Gruppadministratörer
Bokcirkel: Boktokarna
Författare: Exter
Nattsida av Hans Gunnarsson
Hej igen! Har ni hunnit läsa denna bok och vad tyckte ni? Nyfiken!
Nattsida av Hans Gunnarsson
- Detta ämne har 34 svar, 4 deltagare, och uppdaterades senast för 3 år, 8 månader sedan av .
-
Inlägg
-
-
Boken har både fel och förtjänster. Den är välskriven och underhållande i mitt tycke. Sedan undrar jag vad författaren egentilgen har tänkt sig för bok.Den går att läsa som en psykologisk thriller men då dskulle man vilja ha en förklaring till mystifikationerna. Den går också att läsa som en lek med identiteterna. Är Per och Ronny samma person? En läsning är, att Per försöker lära känna sin döda halvbror. Det lyckas inte så bra. Det finns också en ansats att ta upp frågan om rätten till vår död, en viktig fråga men det blir aldrig någon debatt.
Betyget får bli en trea med tanke på språket och underhållningsvärdet. -
Det är svårt att diskutera en bok som är så oklar och flytande som denna. Händer det, eller finns det bara Pers förvirrade hjärna?
Jag blir som sagt irriterad på den tekniken, det tillför ingenting. Betyget blir en tvåa och det är uteslutande för kopplingen till Döden i Venedig, det var snyggt. Annars hade det blivit bottenbetyg… -
Stilla flyter Don… D v s diskussionen… Kanske att vi har “pratat” färdigt. I så fall: betyg, anyone?
jag kan inte bestämma mig. Jag velar… :-)
Det får bli 3,5. Trots allt är det ju en välskriven bok. Det var träffande känslomässigt att komma till Venedig igen… OM nu författaren har varit där? Vet inte, ärligt talat. Man skulle ju kunna “läsa in” en hel del om just Venedig. Man har läst mkt, ofta sett på film o s v.
Inte mkt till kärlek i boken. Nästan bara ett evinnerligt drinkande (typ vinpimplande)och par som “råkar” hamna i säng. -
Du har rätt, ingen har klurat ut vad författaren egentligen skildrat. Smart grepp, osäkra recensenter tar det säkra före det osäkra och prisar boken, krångligt brukar ge pluspoäng. Daniel Gunnarsson var så positiv att man undrar om de är släkt…;-) Bäst var Aftonbladet, deras recensent var tydlig med att han inte förstod hur det hängde ihop. Många tycks förvänta sig en uppföljare som förklarar allt, vi får väl se.
Så vi boktokar är lika bra som proffsen här… -
Med “bra” menade jag att ngn recensent skulle komma närmare “meningen med romanen” än vad vi boktokar lyckats fullt ut med… :-) :-)
Men sedan tänkte jag att hur skulle ngn kunna det? Om han/hon nu inte fått “inside information” av författaren i egen hög person?
Så där är vi… Vi har gjort/läst så gott vi har kunnat! -
Den bästa recensionen jag har hittat är denna frånSvenska Dagbladet. Henrik Sahl Johanssom tror, att det är meningen att läsarenska bli förvirrad. Han jämför med Paul Austers New York-trilogi.Pågrund av tekniskt fel kunde jag inte länka till den igår.https://www.svd.se/austers-new-york-trilogi-kan-fa-svensk-motsvarighet
-
-
Hanna Nordenhök i Expressen undrar var brudarna är, men är övervägande positiv.https://www.expressen.se/kultur/svensk-maskulinitet-har-natt-vags-ande/
-
Litteraturmagazinet har denna positiva recension av Daniel Gunnarsson(!).http://www.litteraturmagazinet.se/hans-gunnarsson/nattsida/recension/daniel-gunnarsson
-
Jag läste för ett eller ett par år sedan “All inclusive” av Hans Gunnarsson. Den handlar om en författare, som får i uppdrag att skriva något, som utspelar sig på en viss semesteranläggning någonstans i varma trakter. Om jag inte minns fel får han en vistelse på anläggningen i utbyte mot att han skriver något, som handlar om den eller utspelas på platsen. Det behöver inte alls vara positivt.Ett liknande uppdrag finns ju i denna bok. Som jag minns det tyckte jag, att “All invclusive” var ganska bra. Jag måste erkänna, att jag inte minns så mycket av den.
-
-
-
-
-
Jag är litet förvirrad efter att ha läst boken. Jag vidhåller, att den har ett underhållningsvärde och att den går att läsa som em psykolgisk thriller. Men då vil man ju svar på åtminstone en del av de frågor, som väcks under läsningen.
Fär mig känns det som, att författaren inte har kunnat bestämma sig för vilken ok han ska skriva: en bok, där jag personen lär känna sin döde bor, en lek med identiteter,en thriller, eller kanske en debattbok om rätten till vår död.
När jag hade läst klart föröskte jag komma fram till vad meningen med boken kunde vara men lyckades inte komma fram till något svar. Jag tycker, att den är litet grand av allt det, som jag nämnde tidigare.Förutom underhållningsvärdet har den i mitt tycke ett vackert språk. -
Känns som du är väldigt irriterad, Arne, på hela boken. Tja… men romanen står ju inte bland deckarna el kriminallitteraturen på biblioteket. Om det nu ÄR en “mordepidemi”.
Jag tror likväl att temat är när en god idé (beroende på vad man tycker, så klart)som börjat med ett humanistiskt tänkande för att minska den enskilda människans lidande har eskalerat till en affärsverksamhet … Oerhört cyniskt… Men den moderna, övermätta (och med pengar!)människan låter sig lockas…Och i frånvaron av Gud eller ngn högre makt…så vill “hon” naturligtvis själv bestämma gällande sin död också.
M a o: en existentiell roman.
Synd att inte Exter är aktiv här. Det är ju han som har valt boken. Vi får väl snart kolla recensioner… Undrar hur kritiken varit…? -
Om Sture av någon outgrundlig anledning beställt sin död, varför skulle han göra det i Venedig? Det blir en massa besvär för Per, och varför skulle Sture vilja jävlas så med honom?
Jag tror alltså inte på någon självmordsepidemi, men om det är en mordepidemi, vilket är allmänt förekommande i böcker, vem/vilka är mördaren och varför? Som Rune som inte ens är inblandad på annat sätt än att han känner Per?
Det är precis detta jag inte gillar med boken, en massa dramatiska men ologiska händelser där läsaren varken får ledtrådar eller förklaringar. Visst är det tjusigt med litterära referenser men lite rim och reson hade inte skadat.Jag blir alltmer benägen att tro att allt utspelar i Pers huvud när han är intagen på psyket. Och hur kul är det rent litterärt…
-
Nej, nu får vi sätta litet fart här!! :-)
Vad gäller avsnittet om Venedig så är det ju Sture som dör där. Beställd död? Misstänkt i a f. En hel del komik mitt i det tragiska. T ex “Muffen i ruffen”. Porrfilm i golfmiljö…Hoho…Mkt att vitsa till om …
Visst är det litet kul att läsa om det här med personernas “Moby Dick”. D v s att många (?) uppger att de har läst böcker som de i själva verket INTE har läst. P g a ngn slags allmän prestationsångest om vad man som bildad och intellektuellt aktiv “BÖR” ha läst.
Jag känner mig härvidlag inte skyldig. Däremot har det hänt och händer att jag blir osäker på om jag har läst ngn viss bok eller ej. När jag var mkt ung antecknade jag nästan varenda bok jag läste. Sedan slutade jag med det. -
Js, det är möjligt att stilen påminner om Evanders, som Mohikanen säger. Det har jag inte tänk tpå, men jag tycker, att boken är välskriven rent språkligt, stilistiskt.
Detta med självmordskliniken skulle kunna innebära, att Gunnarsson vill aktualisera frågan om rätten till sin död. Men det förs aldrig någon debatt om detta.
Hela boken är ganska rörig. När jag hade läst ut dem försökte jag komma på vad författaren kan ha menat med den. Jag kom aldrig fram till något. Är det en thriller eller en debattbok eller en psykotiskn dröm? -
Jag vill korrigera något som jag “höftade till” häromdagen. Anläggningen på Guadaloupe har två avdelningar: Ruhig och Party. Det står på tyska (!), inte franska. Dessutom är det ngt som olycksbådande nog heter Endziel. Slutmål?
Jo, kom även på det som slog mig från början. Författarens stil påminner om Evanders! T ex den insprängda humorn. Tänker på porträttet av Engvall. :-) -
Slutet är väldigt förvirrande och jag får inte ihop det. Har han fått en hjärtattack och drömt om kapellet och allt det andra? Eller är han på psykkliniken och har inbillat sig allt? Jag lutar åt det senare och då uppstår frågan varför det överhuvudtaget är någon mening att skriva en bok med det upplägget?
Psykologisk thriller är en svår genre och som jag set det har författaren misslyckats tämligen genomgående.
-
-
Jag har varit inne på samma tanke som Arne, att Per är psykotisk och hela handlingen utspelas i hans huvud.Det skulle förklara journalanteckningarna.Den tanken slog mig när jag nrämade mig slutet på romanen.
En undran: Arne säger, att han håller med Annika.Jah har inte sett något inlägg från någon Annika. -
Frågan är om inte Per lockas av döden och “frivilligt” (djupt deprimerad och med psykisk obalans)söker sig till placet på Guadaloupe. Han tar först in på ngt “light” ställe (har ej boken här nere nu; ett franskt uttryck?) I slutraderna hör han musik. Party? Med Party menas då det totala steget mot döden. Detta är mina tankar…men jag kan ha tolkat fel.
Det står att “man” kan få vilken död man känner för. T ex i sällskap med en hora och en spetsad drink.
Det är mkt med badrum (t o m kapellet liknar ett litet badrum!)… Kan det vara så att nästan alla har beställt sin död?? Engvall? Ronny(vem hade städat i lgh innan Per kom dit?)? Göransson i Venedig? Är det detta boken går ut på? Nattsida… Huh!
Hoppas att jag övertolkar! -
Jag håller med Annika om att Per tycks ha drabbats av skuldkänslor för att han haft så lite kontakt med brodern. För att döva sitt samvete försöker han lära känna honom
och hans liv genom att snoka i efterhand. Men varför köpa den jättedyra biljetten till centret på Guadeloupe, en journalist borde kunna få fram fakta ändå? Det känns inte trovärdigt.Att lägga ut ledtrådar utan att följa upp och förklara något alls är inte bra författarskap. Vissa oklarheten kan med fördel lämnas till läsaren men inte så mycket som här. Karin är ett exempel, ett annat den där tavlan som nämns ett antal gånger men sen blir det bara tyst.
Jag tolkar det som att Per är psykpatienten. Men när och hur hamnade han där, är hela berättelsen bara en skildring av hans vanföreställningar på sjukhemmet?
-
Mohikanen! Jag har haft samma fundering. Mot slutet började jag tro, att journalanteckningarna gällde Per. Det är kanske meningen att det ska vara oklart.
Författare väljer ofta att ha huvudpersoner, som också är författare. Om Per hade haft ett “vanligt” arbete, hade han inte kunnat stanna så länge i broderns lägenhet. Då hade han fått skynda sig att tömma den och få den såld. För de flesta läsare blir det svårt att identifiera sig med en sådan huvudperson.Men det kanske inte ska göra? -
Ett huvudtema tycks vara döden. Det lilla oansenliga kapellet kan ju syfta på ngt religiöst: tröst och nåd som kommer efter skuldkänslor och ånger. Ö h t tycks skuldkänslor vara centralt. Och sorg.
Man blir inte riktigt klok på Per och hans relationer: Karin tex. Vet han verkligen inte vart hon tog vägen? Eller är hon död?
Först trodde jag att journalantecknngarna gällde Ronny. Men kan ju mkt väl vara gällande jaget (Per). Han lider ju bl a av paranoia. Eller så har båda haft “psykisk ohälsa” som det heter. Utan sjukdomsinsikt…? -
Jag kan hålla med om mycket av kritiken även om jag tycker, att boken har ett visst underhållningsvärde. Det finns en hel del mystifikationer, som gör att det går att läsa den som en thriller eller deckare. Till skillnad från i deckaren eller thrillern får man aldrig någon förklaring till mystifikatioenra. Det är frustrerande.
Jag tycker också att Per agerar litet dumt ibland. När han ringer polisen och frågar om det har inträffat ett kvinnoöverfall vid en viss tid på en viss plats är det inte konstingt att den polis han talar med blir misstänksam.Det ligger nära tillhands att tro, att han är en gärningsman, som vuill veta, om polisen är honom på spåren. -
Ja referenserna till Döden i Venedig är höjdpunkten i boken tycker jag. Snyggt! Och det är verkligen komiskt med den gamla polisen med gott minne, en riktig schablon i spänningslitterturen.
En annan schablon är mannen i centrum. Per. Så typisk i litteratur skriven av en man. Halvalkoholiserad, allmänt bedagad, ensam och misslyckad. Jag är så trött på den typen av karaktärer att det sänker boken ett snäpp direkt. Här har författaren dessutom känt ett behov av att vara tidsenligt korrekt och gjort honom till bög. Eller bisexuell kanske, huvudsaken är att han inte är straight…
-
Jag håller med om det mesta som både Arne och Mohikanen skriver. Anledningen till att tPer engagerar sig så mycket är väl att han vill lra känna sin halvbror. Det är så dags när han är död kan man tycka.
Javisst är det litet lustigt med refernserna till Döden i Venedig.
Det finns en annan referens, som jag tycker är lustig.
Uppdraget att skriva något vad som helst om anläggningen i Guadeloupe, som en oerson i boken får, Göransson(??), är exakt samma uppdrag, som huvudpersonen, jag berättaren, i Gunnarssons bok “All incluaive” får. Jag läste den för ett par år sedan och övervägde att välja den som cirkelbok.
Jag har redan hunnit glömma en del av handlingen och vad personerna heter. Jag upplevde boken som litet rörig samtidigt som den är välskriven rent språkligt. -
Tack, Arne, för din inledning! Tänkte faktiskt börja på ngt sätt i kväll, men nu gjorde du det. :-)
Som vanligt (!!) får jag känslan av att ha läst ngt liknande förut. Nej, jag kan inte leda det i bevis. Bara en känsla. :-)Det blir ju litet “komiskt” när vi kommer till Venedig. Eller hur?! Vilket sammanträffande med vår gamla cirkelbok. Haha! Intressant med Brodsky, en fenomenalt fin poet. Han skriver ofta om Venedig. Är begravd där (“De dödas ö”??). Var annars född i S:t Petersburg (Leningrad).
Vilka priser de har i Venedig! Hisnande! Beror väl på att staden överexploaterats som turistmål. Vilket inte hindrar dess enastående skönhet.
Det där stället i Guadelope
får en att associera till självmordskliniker. Att skräddarsy sin egen död. Tydligen ngt “inne”. Affärer, affärer! :-(
På tal om komiskt…Nog är det väl slående att det alltid (ofta)dyker upp gamla pensionerade poliser som minns gamla fall…och formuleringar som komna ur GW:s mun: han (Ronny)har figurerat i en mordutredning… -
Jag börjar nu om ingen annan vågar…
Man kan väl kalla boken en psykologisk thriller, en populär genre idag. Det jag undrar är varför Per, som bara haft sporadisk kontakt med brodern och inte träffat honom på tio år, plötsligt blir så engagerad och lägger all sin kraft på att rota i hans liv? Logiskt sett borde han städat ut så snabbt han kunde och sålt lägenheten. Men Per verkar undersysselsatt och som journalist gillar han att snoka i andras affärer.
Boken börjar lovande med ett antal ledtrådar och mystiken tätnar, men fortsättningen är jag inte så imponerad av… -
-
-
-
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.