[husse]

Jag reagerar mot att au-pairerna inte alls finns med. De nämns bara i förbigående. Enda undantaget är Louise Lundbyes pojkväns mamma, som också är deras au-pair.

[Arne]

Jag tror att det är medvetet, för att visa att de stod lägst i rang. Jag reagerade istället på att de bjöds med, det är ingen dålig service för barnfamiljerna och kostade säkert företaget en hel del extra. Annars kunde man tänkt sig att de familjer som behövde en au pair betalade det ur egen ficka.

[husse]

Det framgår inte hur au-pairerna betalades. Jag tog för givet att föräldrarna betalade själva.
Jag anser, att personer, som nämns vid namn i en roman, bör ha någon betydelse för handlingen.
Om jag minns t
rätt sade eller skrev Tjechov, att en pistol (eller revolver) som visas upp i början bör ha avfyrats innan pjäsen är slut. Det gäller alltså dramatik men en liknande regel borde gälla för personerna i en roman.

[DensisteMohikanen]

Hej på er!
Tack för ditt bokval, Husse. Och för inledning o reflektioner!
Beklagar förseningen, men jag har inte mått så bra. Det blir så ibland. Försöker ta nya tag nu…

Rent spontant tycker jag också att scenen med Mette och Lisen Brandt blir väl skruvad.

Jag har även funderat på hur företaget (Firman) har råd med alla resor år efter år. Och vad skulle ha hänt eller inte hänt om de inte haft all alkohol?!Författaren är ju medskyldig eftersom hon skapat rollkaraktärerna.
Och jag kan inte låta bli att tänka på hur det vore om vanliga arbetare finge bjudresor? Kanske några aldrig har varit utomlands? Men men…mina tankar som inte hör till romanen.Gästerna är ju privilegierade och samtidigt fast i vissa beteendemönster.

[Arne]

Jag tolkar det storvulna beteendet på två sätt. Dels, och viktigast, de tjänar åt h-e för mycket pengar! Deras taxor är alltså för höga och då vissa av deras kunder kommer från offentlig sektor är vi skattebetalare med och finansierar lyxlivet.
Dels är det en marknadsföring av firman, de visar musklerna och att bryr sig om sin personal, vilket ska få de duktiga att stanna och nya att söka sig dit.

[husse]

Arne, jag håller med. Jag var också inne på att de har stora inkomster. Den offentliga sektorn anlitar i stor utsträckning konsultföretag. Men som jag skrev, de arbetar även när de är i Grekland och det betyder, att pengarna fortsätter att rulla in. De som är partners är ju delägare i företaget och har varit med och beslutat att de ska få denna resa.

[husse]

Mette har inte förstått hur allvarlig Lisens allergi är-. Hon tror att det bara handlar om litet utslag. Hon blir förskräckt när hon förstår, att Lisen blir väldigt dålig och att det kanske är fara för hennes liv. Det ordnar sig ju.
Du undrar hur företaget har råd med r8esorna. De är ju ganska många så resan och uppehället för alla måste bli ganska dyrt. Men det är inte någon semesterresa. De arbetar under tiden. Det kan de göra eftersom företaget såvitt jag förstår be8driverr någon slags konsultverksamhet. De är inte beroende av att vara på hemmakontoret. Eftersom de arbetar får väl också företaget inkomster under tiden.
De som är partenrs är om jag1 har fattat saken rätt delägare i företaget. Så det är inte någon snäll arbetsgivare, som bjuder. De bjuder sig själva. De skulle knappast göra det om företaget riskerade att gå omkull. De är beroende av att företaget överlever och går med en hyfsad vinst.

ett företag, som tillverkar saker skulle inte kunna göra en sådan här resa. Det blir alltför dyrt att stänga produktionen för en tid. Då riskerar de också att kunderna blir missnöjda.
Vad gäller alkoholen är den en något, som människor förväntar sig, när det ska vara litet festligt. Men det kan ju vara ett problem för människor, som är beroende som till exempel Casper.

[Arne]

Tack för bra val och bra inledning! Fokuseringen på en person i taget gör berättelserna mer intensiva samtidigt som man inte hinner tröttna. Även om man som läsare känner sig främmande för miljön och den yrkesgrupp som karaktärerna tillhör känner man igen de rent allmänmänskliga problem och tillkortakommanden som boken behandlar. Vissa episoder är lite väl skruvade, som när Mette håller på att ta död på makens älskarinna och när Sara är våldsam mot torsken Ole-Marten. Så lätt är det inte att komma undan sitt förflutna.
Men det är en intressant bok på många sätt och det faktum att författaren arbetat i en liknande miljö gör den trovärdig. Rangordningen inom företaget som du nämner känns gammalmodig och håller nog på att luckras upp, men syftet är väl att trigga assistenterna att kämpa för att nå nästa nivå.

[husse]

Jag läste denna bok för ett tag sedan efter en rekommendation i gruppen Vi som älskar bölcker på Facebook. Jag tyckte, att den var bra och att den skulle passa i en bokcirkel.
Boken består av ett antal kortare berättelser, noveller om man så vill. De hänger ihop. Alla handlar ju om personer från ett företag, som är på ett ”event” på Kreta, något som företaget bjuder på varje år. Det är någon slags kombination av semester och arbetskonferens.
En sak, som jag reagerade på är att de finns olika kategorier bland personalen.
De finaste är de so0m är partenrs, såvitt jag förstår är de delägare i företaget. De har till sin hjälp assistenter. Mitt intryck äör att umgänget mellan dessa två kategorier är begränsat. Sedan finns det ”spouses”, fruar, fästmör, flickvänner och i ett fall en pojkvän. De, som har barn har också aupair. De spelar ingen roll i romanen, de är bara staffagefigurer.
Titeln säger vad boken handlar om. Alla partners är på ytan framgångsrika oich har ett bra liv. När man läser de olika berättelserna ser man att6 de alla har sina problem.
Det kan ibland leda till kommunikationsproblem, som till exempel när Mette Christensen säger till
Aksel Nielsens fru Theresa, att barn är livets mening. Hon visste inte, att Theresa och Aksel kämpat länge för att få barn och att hon just då var förtvivlad över ett nytt missfall.
Det finns andra liknande episoder. Som helhet tycker jag, att boken är intressant ocg’h läsvärd. Det finns ganska många aspekter att ta upp. För tillfället stannar jag där.

[Författare]

Inlägg