[Arne]

I dessa metoo-tider har många dragit paralleller mellan Wägners bok och de övergrepp som utlöste metoo-kampanjen. Pegg talar ju också om hur hon blev “antastad” ett antal gånger när hon gick på stan. Verbalt tolkar jag det som. Visserligen var de unga kvinnorna i en utsatt position men jag upplever ändå inte att de direkt utsattes för övergrepp typ tafsande och att häradshövdingen backade direkt när Pegg sa nej (vilket hon inte gjorde särskilt tydligt). Baby var ute med notarien utan att han gjorde något hon inte ville. Männen var mindre handgripligare och hade inte lika rått språk som nutida, så uppfattar jag det.

[Arne]

Emmys öde är tragiskt, ett ensamt liv som ungmö, sliter ut sig på kontor, blir sjuk, dövar smärtan med mängder av smärtstillande och dör ensam och ganska ung. Här visar Wägner sin tudelade syn på äktenskapet, hon kritiserar att kvinnor anser att de måste gifta sig. Men Emmy lever oberoende av en man, livet blir ändå olyckligt.

Vi talade ju om Oscar Levertin tidigare som var en uppburen poet och kulturperson under tidigt 1900-tal, numera glömd. Men han var känd och uppskattad av flickorna och Baby citerade honom ofta. Alla verkade någorlunda allmänbildade och Pegg citerade någon som heter Hall Caine, “what a misery to be a woman.”Rösträttskampen nämns inte men troligen hade många yngre kvinnor en viss koll på företrädarna och även de engelska suffragetterna.

[Arne]

Jag tycker att Norrtullsligan är en utmärkt bok, lättsam, välskriven men med djupt allvar i botten. Men det är en sak jag inte förstår. I min upplaga (sid 54) visar det sig plötsligt att Baby blivit av med pengar, 67,58 för att vara exakt. Men det får läsaren först veta när hon frågar Pegg, medan Pegg vetat det innan. Vad har hänt, har hon tappa dem, blivit bestulen? Det verkar inte ha något samband med jobbet. För att hjälpa henne frågar Pegg chefen om förskott men får ett skamligt förslag som motbud som hon avvisar. Men sen får hon ändå en hundring i julklapp.

[husse]

Ja, det där med de försvunna pengarna förvirrade mig också. Det känns som att något fattas i berättelsen.
De hundra kronorna skulle Pegg ha fått i alla fall säger chefen.

[DensisteMohikanen]

Vad tycker ni om de andra novellerna?
Eller skulle vi bara läsa Norrtullsligan?
När min kusin o jag gästade våra far-respektive morföräldrar på landet i Småland så nrukade kusinen “slänga in” en och annan gammal bok på Kammaren där vi höll till.Var hon hade fått dem ifrån vet jag inte riktigt. Kanske från mamman??
Många av böckerna var i stil med “Flickornas årsbok” etc.
Elin Wägners noveller påminner oerhört mkt om dessa böcker.
Sedelärande, ibland vemodiga, ibland både roliga och eftertänksamma.
Får liknande känsla när jag läser Wägner.

[Arne]

Inga noveller i min bok heller.

[husse]

I min bok finns inga noveller .Därför kan jag inte uttala mig om dem.. Jag ska kolla om “mitt” bibliotek har några noveller av Wägner.

[DensisteMohikanen]

Arne och Husse!
Nej, inte heller jag begriper mig på det härmed de försvunna pengarna. Men jag fick intrycket att det hade med jobbet att göra. Kassabrist?

[husse]

Ja, jag har för mig att ordet kassabrist nämns i romanen.

[husse]

Någon av kvinnorna, troligen Elisabeth, kommer i gräl med ett par manliga arbetskamrater, som menar att kvinnorna inte har på arbetsmarknaden att göra. “Ni ska bli gifta”, säger de och menar att då blir de försörjda. De anser, att männen får det svårare att hitta arbete, om kvinnorna ska konkurrera om arbetstillfällena .Arbetsgivarna vill gärna ha unga kvinnor ur medel-eller överklassen, som blir försörjda av sina föräldrar. Då blir det billigare.
Något som gjorde att kvinnor i större utsträckning fick insteg på arbetsmarknaden var de två världskrigen. När männen blev inkallade, fick kvinnorna fylla upp luckorna. Det skildrades på ett bra sätt i TV-serien “Selfridges, som jag kan rekommendera. Den handlar om amerikanen Harry Selfridge, som i slutet på artonhundratalet grundar ett varuhus i London.

[DensisteMohikanen]

Arne!
Även jag tackar för ditt bokval och din inledning!
Jag har inte läst ngt av Wägner förut. Vet inte varför, faktiskt…
Ja, hennes stil är nog tidstypisk. Mycket psykologisk, med en blandning av humor och en sentimental touch.
Norrtullsligan är en roligt namn och intressant att följa ligans leverne.
Elisabeth, alias Pegg, verkar vara väldigt illusionslös. Är man det vid tjugofem års ålder?

Med tanke på vad ni har antytt…En ogift kvinna är “ingenting” vid denna tid. Vet att min fars yngsta syster lär ha sagt “Om jag inte hittat ngn när jag är tjugofem så tar jag första bästa”. :-)
Kvinnans lott i livet. Mycket hängde väl på ekonomin. De har det ju ganska knapert, kontorsflickorna.
Tror nog ändå att Pegg har sin ironi som ett skydd. Besvikelser gör inte lika ont om man “genomskådar” allt. Eller gör de (besvikelserna)? Hur var det nu med häradshövdingen`Hade de en romans?

[Arne]

Elin Wägner var i 25-årsåldern när hon skrev boken, alltså i samma ålder som Pegg. Så nog kan man vara illusionslös då. Tydligen hade Pegg någon kärleksrelation när hon var 20 som hon skriver om i början. Och hon upplevde sig själv som erfaren, “jag har varit med om lite av varje”, som hon skriver i brevet till Baby i slutet då hon varnar henne för häradshövdingen. Jag tolkar det som att Pegg och han hade en romans (dock utan sex) och att hon i princip flydde från honom genom att lämna stan. Hon litade inte på sina egna känslor, att hon kunde stå emot honom. Och hon litade absolut inte på att han ville något mer än att komma under kjolen på henne…

Till och med Putte säger till Pegg att det vore lämpligt att hon gifte sig och att hon höll på att bli för gammal. Pegg värjde sig men det var tydligen som din faster sa, efter 25 var man sent ute.

[husse]

Tack för bokval och inledning, Arne! Det är den andra boken av Wägner, som jag läser. Jag har tidigare läst Pennskaftet. Båda är möjliga att läsa med behållning idag. Mycket av kritiken är fortfarande giltigt. Stilen är lättsam, kåserande. Jag tänker på Haase Z, när jag läser den. Risken med det är, att allvaret inte går fram riktigt, I grunden är det ju en allvarlig bok. En sak, som skiljer den tid, som boken skildrar från vår, är att den allmänna uppfattningen tycks ha varit, att det var en tragedi för en kvinna att fylla trettio och inte vara gift.
Det var så länge sedan, som jag läste den att jag läser om den för att friska upp minnet. Därför skriver jag inte mera just nu men kan återkomma längre fram.

[Arne]

Jag tror att du har helt rätt angående stilen, jag tänkte samma. Den lättsamma stilen och den tunna boken gör att den inte togs på samma allvar som traditionella proletärromaner. Budskapet är tydligt för oss moderna läsare och står mellan raderna istället för att skrivas på näsan. Å andra sidan blev den mer läst av gemene man tack vare sin lättillgänglighet.

[Arne]

Norrtullsligan väckte en del uppmärksamhet när den kom ut 1908 men har sedan gått under radarn Nu håller den dock på att få upprättelse som Elin Wägners kanske mest betydelsefulla verk. Boken och dess karaktärer känns moderna trots över hundra år på nacken. Även Wägners sätt att använda ironi för att kritisera samhällsförhållanden är något vi känner igen. Det var väldigt viktigt för unga kvinnor att “bli gifta”, den kanske enda möjligheten till självförverkligande och trygghet. Men det var en riskabel väg, är mannen ärlig med löftet om giftermål eller vill han bara en sak? Och den försåtliga tryggheten kan också stavas underkastelse. Den kritiska Wägner (Elisabeth) använder vad jag tror är ett dåtida talesätt när hon beskriver en uppsluppen kväll i lägenheten, “alla var glada fast ingen var gift”. Motsatsen är den bonad som gruppens luttrade ungmö virkar som lysningspresent till varje kvinna som ska gifta sig. Den har texten “Lär att lida utan att klaga”, precis vad den blivande bruden INTE vill höra…

[Författare]

Inlägg