[husse]

Om jag utgår från den bok jag har läst verkar allt handla om familjernas status. Flickorna måste “bli gifta” med en man med en bra ställning.
En lustig episod var när en besökare till familjen det mesta rör sig kring berömmer maten och undrar vem av husets döttrar som har lagat den. Modern tar illa upp och påpekar,. att de minsann har tjänstefolk till sådant.
När en av döttrarna i familjen rymmer med en officer hoppas familjen att de ska gifta sig. Annars skulle det vara en katastrof. Eftersom mannen ifråga är spelare och framstår som mindre pålitlig kunde man tycka att det skulle vara bättre om de inte gifte sig. Men det har väl med den tidens moralsyn att göra. En man och en kvinna som inte var gifta skulle inte leva tillsammans.

[DensisteMohikanen]

Husse!
Nej , så var det ju i de högre samhällsklasserna på den tiden.
Minns händelserna i Stolthhet och fördom.

Vad gäller Förnuft och känsla så är det väl ungefär samma moraliska attityder och oskrivna regler. Visst talar man uppstyltat och invecklat…Men samtidigt har alt detta en viss charm…som är svår att finna i nutiden. Mycket är vunnet med vår tids enkelheter mellan män och kvinnor… Men något har försvunnit…Hövligheten? Ganska charmigt (enligt mig) med “Miss Dashwood”…

Den pyttelilla textstorleken gör det svårt för mig att läsa “snabbt”. Det går inte. Men även med “normal” syn kräver romanen sina läsare. Det är många förvecklingar innan paren får varandra. :-)
Det här med Edward och Lucy…FYRA års förlovning!Vilken chock för Elinor!Och vad vill egentligen Edward själv?

Måste även repetera en del ang Wilouhby.Pust!

• Det här svaret redigerades för 11 månader, 2 veckor sedan av DensisteMohikanen.
• Det här svaret redigerades för 11 månader, 2 veckor sedan av DensisteMohikanen.

[Arne]

Apropå hövlighet var det intressant att få veta att äldsta dottern kallas Miss Dashwood medan de yngre bara tituleras med förnamnet, som Miss Marianne. Antar att samma gäller för pojkar, Mr Ferrars resp Mr Edward.

Håller med om att det uppstyltade språket ger en viss charm. Och jag tror faktiskt att de talade så i dessa kretsar. Men det är absolut inget jag saknar i dagens samhälle!

Även om livet var svårt för unga kvinnor var det ingen dans på rosor för unga män heller. De var ofta ekonomiskt beroende av föräldrar eller släktingar och kunde varken välja kvinna eller karriär efter egen vilja. Risken var då att “apanaget” drogs in, som Edwards mor gjorde. Det var lätt att ingå en förlovning men inte så lätt att bryta den när känslorna svalnade, det gav dåligt intryck.

[husse]

Ja, den tidens artighet kan man sakna även om det är enklare att slippa alla titlar. Men jag undrar om människorna verkligen talade så uppstyltat som de gör i Austens böcker.

[Arne]

Först vill jag tacka dig för att du “tvingade” mig att äntligen läsa en bok av Jane Austen, något som tillhör allmänbildningen man som inte blivit av.

Jag tycker också att boken känns välplanerad och genomarbetad. Bokens stora behållning är skildringen av livet i det tidiga 1800-talets överklass, där ärvda pengar är mer värda än förvärvade, där männen åtminstone emellanåt låtsas ägna sig åt affärer medan kvinnorna roar sig med sällskapsliv, skvaller och att hålla unga kvinnor och män på behörigt avstånd från varann – eller motsatsen när det finns chans till ett lämpligt parti… Ett äktenskap var i första hand en affärsuppgörelse, kärlek och attraktion var bonus. Det är den miljö Austen levde i, hon vet vad hon talar om. Språket är förstås ett skriftspråk men jag tror att de faktiskt talade så med varann som hon skriver.

Jag reagerade också på att systrarna var så unga, en 17-åring ansågs giftasvuxen, en 28-åring var passé och en evig ungmö. Och precis som du skriver var det den låga medellivslängden som spelar in

[husse]

OJ, Jag har läst fel bok. Jag har läst Stolthet och fördom. Jag ska försöka reparera skadan och läsa den aktuella boken, men jag kan inte ta mig till biblioteket förrän på tisdag.
Men tack för bokval och inledning. Jag har en synpunkt som nog gäller båda böckerna. Jag tycker, att personerna talar väldigt uppstyltat och onaturligt med varandra. Gjorde man så på den tiden i de miljöerna?

[DensisteMohikanen]

Hej igen!
Försöker med ordinarie textstorlek. Försökte med förstorad text, men när jag skulle scrolla nedåt och sända iväg…så loggades jag ut.
Jag fick för mig att läsa Jane Austen igen. :-)
I min pocketbok med pytteliten text är det med ett efterord. Där står om Jane Austens liv och författarskap. Bl a att Förnuft och känsla inte är fullt så genomarbetad som t ex Stolthet och fördom.

Tja…inte det?
Nog känns den väldigt genuin och välplanerad tycker jag.
Jag tror att det underlättar – här som i alla romaner – att försöka tänka sig in i den tidens attityder och villkor som rådde i personernas samhällsklass. :-)
Intressant att följa Elinors och Mariannes öden…Häpnar vid tanken på deras unga år. Och att överste Brandon betraktas som gammal vid trettiofem års ålder.Men det beror väl på att medellivslängden var mkt lägre då.

[DensisteMohikanen]

God kväll!
Nu hände något som inte får hända…
Jag lyckades trycka på ngt så att hela min inledning gick upp i rök…
Så förargligt!
Återkommer… Just nu så irriterad på tekniken… :-(

[Författare]

Inlägg