Gruppadministratörer
Bokcirkel: Boktokarna
Författare: DensisteMohikanen
Flugornas herre av William Golding
God afton!
Denna bok har jag läst för väldigt många år sedan. Med bästa vilja i världen kunde jag inte minnas något.
Jag är glad att jag fick för mig att läsa boken nu! En otrolig läsupplevelse. Jag är tagen och imponerad av författarens skapelse.
Språket är tillsynes enkelt, men samtidigt mycket målande och effektfullt.
Att läsa om pojkar i åldrarna sex till tolv år kan verka ointressant, men det är spännande från första raden. Denna outforskade paradisö (för dem som gillar värme – ska väl läggas till)som blir ett tillfälligt hem för dessa engelska pojkar som efter en flygolycka (attentat?) hamnat på ön.
De tre huvudkaraktärerna Ralph, Jack och Nasse är verkligen skildrade som “typer”. Ni minns väl kritiken mot Selambs (Siwertz)som gick ut på att de olika syskonen beskrevs som överdrivet “tillyxade” figurer. Orden föll inte exakt så, men ungefär.
Här har vi ngt liknade. Nasse: tjock, närsynt, astmadrabbad. Tacksam att mobba (redan i skolan). Men ändå med den positiva egenskapen att han är den tänkande i sällskapet.
Jack ngt av “bad guy”, ledare på ett krigiskt sätt, odiplomatisk, med tiden alltmer osympatisk.
Ralph är mer svårbedömd: han är ledare på ett positivt sätt. Samtidigt dras han in i masspsykosen med att hetsa mot “Odjuret”. Är det bara jag som tänker på Bibeln här? Odjuret= Djävulen, eller? Ibland förklädd. Och ett HOT. Fast eg är det ju barnen som beter sig som djävular?Förfärligt!
Flugornas herre av William Golding
- Detta ämne har 102 svar, 4 deltagare, och uppdaterades senast för 1 år, 11 månader sedan av .
-
Inlägg
-
-
Såvitt jag kan minnas nämns det aldrig någonting i boken om sötvatten. Det behöver ju människor. Kanske fanns det någon liten bäck eller liknande på ön. Enbart saltvatten klarar man sig inte på.
En annan sak som jag reagerade på är att pojkarna går mer eller mindre halvnakna, skyddar sig inte för solen och badar i havet. Alla som har varit vid Medelhavet eller på andra badorter vid havet vet, att man måste duscha bort saltet efter att ha badat för att få frätskador på huden.-
Ja det måste ju dessutom vara rinnande vatten annars blir det hälsovådligt. Vill minnas att det nämndes något om en bäck.
Reagerade också på att de var så mycket i solen. Någon blev visst bränd men de borde blivit sönderbrända allihop. Men författaren gjorde ön paradisisk för att kunna fokusera på de inbördes konflikterna. Kamp för överlevnad brukar svetsa samman, åtminstone i början.
-
-
Nu har jag repeterat. :-)
Jo, en bäck nämns. Och att de samlar vatten i kokospalmsskal.
Dessutom hittar de en rännil när de utforskar den okända delen av berget.
Sid 94 (pocket):
“Det syntes faktiskt en långsam grön strimma halvvägs uppför klippan. De klättrade upp och smakade på den lilla rännilen”.Detta är efter att Jack ivrigt påpekat att det skulle kunna gå att bygga ett fort där bland klipporna och Ralph i sin tur sagt att det inte finns färskvatten där.
Vidare måste ju vildsvinen ha vatten för att leva…! De lever ju och förökar sig (nya griskultingar)och de skulle ju ö h t inte ha befunnit sig på ön om inte vatten funnits. :-) :-)-
Tack för att du har kollat upp detta, Mohikanen!
Rimligen bör det ha funnits andra djur än vildsvinen på ön, till exempel smågnagare och fåglar, kanske också rvar och harar. Dessa djur måste ju ha behövt sötvatten. Jag kom inte ihåg att det var nämnt i boken.-
Jo, fåglar nämns flera ggr. Och “en vild en” (ungefär) som kommer rusande in under slingerväxterna när Ralph gömmer sig där. Tror ekorre på ngt ställe…?
-
Ok, vid dubbelkoll så visade det sig att “ekorren” var en liknelse. Elden spred sig efter att pojkarna gjort upp en eld uppe på berget. En eldslåga kryper uppför en trädstam o ner igen, upp o ner…
Däremot står det att “en hoppande sak” kommer in under slingerväxterna när Ralph gömmer sig där. :-)
-
-
-
-
-
-
Nej, barnen tänkte inte på det, men just därför borde de ha fått skador, både av solen och av kombinationen sol och salt. Min frpga kvarstår: varifrån fick de sötvatten?
-
-
-
-
En kommentar, som ligger utanför bokdiskussionen. Vi har diskuterat om evakuering av barn under Andra Världskriget. Jag vill bara påpeka, att det skedde även i Sverige fast vi inte var krigförande.
Efter den 9 april 1940, när Tyskland ockuperade Danmark och Norge blev min syster , som då var nio månader, tillsammans med vår mamma evakuerad till Emmaljunga i Småland. Jag var inte med eftersom jag inte föddes förrän 1943. Familjen bodde i Malmö. Man trodde, att Tyskland skulle anfalla även Sverige. Jag tror inte, att detta är så känt.-
-
Hejsan!
Kom ni ihåg från era tidigare läsningar vad/vem “Flugornas Herre” är?
Som jag skrev förut så trodde jag att det skulle vara någon av pojkarna som kallade sig det. Men icke! I stället är det det gräsliga “åbäket” (ni vet vad) som de kallar så.
Och således även bokens titel. Som en slags symbol mot “Odjuret” (det inbillade).
Tankar om detta?-
Vid repetition när jag letade efter stället med “Flugornas herre” så såg jag att småkillarna kallade Jack (körledaren) för Merridew (efternamn).. Men för all del, det gjorde man väl på den tiden. Även här i Sverige. Åtm i läroverk o gymnasium? Tror jag… Tänker bl a på filmen HETS.
Från det ena till det andra: vi har ju undrat vad det är för flygresa som pojkarna har gjort. I början står det hur Jack irriterar sig på en kille som tydligen svimmat. Jack:
“Han ska jämt svimma. Han gjorde det i Gibraltar och han gjorde det i Addis och i ottesången rakt på kantorn”.
Kanske detta var platser de landat på innan haveriet? Addis Abeba (Etiopien)… -
-
Jag tänkte att titeln syftade på grishuvudet. Men så kände jag för att kolla upp det och enligt flera källor motsvarar titeln det hebreiska namnet för Satan (“Belsebub”) i direktöversättning. Där spekulerar man kring att han menade det som det mörka i människan.
-
Stället där “Flugornas herre” nämns är på sid 122 (pocket):
“Efter en stund hittade flugorna Simon. Mätta och stinna satte de sig vid hans rännilar av svett och drack. De kittlade honom under näsan och hoppade bock på hans lår. De var svarta och grönskimrande och otaliga, och framför Simon hängde Flugornas Herre på sin stör och grinade. Till slut gav Simon upp och tittade tillbaka, såg de vita tänderna, de matta ögonen, blodet…”-
Tack, Mohinkanen. Jag blev osäker på om det var uttalat eller om jag hade uppfattat det så.
Antingen tänkte inte Golding på eventuell symbolisk betydelse (vilket verkar osannolikt) och bara benämnde romanen så eller så var han medveten om symboliken med det onda. Hela romanen handlar ju om att det kan lockas fram hos människor, tänekr jag. Att vi har det i oss. Med tanke på att det verkade vara en motreaktion mot en roman mot det motsatta (Korallön) så stämmer det.-
Lomak!
Ungefär så tänker jag också. Romanen handlar ytterst om det onda, som vi alla har i oss.
Simons död var en följd av massuggestion, inte ett mord i vanlig mening men inte heller en olycka. Detta med massuggestion får mig att tänka på nazismen. Boken gavs ut 1954 och då var nog fortfarande minnet av nazismen ocn Andra världskriget färskt.-
-
Nu när jag repeterade så såg jag att officeren betraktar en liten pojke med rött hår och ett par trasiga glasögon hängande… Det är ju Jack! Tänk att han plötsligt såg ut som den pojke han trots allt var… Detta står på slutet i boken. Jag hajade till nu när jag läste…
-
Hejsan!
Ja, nu borde vi väl ha hunnit “smälta” denna bok? :-)
Trots de påkomna faktafelen så tycker jag nog att det är en lysande roman. Som jag nämnde från början stör det mig att konflikten uttrycks genom de olika “typerna” Ralph och Jack. Dock inser jag att Golding skapat dem (typerna) för att åstadkomma dramatik och tragedi. Jag har tyvärr inget bättre förslag att komma med själv.
Scenen med dödandet av Simon ar jag svårt att ta till mig.
Tycker nog också att det känns som om pojkarna är litet större än vad som anges. Kanske 14-15??Hur som helst tackar jag för en bra diskussion!
Mitt betyg blir “lilla a”, 5-. -
En del klassiker åldras på ett sätt som gör dem tidlösa, andra inte. Flugornas herre är väl värd att läsas, men tiden har sprungit ifrån den. Mobbning är välkänt idag, också att barn inte är goda och oskyldiga. Håller med om att det hade behövts mer bakgrund. Tror inte på att barn utan kunskaper och vana vid att leva i naturen kan utvecklas till att jaga och döda ett så skyggt djur som vildsvin på några veckor. Betyget blir en trea.
-
-
För min del blir betyget 3,5. Bitvis tyckte jag inte att den var så engagerande. Jag skulle också velat veta litet mera om vad som hänt innan pojkarna hamnade på ön. Typerna som Mohikanen säger, Ralph och Jack står som jag ser det för olika värden, Ralph för demokrati, Jack för ett mera auktoritärt synsätt. -som jag har sagt tidigare tycker jag att boken är präglad av intryck från Andra Världskriget.
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
Nasse var ju enligt boken närsynt och hade tjocka glasögon som pojkarna använde som brännglas. Men enligt en fysiklärare som skrev om boken är det omöjligt att använda sådana glasögon som brännglas då linsen är konkav vid närsynthet. Det krävs en konvex lins, som på ett förstoringsglas, för att koncentrera solen till en brännpunkt. Hon brukade använda detta på proven till eleverna, “vad är fel i denna händelse” Jag vet inte om det stämmer, jag skrev ju om felet med flyghöjden tidigare men detta är betydligt allvarligare då hela scenariot bygger på glasögonens förmåga att skapa eld.
-
-
-
-
Jag har inte heller någon åsikt i frågan. Däremot har jag själv funderat över detta. I något sammanhang diskuterade jag frågan med ett antal kolleger. Vi kom inte fram till något. När jag gick i småklasserna i folkskolan hade en del kamrater brännglas, som de använde för att tända eld på diverse saker.Jag har inget minne av att någon försökte med glasögon. Det var inte så vanligt på den tiden, att barn hade glasögon. Om det stämmer, som fysikläraren sade, borde glasögon för långsynta kunna fungera som brännglas.
-
-
-
Jag saknar en förklaring till att pojkarna hamnade på ön. Det antyds att det pågår ett krig. Kanske skulle barnen evakueras och placeras i något fredligt land, men på resan blev planet angripet och beskjutet, vilket ledde till att det störtade. Alla verkar ha överlev olyckan. Jag skulle vilja veta en del om händelserna, som ledde till att planet hamnade på ön. Varför var det bara pojkar?
Kom de från någon internatskola?-
Piloten omkom ju. Det står att främre delen av planet brann. Vidare måste de ju ha haft med sig minst en vuxen ledare eller lärare.
Lolmak! Jo, jag har också för mig att man sände barn till landsbygden under kriget. Så skildras det ju t ex i Landet Narnia av C.S.Lewis.
-
Det är lite konstigt när jag tänker efter. De borde ju haft flera vuxna med sig. Det hade varit svårt att hantera dessa barn, där de minsta är 6 år utan några vuxna.
-
Jo, men de måste ha omkommit i det brinnande planet.
Mirakulöst nog tycks alla barn ha klarat sig. Fast vi vet väl inte riktigt. De hade ju själva ingen koll på hur många de var. -
-
-
-
Det är väl under andra världskriget som man skickade bort pojkarn, jag tror det var så i verkligheten men inte kanske just långt bort i världen. Skickades inte dem till landsbygden i England?
-
Ja, Under Andra Världskriget evakuerade man barn. De skickades då från exempelvis London eller andra större städer till landsbygden. Men som jag uppfattar det utspelas bokens handling inte under Andra Världskriget- Fiktionen är att England befinner sig i krig med något eller några andra länder. Kanske måste barnen skickas lång bort för att komma till platser, där det råder fred?
-
Jag har också funderat över det. Jag fick för mig att det var krig i någon av kolonierna i Asien, som Singapore eller Burma, att barn evakuerades och att planet störtade på någon söderhavsö. En av pojkarnas pappa var ju officer i marinen. Men det stämmer ändå inte, det lät ju på barnen som om de kom direkt från England, Nasse pratar om sin faster och Ralph längtade till naturen i Sussex eller vad det nu var. Kanske är det som du skriver, de skulle evakueras TILL någon av kolonierna.
-
-
-
-
-
Officerens uttalande “Jag skulle ha trott att en samling engelska pojkar – för ni är väl engelsmän allihop – skulle ha skött sig bättre än så” uppfattar jag som kolonialistiskt, eller till och med imperialistiskt, engelsmän är bättre än andra. Kanske ville Golding kritiserad den inställningen.
-
Ja Golding var mycket kritisk till det imperialistiska “övermänniskotänket” där vita människor var normen och engelsmän bäst av de vita. Och officeren som yttrade kommentaren och ledde räddarna uppträder ju som en idiot, han trodde att pojkarna lekte, frågade inte efter vilka som behövde akut hjälp och förstod inte allvaret i situationen.
-
Arne! Det var väl det första intryck som officeren fick. Krigsmålade pojkar… Men jag hoppas och antar att Ralph fick berätta efter det att han hade lugnat sig och efter den “positiva chocken” att plötsligt träffa en vuxen efter allt de genomgått på ön.
Det blev nog svårt att redogöra för Nasses och Simons död. Kommer den försvunne pojken med det stora födelsemärket i ansiktet att nämnas?
Vidare undrar man hur Jack och hans gäng beter sig när de kommer fram? Och hur alla pojkar uppträder när de tvättar av målningarna?Och vart ska man föra dem …?? Ska de hem? Är det fortf krig??-
Spontant känns det som att man inte kan hämta sig efter att ha levt där. Att allt kunde gå överstyr på ön kan ju kopplas till att pokjarna just då var i en annan miljö, där det går att fjärma sig från verkligheten. Men hur ska man sen gå tillbaka till verkligheten och se händelserna med de glasögon vi normalt har? Jag tänker särskilt på Jack med sina jägare.
-
Lolmak!
Ja, man vågar knappt tänka på det. Hur det ska gå för killarna. Ralph klarar sig nog med hjälp av terapi (tror jag)även om han får vissa ärr i själen.Han kommer så klart att minnas Nasse hela livet…Svårt också med vetskapen att han var hotad till livet mot slutet.
Jack blir nog en strulig tonårskille, kanske kriminell. Går med i ngt destruktivt gäng.Om man inte lyckas bejaka hans positiva sidor: t ex att han sjunga. Och han var ju ordningsman i skolan. Hur han känner sig när krigsmaskeringen åker av kan man bara gissa.-
Boken kom ut 1954- Jag är inte så säker på, att man på den tiden insåg, att barn, som varit med om uppskakande upplevelser, behövde terapi. Men jag håller med om, att han nog skulle behöva det.
Jack var en begåvad pojke, en ledarnatur .Att han hamnade snett på ön, behöver inte betyda, att han skulle spåra ur och bli kriminell när han återkommer till den vanliga världen. Men även han skulle behöva terapi. Han hade ju åtminstone indirekt förorsakat två dödsfall, Simons och Nasses .Han kan ha haft skuldkänslor.-
Jack är en typisk mobbare, han kommer snart att förtränga det som hände på ön och intala sig och andra att han är oskyldig och att allt är andras fel. Så gör mobbare. Sen har han en given karriär inom det militära och blir snabbt officer. Där kan han lugnt fortsätta med sitt mobbande och odemokratiska tänkesätt, vilket underlättar karriären.
Ralph däremot kan få problem. Han var ledare och misslyckades, han kommer att fundera på vad han kunde gjort istället. Nasses död kommer att förfölja honom hela livet och han riskerar att ta på sig den skuld som borde ligga på Jack. Han kommer att prata med Jack om det som hände för att få ett avslut, men Jack bara slår ifrån sig och säger att det bara var otur och olyckliga omständigheter som gjorde att det som hände hände.
I bästa fall kan Ralphs ungdom och en effektiv terapi rädda honom från psykiska problem, men kanske är han så traumatiserad att det slutar med självmord, som ofta händer med krigsveteraner.-
-
Arne! Fullt så illa behöver det väl inte gå? Alla officerare är ju inte sadister – om nu Jack skulle söka sig till den militära banan. Men visst finns det varningstecken.
Jag vill dock ge Jack en halv poäng i detta avseende: nog VAR det en ny och besvärlig situation för alla pojkar på ön. Det kan man inte komma ifrån. Inga vuxna!
Dessutom anser jag fortfarande att Ralph agerade tanklöst och opsykologiskt när han nedvärderade Jack vid diskussionen om elden och jakten. Denna känsla av kränkthet och besvikelse kan ha triggat igång Jacks latenta negativa sidor i karaktären.Jack saknade någon/några som kunnat lugna ner honom. I stället växte hans trots och hans hat.
Husse! Tur att du skrev INDIREKT orsakat Nasses och Simons död. Vad Simons död beträffar var ju alla pojkar delaktiga i masspsykosen. Inga droger eller ngn alkohol att skylla på (i den s k Salaligan använde ju ledaren och medlemmarna bolmört om jag fattat rätt). Jag tycker att denna masspsykos är mindre trovärdig om jag får säga min mening. Nog SÅG de väl att det var Simon…??!
Här är ju faktiskt Nasse oväntat överslätande och säger till Ralph att det var en olyckshändelse.
Nasses död är läskig. Om inte mord så vållande till annans död? Det var väl Roger som stod närmast klippblocket? Givetvis kan man misstänka att han fått ngt tecken, ngn signal, från ledaren Jack. Pojkarna visste mkt väl att flera klippblock var lösa. Dessutom hade de ju “tränat” förut med att skicka iväg ett klippblock. Frågan är om man förstod HUR brutalt det skulle bli…?
Vidare undrar jag om Goldings intention verkligen varit att utmåla allt i svart och vitt? Att läsarna skulle foga sig i det? En ond och en ganska god och två goda offer?? Typiskt att just de godhjärtade ska offras! En slipad författare? Hoppas i stället att han ville visa hur sammansatt människans natur kan vara och hur brist på stöd och psykologisk insikt kan fördärva/skada och hur återhämtningen troligen blir mycket komplicerad och svår. -
Håller med om att det är obehagligt med Nasse. De kanske inte tänker på skillnaden i lek och allvar- alltså, de kanske skulle teoretiskt kunna förstå att det kan vara livsfarligt men att de i stunden och under masspsykosen inte reflekterar över detta.
Har inte tänkt på gott och ont såsom du beskriver det.
-
Ja, alla var delaktiga i masspsykosen, men som jag uppfattade det, var Jack upphovsmannen. Jag håller med om, att Simons död är svår att tro på. De borde ha sett skillnad på Simon och “Odjuret”, som ju inte fanns.
Om Nasses död var ett mord eller en olyckshändelse tycker jag är oklart. Roger kanske bara ville skrämmas. Jack hade sagt, att Ralph och Nasse skulle dö, men det kan ha varit munväder. Jag är inte säker på, att han verkligen ville döda dem.
Vad Golding kan ha menat med boken kan vi bara spekulera kring. Kanske är boken, som Wikipedia säger, en motskrift mot Korallön. Kanske vill han säga, att engelsmän inte är bättre än andra ch att en grupp engelska pojkar kan misslyckas med att skapa en bra tillvaro på en paradisö, som det verkar vara.
Boken är också en intressant studie i maktspel och massuggestion. -
Jag håller med om masspsykosen. Är det inte så att när fler personer kan vara ansvariga för en händelse, så känner ingen sig riktigt ansvarig? Tror det finns nån term för det inom psykologin.
Jag tänker också att allt som händer på ön är i den kontext av grupp som barnen befinner sig i. Jack är visserligen mobbare där, men i ett annat sammanhang hade det kanske inte varit så. Man tar ju olika roller i en given grupp och i nästa grupp behöver det inte vara samma roll man tar.
Jag tror att boken handlar mycket om det- gruppdynamiken och också vilket obehag som kan uppstå när ingen riktigt känner sig ansvarig.
-
-
-
-
-
-
-
Jag tänker att det är svårt att kritisera det som är rådande normalläge, för man kanske inte ens ser det med såna glasögon.
-
I boken nämns vid ett par tillfällen en annan bok med ett liknande tema, Korallön. Jag har googlat på Korallön. Det är enligt Wikipedia en ungdomsbok från 1857 av den skotske författaren Robert Michael Ballantyne. Den handlar om tre tonårspojkar som efter ett skeppsbrott måste överleva på en ö i Stilla Havet. Centrala teman är kristendomens och den brittiska kolonialismens förtjänster. Jag kan tänka mig, att denna bok är tänkt som en motskrift mot Korallön.
-
-
Husse!
Jo, England/Storbritannien var ju verkligen en stor kolonialmakt. Och nog tönkte många “Vi är bäst”,” Kanske rentav “Vi sköter världen, i stort sett” ?Å andra sidan har ju nästan alla länder en viss nationalism. Är övertygad om att en del anser att normen är Sverige. :-) :-)-
Det var de ochde förändringar som skett har gått otroligt snabbt. Det är nästan svårt att tänka sig allt som hänt under 1900-talet. Tänkte på det i ett helt annat sammanhang- jag har sett The crown, Netflix-serien om Elizabeth II. Där blir det så uppenbart hur otroligt annorlunda världen såg ut och sedan förändrats bara under en människas livs- och regeringstid.
-
-
-
Boken väckte ett visst uppseende då den kom ut 1954, föreställningen att barn kan vara så elaka mot varann var inte allmänt accepterad då. Denna naiva inställning manifesteras i bokens ofta citerade nyckelmening “jag hade trott att en samling engelska pojkar – för ni är väl engelsmän allihop – skulle ha skött sig bättre än så”.
Men nu blir ingen förvånad, luttrade som vi är efter alla konflikter i dokusåporna och det medvetande som finns om hur utbredd och hänsynslös som mobbningen är i skolorna. Så Golding valde rätt tid för sitt skrivande, idag hade boken inte blivit den succé som den blev då. Så det är inte bara för att vi läste boken redan i skolan som den kändes förutsägbar och lite tråkig för mig.
-
Jag var tvungen att kolla upp gällande tillkomsten av boken. Såhär säger Wikipedia (som inte är lika med sanningen förstås):
“Flugornas herre är en ironisk kommentar till den naiva optimismen i Robert Michael Ballantynes Korallön (The Coral Island, 1857), och använder namnen på personerna i denna bok. Golding tjänstgjorde i Royal Navy under andra världskriget och kriget gav honom en mörk bild av den europeiska civilisationen.”Vidare…står det att Golding i sin dagbok beskrivit att han som lärare iscensatte ett experiment där två grupper av pojkar stod mot varandra och att det sannolikt gav inspiration till handlingen i Flugornas herre.
Så det verkar som att han verkligen vill säga nåt om människans natur baserat på sina upplevelser.
-
Lolmak!
Jag hade inte läst ditt inlägg, när jag skrev min sista kommentar. Ursäkta den onödiga upprepningen! -
-
-
-
-
Ja, det här med Odjuret kan tyckas överspänt. Men kanske inre så konstigt. Ensamma på en öde ö, inga vuxna att ty sig till eller fråga om råd, långt borta från hemlandets kända miljöer, ensidig kost, stress…mörka nätter… Allt detta en bra grogrund för oro och känsla av okänt hot.
Den stackars döde fallskärmshopparen skildras ju verkligen läskigt. Nickande…fastsnärjd i linorna…Det framgår inte om han omkommit när han flög mot berget eller om han redan var död när han hamnade på ön?Beskjuten? Vi vet inte. Men kan tänka mig hur synen av honom upplevs som extremt skrämmande. Strongt av Simon att lossa på linorna fast han äcklas och är rädd.
-
Hur tror ni det hade varit om det var vuxna som hamnade där? Min gissning är att det som utspelar sig hade kunnat hända även med en vuxen grupp.
Man kanske inte hade trott att det var ett odjur just men jag tänker att väldigt många rädslor kan vakna till när man hamnar i ny, okänd situation som denna. Kanske hade de vuxna inbillat sig nåt annat och börjat oroa sig för? -
-
Ja, både isoleringen och den press och ansvar de äldre killarna kände kan göra att omdömet sviktar. Jag tror också att kosten hade betydelse, en ensidig fruktdiet kan inte vara bra i långa loppet. Så där hade Jack rätt, de behövde kött för att få protein.
Det talas om en luftstrid och jag tolkar det som att mannen i fallskärm var död redan när han nådde ön. I det avsnittet finns ett fel, det står att luftstriden ägde rum på 15.000 meters höjd över ön. Men det är tveksamt om den tidens plan ens nådde så högt och dessutom är luften så tunn på den höjden att det inte går att manövrera plan i en strid. Jag misstänker ett fel av översättaren, att det i originalet stod 15.000 fot, vilket är ett vanligt höjdmått i engelskspråkiga länder. Alltså ca 5000 m vilket är mer rimligt.
-
-
Arne! Tack för upplysningen om höjden för flygplan.
Nu till något helt annat.
På slutet faller Ralph (jagad och rädd) ihop i gråt när militärerna har kommit till ön. Han har kommit till insikt om hur han saknar den lojale Nasse o s v. Så nämns den förlorade “oskulden”.
Tänker verkligen en tolvårig kille så? Före puberteten (antar jag)?Naturligtvis förstår jag hur författaren menar. Och jag förstår Ralphs känsla när han ser tillbaka på vistelsen på ön. Hur det började så bra och med gemenskap och äventyr (som i pojkböcker) och sedan splittring, oro och rivalitet…och hur det urartade… t o m med död..
Något har gått förlorat. Men, som sagt, oskuld och oskuld??-
Det kanske är översättningen som gör att det blir märkligt- menar man inte oskuld som “innocent”? Alltså inte oskuld som “virgin”…
-
-
-
-
-
-
Boken gavs ut första gången 1954 enligt uppgift i min bok. I slutet av boken, tycker jag, att Jack får drag, som kan få mig att tänka på olika diktatorer, som Mussolini, Hitler och Stalin. Förödmjukelsen av arr inte bli vald till hövding gör att han blir hatisk mot Ralph och Nasse. Ralph framstår i jämförelsen som en demokratisk ledare, en ledare som är vald av och lyssnar på medlemmarna i gruppen. För att han ska kunna ta de rätta besluten måste han lyssna på Nasse.
Jag får för mig att författaren har haft kampen mellan demokratier och diktaturer i huvudet, när han skrev boken.-
-
-
Lolmak m fl!
Ang snäckans betydelse: jo, kanske rentav demokrati (som
Husse varit inne på gällande maktkampen)? Att alla ska ha möjlighet att tala, att göra sin röst hörd? “Vi kallar till möte”… :-) Så småningom driver Jack och hans gäng bort från platån där man brukar samlas. De drar mot berget och anser att snäckan inte gäller där. De blir som mc-gängens “Outlaws”. “Vi som är utanför Lagen. Vi gör som vi vill”. Om man vill kan man uttrycka det som att de är rebeller…men med tiden krigare, med taggarna utåt.
Men jag har tänkt att snäckan också är en slags trygghet i den kaotiska tillvaron på ön. Som en käpp…”snuttefilt”… -
-
-
-
-
-
-
Även jag har läst boken för ganska länge sedan och mindes inte så mycket. Det jag kom ihåg var att det uppstod ovänskap och att man nte lyckades ordna vistelsen på ett bra sätt .Som jag fattade det hade pojkarna färdats i ett flygplan, som hade blivit angripet.
Det stämmer att pojkarna är skildrade som typer. Nasse som typ känns ganska mycket som en kliché, den klokaste av dem, men tjock och astmasjuk och oduglig i idrott och praktiskt fysiskt arbete.
Ralph tycker jag är mera nyanserat skildrad. Till en början deltar han i mobbningen av Nasse men senare blir de bundsförvanter.
Jag har några detaljfunderingar. Ön har uppenbarligen ett varmt, snarast tropiskt klimat. Pojkarna går omkring hel-eller halvnakna. Ändå nämns ingenting om brännskador, fastän författare påpekar, att de inte har förstånd om att hålla sig i skugga. Dessutom badar de i havet. Om man badar i saltvatten och sedan utsätter huden för sol, drabbas man av frätskador. Det nämns inte heller.
Jag har litet problem med språket. Det känns tungt. När författaren beskriver naturen på ön har jag svårt att se den framför mig.
Det som är bra och intressant i boken är som jag ser det maktkampen mellan Ralph, den “demokratiske ledaren, och Jack, diktatorn.
Skildringen av massuggestionen, när Simon dödas är också skickligt gjord.-
Tack för era inlägg!
Jo, jag tycker nog att jag ser naturen framför mig. Måste erkänna att jag minns tidvatten från alla Fem-böcker. :-) Fascinerande, men ngt svårbegripligt för oss nordbor.Men f ö: stranden, lagunen, djungeln med slingerväxter, berget. Ibland beskrivs “baldakinen” (kuriosa: ett dansställe i Malmö :-) )Håller med Arne gällande de lågt hängande frukterna!!
Men, som sagt, författaren har ju fokuserat på maktkampen (som Husse uttrycker det) mellan de stora pojkarna på ön.
Nu kan ju tyckas att det är den trotsige Jack som bär skulden till motsättningarnas utveckling. Ledare för “kören”, har varit ordningsman i skolan, kan sjunga o s v. Blir “blodtörstig” och vill jaga, medan den mer sansade Ralph kämpar för att hålla igång elden så att de alla – i förlängningen – kan ha en chans att räddas. Det är synd att dessa hela tiden ska mätas mot varandra.
Här tycker jag nog att Ralph begår misstaget att nedvärdera Jacks insatser som jägare. Nej då, jag kan inte påstå att jag “gillar” svinjakten som den framställs i romanen. Men
samtidigt, om de vill ha annan föda än bara frukt och enstaka fiskar?Jack blir kränkt – han är den sorten. Om Ralph varit mer psykologisk så skulle han ha visat mer tacksamhet (trots allt) mot Jack och inte bara kritiserat.Nu kan man ju tycka att man inte ska smörja en typ som Jack. Nej, kanske det. Hade det varit en annan sorts karaktär så skulle denne ha kunnat “ta” Ralphs kritik, men Jack klarar inte det. Kritik föder bara kränkthet och så småningom hat hos honom. Jag känner faktiskt litet grann med Jack just här. Det är inte roligt att bli nedvärderad – även om nu Ralph har “rätt”.
Romanen bygger ju mkt på denna maktkamp. Frågan är hurdan bok det annars skulle ha blivit? Jag vet, jag vet…men ändå…PS. Ursäkta upprepning av ordet “tycka”. :-)
-
JA romanens syfte är att visa på de mekanismer som gör att freden och maktbalansen i en grupp rubbas. Det ser vi i Robinson och andra såpor (och i verkligheten). I krisens inledning är de starka personerna överens och samarbetar men så småningom kryper skillnader i personlighet och målsättning fram och även små trätomål växer och blir oöverstigliga. Ofta är det brist på något och fördelningen av otillräckliga resurser som skapar konflikterna. Här har de visserligen mat men kanske ger inte frukten tillräckligt av alla ämnen, protein och vitaminer t ex. Den överdrivna skräcken för “odjuret” även hos ledarna känns lite sådär och kan säkert förklaras av brist på vissa viktiga ämnen som i sin tur påverkar omdömet.
-
Som jag ser det är den stora skillnaden mellan Ralph och Jack, att Ralph inte alls eftersträvar makten. Han blir vald till hövding, därför att de andra litar på honom. Jack försöker bli vald men får inte några röster och det upplever han nog som en stor förödmjukelse. Frågan är om inte Nasse skulle ha varit ledare. Han framstår i mina ögon som den klokaste. Till en början ser de flesta, inklusive Ralph, ner på honom och tycker, att han är löjlig med sin “assma”, sina glasögon och sin fetma. Så småningom börjar Ralph förstå, att han behöver Nasses råd för att kunna ta de rätta besluten .Det är möjligt, att Jack hade kunnat bli en bra ledare, om han hade blivit vald. Men han kan aldrig göra sig fri från förödmjukelsen att inte bli vald. Därför börjar han så småningom hata både Nasse och Ralph.
Vad gäller jakten är den helt onödig. Det finns gott om frukt på ön och det finns fisk i havet, som borde gå att fånga. Att jaga vildsvin med spjut är nog inte så lätt. Det framgår ju av boken. En sak, som jag reagerar på är att de väljer en sugga med diande ungar, när de ska döda ett svin. De bryr sig inte om vad som händer med ungarna.-
Jag håller med, jag reagerade också på att Ralph inte var mer positiv till Jacks jagande. Han var otaktisk som ledare och det kan delvis förklaras av att han inte ville egentligen, och att han tyngdes av ansvaret.
Sen är själva jagandet hur osannolikt som helst. Att killar, barn egentligen som aldrig jagat förr, ska kunna smyga sig på vildsvin och döda dem med träspjut, det finns inte. Vildsvin är oerhört vaksamma med bra hörsel och luktsinne. Sättet att jag dem är att driva dem mot jägare som står i bakhåll. Även om grisarna inte var vana vid människor lär de sig snabbt och de jagades ju länge innan det lyckades.
Att ge sig på suggan var också dumt av många skäl, inte minst för att det är lättare att döda en kulting. Stora grisar kan också vara farliga. Men här vill nog författaren visa på hur primitiv grymhet snabbt sprider sig och blodtörsten tar över när civilisationen lämnas. Och att ge läsarna otäcka och blodiga scener som de minns länge. -
Ja, det är bedrövligt med dödandet av suggan. Men trots allt: de är ju barn. De har inte perspektivet att tänka sig in i “modersrollen”och hur det ska bli med ungarna. Eller…? Därför väljer de tanklöst en sugga.
Jo, de hade kanske klarat sig på frukt och fisk. Men det blir litet dubbelmoral. Jakt är otäck, men de kan inte låta bli att äta av köttet.-
Eftersom läsningen var som ny för mig trodde jag att det var en av pojkarna som kallade sig Flugornas Herre. Döm om min förvåning när jag kom till stället där vi får reda på VAD/VEM som är F H. Milde tid!! Så äckligt! Således en offergåva till det s k okända Odjuret.För att de skulle skonas… Men det var ju trynet på en “female-gris” (ursäkta uttrycket). Så borde inte detta beläte i stället heta Flugornas Härskarinna??!
-
Att ge sig på suggan innebär ju också en större risk för dem själva. Hon vill ju försvara sina ungar.
Jag undrar om det bara var längtan efter kött, som fick dem att vilja jaga. Jakt förknippas nog med manlighet, åtminstone var det så förr. De vill känna sig vuxna, som män.
Om de till varje pris ville ha tag på kött kunde det kanske finnas andra djur, smådjur, som nte är lika farliga. De kunde ju också ha försökt att fiska.-
-
Visst: jakt kan vara en sorts manlig rit. Tror att gränsen är hårfin mellan “nödvändig” jakt och jakt som ger sadistisk njutning..
Ralph utbrister vid ngt tillfälle till Jack: Du NJUTER av det du gör (underförstått: jag gör det som är nödvändigt)…
Tja… Många negativa saker läggs hela tiden (utom vid vissa “neutrala” partier) i vågskålen för Jack.
Jag önskar att det inte var så. Att Jack utmålas som “The Bad Guy”.
Men men… jag inser att det då skulle ha blivit en annan roman. -
-
Jo, men som Arne redan har påpekat är vildsvinsjakten med träspjut både omöjlig och farlig.
De skulle kanske kunna fånga många smådjur med hjälp av exempelvis snaror eller fångstgropar. Det bör finnas fisk i havet. Att enbart äta frukt kanske inte är så bra. Det kan leda till magproblem, vilket antyds i boken. Man behöver även animalisk föda-
-
-
-
-
-
-
-
Vi läste boken i skolan, minns inte om det var i högstadiet eller på gymnasiet, och jag kommer ihåg handlingen i stora drag. Det jag reagerade på vid omläsningen är att alla tar det så lugnt i början, trots den dramatiska situationen. Här är en massa små barn (småungarna som de större säger) som bara är sex, men de verkar inte ha någon större hemlängtan och de klarar sig själva. Inget står om att de större hjälper de yngre. Ön är verkligen en paradisö, ett överflöd av lågt hängande frukt(!), rent dricksvatten och behagligt klimat utan häftiga regn. Men den yttre ramen är stiliserad, författaren fokuserar på de konflikter som oundvikligen uppstår mellan sinsemellan olika personer med olika mål och som lever i ett mikrosamhälle utan ett socialt eller juridiskt regelverk.
-
Arne, kanske kan det vara just för att de är barn som de reagerar så lugnt? Tycker ibland att det kan vara så med barn, de förstår inte allvaret.
-
Ja till viss del kan det vara så, åtminstone i början. Men det är ju många barn i sexårsåldern och några borde flippat ur och gråtit efter föräldrarna. De äldre är ju internatskolebarn som så många i England på den tiden och är vana att klara sig själva. Men inte ens där skickas sexåringar på internat.
-
-
Mja, det står ju faktiskt att de har mardrömmar. Och de struntar i att uträtta sina behov vid bestämda platser, utan sätter sig “överallt”. Vänjer sig vid diarréer, men detta beror ju på den ensidiga kosten. Gäller kanske de större barnen också?
Vissa bygger sandslott och många små har egna lekar. Så nog beter de sig som småbarn, även om de inte “flippar ut” totalt.
-
-
-
-
-
God afton :)
Jag läste boken när jag var 11-12 år (för 30 år sen) och minns att den gjorde intryck men jag kunde inte minnas handlingen exakt. Det var ju en obehaglig känsla igenom hela boken, kanske delvis förväntansångest då jag visste att den skulle bli allt mer obehaglig. Men väldigt intressant historia- därför klassiker förstås.
När jag läste boken första gången var pojkarna i min ålder och idag har jag barn (pojkar) i den åldern, det ger lite perspektiv förstås. Håller med om att den är spännande, författaren bygger ju också upp en spänning så att vi förstår att det kommer uppstå dramatik.
Simon känns också som en huvudkaraktär? Han är rädd, men i bibliska sammanhang står han kanske för ljuset? -
-
God afton!
Denna bok har jag läst för väldigt många år sedan. Med bästa vilja i världen kunde jag inte minnas något.
Jag är glad att jag fick för mig att läsa boken nu! En otrolig läsupplevelse. Jag är tagen och imponerad av författarens skapelse.
Språket är tillsynes enkelt, men samtidigt mycket målande och effektfullt.Att läsa om pojkar i åldrarna sex till tolv år kan verka ointressant, men det är spännande från första raden. Denna outforskade paradisö (för dem som gillar värme – ska väl läggas till)som blir ett tillfälligt hem för dessa engelska pojkar som efter en flygolycka (attentat?) hamnat på ön.
De tre huvudkaraktärerna Ralph, Jack och Nasse är verkligen skildrade som “typer”. Ni minns väl kritiken mot Selambs (Siwertz)som gick ut på att de olika syskonen beskrevs som överdrivet “tillyxade” figurer. Orden föll inte exakt så, men ungefär.
Här har vi ngt liknade. Nasse: tjock, närsynt, astmadrabbad. Tacksam att mobba (redan i skolan). Men ändå med den positiva egenskapen att han är den tänkande i sällskapet.
Jack ngt av “bad guy”, ledare på ett krigiskt sätt, odiplomatisk, med tiden alltmer osympatisk.
Ralph är mer svårbedömd: han är ledare på ett positivt sätt. Samtidigt dras han in i masspsykosen med att hetsa mot “Odjuret”. Är det bara jag som tänker på Bibeln här? Odjuret= Djävulen, eller? Ibland förklädd. Och ett HOT. Fast eg är det ju barnen som beter sig som djävular?Förfärligt!
-
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.