[husse]

Jag uppskattar verkligen denna bok. Den innehåller mycket mera än ag uppfattade vid den första läsningen. Man måste läsa sakta och noga för att uppfatta allt.
En fyra är den absolut värd.

[Arne]

Tack för bra och fyllig inledning!

Min tolkning av Ekmans bok är att den inte handlar så mycket om natur, jakt och vargar utan om hur en åldrande man känner kraften rinna från sig. Skogen och jakten var hans liv, det betydde allt. Nu börjar han tänka om, det som tidigare var självklart känns inte längre rätt. Som alla förändringar är det jobbigt. Jakten och dödandet lockar inte längre och när hans fru vill att han ska skriva ner sina minnen för att ha något att göra känns det både fel och meningslöst. Han identifierar sig mer och mer med vargen, i tankarna löper han sida vid sida med den, på jakt efter byten och honor.

[husse]

Arne!
Det ligger mycket i din tolkning.Samtidigt uppfattar jag boken som ett debattinlägg angående vår inställning till naturen.
Ulfs totala omvändelse tycker jag är litet svår att tro på. Det tycker jag är en svaghet i boken. Som helhet betraktat är det en bra bok med många intressanta reflexioner. Att språk och miljö- och personskildribg är utmärkta behöver knappast sägas.

[DensisteMohikanen]

Hej på er!
Jag känner att jag inte ska behöva be om ursäkt för detta dröjsmål. Jag har verkligen varit sjuk (ngt mysko virus).Det har tagit 3-4 veckor att känna mig ok igen.

Husse! Tack för ditt bokval med Löpa varg!Jag håller med er om det mesta. Mycket bra inlägg av er!
En sådan njutbar läsning till skillnad mot förra boken…Ehum… :-)
Men undrar litet över Kennet, den unge killen som är skyldig. Är det inte sonson till Ulf och Inga? Inga pratar vid ngt tillfälle om att denne Kennet varit mobbad i Ljusdal. Blivit kallad “vattenskalle” m m. Har han stort huvud eller är vattenskalle ett tilltalsord i stället för t ex”cp”? Är han litet mindre begåvad?
Får nog repetera, men… Kanske typiskt att Ekman valt honom som skyldig??
Och hur kan man vara så dum att man slänger den blodiga jackan i containern?
VVerkligen en genuin kärlek/respekt för vargen som skildras. Känner att jag lever mig in i vargens leverne precis som Ulf… Fantastiskt! Stort plus för denna skildring.

Vet inte direkt om Ulf gör ngn “helomvändning” gällande jakt. . På ngt ställe står det om att han tycker att jakt kan ha sitt berättigad, men det ska gå rätt och riktigt till. Ungefär så…

• Det här svaret redigerades för 6 månader, 2 veckor sedan av DensisteMohikanen.

[husse]

Nej, jag tycker inte att du behöver be om ursäkt. Sjukdom kan man inte rå för.
Vad gäller Kenneth har jag också funderat. Jag har inte sett någon antydan om att han skulle vara släkt med Ulf eller frun. Som jag har uppfattat det är han litet egen, kanske utvecklingsstörd men det är inte säkert.
Ulf är inte road av jakten länge, han börjar se djuren som individer, till exempel varghanen, Högben, som han kallar honom. Men han är såvitt jag förstår inte jaktmotståndare, vill bara att det ska gå rätt till. Däremot har han uppenbarligen ändrat åsikt om skogsbruket. Han har arbetat som tjänsteman med skogsbruksfrågor och då hade han inga invändningar mot kalhyggen och hyggesplöjning. Det är märkligt att han skulle ändra åsikt så radikalt eter pensioneringen.
Jag har också litet svårt att acceptera, att han faktiskt tror sig ha varit varg. Det är ju det som “löpa varg” i titeln betyder, att man på natten förvandlas till varg. Kanske hade han ett psykiskt sammanbrott i samaband med infarkten.
I övrigt tycker jag, att boken är bar och engagerande. Det krävdes en omläsning för att jag skulle li riktigt engagerad.

[DensisteMohikanen]

Betyg?
Jag tycker mkt om romanen.
Min undran är om Kennet. Misstänker ingen honom?Kan polisen trots allt ha ngn tanke. men som han håller inne med. Ja, vem vet?
Hade det varit ngn vuxen i jaktlaget så hade det nog kommit fram.
En fyra för min del.Kerstin Ekman har flera romaner som jag tycker om.

[Arne]

Håller med, det totala omvändelsen känns inte trovärdig, i synnerhet inte när det gäller skogsbruket. Mycket hade redan hänt under hans aktiva liv, besprutning förbjöds redan på 70-talet och hyggesplöjníng på 80-talet. Att ta hänsyn till naturen ingick i hans jobb som tjänsteman på Skogsstyrelsen fr o m 90-talet. Så det är författarens egna åsikter som skiner igenom där.

Att han är så anti mot jakt känns mer som en markering mot jaktlaget och i synnerhet den nye jaktledaren. Men valde ju inte den kandidat som han förespråkade. Däremot är hans känsla för vargen genuin.

[husse]

Jag läste denna bok för en tid sedan, någon gång under hösten, tror jag. Jag uppskattade den men den grep mig inte så djupt vad jag kan minnas, Nu vid omläsningen upplever jag den starkare.
Mannen som berättar, Ulf, är pensionerad jägmästare. Han är jaktledare i det lokala jaktlaget.
I sin yrkesroll har han bidragit till det moderna skogsbruket med kalhyggen och hyggesplöjning. Men nu som pensionär har han fått en annan känsla för naturen och inser att det moderna skogsbruket är ett övergrepp på naturen.
Han har ställt upp en husvagn på skogen, nära det ställe där jaktlaget brukar mötas, När han en dag sitter i husvagnen med en kaffekopp får han se en varg, som han bedömer vara en stor hane. Det blir en stark upplevelse, han identifierar sig med vargen. Även andra i jaktlaget har upptäckt vargen. När jaktlaget träffas för den första jaktdagen vill en av deltagarna att de ska avvika från de vanliga rutinerna och börja på den plats där de tror att vargen finns. När Ulf inte är med på detta blir han hånad.
Ulf blir sjuk och får en infarkt och hamnar på sjukhus. När han kommer hem har husvagnen brunnit. Han kontaktar en polis, som han känner sedan tidigare. De kommer fram till att det finns spår av blod i husvagnen. Blodet skickas på analys och visar sig vara från en varg. Han förstår att det är “hans varg” Högben som han kallar honom. Någon hittar en blodig jacka i en container. Den har troligen burits av den som sköt vargen. Genom att gå igenom en massa gamla fotografier lyckas Ulf spåra jackan till Kenneth, en ung man som bland annat brukar hjälpa honom med snöskottning. Han erkänner, att det var han som skjöt men säger att det var en annan i jaktlaget, som tände på.
Efter infarkten säger han tull frun, att han har “löpt varg”, det vill säga förvandlats till en varg och minns att han hade slagit ett bytesdjur. Jag tolkar det som en psykisk genomklappning, kanske förorsakad av infarkten.
Som helhjet betraktat tycker jag att det är mycket bra och lösvärd bok med en bra natur-och människoskildring.

[Författare]

Inlägg