annan nivå, denna berättelse känns mer stel och konstruerad medan Murakami vindlar fram helt oberäkneligt och man får känslan att han själv inte riktigt vet varken hur det hänger ihop eller hur det ska sluta. Henshaws karaktärer är mer stereotypa, den överintelligente psykopaten som alla kvinnor faller för, den lojale men okarismatiske vännen och den oskyldiga unga kvinnan som hamnar i psykopatens garn.

[DensisteMohikanen]

Hej hopp! Jaha, låtom oss prova här då.
Det var ju en hisnande upplösning…När man går tillbaka i texten ser man ju “varningslampor”, men man (jag, i a f)tänker ju inte i dylika vinklingar. Det krävs en del av oss läsare för att få rätsida på alla namn… En väldigt stark kontrast mellan geografiska miljöer. Men …så småningom går trådarna ihop.

[Författare]

Inlägg