I skuggan av ett brott av Helena Henschen

Visar 4 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #50912
      Arne
      Deltagare

      Henschen lyfter fram en faktor som hon själv har gemensam med Fredrik och hans syster och Sofie och hennes dotter, den frånvarande mamman. Jag tolkar det som att hon ser den frånvaron som en pusselbit i förklaringen till det som hände och något som knöt Fredrik och Sofie än närmare varann. Det var kanske vanligt i överklassen att när kvinnan ville skiljas var det hon som “förlöpte hemmet” och gick därmed miste om vårdnaden om barnen? Eller om just dessa mammor inte ville ha vårdanden? Sofies dotter förlorade ju bägge föräldrarna. Det framgår inte riktigt men det är tydligt att Henschen ser det som et trauma som påverkade barnen negativt.

      Något som stör mig men som kanske är förståeligt är att Henschen inte vill nämna vissa personer vid namn, trots att det är en dokumentär berättelse. Det heter “min mamma” även när hon beskriver moderns ungdom, och “Sofies dotter” om det föräldralösa barnet även som vuxen. En hänsyn som jag tror har att göra med hennes bakgrund i överklassen där man håller ihop i familjen mot omgivningen. Inte så vanligt i denna typ av berättelser.

      • #51853

        Hejsan! Betyg?
        Det är ju svårt… Mkt välskriven…absolut. Fakta blandas med litet fiction.
        En stark fyra får det bli för min del.

        • #51875
          Arne
          Deltagare

          Intressant bok men jag har samma invändningar som Husse. En svag fyra.

        • #51865
          husse
          Deltagare

          Problemet med boken är som jag ser det, att det ‘r ganska mycket fiktion, helt enkelt eftersom hon skriver om saker, som hon inte kan veta något om, som till exempel vad Fredrik och Sofie pratar om. Jag tycker, att det hade vart bättre om hon hade nöjt sig med det, som hon vet och som det går att ta reda på från tidens rapportering i tidningarna och polisrapporter och annat. Men visst är det välskrivet och mycket intressant. Även jag sätter en fyra.

      • #50916
        husse
        Deltagare

        Att hon inte namnger sin mamma eller Fredriks dotter stör mig inte. Det gör berättelsen tydligare .Det handlar väl om att skydda de personerna och inte utsätta dem för närgången nyfikenhet. De levde väl när boken gavs ut?
        Jag blir snarare irriterad när det dyker upp namn på personer, som inte har nämnts på länge. När Arne vid ett tillfälle nämnde Monica var jag tvungen att gå tillbaka till boken och kolla vem det var. Det var ett tag sedan som jag läste boken.

    • #50855
      husse
      Deltagare

      Det gick inte att fastslå i vilken ordning morden hade skett. I mina ögon verkar det mest logiskt att Hjalmar mördades först och tjänarinnorna sedan för att undanröja vittnen. Fredriks har riktade sig nog främst mot fadern. Enligt vad jag har läst är ofta hatet allra störst mot närstående.
      Det gick inte att fastställa i vilken ordning morden hade begåtts. Hjalmar von Sydow kom hem strax före klockan fyra på eftermiddagen. En granne såg honom och en grannpojke, Axel Heyman, åker upp tillsammans med honom i hissen. Det är barnkalas hos familjen Heyman Modern sitter och syr i ett mindre rum Hon hör hårda dunkningar, som hon tror kommer från von Sydows lägenhet, närmare bestämt från kokerskan fru Herous rum. Kanske blev hon mördad vid det tillfället, alltså strax efter fyra.

      • #50860
        Arne
        Deltagare

        Vilket i så fall innebär att Sofie var i lägenheten vid morden. Budet som skulle hämta dokument såg henne genom dörren strax efter fyra.

    • #50756
      Arne
      Deltagare

      Tack för intressant bokval! Jag hade inte hört talas om morden förrän de kom upp i bokgruppen på Facebook. Men det är fullt naturligt att de väckte uppmärksamhet. Jag tolkar det som att morden var planerade, köpet av järnstången är ytterst graverande. Även det lugn han agerande med efter morden tyder på detsamma. Jag ser det som ett planerat självmord, ungefär som i de skolskjutningar där gärningsmannen dödar så många han kan för att sen ta livet av sig. Tror också att han från början planerade att döda de tjänstefolk som var på plats, i överklassens ögon då var de ändå mindre värda.

      Jag blir irriterad när författaren gång på gång skriver att morden var “gåtfulla” eller “det otänkbara inträffar, det som ingen kan föreställa sig, det som inte kan hända”. Detta trots att hon har facit! Fakta är att Fredrik var en fähund från början och det i kombination med drogmissbruk och en förmodad hjärnskada efter olyckan gör honom till en tickande bomb. Det dödliga våldet kunde lika gärna drabbat Sofie och dottern eller några av hans bekanta. Alla säger att han förändrats till det sämre och många var rädda för honom.

      Så Fredrik och hans motiv är ganska ointressant tycker jag, han är tydlig. Den gåtfulla i hela historien är Sofie och det är ingen tillfällighet att författaren fokuserar på henne. Hur inblandad eller delaktig var hon? Henschen gör Sofie till offer och hela boken är egentligen ett försvarstal för henne. Tja, kanske, kanske inte…

      • #50796
        husse
        Deltagare

        Ja, visst är det klart att Fredrik redan från början hade någon psykiatrisk diagnos. Författaren skriver, att han tidigt hade visat tecken på psykisk instabilitet. Hon formulerar sig ungefär så. Det verkar också vara klart att han missbrukade alkohol och narkotika. Därav tycker jag inte, att man kan dra slutsatsen att han skulle komma att mörda sin far och två tjänarinnor. För mig framstår det som en gåta.
        Om det är som Arne säger, att det var ett planerat självmord hade han ju inte behövt döda tjänarinnorna. Jag antar , att det var för att röja vittnen ur vägen. Han kan å andra sidan ha känt ett hat även mot dem.
        Sofies roll är intressant men också svår att förstå. Jag undrar om hon inte helt enkelt var rädd för Fredrik och därför inte vågade protestera. Hon var väl inte närvarande när morden skedde, om jag minns rätt.
        Jag har för mig, att Fredrik hade övermänniskoidéer, att han hade läst Nietzsche och var påverkad av hans tankar.

        • #50806
          Arne
          Deltagare

          Om tidsangivelserna i Henschens bok stämmer måste Fredrik ha dödat tjänstekvinnorna i god tid innan Hjalmar kom hem. För denne kom strax innan fyra, några minuter senare kom Sofie och fem eller högst tio minuter över fyra kom ett kontorsbiträde för att hämta några dokument. Han blev inte insläppt av Fredrik men såg Sofie längre in i våningen. Så antingen är Sofie inblandad i alla morden eller så slog han ihjäl kvinnorna tidigare och Hjalmar så snart han kom hem. Och Sofie kom direkt efter och redan halv fem när Monica kom hem var Sofie sysselsatt med att tvätta bort blod. En granne hade hört mystiska dunkanden tidigare och Monica påstår att hon hörde kokerskan stöna, det tyder på att hon vaknat till efter misshandeln men var så illa skadad att hon dog senare.

          Allt detta tyder på att morden var planerade, tjänstekvinnorna var rädda för Fredrik och han avskydde kanske dem. Hans övermänniskoideologi gjorde att han kunde döda dem utan vidare, de var lägre stående. Han kan inte ha hunnit döda både Hjalmar och kvinnorna efter fyra då det sprang en massa folk där och Sofie skulle komma – om inte Sofie var inblandad!!! Men det är svårt att förstå varför i så fall.

          Som läsare är man påverkad av Henschens bild av Sofie men hon vet inte mer än någon annan. Hennes version är bara ett fabulerande både vad gäller dialog och resonerande. Det man vet är att paret inte agerade i panik efter mordet, vilket hade varit rimligt om det skett i hastigt mod. Om Fredrik ville slippa vittnen och få det att se ut som ett rån skulle han dödat Monica också.

          • #50833
            husse
            Deltagare

            Det jag har svårt för i den här boken och andra liknande är blandningen av fakta och fiktion .Att morden har ägt rum vet vi. Det är fakta. Men var de planerade? Var Sofie delaktig? Min tro är, att hon ställdes inför fullbordat faktum och inte vågade annat än att följa Fredrik. Det är inte säker att hon förstod att han tänkte sig att även hon skulle dö.Om inte annat borde hon ha tänkt på sin dotter.

            • #50874

              Jag tänker att Sofie kanske hade ngn slags ödestro.Det står ju ingenstans om religion. Eller…? Och då ligger det nära till hands att hon insåg att loppet var kört. Hon måste följa honom till det bittra slutet.Kanske att hon tänkte : “Det är ju ändå min man”.

              Fredrik klarade inte av att leva. Så känns det. Han har ingen att vända sig till förutom fadern…Detta ständiga behov av pengar och stimulantia…Han ser ingen utväg.
              Det fanns väl ingen behandling på den tiden. De hade väl fått söva ned honom för att komma igenom avgiftning, abstinens… Stackars läkare!
              Antag att han fick vistas på ngn “klinik” ett halvår? Hur skulle han sedan klara livet i fortsättningen när han kom ut…?
              Och vilken hopplös situation befann sig inte Hjalmar i?
              Ursäkta, jag bara tänker högt.

              • #50880
                husse
                Deltagare

                När Fredrik och Sofie återvänder till hotellet från Gillet träffar de tre läkare, som de tydligen känner. Fredrik vill bjuda på sup och de återvänder i bil till Gillet. Under måltiden hade Fredrik och Sofie talat om att de skulle återses efter döden. Det tyder på, att de båda var inställda på att dö.

            • #50837
              Arne
              Deltagare

              Jag har också svårt för blandningen mellan fakta och fiction, något som blir allt vanligare även i film och TV-produktioner.

              Ja, Sofies roll är gåtfull. Inte troligt att hon var delaktig i morden eller i planeringen. Men ändå, varför försökte hon tvätta bort blod från lägenheten? Hon uppträdde också väldigt lugnt efter morden. Om hon var rädd för Fredrik, varför flydde hon inte, t ex när han var hos en bekant och lånade revolvern? Det fanns flera tillfällen. Tydligen ville hon av någon anledning stå vid sin makes sida vad som än hände. Jag tror inte på självmordspakt även om många varit inne på den teorin. Polisen är medskyldiga till mordet på Sofie, de borde gripit honom direkt och inte låtit honom gå ifrån dem och till hustrun. Men här ser vi åter den vördnad för överklassen som genomsyrade den tidens samhälle. Och om de tagit ifrån honom vapnet direkt och han kommit inför rätta hade han säkert sluppit fängelse och hamnat på mentalsjukhus istället.

              • #50876

                Arne! Ja, förmodligen “straffriförklarad”. “Kryssad” som det hette förr.

                Det var dock ingen höjdare – om ngn tror det.De (dömda) fick vistas många år på mentalsjukhus.Gud vet vilka mediciner de fick ta! Av annan personal på andra avdelningar kallades de just “de dömda”.
                Jag vill inte skriva här var och när jag kan veta detta. Flera av de gamla “hospitalen” är nedlagda nu. Man hade eget trädgårdsmästeri, terapier, utelag etc.Frågan är om statusen som fängelsekund var så mkt bättre…

              • #50853
                husse
                Deltagare

                Att Sofie tvättar bort blodet kan vara ett utslag av chock. När man har upplevt något traumatiskt brukar man ofta börja utföra handlingar, som egentligen är överflödiga. Man har ett behov av att göra något för att avleda tankarna från det som har hänt. IO boken står det att hon städar.
                Det kan också vara så, att hon hoppades, att Fredrik skulle gå fri, inte minst med tanke på hennes och Fredriks barn. Att deras dotter inte skulle behöva växa upp och bli betraktad som en massmördares dotter.
                Jag tror inte heller på någon självmordspakt.

      • #50790

        Arne! Nja, ngn fähund är väl ingen från början.
        Dessutom kan ju inte läkarna på Rättspsyk tänka så. De måste ta hänsyn till sinnestillståndet (det psykiska)vid brottets utförande.Ev:a drogmissbruk, alkoholpåverkan, ev:a hjärnskador.
        Detta för att kunna bedöma om den intagne/a ska dömas till fängelse eller sluten psykiatrisk vård. På den tiden antagligen ngt mentalsjukhus.

        Jag funderar över mordvapnet. Det stod strykjärn någonstans.Men visst var det väl järnstången? Man hittade blodrester inuti??

        Ja, Sofies roll är anmärkningsvärd.Jag tror att hon blivit varse Fredriks “galenskap”. Hans mentala självförstörelse… Hon slets mellan kärlek och rädsla för det egna livet o dotterns. Hon spelar med… så meningslöst att försöka torka upp fläckar på mattan!!

        Hon tänker nog att hon måste följa honom till slutet.I annat fall kan hans vrede vända sig mot henne.

    • #50736

      Husse! Tack för ditt bokval!

      Om jag ska gå efter min första tanke så var det droger jag tänkte på.
      En “normalt” funtad människa handlar inte så.
      Ngn form av galenskap.
      Men det sägs väl att en riktigt galen människa inte kan planera?
      Och Fredrik köpte ju en järnstång i en järnaffär…
      Som sagt, ständigt trassel med pengar… Okänt hur mkt han fått av fadern…
      Jag antar att det på den tiden fanns dessa sätt att försöka få pengar av fadern.
      Ringa. Skriva brev. Prata direkt i enrum: “face to face”. Fredrik kände ju sin far…och Hjalmar kände sin son.Fredrik riskerade att få höra en del “sanningar” (ur Hjalmars synvinkel). Hans nerver var redan överspända…
      Kanske förstod han att det var lönlöst. Faderns tålamod var slut.
      Mordet på fadern måste ha varit planerat. Åtminstone förberett.Om fadern nekade att ge honom (Fredrik) mer pengar så skulle han…Få det att se ut som ett rån…???
      Morden på trotjänarinnorna var väl inte påtänkt, men de kom i vägen.
      Varför morden varit så tabu att ens nämna i familjen?
      Först tänkte jag att det var litet överklassbeteende i det hela.Så som det kanske låtit i en del släkter: Vi skiljer oss inte i vår familj.
      Därifrån till “Vi mördar inte i vår familj”.
      Ngt åt det hållet.
      Men förmodligen ville man skydda det lilla barnet, Fredriks och Sofies dotter. Att växa upp och få höra att pappan var en mördare! Och modern inte mkt bättre.
      Och naturligtvis ville man skydda Fredriks syskon.
      Ändå kan jag tycka att det dröjde väl många år innan man kunde tala öppet om morden.

      • #50792

        Frågan är om Fredrik hade en personlighetsstörning redan före alkohol- och drogmissbruket? Han hade dessutom Dorian Grays porträtt på hjärnan…
        Skulle detta kunna vara ADHD?Detta begrepp fanns ju inte då.

      • #50752
        husse
        Deltagare

        Fredrik hade tidigt visat tecken på psykisk instabilitet. Han var såvit jag förstår beroende av både alkohol och narkotika, “droger”. Jag tror inte, att mordet var planerat. I så fall hade han väl sett till att inte ha några vittnen, Järnstången kan han ha köpt för att kunna hota fadern. Jag tänker mig att han blev så arg över att fadern vägrade ge honom pengar att han inte kunde behärska sig. Det är vad jag tror. Ingen av oss kan veta vad som rörde sig i hans huvud.
        Att familjen inte har velurligtvis också en skamfaktor, at tala om händelserna är inte konstigt. Den som upplever en traumatisk händelse kan ofta inte tala omdet. Man kan mista talförmågan som Fredriks dotter tydligen gjorde. Det finns andra exempel på det. Skådespelerskan Lena Olin slutade tala och började skälla som en hund, när anhöriga drabbades av sjukdom. https://sverigesradio.se/avsnitt/562300
        Man kände nog också skam för att en familjemedlem hade utfört en sådant dåd. Man kan jämföra med släkten Anckarström, som bytte namn till Löwenström efter mordet på Gustav III.
        Dessutom vill man knappast bli påmind om en sådan händelse. Jag tänker på när författarens mor på äldre dagar blir sjuk och inlagd på sjukhus. Hon hamnar på en sal för två. När den andra intagna får höra hennes namn frågar hon om hon känner till de “Sydowska morden”. Författarens syster, som är läkare beslutar att ta hem mamman och behandla henne själv.

    • #50714
      husse
      Deltagare

      Jag hade aldrig hört talas om de Sydowska morden, när jag läste om denna bok, när den var nyutgiven. Jag blev intresserad och beställde den från biblioteket. Boken är mycket intressant och välskriven.
      Den skulle väl kunna klassas som “true crime”, en litteraturtyp, som jag normalt sett inte är så förtjust i.Det är litet problematiskt med blandningen av fakta och fiktion. Författaren kan ju inte veta vad som utspelade smellan Fredrik och Sofie. Hon måste göra antaganden.
      Det är en obehaglig, grym och våldsam historia, som hon berättar. Själva mordhistorien är ju känd. Detta lär vara det mest uppmärksammade mordfallet i Sverige med undantag för Palmemordet. Det är inte så konstigt. Det var ju den dåvarande chefen för Svenska Arbetsgivarföreningen, som mördades tillsammans med två tjänarinnor. Den första tanken, när jag läste om detta, var att det hade politiska motiv. Men så var det tydligen inte. Det var en uppgörelse inom familjen .Det fanns konflikter mellan far och son. Fredrik levde på stor fot och gjorde av med mycket pengar. Tydligen hade han väl tidigare visat teckan på psykisk instabilitet. Han hade gift sig med Sofie mot faderns vilja efter att de hade fått ett barn tillsammans.
      Det är förståeligt att familjen inte ville tala om detta. Morden har tydligen länge varit tabu inom släkten von Sydow. Författaren fick information om händelserna när hon var i tonåren. Hon och systern ville lämna middagsbordet i förtid för att hinna till skolteatern.
      “Vad ska ni se?” frågade föräldrarna. “Ett brott” av Sigfrid Siwertz. Då måste föräldrarna berätta, att den pjäsen handlade om mordet på deras morfar och två tjänarinnor.
      Det är intressant att följa hennes funderingar om drivkrafterna bakom morden. Men eftersom hon inte har tillgång till så mycket fakta blir det väldigt mycket spekulationer.
      Boken är välskriven och språket flyter bra.

Visar 4 svarstrådar
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.