[Arne]

Jag sätter också en fyra. Människosynen har jag inga problem med, den är realistisk snarare än bedrövlig… Slutet var bra, ingen förlåtelse eller försoning från barnens sida som författare annars gärna vill snickra ihop. Det känns inte helt trovärdigt att barnen och deras respektive satt och diskuterade Louis på ett sätt så han kunde höra allt, men det behövdes väl för att få ihop boken.

[husse]

Ja, en stark fyra blir det. Jag ävervägde en femma, men tyckte, att Louis omvändelse på slutet inte var riktigt trovärdig. Han gick väldigt snabbt från att ha varit dirket fientlig mot kristendomen till att bli troende och överväga att ta nattvarden, tros att han inte hade haft någon religiös upplevelse. Men bortsett från det tycker jag att boken är mycket bra. Det är en ok jag kan tänka mig att rekommendera till andra.

[DensisteMohikanen]

Jaha! Nu drar det ihop sig. Snart en ny bok att diskutera! Så vad tyckte vi om Mauriacs roman? :-)
En mycket bra roman i mina ögon. Det blir betyg 4. En rejäl fyra!
Möjligen skulle man vilja veta mer om Louis` s k utsvävningar. Det är så klart jag som intekan låta bli att fantisera…haha…Katolik och allt. Fy skäms! :-) :-)
Alla mänskliga svagheter har han lyckats få med i boken. Bedrövlig människosyn? Nja, bara en skildring av hur människor är och beter sig. Min åsikt. Naturen ger balsam och tröst…

[Arne]

Jag uppfattar Isas samvaro med den andra killen som en oskyldig sommarflirt, inte förälskelse på en nivå som kunde blivit äktenskap. Därför är Louis´ reaktion klart överdriven, han är svartsjuk på något som hände före hans tid och som aldrig blev något. Det visar hans osäkerhet och brist på kunskap om hur det sociala spelet fungerar människor emellan.

Ingen av barnen tycks fundera på varför Louis utvecklats till att bli så sträng och kylig som han var, inte ens när de läst dagboken. De verkar inte särskilt intelligenta eller bra på att dra slutsatser. Sonen hade dock förstått att fadern sörjde Marie.

[husse]

Jag tycker också, att Janine ska få läsa dagboken. Hon har samma rätt tilldet som den övriga familjen. Hon kanske skulle må bättre om hon inte läste den.Men då skulle hon antagligen resten av livet undra vad det stod.Dagboken var från början tänkt som ett brev till hustrun. Därför borde egentligen ingen annan läsa den. Men eftersom hustrun var död blev det naturligt att de anhöriga läste den.
Jag vet inte varför Louis valde att bli advokat. Det kanske var en familjetradition. Jag minns inte om det nämns i boken.Han var ju mycket rik. Om han har ärvt sina rikedomar kan det ha varit naturligt att studera juridik för att lära såg lagarna och hur de kan kringgås.

[DensisteMohikanen]

Ja, vad ska man tycka om “den gamle krokodilen”. Jag känner stark sympati för honom. Beklagar hans förakt för sonen Robert.
Det är en aning svårt att tyda hans reaktion på Isas “avslöjande” om den gamla romansen/flirten. Om det inte är svartsjuka, vad är det då? Tror att en del män och även kvinnor inte tål att höra ngt om andra ö h t.
Om det nu vore så att Isa eg hade ett annat förstahandsval…och det inte blev i praktiken möjligt att bli tillsammans med denne tilltänkte…och hon i stället tog Louis som reserv…Ja, då förstår jag hans bitterhet.
Å andra sidan hade han kanske en naiv världsbild. En snäv egosfär.
Vi människor kan ju inte läsa varandras tankar…som tur är… :-)

[DensisteMohikanen]

Jag tycker att Janine ska få läsa dagboken. Det är förvisso inga smickrande ord, men det får ju inte heller hennes mor Geneviéve eller morbrodern Hubert.
(Dock häpnar jag över hur släkten kan få in Janine på en vårdanstalt bara för att isolera henne.Isolera henne från Phili.)Risken är annars att hon kommer att gå hela livet och undra vad morfadern har skrivit i dagboken.
Att Louis väljer advokatyrket? Tja, kanske ungefär som för en skådespelare: på “scenen” kan man gömma sin blyghet bakom en roll. Han kan dölja sin sociala osäkerhet bakom den myndiga befattningen. Kanske också för att han i förväg känner till lagar och paragrafer. Ungefär som när han har sina “utsvävningar” så vet han exakt pris för olika tjänster. Samt vet priset när han tar n droska… :-)

[husse]

Louis bryr sig inte om vad andra tycker. Han handlar och talar efter sitt eget tycke. Det poisitva är att han inte hycklar. Man vet att han menar det han säger. Socialt kompetent är han ju inte. Hans tabbe när han frågade om deras döda dotter, påminner mig om att jag en gång höll på att göra en likande dumhet. När jag arbetade som bibliotekschef i NOrsjö, där vi också betjänade skolan kom en länsskolinspektör på besök. Han besökte även biblioteket. Jag hade ett par år tidigare varit arbetskamrat med hans hustru. Hon hette Greta. Efter besöket sade jag till rektorn att jag tyckte, att det var synd att jag inte hade kommit ihåg att hälsa till Greta. “Det var tur att du glömde det.Greta har nyligen dött i cancer”, sade rektorn.. Min glömska räddade mig från en pinsam situation.

[Arne]

Vad tycker ni om slutet, fick Janine läsa dagboken eller ej? Borde hon få det? Hon var den som hade minst avoga känslor för Louis men det hade nog ändrats om hon läst vad han skrivit om henne.
Jag tycker lite synd om Louis trots allt, även när han försökte göra något vänligt blev det fel. Som när han frågade tjänstefolket om deras dotter men hade glömt att hon var död. Hade kunnat vara jag…:-( Han hade stora problem med social kompetens, konstigt att han valde ett så utåtriktat yrke som advokat.

[husse]

Mohikanen: Man brukar väl konfirmeras det år då an fyller 15 år. Det gjorde jag och mina kompisar. I samband med konfirmationen brukar man få ta den första nattvarden. Man får inte ta nattvarden, innan man blivit konfirmerad.Jag har vid besök i kyrkor sett barn, betydligt yngre än så ta nattvarden. Så kyrkan verkar inte vara så noga i det fallet.

[husse]

Apropå namnet Ormboet måste jag berätta följande. Marinette reser för att hälsa på en bekant i Saint Jean de Luz. Jag sökte denna ort på Googl. I dne engelskspråkiga Wikipedia skriver man, att det hade funnits baskiska sjörövare på denna ort och att sjömännen därför kallade den “the Viper´s nest”, alltså Ormboet.Jag undrar om det är därifrån Mauriac har fått idén till romanens titel.Viper på engelska och vipère på franska betyder huggorm, så Huggormsboet ekller Huggormsnästet hade väl varit en mer ordagrann översättning.

[DensisteMohikanen]

Otäck liknelse med ett ormbo! Usch, jag blir så äcklad. Blotta “synen” inombords äcklar mig. Förstår hur Mauriac menar. Hu! Ändå är de alla fast i detta bo. Utom möjligen Luc som går ut i kriget…

[DensisteMohikanen]

Dan Andersson har skrivit ngt i stil med: Finns det en himmel för dem som är klena att tro? Dessa ord gillar jag! :-)
Det är tur att vi människor inte kan “mäta” varandras tro i procent eller “avklarade punkter” (fast en del gör kanske det?). Jag skulle verkligen avsky att tävla i religion. Det tog en väldans massa år innan jag tog nattvard efter konfirmationen (det året man skulle fylla 14 år). Vet inte riktigt varför jag drog mig för det. Brukade störa mig på “folk” som ideligen skulle gå fram…:-) Tänkte nog: Jaha, nu ska han/hon VISA att de minsann är troende.
M a o. respekt för alla, troende, agnostiker eller ej. Den som är född med annan tro kan ju inte hjälpa det.
Tack för ordet! :-)

[husse]

Ja, jag tycker också att det sker en förändring efter hustruns död.Det känns som att han “mjuknar”, blir mindre hård mot andra och han verkar komma till insikt om att hustrun hade älskat honom. Jag får också intrycket, att han kommer till insikt om, att nu när han är döende, så har hans tillgångar inget värde för honom längre. Han vill inye hämnas längre. Familjen får ärva hans förmögenhet förutom det underhåll han har lovat Robert. Men Robert är ju också hans son och alltså en av de anhöriga.

[Arne]

Jag tror också att det är vanekristendomen som Louis är emot, att gå i kyrkan och ta nattvarden bara för att det ser bra ut. I synnerhet hos personer som i övrigt inte lever efter nya testamentets ord. Mauriac var en stor fransk författare men blev aldrig uppskattad i de finare kulturkretsarna, mycket på grund av hans syn på religionen.

Jag tror fortfarande att omvändelsen har att göra med hustruns död. Hon fick aldrig läsa hans dagbok som var skriven till henne, det blev ingen försoning eller åtminstone förklaring som han innerst inne hoppats på. Omvändelsen känns mer som uppgivenhet än som en djupgående sinnesförändring.

[husse]

Mohikanen, jag håller med om, att Louis nog främst är kritisk mot det religiösa hyckleriet. Men från början var han nog emot kristendomen och de religiösa dogmerna. Han verkar förändras och mjukna under handlingens gång. Mot slutet är han beredd att ta nattvarden, men vill vänta till julen. Innan dess dör han. Att han vill vänta med nattvarden är nog för att det är ett stort steg. I och med att han tar narttvarden bekänner han sog till den kristna tron.
Jag tycker inte, att det finns någon rikitg förklaring till hans omvändelse.Det måste finnas någn händelse eller upplevelse, som får honom att ändra sig och bli troende.
Jag har svårt att se att det finns någon sådan skildrad i romanen. Det ser jag som en brist även om jag i stort uppskattar romanen.

[DensisteMohikanen]

På tal om underordnade arbeten: vem/vilka är det som ska ha dessa arbeten då? För att tillvaron/samhället ska “gå runt” så måste ju alla yrken och sysselsättningar finnas.
Men Husse, du menar förstås Louis inställning och höga krav gällande samhällelig status och tillika yrkesstatus.
Men hur “högborgerlig” Louis än är, så reagerar han på Isas attityd gentemot sin tjänarinna. Hon får ju gamla klänningar o underklänningar, mat o husrum. Vad kan hon väl rimligen mer kunna behöva…?!Ruggigt föraktför de enkla människorna! Dessa människor som de välbeställda inte hade klarat sig utan. Och dessutom bara tack vare att man haft turen att födas i en rik familj!

[DensisteMohikanen]

Religion har man ju fullt upp med själv. Att grubbla över. Att tolka andras tro är ju därmed vanskligt. Och här då i litteraturen. Husse, du menar att hans omvändelse inte är trovärdig? Ja, jag vet faktiskt inte. jag har en känsla av att Louis inte har så mkt emot äkta kristendom, alltså religionen i sig. Han tål däremot inte falskt utövande; att människor har “läst in” hur de ska bete sig, flitigt kyrkobesökande m m, men som är utan äkthet och hjärta. Därför vet vi inte riktigt i hur hög grad han HAR ett kristet tänkande.
Jag noterar att han har svårt för nattvarden. Även här tror jag att han eg inte är emot själva nattvarden som sådan, utan mer vill protestera mot att släkten förväntar sig proceduren. Han är rädd att han i ngt förvirrat tillstånd ska ge efter och mottaga nattvarden…fast han vid sina sinnens fulla bruk inte vill göra det.
jag finner det inte omöjligt att han har omvänt sig. Känner kanske nåden inombords.:-)

[husse]

Louis ogillar sin son därför att han är alltför småborgerlig, han saknar energi och drift att komma framåt. Han nöjer sig med ett underordnat arbete. När han får chansén att få en stor förmögenhet serverad på ett bräde blir han rädd och tackar nej av rädsla för skattemyndigheterna. Med det upplägg som Louis har tänkt ut är nog risken minimal.Han är nog rädd för skvallret. Vad ska arbetskamraterna säga, när han köper ett dyrt hus? Han är nog också rädd för skammen om han skulle bli fälld för skattebrott.”Jag vill helölre ha ett årligt underhåll”, säger han.
Vad gäller Marinette är hon nog den enda personen, förutom möjligen abbén, som framstår som sympatisk, som även Louis tycker om. Viser ju allting ur hans perspektiv..

[Arne]

Ja de behandlar verkligen Marinette illa och orsaken är ren snålhet. Villkoret för att hon skulle få ärva sin gamla man var att hon förblev ogift under resten av livet och den förmögenheten ville släkten gärna ha. En märklig regel, undrar om det verkligen var lagligt ens då? Men här visar författaren att det inte bara var Louis och hans barn som var giriga, hustrun och hennes släkt var inte bättre. Men Marinette ville så gärna ha barn att hon offrade förmögenheten. Tyvärr kostade det henne livet också.

[DensisteMohikanen]

Jo, som du skriver, Husse: han var inte så begeistrad i den utomäktenskaplige sonen (vilket uttryck!). Kände snarare förakt. Dels p g a utseendet (alltför lik honom själv). Men jag har en känsla av att han även tyckte att denne son var obegåvad. Vet inte om sonen var född sådan eller måhända fått för dålig “bildning”(enligt Louis).
Det är ju ett närmast suggestivt avsnitt i boken när fadern följer efter Robert och spionerar i katedralen. Förvisso ett diskutabelt beteende, men samtidigt nog så avslöjande om Roberts svaga karaktär. Känns litet obehagligt med detta förakt från faderns sida. Han kunde ju i stället bara ha ställt in sig på att ta Robert som han var. Inte världens mest begåvade men dock hans son.
Bedrövligt hur denna högborgerliga familj och släkt vaktar på änkan Marinette (som de förut “gift bort” med en gammal man). Otroligt! Hon får inte rida ensam o s v. Nu är ju detta i det förgångna och de är katoliker, men ändå…Pust!

Återkommer till religionsutövandet. :-)

[husse]

En orsak till att han tyckte så illa om sin utomäktenskaplige son var, att han var så lik honom.

[Arne]

Jag upplever Louis som påfallande osäker under det hårda skalet, i synnerhet i ungdomen. Han lider av sin brist på social kompetens och känner sig utanför i vänkretsen. Hans livs stora misstag var när osäkerheten fick honom att döma hustrun bara för att hon haft en liten fling med en kille innan honom. Hans hjärnspöken förgiftade hela äktenskapet och det var inte förrän hon oväntat dog som han kom till insikt om hur dumt han agerat. Jag tror att hennes död och den nya insikten förändrad honom och att han då accepterade att barnen skulle få ärva honom fullt ut.

Håller med om att barnen framstår som extremt osympatiska men de har inte haft någon lätt uppväxt i skuggan av den tyranniske fadern. Vad än Hubert gjorde dög det inte och dottern såg han bara som en dum kvinna. Han gömde sorgen efter Marie och idealiserade henne som man ofta gör med döda människor. Han hade lättare att acceptera Luc då han var så annorlunda än hans egna barn och helt olik honom.

[husse]

Mitt intryck är, att mannen, som för ordet, egentligen inte bryr sig så mycket om sin förmögenhet. Han ser den mest som ett vapen mot de anhöriga, som framstår som

ännu mer osympatiska än han. Skillnaden mellan honom och de anhöriga är , att han inte hycklar. Han försöker inte framställa sig som bättre än han är, snarare tvärtom. Den unge abbén verkar ha upptäckt detta. När han säger “Ni är god”, uppfattar mannen det som en förolämpning.
Hans hat mot frun verkar mildras mot slutet. Efter hennes död verkar han förstå, att hon nog hade älskat honom. Han hade trott, att han var ett andrahandsval, när hon inte kunde få den man, som hon ville ha.

[DensisteMohikanen]

God kväll!
Husse: vi tackar för ditt bokval och för inledningen av vår diskussion.
Mycket givande läsning. Begåvat skriven roman.
Den gamle (gammal o gammal; 68 år?)advokaten är ju besk och bitter, smått paranoid. Inte så konstigt! Jag förstår honom…Alla hans släktingar fikar verkligen efter pengar. Alla behöver pengar (mer eller mindre). Han blir kallad “den gamle krokodilen”. :-)
Vilken fantastisk psykologi denne författare besitter!
Louis har sina “lyssnarposter” i huset. :-) När ngn antyder detta i en muntlig utläggning så drar t o m han själv på mungiporna
Mauriac har fångat den mänskliga naturen mkt klarsynt.

[husse]

Jag läste denna bok på franska någon gång i min ungdom. För något år sedan läste jag om den.
Till formen är det ett brev av en döende man till hustrun. Men så småningom övergår det till att snarare bli en dagbok. Det första intrycket man får av mannen är att han är en elak, girig och ondskefull person, som hatar sin familj. De framstår å andra sidan också som osympatiska. De är angelägna om att få ut så mycket som möjligt av arvet medan mannen, en gammal advokat försöker hitta på olika knep för att lura dem på det.
Mannen är kritisk mot kyrkan och reagerar på de anhörigas vanekristendom, som mest handlar om att iaktta vissa yttre bruk som att gå i kyrkan och ta nattvarden till exempel. Men religionen får inte gå till ytterligheter, menar de.
Mannen har en utomäktenskaplig son. Han tar kontakt med denne, som han känner en instinktiv avsky för. Han tycker, att han är dum. Han lever tillsammans med sin mamma och har ett underordnat arbete. När mannen erbjuder honom att få en stor del av sparkapitalet som gåva, blir sonen rädd för att skattemyndigheterna ska upptäcka det, trots att det hela är upplagt så, att risken för upptäckt är minimal. Sonen vill hellre ha ett ärligt underhåll än att få en stor gåva på en gång. Mannen känner avsky för sonen även för att han är så lik honom.
Trots sin ovilja mot den kristna tron verkar mannen ha respekt för den unge abbén, som familjen anlitar. Anledningen till detta är att abbén verkar ta sin tro på allvar. Ibland kan han mannen få stöd från abbén för sina synpunkter, när han menar, att hustrun inte lever som hon lär.
I slutet av dagboken får jag ett intryck av att mannen genomgår en förändring , kanske en religiös kris .Men han tar inte nattvarden. Han bestämmer sig för att vänta till julen.Detta känns inte riktigt trovärdigt, det går litet för fort, tycker jag.

[Författare]

Inlägg