[husse]

Dags att sätta betyg kanske. För min del blir det en slät trea utan vare sig plus eller minus. Det finns en del intressanta funderingar, när hon skriver om politiska frågor, men så fort hon skriver om sig själv och det gör hon för det mesta försöker hon bara visa hur bra hon är och att hon aldrig har gjort något fel.

[DensisteMohikanen]

Hej alla och tack för betygsättning!
Det får bli en trea här
Jag kan känna med privatpersonen Mona S och kan tycka att en politikers villkor är svåra. Hela tiden bevakade av media och allmänheten. Rena rama Gestapo ibland…
Man borde varna unga människor som siktar på politik. Hur svårt det är. Ha inga skelett i garderoben! Allt “kommer fram”. Det finns alltid folk som skvallrar och letar fel.
Jag kan känna med henne när jag tänker på att hon mist ett barn. En oerhörd förlust och sorg. Hur mkt energi gick åt till att sörja…? Formades då en nonchalant attityd till ekonomi? Jag vet inte. Jag antar att många bara hade tyckt att “Många har mist ngt barn eller ngt annat, men måste åndå sköta sin ekonomi”.
Att hon skriver som hon gör för att försvara sig själv är väl inte så konstigt. Någonstans känner hon sig kränkt. Jag kan förstå hennes attityd…Men visst, hon saknar också självinsikt.

• Det här svaret redigerades för 1 år, 6 månader sedan av DensisteMohikanen.
• Det här svaret redigerades för 1 år, 6 månader sedan av DensisteMohikanen.

[Arne]

Jag sätter en stark trea, jag gillar denna typ av böcker där manfår veta om spelet bakom kulisserna. Men lite för mycket av överslätande.

[Arne]

Om vi ser till den politik som Mona driver och förespråkar finns det mycket klokt där. Hon vill se en förnyelse inom S, inte en tillbakablickande bidragspolitik. Som partiledare lyckades hon inte med det och inte mycket skedde efter hennes valförlust heller. Man måste ge henne rätt, S har gått från att vara ett 40% parti till knappt 30%. Hon är kritiskt till förhandlandet med V och underförstått hade hon föredragit något av allianspartierna istället. Hon är också kritisk till de flesta samtida S-politiker, även Löfven, och hyllar Palme och Ingvar Carlsson. Vilket är lite motsägelsefullt då hon annars förespråkar förnyelse… Men det är hennes bitterhet som lyser igenom, hon känner sig sviken av sina egna.

[husse]

Jag häller med dig, Arne. Politikern Mona Sahlin kan jag uppskatta. Det blev svårt för henne att driva sin politik när hon fick LO mot sig. Många i partiet ville att man skulle samarbeta med Vänsterpartiet hellre ön med Miljöpartiet.

[Lolmak]

Jag tycker som ni att hon hade sina poänger och det hade kanske varit lättare att få fram om hon inte var så bitter.
Jag tror för övrigt att det är nåt som påverkar mig för det är min mardröm – att jag skulle bli så med åren. Jag hoppas på att bli en klok tant istället.

[husse]

Att Mona Sahlin fick en högerstämpel beror nog bland annat på att hon var med i Ingvar Carlssons regering när man bland annat beslutade om strejkförbud.
Hon var inte ensam om beslutet men det var hon fick den mesta kritiken.
LO ville inte ha henne som partiledare. Man ville nog ha någon med facklig bakgrund.

[Lolmak]

Jag tänker att Mona var med när sossarna bestämde mycket som egentligen är mot socialdemokrain. Men jag ser också en del drag i hur hon gör saker som är tvärtemot socialdemokratin- hon är ganska mycket ensamspelar, inte alls särskilt grupporienterad. Hon driver, som jag skrev tidigare, inte så värst mycket klass/arbetarfrågor men hon är också lite elitistisk och nästan föraktfull mot “folket” (de förstår inte, osv).

[DensisteMohikanen]

Lolmak!
Det var det jag försökte säga förut…men svårt förklara vad man menar. Det liknar litet grann “Proletariatets diktatur”, d v s en tid ska en intellektuell elit styra…för “den stora massan”, folket…förstår inte, har inte den rätta insikten.
Det måste vara en balansgång mellan att strida för ngt som de flesta tvekar inför…och samtidigt undvika elitism…?

[Lolmak]

Jag trodde att proletariatets diktatur var en tid när arbetarna skulle styra genom att ta över kontrollen över produktionen. Men jag har inte läast Marx, har dock Kapitalet i bokhyllan (fick den, intressant nog, som kärleksgåva för 20 år sen=

Men jag håller med dig, Mohikanen, om att balansen nog är svår.

[husse]

En politiker ska driva frågor. Det är faktiskt uppgiften.Politik är att vilja, sade Palme. Det ligger mycket i det. Men naturligtvis ska man också lyssna på vad människor tycker.
Om man bara skulle gå efter vad majoriteten tycker, skulle det inte behövas några förtroendevalda. Då kunde man lika gärna ha robotar iställe för politiker.Som du säger, det måste vara en balansgång.

[Arne]

En politiker ska driva frågor, men måste också lyssna och känna av vad människor ser som viktigt. Annars tappar folk förtroendet, ser det som toppstyrning och söker sig till missnöjespartier som SD. Där har S misslyckats och tappat en massa väljare för att man inte tog problemen med integrationen på allvar. Få se om Magdalena kan vända trenden med sina tuffa krav på arbete och språkkunskaper för att få försörjningsstöd. Ett sånt krav från S hade varit helt uteslutet bara för några år sedan.

[husse]

Jag blev förvånad äver hennes uttalande och har nett par funderingar om det. Jag vet, att det fungerar så i vissa kommuner.
Det är inte bara invandrare som får försörjningsstöd. Det finns etniska svenskar, som behöver ekonomiskt stöd, till exempel ungdomar, som inte har gymnasieutbidldning och inte kommer in på arbetsmarknaden.De har inte rätt till a-kassa och blir beroende av försörjningsstöd.
En intervjuare frågade Magdalena Andersson hur många timmars arbete det skulle röra sig om. “Helst bör det vara heltid”, sade hon. När ska de söka arbete? Det kräver ganska mycket tid.

[DensisteMohikanen]

Arne!
Det låter hårt med dylika krav.
Jag skriver inte under på detta.
Men givetvis får vi skriva hur vi vill här.

[Lolmak]

Oj, det blev en väldigt politisk diskussion. Men vi får väl bromsa den om det skulle urarta…
Jag är också lite tveksam. Jag är själv 1:a generationens och faktiskt illegal fllykting från början.
Det har visserligen gått bra för mig men det beror inte bara på att jag har jobbat hårt. Jag tror att jag också fått egenskaper som gjort det lätt för mig att lära om och jag vet att det inte är så för alla.
Man ser ju redan på små barn att de är födda olika och har olika lätt för saker. Sen tror jag att det är bra att utgå från att alla kan bidra. Det är ju otroligt grundläggande för människor att känna sig viktiga- det måste väl vara så för alla?

[Arne]

Jag tycker att det är fullt rimliga krav, i synnerhet språkkravet. Det finns inget som underlättar integration och få anställning mer än att kunna språket. I vård och serviceyrken borde det redan vara ett krav. Det är inte lätt att lära ett nytt språk bra, men det borde det vara värt att slippa krig och fattigdom.
Vad gäller jobb fattade jag det som att samhället skulle ordna jobben till en början, annars lär det inte fungera.

[husse]

Ja, det är rimligt att man gör något i gengäld, inte bara passivt tar emot pengar. Det kan vara bra för självkänslan. Magdalena Andersson sade, att man kan se det som ett erbjudande. I längden kan det vara demoraliserande att bara ta emot bidrag och inte göra något i gengäld. Men som sagt var, den som är arbetslös måste få tid för att söka arbete. Det måste vara uppgifter som känns meningsfulla.
Självklar är det viktig för nyanlända att lära sig språket.
Jag arbetade ett tag i början av 70-talet som lärare i svenska för invandrare på ett flyktingläger. Det var flyktingar från Östeuropa, främst Ungern men även Tjeckoslovakien. Det var stor skillnad på hur lätt de hade sig svenska. För de yngre, som ofta var ganska välutbildade, gick det bra, men för de äldre var det ofta mycket svårt.

[husse]

Jag håller med er andra om att Mona Sahlin inte verkar förstå, att hon har gjort fel. Dreven hade nog inte blivit så hårda, om hon på ett tidigt stadium hade erkänt, att hon hade gjort fel och bett om ursäkt.
När “Toblerone-affären”; som handlade om mycket mer än Toblerone, var aktuell, rapporterade media om en förskollärare, som hade gjort sig skyldig till samma fel som MOna, handlat privat för arbetsgivarens pengar, kommunnens i hennes fall.Hon dömdes för förskingring.
Någon rättslig instans utredde Sahlins affärer och kom fram till att hon inte hade gjort sig skyldig till något brottsligt. Likhet inför lagen?
Jag s´g i somras någpot avsnitt av Renées bryga, där kändisar umgicks på en skärgårdsö. I ett avsnitt var bland andra Mona Sahlin och Janne Josefsson med. Josefsson började prata om vad han tyckte om hennes nadlande men blev nedtystad för att stämningen skulle bli förstörd.

[Lolmak]

Intressant, visste inte det där om förskoleläraren.
Med Mona tror jag asbolut att man blåst upp alla saker mot henne för att hon var ogillad.

[husse]

För att inte stämningen skulle bli förstörd skull det stå, men det förstod ni nog.

[Lolmak]

Tack för boken, Arne. Jag hade definitivt inte läst den annars, även om jag också kan gilla biografier.
Jag lyssnade förstås på boken, Mona (MS) läste in den personligen så då fick man dubbel dos MS.
Jag måste börja med att berätta att jag verkligen inte gillar MS. Jag har ansträngt mig för att göra det förut, då jag har tänkt att hon blivit orättvist behandlad och att det till stor del beror på att hon är kvinna. Mne det har alltid slutat med att jag inser att jag ogillar henne oberoende av kön och det trots att jag står bakom hennes värderingar.
Jag ogillar att hon är slarivg, att hon hellre skyller på andra än att ta ansvar för sina handlingar så att hon hellre vill framstå som offer (vilket hon ändå inte gör) och att hon verkar så övertygad om sin förträfflighet. Boken bekräftar allt det. Jag fick nästan blodtrycksstegring.

[Arne]

Ja Lolmak, det stör mig också! Hon erkänner att hon slarvat och gjort fel men tar inte ansvar för det. Antingen slätar hon över med att “det var väl inte så farligt” eller “det var inte meningen men det blev fel” Eller så skyller hon på andra och framställer sig själv som offer. Boken är ett enda långt försvarstal. Hon tycker uppenbart synd om sig själv och visst har hon blivit jagad i media på ett sätt som jag inte ser som acceptabelt. Men grundorsaken är hennes eget agerande med upprepade klanterier som hon inte lärt något av.

[Lolmak]

Ja, boken är verkligen ett försvarstal. Tror du att hon hoppades att den skulle ändra folks uppfattning om henne?

[Arne]

Ja det tror jag, det var ett av syftena med boken. Det gick väl sådär kan man säga…;-)

[Lolmak]

Så, med Monas logik, kan vi räkna med en uppföljare ;)

[Arne]

Det skulle inte förvåna mig, om inte annat för att få lite uppmärksamhet. Hon har ju dykt upp i lekprogram i TV på sistone, så ingen ska glömma henne…

[husse]

Ja, hon var ju också med och kommenterade valet av ny socialdemokratisk partiledare.

[DensisteMohikanen]

Hej och tack för alla intressanta inlägg!
Jag har hört en kommentar om Sahlin, inte här eller på Facebook, utan IRL “Den där raggarbruden”!
Fniss… Uppenbarligen har hon ngt som retar en del…

Lolmak! Om jag förstått rätt så föddes hon nästan in i partiet genom pappans engagemang (bl a vänskapen med Ingvar Carlsson)och det tidiga medlemskapet i SSU. Men det/den som verkligen hade dragningskraften var Olof Palme och hans karismatiska utstrålning.

I ngt kapitel propagerar hon för att i politiken måste man VILJA. Nu minns jag kanske inte exakt hur orden föll, men de gick ut på att om så 90 procent av “folket” är tveksamt till ngt förslag (t ex hbtq-frågan) så struntar man i det (den idealiske politikern) utan man går på och går på… för “man” (t ex Sahlin eller ngn annan högst medveten politiker)har ju rätt!
Nästan som ett förakt mot “vanliga”, mindre begåvade människor…och deras cementerade uppfattningar.
Förresten: f d statsministern Göran Persson (“HSB”)beskrivs ju ofta med just dessa ordalag: cementerad…
Dock ger hon honom beröm på ett ställe : att han varit mkt bra och förutseende i klimatfrågan.

• Det här svaret redigerades för 1 år, 7 månader sedan av DensisteMohikanen.

[husse]

I det fallet håller jag med Mona. Visst ska politiker lyssna på vad folket tycker, men deska också driva opinion.
Man bör strida för det man tror på.Om man har en annan uppfattning än folkmajoriteten ska man argumentera för sin ståndpunkt. Så småningom kanske man får folkmajoriteten med sig. Så var det till exempel med kvinnlig röträtt. Måmnga i övrigt progressiva män var länge mot kvinnlig rösträtt, till exempel Augist Strindberg och Hjalmar Söderberg. Även många kvinnor bar emot. Om politiker bara lyssnar på folkmajoriteten blir det aldrig någon utveckling.

[husse]

Jag glömde i mitt inlägg att tacka Arne för svaret och bokvalet.Nu ärdet gjort.
Jag tycker, att det är rimligt att ställa krav på personer i höga maktpositioner att de sköter sin ekonomi och att de skiljer mellan vad de har rätt till och vad de inte har rätt till. Det gäller inte bara politiker.
I samband med Tobleroneaffären gjorde Mona Sahlin en del konstiga uttalande.Hon sade någonting i stil med, att eftersom hon var anställd och avlönad av staten, hade hon rätt till statens tillgångar. Så är det ju inte. Det borde varje vuxen person förstå.
Jag har inga problem med politikern Mona Sahlin, men privatpersonen har jag svårt att förstå. Jag får intrycket, att hon inte förstår, att hon har handlat fel. Däremot tror jag e
henne på hennes ord, att hon inte hade något oärligt uppsåt. Det handlade nog om oförstånd.

[Lolmak]

Jag tror som du Husse, hon verkar inte förstå ritkigt. Jag tycker visst man ska ställa jättehöga krav på politiker, likaså människor med annan typ av makt på anda människor (läkare, poliser, lärare). Visst är de också mänskliga och felar, men man kan inte gömma sig bakom det vid upprepade misstag.
Angående MS- Är det inte därför folk blir så arga på henne? För att hon inte verkar ta år sig eller ens förstå?
Om man vänder på så har jag väldigt svårt att förstå hur hon tänker. Hon beskyller nästan alla. Om man skulle känna så att man hela tiden möts av andras elakheter – kan det vara så att det är man själv som är en idiot?

[DensisteMohikanen]

Hejsan!
Arne! Tack för ditt bokval och tack för bra inledning!
Tja, “oket” för en politiker är väl att man begär att de ska vara goda förebilder. Jag kan livligt tänka mig att det känns tungt ibland. Många “vanliga o ovanliga” medborgare slarvar ju med allt möjligt: ekonomi, kontokort och vem vet vad. Men så fort det gäller t ex politiker så ska de synas in i märgen.Jag vet inte om det är rätt eller fel?
Jag tror att det är där skon klämmer för Sahlins del. Hon är en proffsig politiker…men någonstans glappar det i hennes tänkande och verklighetsuppfattning. Hon är smart, hon kan mkt, hon kämpar mot rasism och terrorism…hon kämpar för hbtq-personer…o s v…men ekonomi? Äh, vaddå? Det var nog lätt gjort att slarva med regeringens (?)kontokort (Jag betalar tillbaka senare”)… Ungefär som en kassör i vilken förening som helst (“Jag betalar sen”)…
Intresserad av killar från tidiga år… Lång tid enda kvinnan i olika sammanhang… Ja, hur blir självbilden? :-)

Att det blev sådant drev ang intyget..mja? Var det inte för att det var en livvakt? Hon nämner själv att många tänkte på filmen Bodyguard. Och man har ju läst om prinsessan Stephanie i Monaco och hennes relationer med livvakter. “Man” misstänkte väl ngt annat i detta fall (kärlek m m)… Knepigt! Speciella känslor KAN ju uppstå när två personer umgås så mkt. Media vädrar ju blod…som du skriver, Arne. Men rent sakligt så handlade det om att intyget var falskt… D v s hon TRODDE att det var ok…och tänkte inte på den bistra verkligheten…
Tur att hon haft Ingvar Carlsson! Han har stått på hennes sida, trots alla hennes fadäser genom åren.

[Lolmak]

Mm, meia gick kanske hårt åt. Men man blir också allt lättare byte för varje fadäs.
Jag förstår att jag verkligen låter hård mot MS, men jag tycker det är lite synd att hon utvecklats till den bittra kvinna som skriver den här boken. Hade hon kunnat styra upp det hela tidigare och göra förändringar för att hamna i annat ljus?

[Arne]

Intressant fråga! Jag tycker att partiet på något vis borde tagit tag i hennes slarvande med privatekonomin och hjälpt henne att styra upp det. Det känns som någon typ av missbruk, en ekonomisk dyslexi eller vad man ska säga. Sånt som man ser i Lyxfällan. Men jag misstänker att hon fått erbjudandet men avböjt hjälp, med sitt stora självförtroende tror hon sig om att klara allt. Dessutom finns ett mått av förnekelse, hon insåg inte problemet fullt ut.

[Lolmak]

Ja, det kanske hade utvecklats helt annorlunda. Jag säger inte att det var helt och hållet hennes fel.
Partiet ville mer och mer klippa banden med henne.. Tidigt ger de lite indikationer, men senare mer tydligt. Läste en recension om boken av Daniel Suhonen, som jag tycker är skarp. såhär avslutar hon:
“Gång efter gång återkommer Mona Sahlin i sin bok till att hon gick med i Olof Palme, inte socialdemokratin. Nu har hon tydligen lämnat partiet. Det var nog på tiden.”

[husse]

Ja, hon är något av en gåta. Mitt intryck är, att hon fick en bra start med en tidig karriär i SSU och i partiet. Hon blev uppmuntrad hemifrån och mötte aldrig något motstånd. Det kan ha gjort att hon fick en stark självkänsla, kanske för stark. Hon verkar aldrig ha fått lära sig sådana saker som vikten av att betala sina räkningar och hålla koll på sin ekonomi.
Jag får intrycket av boken att hon inte riktigt förstår hur människor i allmänhet har det. När hon skriver om sitt arbete som samordnare mot rasism och främlingsfientlighet, beklagar hon sig över, att hon bara fick en lön motsvarande 70% av en statssekreterare. /0% av en statssekreterarlön är mera pengar än de flesta någonsin har möjlighet att tjäna.
Jag kan förstå att dreven, som uppstod mot henne tog hårt och visst blir jag upprörd när jag läser om hur journalister gav sig på hennes barn. Samtidigt minns jag hur upprörd jag själv blev, när hon för att reglera obetalda dagisavgifter skickade flera tusen kronor (om ag minns rätt) med ett barn till dagis.
En sak jag har svårt att förstå är att historien med det falska intyget blev så stor. Naturligtvis gjorde hon fel, men det var inte för att gynna sig själv utan för att hjälpa honom. Att det sedan fick motsatt effekt är en annan sak.

[Lolmak]

Sant, Husse. För att vara sosse så pratar hon väldigt lite om arbetarklassen och klassklyftor överhuvudtaget. Hon brinnar för anti-rasism och HBTQ-frågor, visst är det bra. Men det är ju inte kärnan i hennes parti. Kanske hon hade hamnat fel till en början? Kanske är hon mer liberal än socialist?

[Arne]

Ja, för stark självkänsla och att allt gick hennes väg i unga år. Hon blev ju sossarnas “wondergirl” och en mediefavorit genast då hon kom in i riksdagen. Och lite av en politisk broiler som aldrig levt i verkligheten. Det märktes när hon hamnade i kylar efter första skandalen och startade ett eget företag. Den insikten i företagares verklighet var väldigt nyttig och efter det tillhörde hon partiets högerflygel.
Men det som förvånar mig mest är att hon inte lärde sin något av Tobleroneaffären. Många politiker gör klavertramp eller hamnar i skandaler, men om de överlever är de extremt försiktiga i fortsättningen. Men inte Mona, hon ställer till det gång på gång. Jag tycker att det värsta var skatteskulderna och de obetalda p-böterna, ett tecken både på att hon inte klarade sköta sin privatekonomi och att hon ansåg sig stå över såna fjuttigheter som räkningar och skulder. Ungefär som adeln förr i tiden.

[DensisteMohikanen]

Arne!
Eget företag? Och då kom verkligheten i kapp…? Minsann… :-)
Ursäkta, men nu lät du som Annie Lööf… Haha… :-)

[Arne]

Ja, politiker har högre krav på sig och granskas mer än vanligt folk, men det vet de ju så väl. Även om man skäller på dem förväntas de uppträda som förebilder, vilket kan uppfattas som motsägelsefullt men ändå logiskt då de förvaltar våra skattepengar. Jag tror du har rätt om verklighetsuppfattningen, fast hon vet vad som gäller i hennes position glappar det någonstans. Trots hög lön har hon uppenbart svårt att hantera pengar och om hon var en vanlig snabbköpskassörska hade hon varit i riskzonen för att hamna i lyxfällan.

Det var tre saker som gjorde livvaktsaffären större än den borde varit. Dels det du nämner om att de kanske hade ett förhållande, men just otrohet och separationer behandlar media tämligen diskret jämfört med i andra länder. Dels hennes historik “nu har Mona gjort det igen”. Men mest för att blotta misstanken att en folkvald utnyttjar sin position för att ge fördelar till sig själva eller någon närstående är “det mest förbjudna”. Det ger signaler om korruption, maktmissbruk och att sko sig på skattepengar, ungefär sånt som politiker i ickedemokratiska länder sysslar med.

[Arne]

Jag läser gärna en biografi då och då och intresset har ökat med stigande ålder. En klassiker förstås, men det finns mycket bra i den genren.
Ett tips vad gäller politikers självbiografier, läs bara de som skrivits efter att den aktiva karriären definitivt är över. De är ärligare, mindre tillrättalagda och de kan också ge en eloge till politiska motståndare, något som tycks uteslutet under en aktiv karriär…

Mona Sahlin är en gåta, ett politiskt underbarn med en till synes ljusrak karriär som skulle sluta med partiledarjobb och statsministerpost. Hon snubblade på ett kontokort och två Toblerone men kom tillbaka, återupptog karriären och blev partiledare, men bara som andrahandsval då Anna Lindh tragiskt mördats. Hennes position var också försvagad av andra affärer, skatteskulder obetalda p-böter och kronofogdeanmälan. Så när S förlorade valet passade hennes fiender på att underminera och tvinga bort henne. Alliansregeringen gav henne ett bra jobb i en fråga hon brinner för, men efter ännu en “affär” var hon körd för gott.
Hur kan en medievan proffspolitiker göra samma typ av misstag gång på gång, varför lär hon sig inte? Må så vara att hon lider av hybris, men hon vet ju av egen bitter erfarenhet hur media är när de vädrar blod? Det var den fråga jag ville ha svar på, men blev inte mycket klokare.

[Författare]

Inlägg