Musikanternas uttåg av Per Olov Enquist

Visar 8 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #42997
      husse
      Deltagare

      Jag har just läst en intervju med J0nas Gardell i Dagens Nyheter. Där säger han, att han planerar en roman, som han ska skriva i dialog med “Musikanternas uttåg”. Han förklarar inte närmare vad det innebär, men det låter intressant, tycker jag.

    • #42890

      Jaha!
      Nu har vi kanske hunnit bestämma oss för betyg på Musikanternas uttåg?
      Här blir det 4. AB.
      Det blev inte så mkt diskuterat/tyckt till om religion och sekterism…? Men det fick vi måhända nog av i Knutbydiskussionen? :-)
      Jag tycker att man fick en bra bild av agitatorslivet genom Elmblad.
      Tyckte att det var intressant med uppdelningen av Hjoggböle i två delar. En religiös och en världslig med fokus på t ex nöjen o sport. Gudars skymning!

      • #43003
        Arne
        Deltagare

        Det blir en stark trea. Det positiva är det dokumentära inslaget, en del av vår nutidshistoria som jag inte kände till så bra som jag trodde. Minus för den omständliga berättartekniken och omotiverade tidshopp fram och tillbaka.

      • #42924
        husse
        Deltagare

        Det blir en fyra även för min del .Boken skildrar en del av Sveriges historia, hur arbetarklassen börjar organisera sig. Det går trögt i början, kanske särskilt trögt just i Västerbotten på grund av religionens starka inflytande.
        Slutet var litet oklart. tycker jag. Emigrerade hela familjen och hur gick det till?

        • #43058
          husse
          Deltagare

          Jag vill bara tillägga, att Västerbottensteatern, som är hemmahörande i Skellefteå, kommer att sätta upp Musikanternas uttåg i häst. Man motiverar det med, att verket skildrar en viktig del av vår historia.

          • #43063

            Husse!
            Minsann. Undrar hur den föreställningen kommer att se ut…?

            • #43138
              husse
              Deltagare

              Välkommen till Västerbotten om du vill se föreställningen. Västerbottensteatern brukar turnera i länet men inte så mycket utanför länet-

              • #43146

                Jag kan inte ta mig till Västerbotten. Har ju rörelsesvårigheter och “stapplar” fram. Dessutom njursjuk och med dialys. Ibland hosta…hade inte kunna sitta flera timmar på en teater.

                • #43190
                  husse
                  Deltagare

                  Jag förstår det. Mitt inlägg var avsett att vara litet humoristiskt.

    • #41192

      God afton!
      Jag ämnar ha inlägg här, var så lugna. Måste ta igen mig… Blir ännu mer uttröttad i värmen…än vad jag redan är p g a min sjukdom (sjukdomar). Pust!

      • #41592
        Lolmak
        Deltagare

        Jag måste verkligen be om ursäkt. Jag var lite ledig i början av sommaren, sen har jag jobbat intensivt (jobbara i vården så jag ser andra sidan, Mohikanen) men nu är jag ledig två veckor. Har dock inte tagit mig igenom hela boken. Får se om jag ger mig in i diskussioner i alla fall, eller om ajg återkommer.

        • #41618

          Lolmak!
          Hur menar du? Jag har också jobbat inom vården. Även om det är flera år sedan jag var i tjänst.

          • #41710
            Lolmak
            Deltagare

            Jag menade att du verkar varit patient…men man kan förstås vara på båda sidor.

            • #41720

              Lolmak! Just det! Jag är ju numera dialyspatient. Svår njursvikt. Underliggande sjukdom är diabetes två. (Sedan många år.)Men har även själv arbetat inom vården, men då psykiatrin.

      • #41356

        Arne! Jag undrar litet över din frånvaro här. Tag inte illa upp.
        Tycker du att boken är för “politisk”? Är det ämnet, arbetarnas kamp för bättre villkor, som inte är “din melodi”?

        Intressant ändå hur verkligheten var i Västerbotten med konflikten sträng religiositet och fritt tänkande ang arbetsvillkor o levnadsstandard.
        Nu är jag inte direkt påläst här… När skapades Bondeförbundet? :-)
        Liberaler… De konservativa (i regel välbesuttna människor) har väl funnits länge… De vill givetvis behålla samhället, klassamhället, och sina privilegier. Ja, många motsättningar finns/fanns. En önskan borde finnas att alla människor ska ha det bra. Respekt för alla…

        • #41523
          Arne
          Deltagare

          Det politiska stör mig inte alls, tvärtom var det intressant att läsa om hur svårt agitatorerna hade det i Västerbotten. Och författaren ger en realistisk bild av arbetarna utan att idealisera och bara göra dem till offer.

          Du och Husse har skrivit så mycket klokt att jag inte haft något att tillägga. Sen blir jag mer engagerad av samtida böcker som fokuserar på relationer, Samlade verk är en riktig höjdare. Dessutom har jag varit bortrest en vecka.

          • #41528

            Arne!
            Tack för ditt svar!
            Moderna böcker, samtida (helst) relationer? Ok. :-)
            Emellertid så har vi ju alla våra individuella smaker. Därför gillar jag minst lika ofta gamla böcker. Jag lever mig in i hur det var… Människor är sig lika…och ibland inte.
            Jag kan få känslan av att ha passat fint i det förgångna. Ändå vet jag att “allt” inte var bättre förr.Många dog av “simpla” sjukdomar. Dialys fanns inte då… Alltså hade jag nog varit död vid det här laget. :-(
            Eftersom jag älskar att läsa (och skriva) skulle jag ha betraktas som “besvärlig”… Det var ju suspekt med kvinnor som läste “för mycket”.
            Nej, i stället skulle kvinnorna ägna sig åt sömnad etc. Ngt som jag är värdelös på!

            Nå, bäste Arne, du får försöka acceptera att vi har BÅDE moderna och gamla böcker! :-)

            • #41536
              Arne
              Deltagare

              Vad menar du, jag har ju alltid både accepterat och pushat för att vi ska ha olika sorters böcker i cirkeln? Jag har själv valt klassiker och andra äldre böcker.
              Men jag tycker att det är lättare att identifiera sig med och diskutera samtida böcker.

              • #41543

                Arne! Ok, jag “hajar”!
                Jo, jag vet att du t ex valde Martin Bircks ungdom.
                Vi är överens. :-)

        • #41370
          husse
          Deltagare

          Jag har kollat i Carlsson-Rosén, Svensk historia II. Bondeförbundet bildades 1914 “på grundval av den politiska förkunnelse, som sedan 1910 bedrivits av godsägaren Carl Berglund i *Skaraborgs län.” Partiet “vädjade till böndernas klasskänsla och vände sig i antikapitalistiska ordalag mot högerböndernas samröre med finansmän och stadsbor”. 1015 bildades Jordbrukarnas Riksförbund, som stod längre till höger.
          liberalerna sågs fram till demokratis genombrott som ett vänsterparti, som tillsammans med Socialdemokraterna arbetade för allmän rösträtt.

          • #41374

            Husse!
            Du menar väl att Jordbrukarnas Riksförbund bildades 1915…? :-)

            • #41385
              husse
              Deltagare

              Ja, naturligtvis. Ursäkta min felskrivning !Partiet bildades av deltagare i Bondetåget, så det var snarast ett högerparti. Enligt boken var det ett “uttryck för den kombination av klasskänsla, försvarsvänlighet och moderat konservatism, som gjort sig gällande 1914.”

    • #40710

      Jag funderar över om familjen Markström tog ett fosterbarn av ekonomiska skäl eller om Josefina behövde en hjälpreda i hushållet. De hade ju bara pojkar.Och kan det ha varit kyrkan (församlingen) som förmedlade dylikt (att ta emot fosterbarn).

      • #40737
        husse
        Deltagare

        Ja., det är en brist i boken, tycker jag, att det inte framgår hur det gick till när Eva-Liisa blev fosterbarn hos familjen Markström. Jag kan tänka mig, att det kan ha varit av ekonomiska skäl man tog henne som fosterbarn. Det kan också hända, att Josefina ville ha en flicka i familjen. Var det inte kommunalstämman som tog sådana beslut på den tiden

        • #40749

          Husse!
          Ja, jag vet inte.
          Kan livligt tänka mig att det ansågs som “en god kristelig gärning” att ta hand om ett barn i nöd. Någonstans i ngt sammanhang måste de ju ha fått information om detta. Kyrkan (bönhuset) gissar jag. Frågan är om de höll sig till det frikyrkliga. Samtidigt gillades ju inte “livliga” sånger och dylikt som fanns t ex i Pingstkyrkan.
          Man skulle inte förhäva sig. Mannen bad om ett HALVT glas saft efter hemkomsten från det slitsamma arbetet. Påminner mig om Kerstin Thorvalls När man skjuter arbetare… Hilma (rätt namn?) hade med sig färska wienerbröd till föräldrarna vid ett besök. Dessa wienerbröd fick inte ätas direkt, utan sparades i tre dagar. DÅ först fick man äta dem! Torra o medfarna… En väldigt hård form av religion. Jag skulle nog vilja kalla det fångenskap med inslag av teater…

    • #40652
      husse
      Deltagare

      Jag har funderat på episoden när arbetskamraterna ger Aron en smörbytta och motiverar det med att han ska ha den för att ha någonstans att förvara smöret nästa gång han får smör från bolaget. Aron tar alla i hand och tackar dem. Jag undrar, om han inte förstår att de driver med honom eller om han gör så för att ta udden av hånet.

      • #40678

        Husse!
        Bra fråga.
        Jag vet faktiskt inte.
        Antingen så är han verkligt trögfattad eller så vill han bara att de ska gå.

        • #40705
          husse
          Deltagare

          Det kunde också vara ett sätt att ta udden av hånet. I så fall är ju Aron verkligen inte dum. Men det kan också hända, att han faktiskt inte förstår att de driver med honom. Men jag tror, att han förstår det. Det är väl en av anledningarna till hans självmord. Han känner sig utstött.

    • #40644
      Lolmak
      Deltagare

      Jag måste erkänna att jag inte är klar, har bara kommit halvvägs och tänker att jag inte ger mig in i diskussionen än.
      Hittills tycker jag att det är en intressant men ganska svårläst bok, ganska fullspäckad också. Jag åtekrommer.

    • #40560

      Husse! Tack för detta bokval. Husse och Arne! Tack för inledning!
      Jag var mkt upptagen i går, så jag hann inte skriva då.

      Jag har också tänkt på titeln. Tror att Enquist syftar på att romanen har flera personer som likt sagans djur är “ärrade/skadade av livet”. Elmblad, agitatorn, som i Kiruna eller redan dessförinnan dömts av bygdens folk och nått “världs ände”. Eva-Liisa, fosterdottern från Karelen,som gör ödesdigra misstag (stjäler och blir påkommen). Och som råkar illa ut och blir gravid. Nicanor, hennes bror i familjen Markström, som får tungan deformerad (märkt för livet). Aron, som mkt riktigt blir mobbad och driven med (smörbyttan). Jo, nog blir han en tragisk figur. En “evig” ungkarl som ingen kvinna är intresserad av. Utom en utsatt kvinna som till nöds lät honom “komma till”. Senare gör han sig skyldig till våldtäkt. Ngt annat ord hittar jag inte. Sedan må man hitta psykologiska förklaringar, olyckliga omständigheter. Likväl kränker han flickans (Eva-Liisas ) kropp. En obehaglig skildring, som tyvärr känns realistisk.
      Här känner jag hur jag får lust att bli ironisk: Jaha, nu har vi lyckats få med en våldtäkt igen …och dessutom ett självmord… Men svårt, svårt att argumentera: tyvärr är ju verkligheten ej sällan så. Dylikt förekommer, även i en religiös bygd.

      Vet inte om Josefina räknas till denna dystra skara eftersom hon tydligen emigrerar till Brasilien? Och vad dog hon av (undrar jag)…?

      Dialekten klarade jag bra (inbillar jag mig). Läser man bara lugnt och sakta så… :-) Påtagligt hur dominant religionen är i dessa bygder. Ganska påfrestande. Och varför måste man likt Josefina ständigt se så missbelåten, spänd och fördömande ut?
      Det finns väldigt mkt att ta upp!

      • #40573
        Arne
        Deltagare

        Mindre grupper av fattiga svenskar emigrerade till Sydamerika i olika omgångar på 1800- och tidigt 1900-tal. Det gick inte bra alls och många dog av svält och umbärande. Så här skriver Wikipedia:

        “Tidningen Norrskensflamman var känd för att stödja fackföreningar och arbetarklassen, och under åren 1909–1911 spelade tidningen en avgörande roll i att förmå den lägre arbetarklassen att utvandra till Brasilien. Norrskensflamman publicerade flera brev från tidigare emigranter som skildrade Brasilien i ett positivt ljus, och skrev även flera ledare där orealistiska löften gavs angående löner och förhållanden. Svenskarna hade inte förberett sig på de problem utvandring till en ny plats skulle medföra. Acklimatiseringen var svår och nästintill outhärdlig, emigranterna befann sig i obanad urskog och vid ovana jordbruksförhållanden. De hade ingen kunskap om sådd och skörd och var även oerfarna med landets produkter. De första året efter utvandringen slog skörden fel, och utvandrarna drabbades av sjukdomar, hunger och fattigdom.”

        Josefina var till åren kommen och kanske var det därför hon dog så snabbt av umbäranden. Men jag förvånas över att den höggravida Eva-Liisa gav sig iväg över halva jordklotet i det tillståndet, det låter inte vettigt alls. Det verkar som även Nicanor åkte med, men att han var en av de få som återvände till Sverige?

        Arons öde var sorgligt, liksom hans tillvaro. Hans livs höjdpunkt var när han fick bli intim med den ensamma Elsa Burman och hur han stolt lär Nicanor lukta på hans fingrar. Som så många ensamma män hade han antagligen räddats om han lyckats få till ett äktenskap med en kvinna.

        • #40739
          husse
          Deltagare

          Men det framgår inte av boken om hela familjen Markström utvandrade även om det är det mest troliga. Jag håller med om, att det inte var så lämpligt med en så lång resa för en höggravid ung flicka.

        • #40708

          Arne!
          Josefina var född 1870 och avled i april 1911. Det kallar inte jag “till åren kommen”. 41 år eller t o m bara 40 år om hon vad född sent på året.

          • #40756
            husse
            Deltagare

            Arne!
            Har vi läst samma bok? IO min bok sår det ingenting om Josefinas död, inte heller att Nicanor minns henne i Sydamerika.
            Emigrationen nämns aldrig rent ut, bara antydningsvis. Två saker får mig att tro, att familjen emigrerade till Brasilien; Elmblads brev med tidningsartiklar om Brasilien och episoden på järnvägsstationen i Bastuträsk, när Josefina försöker öppna fönstret i järnvägsvagnen. De sakerna tillsammans får mig att tro, att de emigrerade till Brasilien. Men det sägs aldrig tent ut. Dessutom nämns inga andra familjemedlemmar, men jag har svårt att tro, att Josefina skulle resa ensam.

            • #40758

              Husse! Jo, det står om Josefinas död i Brasilien. Men inte vad hon dog av. Och att Nicanor minns Eva-Liisa från G…en ort i södra Brasilien. Och han minns hennes stora märke på kinden (“halva ansiktet borta”). Jag ska leta rätt på stället.

              • #40786

                Hejsan!
                Författaren tänker sig att Nicanors sista tankar handlar om Eva-Liisa.
                På sid 69 står det att halva kinden” var borta den sista gången han såg henne i Guarany.
                Ber om ursäkt att jag råkade skriva “halva ansiktet”. Men ovanstående var ju illa nog.

                Vi har ju nyligen tagit oss igenom Knutby av Jonas Bonnier. När Nicanor är på ungdomsfest midsommarhelgen 1906 så stoppar predikanten Sjölund dansen som pågått en liten stund. Motiveringen går ut på att VAD skulle ungdomarna säga om Jesus Kristus, Frälsaren, kom ner till jorden just i den stunden…när de dansar?

                Precis det som Kristi Brud brukade ha som argument om hon var missnöjd med ngt som medlemmarna i församlingen gjorde…
                Otroligt vad mkt som räknas som syndigt! Hela tillvaron hotas av synder! Och då är det ju Djävulen som ligger bakom…

                På ngt ställe nämns psalmen Jag är en gäst och främling. En av mina favoriter faktiskt. Vacker melodi… En rad lyder “Ty här på denna jorden är synden
                med i allt och ger åt allt det sköna en främmande gestalt”. Trots det vemodiga budskapet så har jag fäst mig vid sången/psalmen.

                • #40858
                  husse
                  Deltagare

                  En liknande scen finns i “Hon dansade en sommar”. Prästen kommer till festplatsen och skäller ut de dansande ungdomarna. Min far såg filmen i USA, en textad version. Han fäste sig vid att texten stämde dåligt med vad prästen verkligen sade.

                • #40801
                  husse
                  Deltagare

                  Ja, midsommarfesten och predikanten minns jag.
                  Sidhänvisningarna stämmer inte. Jag har en pocketbok.
                  På sidan 59 i min bok står det om Nicanors död. Där sägs, att han hade bott de sista fem åren i “en liten moderniserad tvåas i det som en gång varit en barack strax norr om Selet, nedströms där E4-an korsar Bureälven”. Så om han hade emigrerat måste han ha återvänt.

                  • #40808

                    Ja, han hade återvänt. Liksom fadern: Nicanor tog hand om honom efter hjärnblödningen. Har för mig att det står “vi” och det tolkar jag som hans syskon.
                    Nicanor var 78 år. Det var en flicka som gått genom isen och Nicanor ville på ngt sätt hjälpa till i räddningsförsöken. Han var mkt orolig och tunt klädd. Han drog på sig lunginflammation. Man fann honom död några dagar senare.

                    Däremot står det inte NÄR de hade återvänt till Sverige och Västerbotten.

              • #40770

                Husse m fl!
                Det står om Josefinas död på sid 317 (inb bok).
                Orten var tydligen Porto Lucena, södra Brasilien.

              • #40766
                husse
                Deltagare

                Det borde stå i slutet i så fall. Men det är ju väldigt kortfattat och känns litet avhugget. Det sista som händer i boken är Arons begravning. Sedan kommer epilogen, där Elmblads brev nämns och episoden i Bastuträsk skildras. Att hon fanns på ett tåg i Bastuträsk säger ju ingenting om vart hon var på väg. Ingen annan i familjen nämns.

                • #40772

                  Husse!
                  Efter skildringen av Arons begravning så står det att de fått ett brev 25 april 1910.
                  Ett brev med märkliga ord och namn. Sedan tog Eva-Liisa och Josefina en lång promenad.
                  “Den kvällen beslutade de sig”.
                  Detta på sid 373.
                  Visserligen inte i skrift uttalat, men med tanke på Elmblads brev och tidningartikel från Norrskensflamman så tyder jag det som emigration till Brasilien.

          • #40741
            Arne
            Deltagare

            Jag trodde hon var äldre men hon fick barn tidigt. Enligt boken utvandrade i alla fall Nicanor han nämner att han minns Eva-Liisa i Sydamerika, hon hade en svår ansiktsskada som antagligen tog hennes liv. Pappan dog väl innan utvandringen?

            • #41009

              Hejsan!
              Nu får vi sätta litet fart här…!
              Jag har tänkt på agitatorn Elmblad och hans liv. Det flackande familjelivet med den nervösa hustrun och det asjobbiga (ursäkta uttrycket)politiska uppdraget. Till detta ska läggas hans problem med urinstopp (till o från), Vilket lidande; tycker synd om honom ur hälsoosynvinkel.
              Sin lön får han från partistyrelsen i Sthlm. De vill ha täta rapporter och han våndas med skriverierna. Det uppskattas inte om han är FÖR sanningsenlig. Vilket dilemma! Många är ju direkt fientliga. Socialism ses som ngt pestartat. Om jag fattat rätt så var det också bitvis mkt dåliga vägar o kommunikationer.
              Mitt i allt detta elände så måste jag få dra på munnen. Elmblad tycker att det är besvärligt att redovisa alla utgifter (partiet kräver redogörelser). Han drar sig…känsligt… Ngn mer som tänker på Sigvard Marjasin och hans klippta kvitton…? :-)

              • #41016
                husse
                Deltagare

                Jo, jag har också funderat över Elmblad och hans situation. Vid läsningen tyckte jaga, att det var konstigt att han fortsatte sitt arbete som agitator. Det var väldigt otacksamt och faktiskt rent farligt, åtminstone som det skildras i boken.
                Jag hittade på nätet en uppgift om, att Enquist hade skrivit ett kapitel i boken “Hur arbetarrörelsen kom till Skelleftebygden”. Där berättar han bland annat om en socialdemokratisk agitator, som hette F.E. Elmgren. Jämför med Elmblad i romanen! I uppsatsen nämns också en Aron Häggström.http://enn.kokk.se/?p=4155

                • #41048
                  husse
                  Deltagare

                  Elmblads familjesituation var inte heller så rolig. Han fick finna sig i att bli utskälld av frun, som dessutom hade varit otrogen. Sonen var utvecklingsstörd och kallades “lillidioten”. Ändå längtade han hem när han var ute på sina agitationsresor.

                  • #41107

                    Han kan inte riktigt förklara varför han trots allt tycker om hustrun. Men hennes aggressivitet nämns! Märkligt…
                    Otäckt med hennes hysteriska utbrott. Hon hotar t o m att ta livet både av sig själv och av barnen. Hur roligt är det att höra detta…?
                    Däremot uppskattade hon när Elmblad före agitationsresorna var dödgrävare. Ett hederligt arbete…tyckte hon. Jo, ngn ska ju ha det…Men att Elmblad ville ha ngt annat, det fattar jag.

                    Ett scenario som var intressant är när Elmblad slutkörd och deprimerad får bo hos familjen Markström. Men så får Josefina, “diktatorn”, för sig att han ska frälsas. Milde tid!
                    Först spelar han med bara för att lugna ner henne. Nicanor genomskådar honom. De ska alla åka till Skellefteå stiftkyrka (?)för att ta nattvard… På vägen påpekar Nicanor plötsligt att ingen ska tvingas till dylikt…om man inte är redo själv. I vanlig ordning blir Josefina “stött”, förorättad.
                    Maken mjäkar bara med, men fyra stycken stiger av: Nicanor, Elmblad, Aron och Eva-Liisa. Bra skildrat!

                  • #41133
                    husse
                    Deltagare

                    Kyrkan de ska fara till är Skellefteå landsförsamlings kyrka, “Skellefteå Lands” i dagligt tal. Det är en mycket vacker kyrka, som också har ett vackert läge vid Skellefteälven.
                    Josefina tolkar Elmblads depression, som att han har blivit omvänd. Det är nog ett önsketänkande. Det är möjligt, att en omvändelse kan börja med en depression. Hon kanske hade sett det hos andra. Det märkliga är, att han inte protesterar. Om inte Nicanor, Aron och Eva-Liisa hade klivit av efter vägen hade han fortsatt till kyrkan och tagit nattvarden, som han inte hade rätt till eftersom han inte var konfirmerad. Josefina borde ha frågat om han var konfirmerad.

            • #40760

              Arne!
              Nej, min vän. Det står att fadern fick hjärnblödning 1924 och avled några år senare.

        • #40607
          husse
          Deltagare

          Jasg har läst om detta med emigrationen till Brasilien. Jag har för mig att jag också har sett ett TV-program om detta. Det är märkligt, att man for iväg så långt bort utan att känna till förhållandena.
          Det påminner om den utvanding som skedde litet senare, till Sovjetunionen. Då var det kommunister, som trodde, att de skulle komma till ett paradis, ett mönstersamhälle. Istället råkade många av dem illa ut, blev märdade eller hamnade i ångläger.Även här tycks det ha legat kommunistisk agitation bakom. Norrskensflamman var ju en kommunistisk tidning.
          I båda fallen var det nog en följd av desperation. Man trodde, att allting måste vara bättre än livet i Sveriger Det är kanske det som titeln syftar på. “Det gives alltod något bättreän döden”.

          • #40615

            Husse! Du menar väl citatet som ofta upprepas i romanen?
            Titeln är ju trots allt Musikanternas uttåg.
            Ja, det är snudd på ofattbart hur man kan luras in i ngt okänt utan att närmare reflektera över de förhållanden som råder i det främmande landet. Varken klimat, mathållning, grödor, religion eller ngt ö h t. Bedrövligt!

            • #40618
              husse
              Deltagare

              Titeln syftar ju på sagan om Stadsmusikanterna i Bremen med den återkommande frasen: “Det gives alltid någonting bättre än döden”. Man kan fråga sig om titeln är ironiskt menad. Livet kanske inte var bättre någon annanstans.

              • #40638

                Det är möjligt att det är ironiskt menat. Jag väljer att tolka det som VAD SOM HELST (vilket liv som helst) är bättre än döden. För den är oåterkallelig.

                • #40650
                  husse
                  Deltagare

                  Ja, men jag undrar om Enquist kanske ifrågasätter den tanken. Ibland kanske det inte finns något bättre alternativ än döden. Det tycker i varje fall Aron. Han känner nog att hans liv är outhärdligt. Utan arbete och utskämd som förrädare. Han är nära att misslyckas även med självmordet.
                  Jag har funderat litet mera på boktiteln och sagan om stadsmusikanterna i Bremen. Det kanske är emigranterna, de utflyttade, som är musikanterna. Då blir titeln begriplig.
                  Kanske vill Enquist säga, att om man har det fattigt och eländigt är det inte säkert att det blir bättre för att man flyttar någon annanstans. Det kanske är bättre att stanna och kämpa för bättre förhållanden på annat sätt, till exempel fackligt eller politiskt.

                  • #40680

                    Husse! Ja, det var ju ungefär det jag föreslog häromdagen. Nu nämnde jag ju även Aron, men man ju uttrycka det som att han emigrerade direkt till Döden (Gehenna, Paradiset eller ngt Limboland).
                    Jag undrar om Josefinas make medföljde? Och alla barn??

        • #40576

          Intressant, Arne.
          Jag har nog inte tänkt på att en del utvandrade till Sydamerika. Möjligen en och annan sjöman… :-)

    • #40535
      Arne
      Deltagare

      Jag är också mycket undrande över titeln och hade hoppats att du hade någon förklaring. Men det är ju inget viktigt.

      Jag ser boken som en dokumentärroman eller reportagebok snarare än skönlitteratur. Jag får intrycket att de flesta personerna funnits i verkligheten. Jag blev förvånad över att arbetarrörelsen hade så svårt att få fästa i det som senare kallades “det röda Norrland”, men tydligen fanns en djupt rotad skepsis mot socialism och fackföreningar. Det berodde nog inte bara på religionen utan det fanns en kultur att man ska klara sig själv samtidigt som många härstammade från småbruk och och hade fortfarande små hemman. Ändå hade de sett hur bolagsherrarna lurade av bönder deras skog.
      Tanken med boken är att man ska tycka synd om arbetarna som for illa, utnyttjades och tvingade still lönesänkningar. Men det fungerar inte på mig, såna som tar till våld mot oliktänkande har inget stöd hos mig.

      • #40565
        husse
        Deltagare

        Ja, det är en blandning av dokumentärskildring och fiktion som många av Enquists böcker, till exempel Baltutlämningen och boken om Lewi Pethrus. Som jag uppfattar boken handlar den till stor del om varför arbetarna just i Västerbotten var så försynta och obenägna att ställa krav på arbetsgivaren. Tanken är nog inte att man ska tycka synd omarbetarna. Jag tycker inte heller om, när man tar till våld mot oliktänkande. Scenen när Aron får stryk strider egentligen mot bokens tendens att framställa Västerbottens arbetare som fridsamma och obenägna att ta till stridsåtgärder. I grunden var ju inte Aron någon förrädare. Han hade ju ingen glädje av smöret han fick..
        Västerbotten har traditionellt inte varit särskilt rött. En anledning kan vara religionens starka ställning, då främst i form av -Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Vid religiösa sammankomster sjöng man inte så gärna psalmer utan helst sånger ur Sions toner, EFS:s sångbok.
        Politiskt har frisinnet varit starkt. De frisinnade var ju ofta frikyrkliga och nykterister men mer progressiva i sociala frågor än liberalerna. I boken sägs också att många arbetare var småbrukare och bara arbetade på sågen tidvis. De såg inte sig själva som arbetare utan som småbrukare. Då var det inte så konstigt att de skrämdes av begreppet socialism. Första gången de tog till strejkvapnet var det inte för att kräva högre lön utan för att få en ursäkt för att någon i ledningen hade sagt, att de var dåliga arbetare.

        • #40571
          Arne
          Deltagare

          Aron var en snäll person som ville vara till lags och inte förstod bättre. Får intrycket att han var lite “eljest” som man säger. Han gjorde inget för egen vinning och kom sig inte ens för att använda smöret. Visserligen våldtog han tjejen men var i psykisk obalans då. Behandlingen av honom höjer inte heller förtroendet för de “försynta” arbetarna.

          Ja Enquist gör gärna romaner av dokumentära händelser, vi läste ju Livläkarens besök tidigare i cirkeln.
          Jag har också ett svagt minne av att Västerbotten inte var så rött som resten av Norrland och det beror nog som du skriver på en kombination av ett utbrett småbruk och frikyrklighet.

    • #40529
      husse
      Deltagare

      Jag läste denna bok för ganska många år sedan, när den var nyutgiven. Då gjorde den inget större intryck. Jag har senare “upptäckt” att Enquist är en författare, som skriver läs- och tänkvärda böcker. När jag läste i lokaltidningen, att Västerbottensteatern planerar att göra en iscensättning av denna bok fick jag idén att välja den som cirkelbok.
      Jag tycker, att den innehåller mycket. Skildringen av hur svårt det var för arbetarrörelsen att etablera sig i Västerbotten, inte minst på grund av religionens starka ställning. Prästerna varnade för socialismen.
      Personskildringen är också intressant. Den stackars Aron, som är en snäll och vänlig själ men blir stämplad som förrädare är ett exempel. Han framstår till slut som en tragisk gestalt.
      Elmblad är också en märklig person. Det är svårt att förstå att han orkar fortsätta som agitator. Hans hemförhållanden är ju inte heller så roliga. Det kanske kändes bättre att vara hemifrån, kan man tänka. Men enligt boken längtade han hem när han var ute på uppdrag.
      Det finns en del ganska lustiga anekdoter i boken, tillexempel när arbetarna lämnar en vas till företagsledningen för att “visa sin goda vilja”. Förvaltaren , som tar emot presenten förstår ingenting.
      Vad gäller språket hoppas jag, att västerbottensdialekten, “Skelleftebondskan”, inte ska ha varit alltför svår att tyda. Jag kan försöka hjälpa till om någon har problem, eftersom jag har bott i Västerbotten sedan mitten av 70-talet. Jag förstår inte heller alla ord och uttryck. Men sammanhanget gör mycket till.
      Jag har funderat en del över boktiteln och kopplingen till sagan om Stadsmusikanterna från Bremen utan att komma till något svar. Jag förstår det inte riktigt.
      Det finns mycket annat att ta upp, men det får vi återkomma till.

Visar 8 svarstrådar
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.