Norrlands svårmod av Therése Söderlind
- Detta ämne har 62 svar, 3 deltagare, och uppdaterades senast för 4 år sedan av .
-
Inlägg
-
-
-
Jag tycker också, att boken är svår att betygsätta. En trea känns väl snålt och en fyra litet väl generöst. 3,5 finns väl inte men jag väljer det ändå. . Jag läste boken med intresse trots att jag hade läst den en gång tidigare.
Det är lite för många personer och för mycket olika trådar att hålla reda på i mitt tycke. Jag håller med Arne om att hade behövts en insats fårn någon förlagsredaktör. -
En svår bok att betygsätta, en intressant story men författare får inte ihop det. Scenariot saknar trovärdighet, både hur mordet skedde, varför man inte letade efter kroppen när Charlie varit borta några dagar, och varför Henrik fick för sig att Mattias var skyldig. Ändå är boken så lång och pratig. Det känns som att boken kunde blivit mycket bättre om redaktören på förlaget varit lite tuffare.
Så jag sätter en trea fast den egentligen är värd en fyra. -
-
Lennart visste ju… Han hade sett alla tre killarna (Charlie, Bo-Anders och Mattias) växa upp. Han ville inte att Bo-Anders skulle bli stämplad för resten av livet. Därför hjälpte han till att mörka. Arne skrev ju om detta och tyckte inte att det var realistiskt eftersom de inte var släkt. Jag vet inte. Ingenting kan väl uteslutas i vår verklighet. Att vara med om ett dylikt dåd…om än som vittne…måste ju “ta”. Fruktansvärt. Och inte blev väl Bo-Anders lyckligare precis…
-
-
Jag vill göra ett tillägg. Att man inte direky började leta i marken berodde väl på, att man inte hade någon anledning att tro, att Charlie var död. Man troode att han höll sig undan eftersom han var osams med Henrik. Det var bara Henrik och Bo-Anders, som visste vad som hade hänt. De sade natrurligtvis ingenting.Efter ett tag när Charlie inte dök upp och inte hörde av sig på annat sätt borde man ha letat i terrängen. Missing People fanns väl inte på den tiden men polishundar och likhundar fanns säkert.
-
Jag håller med om det mesta som Mohikanen skriver. Boken är läsvärd, för min del tillkommer, att handlinge till stpr del utspelas i Norrland, på Höga Kusten, ett område, som jag känner ganska bra till.
Negativt är, att det är litet för mycket elände samlat i en bok.Jag hade förväntat mig, att Arne skulle kalla den en “eländeskatalog”. Det är den ju i viss mån. Läsare från södra Sverige kan få sina fördomar om Norrland och norrlänningar bekräftade.
Jag tycker, att det är litet för många personer och att handlingen är litet rörig.Hoppen mellan de olika tidsplanen gör det inte lättare att hålla reda på trådarna.
Att polisen inte letar i marken kan tyckas märkligt, men det är inte första gången, som svensk polis gör allvarliga misstag. Jag såg för en tid sedan ett tv-program, det var ett inslag i “Brottsjournalen, där man skildrade ett mordfall, där polisen hade gemnomsökt ett hus fem gånger utan att hitta den döda kropp, som fanns där, trots att de första poliserna på plats hade känt liklukt.Någon påpekade, att om man känner liklukt bör man återvända tillplatsen med likhundar. Det hör till saken att man hade utfört husrannsakan men aldrig röjt undan i en hög av avfall, som fanns i huset. Underst i högen låg liket. Att röja undan avfall är en viktig del ien husrannsakan påpekade någon.
Om Petter ska betecknas som pedofil eller inte är en strid om ord. Det är klart, att han har problem och att han inte borde arbeta med ungdomar.
Sammanfattningsvis en intressant och läsvärd bok. -
Jag tycker att det är en intressant roman och klart läsvärd. Befolkad av knepiga personer…Drastisk utveckling. Så bekvämt för Lisbeth att ha Erika att lämna barnen till när man själv “lämnar in”.
Henrik i sin tur skjuter huvudet av sig p g a att han tror att Mattias är skyldig till Charlies död. Jaha. Hur hade han tänkt sig att Mattias skulle få det utan sin far? Kan man inte stötta sitt barn även om han nu hade hamnat i fängelse?? Eller blivit dömd till sluten psykvård? Nu var det ju inte Mattias …och både Lisbeth och Henrik handlar i kris med kollapsade psyken. Redan tidigt har åtminstone Henrik anlag för djupa depressioner—även Lisbeth… men ingen förstår allvaret och riskerna.
Historien med Petter, Anna och Mattias blir liksom en story i storyn. Man har ju läst om ungdomsledare ( t ex kyrkliga) som många flickor då blir kära i. Inget nytt under solen. “Pedofil” tror jag dock inte är rätt ord för Petter. Men nog är han medveten om vad han gör. Jag vet inte vad man ska kalla honom.
Svagheten – precis som du har påpekat, Arne – ligger väl i gåtan med försvinnandet. Ofattbart att inte polisen letar i marken. Visserligen har Lennart gått i bäcken…men ändå. Att Kajsa grälat med Charlie förvillar väl först. Och att han bråkat med Henrik.
Motivet med Bo-Anders svartsjuka är klart…och tragiskt. Bo-Anders hade tydligen svårt att få tjejer. -
-
Mitt intryck är att hon är motvilligt attraherad av Franz. De har ju bråkat och tjafsat förut, t ex under en tågresa norrut. Hon undviker honom inte utan tar kontakt, som i bassängen. Någon slags hatkärlek. Visserligen är hon full men tar frivilligt av sig kläderna, och får orgasm när de ligger med varann. Det är som du säger svårtolkat.
-
Nu har jag hittat avsnittet.där Anna och Franz ligger med varandra. Jag tycker, att det är litet märkligt. Som jag tolkar det är hon tydligen full. Det är litet otydligt. Franz säger, att Mirja har bett honom att “ta hand om Anna”. Det kan hon knappast tro på. Mitt intryck är, att hon inte alls är attraherad av Franz men säger inte aktivt nej till honom utan låter honom få sin vilja fram. Jag har svårt att tolka detta.
-
F ö vill jag påpeka att en människa i kris, som upplevt ngn form av trauma, kan behöva terapi även om hon/han varken skär sig, missbrukar eller använder droger. Det är bara det att dessa “yttre tecken” är lättare att SE.
-
-
-
-
Arne! Så är det säkert. Hon förutom relationen med Petter har hon ju upplevt sin brors död och sina föräldraras självmord, när hon var sju år. Det måste ha påverkat henne, även om hon inte då förstod att det var självmord. Vem som helst skulle väl bli skadad av en sådan barndom och ungdom. Om hon inte låg runt med olika män, skulle hon kanske istället ha skurit sig eller ägnat sig åt något missbruk. Jag föreställer mig, att hon skulle behöva någon form av terapi.
Hur var det? Ville hon ha barn eller var det en “olyckshändelse”? -
Jag tror att författarens avsikt är att visa hur synd det är om Anna, hur skadad hon blev av relationen med Petter. Nu väljer hon fel män och har destruktivt sex. Det känns övertydligt och konstruerat. Om förf. nödvändigtvis ville ha Anna gravid kunde hon haft ett ons med någon hon raggat upp på krogen, det hade varit trovärdigare.
-
Det är sant att Anna ligger med Franz. Som jag minns det gör hon det motvilligt. Just nu hittar jag inte det avsnittet i boken. Franz och Anna är inte attraherade av varandra.Detta är en av de saker jag har svårast att acceptera i boken. Franz vill sabotera Annas och Mirjas relation och lyckas med det.
Jo, Anna har en relation, den med Mirja men den sabbar hon på grund av Franz. Det tycker jag är svårt att förstå. -
Anna ligger med sin tjejkompis pojkvän. Det vet hon mkt väl. Skillnad om Mirja hade gjort slut med Franz.
Vad gäller uttrycket ”relationer” så säger Anna på ngt ställe (tänker, rättare sagt) att hon inte har några relationer. Nej, däremot ligg. Den som vill kalla det relation kan ju göra det. För all del.
10 februari, 2019 at 05:45 • Redigera • Flytta • Dela • Papperskorg • Skräppost • Svar -
-
Et bra porträtt, jag känner Kajsa eller rättare sagt hennes typ. En tuff tjej som möter killarna på deras egen planhalva och inte är rädd att hugga i. Typiskt att hon faller för en sån som Charlie, en som syns och tar för sig. Däremot är jag inte säker på att det hade hållit i långa loppet. Också logiskt att hon är ensamstående med barn och driver en hästgård.
-
-
-
Jag uppfattade de kommentarerna som skämtsam jargong dem emellan, jag tror inte att Mattias är bög. Möjligen bisexuell, men han var ju väldigt tänd på Kajsa både som ung och nu.
-
-
På sid 258 och framåt kan man läsa om hur Mattias hamnade i sin traumatiska kris. Det verkar som om han förut inte ens “fått” köpa sina kläder själv.
Fortf undrar man vilken relation som han (Mattias) eg hade med Petter. Han lyckas t o m få in repliken “heteronormen”…På sid 273…Kan man naturligtvis svänga sig med ändå. För att det “hör till” i modern konversation. -
-
Jaha. I hur många år ska hon bearbeta det förflutna då?
Det är därför jag i regel undviker sådana här diskussioner. Man får alltid höra att man “moraliserar”. Lika bra tiga. Är allting verkligen svart och vitt gällande män och kvinnor? Vissa män kanske bearbetar sin taskiga uppväxt genom att “ta vad som bjuds”…och typ “utnyttjar” kvinnsen?
Dock håller jag med om att det säkert finns killar som kan tänka sig barn…fast de inte är biologiska fäder.
F ö hittar jag stället där Mattias blir sjuk och så småningom hamnar på “Rosa Pantern”. Han gör ju inte som mamma Lisbeth har bett honom om. Hon ville att han skulle åka till Erika. Först efter en tid kommer Erika dit och hälsar på. Då är Mattias mkt envis och vill absolut inte träffa Anna.-
Det finns en tendens att alltid koppla ihop “moral” med sexualitet. “Fri sexualitet är omoraliskt”. Som jag ser det handlar moral om relationen mellan människor. Det som skadar andra är omoraliskt. Annas hårda sex skadar ingen utom möjligen henne själv. Mirja har ju Franz. Då måste ju Anna också ha rätt att ha förhållanden med andra.Den som handlar omoraliskt är ju Franz som får Anna att ligga med honom för att sabotera relationen mellan Anna och Mirja.De är som jag förstår det ett kärlekspar men utan att ställa krav på trohet.
-
-
Anna vill som sagt ha “hårt sex”.. Min tolkning är, att det handlar om ett självskadebeteende, som kan jämföras med ungdomar som skär sig för att “lätta på trycket”. Jag tycker inte att man ska moralisera om det.Jag tror, att hon är psykiskt skadad av sina erfarenheter och att det “hårda sexet” är hennes sätt att bearbeta sina problem.
Att Jonas inte vill att hon ska göra abort tycker jag inte är så konstigt. Det finns många män som gärna vill ha barn. -
Mohikanen, håller med! Det är ingen som tvingar Anna att söka upp olämpliga män för tillfälligt sex, men det låter bättre att skylla på självskadebeteende och tidigare upplevelser än att erkänna att det är för spänningens skull. Man kan undra om hon klarar att vara monogam med Jonas i långa loppet. Lite märkligt att han var så angelägen att hon inte skulle göra abort, det är inte så vanligt i hans situation. Känns inte helt trovärdigt.
Husse har en poäng i att det var konkurrens om Mirja mellan Anna och Franz, och genom att ha sex med Anna och sen berätta för Mirja lyckades han manövrera ut Anna och förstöra vänskapen.
Erika och Per-Arne visste säkert var Mattias fanns, de hade ju ansvaret för honom efter Lisbets död. Annars hade de som du säger kopplat in polisen.
-
Ofta slipper kvinns undan med att de har ett “självskadebeteende” och att de blir utnyttjade av dessa gräsliga karlar. Varför kan man då inte kalla även vissa mäns beteende för dylikt? I det ena fallet (männen) får man moralisera, men mer sällan i det andra (flickorna/kvinnorna).
Det är väl på tiden att Anna skärper sig och inte ligger till höger och vänster. Franz är hon tydligen motvilligt attraherad av. Som det verkar kan hon bli ihop med Jonas. Han verkar förtjust i henne. :-)
Nog visste väl Erika och hennes man var Mattias höll hus? Annars hade de väl efterlyst honom?? Jag vet att jag läst om det… Måste repetera. -
Jag håller med om att det är litet märkligt.De är ju som jag uppfattar det rivaler om Mirja. De tycker inte om varandra som det verkar. Därförär det litet svårbegripligt men kanske är det ett uttryck för hennes självskadebeteende, som du säger.
Du talar om misshandel.Anna vill ha “hårt sex”. Det framgår inte riktigt vad det innebär men det kan nog handla om saker som de flesta skulle uppfatta som misshandel.Hom ärjumissnöjd när enman gråter efter samlaget, när han förstår vad han gjort. -
Vad tycker ni om episoderna med Franz, kompisen Mirjas partner som Anna av någon märklig anledning ligger med och blir gravid? Tillför det något till berättelsen? Vill författaren visa hur tunn gränsen är mellan avsky och attraktion? Eller Annas självskadebeteende där hon låter sig utnyttjas av män? Det antyds om misshandel och att Anna varit illa ute med olämpliga partners. Fast det är ju Annas eget val att ha sex med Franz?
Jag tycker liksom att det faller ur ramen. -
Anna var ju sju år, när dödsfallen inträffade.Då var hon nog för ung för att få veta, att föräldrarna hade tagit livet av sig. Men senare under tonåren borde hon kanske ha fått veta sanningen.
Jag är inte säker på att Erika och hennes man visste, att Mattias var på sjukhus. Han talade ju inte om var han skulle ta vägen. Han visste det nog inte själv. Det framgår såvitt jag har kunnat se inte av boken. -
Visst är frågan svår, det var därför jag ställde den… Det tycker nog författaren också. Men som du skriver känns det som att de nya föräldrarna gjorde fel hur de än gjorde. På något vis förstod Anna att pappan tagit livet av sig och det hade nog varit bäst att säga som det var. Vad gäller mamman var det lätt att säga att hon omkom i en trafikolycka, och lindrigast för stunden. Men så var det breven och dagboken, förr eller senare skulle sanningen komma fram. Så blev det konflikt också, då den vuxna Anna anklagade Erika.
Anna var ju hemma när Charlie försvann, det var inte mycket att orda om många år efteråt. Ingen i Annas närhet visste vad som hänt honom. Men jag förstår inte Mattias´ agerande, när Anna var 13 var han inte längre på mentalsjukhus. Han var ju svartsjuk På Petter när denne träffade en “flickvän” (visste förstås inte att det var Anna) och stack hål på kondomerna. Varför tog han inte kontakt när han blivit frisk? Vad skulle Erika säga om Mattias? “Han mår bra nu men vill inte träffa dig”? Inte lätt.
-
Arne: jag tycker att din fråga är svår. Finns det “rätt” och “fel” svar? Vid vilken ålder är ett barn moget för att kunna ta in den bistra sanningen? Att båda föräldrarna tagit sina liv är ju en oerhörd verklighet att bära. Skulle Anna vara mogen att höra det redan vid 13 års ålder…? Å andra sidan; om hon sedan i t ex 20-årsåldern får redan på det kommer hon säkert att bittert utbrista: varför har ni inte berättat för mig?!
Däremot kunde ju Erika och mannen förklarat att brodern Mattias var på sjukhus. “Du får träffa honom när han blir frisk”. Hur de skulle förklara den andre broderns försvinnande vet jag inte. Vid vilken ålder o s v. Oerhört svårt! -
Nää…? Det som gäller är ju hur personens mentala/fysiska “status” varit vid brottstillfället. När det väl är rättegång kan det ju hunnit gå flera månader och personen kan ha tillfrisknat inne på Rättspsyk. Skött sig och fått mediciner, inte druckit eller tagit droger.
Avgörande är hur läkare bedömer patienten. En majoritet avgör huruvida det blir fängelse eller slutenvård.
Där jag förut tjänstgjort (“någonstans”) fanns en speciell avdelning för kriminalpatienter. Men det hände genom åren att vi fick en och annan “dömd” också. Förr var det möjligen mer vanligt? Vet ej statistiken. Då kallades dessa patienter för “kryssade” och kunde få stanna många år på mentalsjukhus.-
Det är just det som är problemet. Man ska fastställa psykisk status ivid brottstillfället. Det måste vara svårt, för att inte säga omöjligt. Det är rättspsykiatrikerns utlåtande som avgör. För att någon ska dömas till rättspsykiatrisk vård krävs det att verederbörande har en mycket svår psykisk sjukdom. Många döäms till fängelse trots psykisk sjukdom.
Det är ett problem, som har diskuterats ganska mycket, att om man bedömer, att personen har varit svårt psyksikt sjuk vid brottstillfället men är psykiskt frisk vid rättegångstillfället kan personen inte dömas alls. Jag vet inte om det finns något sådant fall men det skulle kunna inträffa.
-
-
-
Ja… Eller möjligtvis hävda att Bo-Anders vid olyckstillfället inte var vid sina sinnens fulla bruk…?Han var ju psykad sedan lång tid av Charlie. Men det skulle inte gälla ngt diffust hållen “psykisk ohälsa”, utan hur han var just den dagen, i det ögonblicket. Påverkad av ngt (piller)…? Men han siktade ju bra…ehum…De hade nog skickat honom till RPK för utredning och sinnesundersökning.
-
Om gärningsmannen led av en mycket svår psykisk sjukdom vid brottstillfället kan han/hon dömas till rättspsykiatrisk vård. Då ska man vara så sjuk, att man inte förstår konsekvenserna av sin handling. Om personen anses vara frisk vid rättegångstillfället kan alltså inget straff utdömas. Vid brottstillfället var vederbörande så sjuk, att det inte går att utdöma någpt straff. Å andra sidan kan man inte döma en frisk person till rättspsykiatrisk vård. Deta är ett problem, som man inte har hittat någon lösning till.
-
-
-
Nej det var mord, motivet svartsjuka. Tveksamt om det kan gå som dråp, han osäkrade, siktade och sköt utan att det var något aktivt bråk. Men Charlie var en mobbare, jag tycker inte synd om honom.
Mycket osannolikt att Lennart, som inte alls var inblandad eller släkt med Bo-Anders, skulle ta på sig ansvaret att skaffa undan kroppen. Dessutom fick den ligga till natten och han bar själv en tung kropp till platsen för graven. innan dess hjälpte han och Bo-Anders till att hämta och flå älgen som om inget hade hänt. Bo-Anders fick visserligen ett astmaanfall men det var inget ovanligt. Som sagt, berättelsen håller inte ihop…
-
Om jag fattat rätt, så var det inte ngn olycka…egentligen. Det var sinnet som rann över för Bo-Anders när han såg den röda tröjan. Han visste att det var Charlie.
När han väl hade skjutit…så ångrade han sig omedelbart. Lennart “hjälpte” honom att mörka. Själv inbillade sig väl Bo-Anders att “den gudomliga”, d v s Kajsa, skulle bli ihop med honom.
Mord och mord… Dråp i hastigt mod? Tragiskt. Charlie hade ju gjort allt för att reta och rentav kränka Bo-Anders. Ofta hade han ju rätt …men tyvärr framfört på ett nedvärderande sätt. Å andra sidan…hur “uppfostrar” man en tönt? :-) -
Ja om man hittat kulan, vilket inte är så lätt då så kraftig ammunition går rakt igenom kroppen på en människa. Då måste man veta båda var skytten och mordoffret stod när skottet föll. Att bara hitta kroppen hade inte hjälpt då den var flyttad. Däremot hade man kanske kunnat fastställa tidpunkten för dödsfallet och på så sätt gå bakåt och kolla med jägare och andra om vilka skott som hörts den dagen och varifrån de kom. Så kan man ringa in en misstänkt mördare eller hitta mordplatsen.
-
-
Mattias kommer på undantag i familjen, Charlie är äldst och syns mest, Anna är lillasyster och sladdbarn. Mattias frågar pappan varför han behandlar sönerna så olika och får svaret att “du var inte samma sorts unge”. Det kan tolkas både bokstavligt och bildlikt…
Mattias är den som tar hand om Anna när föräldrarna flippar ur. Därför är det konstigt att han håller sig borta så länge, även när han är botad från sina psykiska problem. Ännu konstigare är det att Anna inte snokar mer om vad som hänt honom när hon blev äldre. Frågade hon någonsin Erika om Mattias? Hon och hennes man ville skydda Anna men jag anser att de gjorde mer skada än nytta genom att tysta ner och förtiga i princip allt. Om de varit mer öppna hade Anna inte hamnat i säng med Petter och kanske klarat sig ifrån det självskadebeteende som antyds.
-
Jag har för mig att Mattias är litet speciell redan före de tragiska händelserna. Ska repetera… Det är ju ofta Charlie som hamnar i fokus med sitt utåtagerande sätt. Söker uppmärksamhet. Får uppmärksamhet.
Det är mkt som döljs under ytan på familjen. Den känns inte överdrivet harmonisk. Lisbeth har ju i flera år lidit av återkommande depressioner (även om ordet inte används?) framåt höstarna. De har bara blivit värre…filosoferar hon själv. Henrik har sin akilleshäl: att Lennart är far till Charlie. Vetskapen om detta plus att han (Henrik) är så svag inför hustrun. Hon verkar manisk…impulsiv… obehärskad… Älskar sin lilla dotter, men är fixerad vid den förste sonen. Just det: det norrländska vemodet härskar väl hos Henrik. Tror att det står någonstans… Det gör ju sammantaget att båda föräldrarna har depressiva anlag… M a o: mkt är redan “bäddat” för katastrof…
Bo-Anders, i sin tur, är en udda kille. Vad fattas honom? Kan an undra. Ensam, visst. Men detta självskadebeteende. Biter på knogarna (“kallbrand”. som Charlie sa)…
Scenen med de många tändstickorna kan ju tolkas symboliskt… Att bränna sitt ljus i båda ändarna… -
-
Det är mycket möjligt att det hela inte håller ihop. Jag har svårt att bedöma det. Mitt intryck av slutet i boken är, att Henrik trodde, att Mattias hade skjutit Charlie av misstag. Därför ville han inte “svära sig fri”. Han ville skydda sonen.
Meningen i hans avskedsbrev “fadern gav och fadern tog” tyder snarast på att han misstänkte Lennart, som ju var Charlies biologiska far.
Både Henrik, Charlie och Mattias har såvitt jag förstår gjort sig skyldiga till brott genom att inte förvara vapnen i vapenskåp, när de inte används i jakten. Det är ju det, som gör det hela så förvirrat.Rent praktiskt går det att förstå men det ärändå mot lagen. -
Detta med vapnen ÄR förvirrande, likaså skjutandet under dagen. Inget stämmer eller förklarar varför Henrik trodde (om han nu gjorde det) att Lennart eller Mattias skjutit Charlie. Denne var förbannad och högg första bästa vapen när han stack, vilket visade sig var Henriks. Detta vapen plus Charlies jacka hittade Mattias i Charlies jakttorn. Men varför i herrans namn skulle Charlie ränna iväg därifrån till Bo-Anders för att få tillbaka ringen UTAN vapen? Det var ju älgjakt och de hade en skadskjuten älg i markerna. Klart “tjänstefel” att gå utan vapen.
Sen skjutandet, Lennart skjuter bara ett skott på älgkon. Det träffar, men illa. Alltså kan han inte ha skjutit Charlie. Bo-Anders skjuter två skott, ett dödande på älgen och ett på Charlie. Inga fler skott hördes. Hur kan då Henrik få ihop det till att någon annan än Bo-Anders skjutit Charlie? Jag fattar det inte.Och sen den stora knäckfrågan som sänker berättelsen trovärdighet i mina ögon. Varför, varför, varför letade man inte efter Charlie? Familjen skulle letat, jaktlaget skulle letat, polisen skulle letat då de förhörde Henrik och misstänkte mord. Charlie kunde blivit sjuk, skadat sig, vådaskjutit sig själv. Mycket kan hända under jakt. Och om man letat hade man garanterat hitta graven. Nygrävd jord i skogen är automatiskt misstänkt.
Historien håller helt enkelt inte.
-
Det där med vapnen blir jag mkt förvirrad av. Vapenskåp o s v. Men under jakt låter ju “alla” vapnen stå framme i farstun etc. Annars skulle de få ränna upp o ner eller var de nu har vapenskåpen.
Jag fick intrycket att Henrik trodde att Lennart skjutit Charlie? Eller det var kanske Lennart som framställde det så..? Var hittade Henrik kroppen? Under granen…? Ruggigt… -
Det var väl bara för Anna och kanske för byborna hemma som Mattias var försvunnen, Erika och hennes man visste var han fanns.
Jag uppfattade det som att Mattias var svartsjuk för att Petter hade en fästmö, men det kan ju ha varit en homosexuell relation de hade. Fast jag tycker att det bort framgått tydligare då, homosex är ju så “inne”i böcker.
Rent formellt är inte Petter pedofil då det är Annas begynnande kvinnlighet som lockar honom. Men det är förstås lika olämpligt och olagligt ändå.Lisbeth borde absolut fått vård, men på landet var det lite skämmigt att söka psykhjälp, sånt gjorde man inte. Dessutom var pappan själv så illa däran att han inte orkade ta tag i det.
Varför tar Henrik livet av sig då han hittat Charlie? En teori är att han trodde att Mattias skjutit brodern, men den håller inte då Mattias såvitt jag begriper inte hade något vapen den dagen?
-
Jag blev också litet överraskad när bibliotekarien hänvisade till “Spänning”. :-)
Romanen påminner om Kerstin Ekmans Händelser vid vatten. Absolut inte som ngn “vanlig” deckare.
Jag har också undrat över Petters och Mattias relation. Sättet som Mattias har när han frågar Petter om han har ngn flickvän. “Litet” mysko är det…Ja, flickvännen KAN vara Mattias.
Vad gäller Mattias vistelse på Ulleråker (vad heter det? Ullerånger??) så kände ju Erika och hennes man till det. Det är ju Anna som inte vet eftersom hon var liten då (7 år?). Verkar som om Mattias hamnat i ngn psykos…? Märklig familj. Konstigt att “de” inte tog in mamman för vård. Hon var ju vårdkrävande enligt mig.
Fattar ändå inte fullt ut varför Mattias skulle behöva vara intagen så länge…? Undrar faktiskt om det var ngt ärftligt drag…Fast i moderns fall odiagnoserad. -
-
Jag har funderat ganska mycket på Petter, diakonen och sedermera prästen. Han är ju uppenbarligen pedofil och sexuellt attraherad av Anna, när hon är tretton år.
Vilken är hans relation till Mattias. Är det ett homosexuellt par eller bara mycket goda vänner? Till Anna säger han, att hans fästmö är kvar i Uppsala och att kyrkoherden hade uppmanat honom att gifta sig, eftersom försmlingen inte accepterade att de bodde ihop utan att vara gifta. Var det bara något han hittade på? Var det Mattias, som var “fästmön”? -
Jag håller med om att boken är onödigt tjock, att man hade kunnat stryka ett antal sidor.
En sak, som stör mig är att boken på mitt lokala bibliotek är placerad i deckarhyllan. Visst innehåller den en gåta, men det är inte riktig vad en deckarläsare förväntar sig.
Ibland tycker jag, att det är litet svårt att hänga med i svängarna. Jag nämnde till exempel, att Anna kallar både sin biologiska mamma och sin moster för “mamma”. Det gjorde mig litet förvirrad första gången jag läste det.
Hoppen mellan olika tidsplan kan ibland vara litet förvirrande. Det är ett vanligt grepp i moderna romaner.För det mesta tycker jag, att det framgår bra vilke tidsepok som avses.
Jag har litet svårt att godta att Mattias kunde försvinna under radarn under så lång tid. Han bör ha varit efterlyst. När han var intagen på mentalsjukhus måste de ha frågat efter hans personnummer. Jag har haft en del sjukhusvistelser de senaste åren och min erfarenhet är, att man måste uppge sitt personnummer varje gång de tar ett prov eller man får någon behandling, detta för att undvika förväxling emellan olika patienter. -
Ja det är en mycket tragisk berättelse, obehaglig för mig som själv är jägare. På gränsen till eländesporr men författaren klarar sig undan då hon inte grottar ner sig i obehagliga detaljer. Något som många författare är väldigt förtjusta i. Berättelsen i sig är väl uppbyggd men kanske onödigt lång. Man kunde strukit åtminstone 50 sidor. Det är intressant att det mesta av handlingen sker på landsbygden, inte så vanligt i dagens litteratur. Boken tillhör den genre som numera kallas country noir och där Tomas Bannerheds Korparna är den mest kända.
Det är en bra val för en bokcirkel, här finns mycket att diskutera och som man blir berörd av. Jag ser vissa svagheter i författarens sätt att skildra varför det som hände hände, varför det gick så illa. För mig känns det ologiskt men jag återkommer till det.
-
Tack för ditt bokval, Husse. Och för din inledning.
Du behöver inte be om ursäkt för detta bokval. En mycket intressant roman… Jag har bara passerat Höga Kusten två ggr (på väg mot Finland och tillbaka hemåt :-) ), men min man har släktingar i Ö-vik. :-) Givande att läsa om olika landskap och miljöer. Själv har jag alltid dragits söderut…och till karga landskap utan berg…typ Öland. :-)
Möjligen känns romanen LIIITET lång. “Lång dags färd mot natt”. :-) Men definitivt med stark spänning… Många perspektiv! Bra personporträtt. Krävande (kvävande?) relationer… -
Jag börjar med att förklara varför jag valde Norrlands svårmod som cirkelbok. Jag har varit aktiv i bokcirkeln ett antal år och aldrig valt någon bok med Norrländsk anknytning, trots att jag bor i Västerbotten. Den här boken läste jag för ett antal år sedan och har flera gånger varit på väg all välja den men annat har kommit i vägen.
Anna och hennes familj bor inte i Västerbotten utan i Ångermanland, vid Höga kusten. Det är trakter, som jag känner ganska bra till och där jag och min sambo ofta har varit på våra semestrar.
Det är en tragisk skildring, en familj som går under. Anna förlorar båda sina föräldrar och sin äldre bror och kort därefter även den andre brodern och får en ny familj hos sin moster i Härnösand. Där måste jag erkänna, att jag först blev litet förvirrad, när hon säger mamma även till sin moster Erika. Ibland fick jag fundera över vem hon menade.
Jag uppskattar böcker, som innehåller gåtor av olika slag. Det är därför jag gärna läser deckare. Här är det fyra personer, som försvinner. Senare il livet träffar Anna Mattias, men då har han tillbringat lång tid på mentalsjukhus. Han har blivit skadad av det som hände, får man anta.
Arne kanske tycker, att det är en eländeskatalog, men jag tycker, att det är intressant att följa hur Anna försöker ta reda på vad som hände. -
-
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.