[Exter]

På Bonniers, då kan man ju tycka att baksidestexten borde behandlats lite mer seriöst. Men det kanske är precis så att vissa anser att deras egna subjektiva åsikter är viktigare än fakta.

[husse]

Exter: Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag. Den ingår i samlingen Klassiska Böcker. Titlarna är utvalda av Expressen i samarbete med Albert Bonniers förlag.

[Exter]

Jag skrattade när jag läste Husses idé om att vissa som skriver bokbaksidor låter bli att läsa boken för att inte bli påverkade, för att tanken är så absurd. Men tyvärr misstänker jag att det ändå kan vara så! Vilket förlag var din bok utgiven på, Husse?

Betyg – det känns lite fel att sätta betyg på en sån här bok … ordet klassiker används ju nuförtiden ofta om lite vad som helst men detta är ju ändå en på riktigt. Jag blir inte särskilt personligt engagerad i berättelsen och vill minnas att Tonio Kröger var betydligt mer intressant (länge sen jag läste den dock) men den har ändå ett språk och en stämning som är mycket värda. Sen kan jag tycka att skildringen av inre själstillstånd görs betydligt bättre av många andra författare och att skildringen av dragningen till barnet kunde gjorts vassare. Det är som att Mann skriver vid en historisk tidpunkt när man ganska nyss börjat rota i dessa inre saker och utvecklingen helt enkelt inte kommit så långt ännu, 1912, och sedan strax efter det så exploderar både romankonstens och psykologins utveckling och allt händer så fort och den här blir lite efter när man jämför med allt som kommer sen. När jag googlade nu såg jag förresten att På spaning … utgavs från 1913 och framåt vilket ju säger en hel del om varför jag tyckte att de påminde om varandra så mycket. Jag ger i alla fall Döden i Venedig en fyra. Den hade inte varit en speciellt bra bok om den hade skrivits idag, men det var nödvändigt att den blev skriven då.

[Arne]

Jag säger som Husse, inte min cup of tea. En svag trea mest baserat på bokens klassikerstatus.

[husse]

Jag hade svårt stt engagera mig i denna bok. Jag håller med Mohikanen att språket flöt bättre i den senare delen av boken. Jag hade och har väldigt svårt för personen Aschenbach, som jag uppfattar som mycket egocentrisk och helt i avsaknad av empati.
Min tolkning av honom är att han är en fullblodsestet, som lever enbart för det sköna.
Det är ju Tadzios skönhet han först blir attraherad av. Men denna livsinställning har fått honom att tappa den moraliska kompassen. Han bryr sig inte om sina medmänniskor. Om han gjorde det borde han ju ha varnat de övriga boende på hotellet, när han hade fått reda på koleraepidemien.
Mitt betyg blir en trea, varken mer eller mindre.

• Det här svaret redigerades för 5 år sedan av husse.

[DensisteMohikanen]

Jag vet inte om ngn är pigg på betygsättning?
Nå, jag går efter mitt eget huvud. jag är väldigt tagen av kortromanen. Nej, jag begriper mig kanske inte fullt ut på passionen och indirekt Aschenbachs dödslängtan (leda, uppgivenhet), men berättelsen griper tag i mig.
Jag beklagar den sega början – vilket gör att inte alla orkar engagera sig i Aschenbachs öde. Språket flyter lättare när han väl drar iväg mot Venedig! :-)
En stark fyra för min del. Hade början varit bättre skulle det ha blivit fem.

[husse]

Ja, så är det nog.

[DensisteMohikanen]

Jag undrar om Aschenbach reagerar över den äldre mannen på ångbåten (?)för att han ser sig själv i en skräckversion? Sminkad, med peruk…? Mannen mister ju all värdighet när han blir full.

[husse]

Jag har sett trailern.
Jag läste en gång för ganska länge sedan en intervjumed en person som arbetade med att göra bokomslag. Han sade, att han aldrig läste böckerna han gjorde omslag till. Då skulle han känna sig alltför bunden.Kanske kan det vara likadant med de som skriver baksidestexter? Det är inte säkert, att de har läst boken ifråga.Om vederbörande i detta fall däremot har sett filmen kan det förklara, att han påstår att Aschenbach är kompositör.

[DensisteMohikanen]

Om du slår på “Death in Venice” trailer kan du se några scener ur filmen av Visconti.

[Exter]

Jag läste nånstans att huvudpersonen i boken var inspirerad av Gustav Mahler, så det är nog så att den som gjorde filmen har förstärkt likheten.

(har inte sett filmen, dock)

• Det här svaret redigerades för 5 år sedan av Exter.

[husse]

Ja, så har jag också uppfattat det. Kan det vara så, att den som skrev baksidestexten är påverkad av filmen. Han eller hon kanske inte ens har läst boken.

[DensisteMohikanen]

Han är författare.
Däremot står det att han är lik Gustav Mahler till utseendet, samt att han har samma förnamn. Den som skrev baksidestexten har nog blandat ihop begreppen.
Bäst kolla… Suck…

[husse]

Intressant, att Aschenbach visas som kompositör i filmen. I baksidestexten I den bok, som jag har läst står det på baksidan, att Aschenbach är kompositör. Det gjorde mig förbryllad, eftersom jag inte har kunnat se, att det nämns i boken. När jag har läst boken har jag fått uppfattningen, att han är författare.

[DensisteMohikanen]

Jag blev litet förvånad nu när jag såg trailern till FILMEN av Visconti. Där visas Aschenbach även som kompositör. Står det i boken…? Vidare är det en scen där han varnar den polska familjen för farsoten. Och ber dem resa från Venedig. Men i boken TÄNKER Aschenbach detta, men det blir inte av att han varnar familjen.
Filmskapare tycks ha ett fritt förhållande till originalmanus.

[DensisteMohikanen]

Jag får väl ge mig då. Hotel Excelsior, “badhotellet” och “det stora hotellet” är samma ställe. Jag tyckte bara att det uttrycks märkligt. Men hur lång är badsäsongen…? Övrig tid på året får “man” ta in på andra hotell?:-)

[husse]

Ja, Tadzio kan inte undgå att märka Aschenbachs intresse. Det märkliga är, att han verkar smickrad av det. Han till och med ler mot honom.
Jag har upplevt något liknande. När jag var 10-11 år var jag med familjen på restaurang. En äldre man satt och tittade på mig hela tiden och jag förstod inte vad det handlade om. Vid ett annat tillfälle frågade en man mig på gatan “Ska vi ha kul?”.Jag hade en tid dessförinnan stött på ordet “homofil” i en tidningsartikel och frågat min far vad det betydde.Därför förstod jag vad det var frågan om och gick därifrån.Men på den här tiden kanske inte föräldrar pratade med sina barn om sådana saker.

[DensisteMohikanen]

Vad ska vi säga om Tadzio som person? Inte vuxen, inte helt barn. Väluppfostrad, van att behaga. Men visst får han med tiden ngt medvetet över sitt beteende? Han vet om att han är iakttagen. Han vänder sig ofta om och kollar att Aschenbach är där…Och hur är det med Tadzios relation till den andre polske pojken (namnet börjar på J)…? Brukar unga pojkar kyssa varandra?? På ngt ställe står det att J är T:s vasall och tillbedjare (ngt i den stilen).

[Arne]

Okej då släpper vi de andra novellerna.

Andra turister lämnade ju Venedig när de fick höra att det verkligen var kolera som härjade och att Aschenbach stannade tolkar jag som fatalism. han bryr sig inte om vad som händer med honom. Om han inte avlidit hade han nog inte åkt ändå, även fast polackerna lämnat. Han var tydligen helt uppgiven.

[DensisteMohikanen]

Ska se om jag hittar ställena med hotell och badhotell… som förvirrar mig.

[DensisteMohikanen]

Arne: nej, jag har inte läst de andra novellerna. Jag är bara inläst på Döden i Venedig. Jo, har läst för mkt länge sedan. Åtm titeln Tonio Kröger känner jag igen.
Så fokus ligger på Venedig. :-)

[husse]

Aschenbach väljer ju att stanna, trots att han får veta om koleraepidemin. Det går ju att tolka som dödslängtan. Det tyder ju årtminstone på, att han inte är rädd för att dö.
Mohikanen: är inte badhotellet och hotell Excelsior bara olikanamn på samma hotell?
Arne: I min bok finns bara Döden i Venedig, inga andra noveller. Jag kan inte delta i någon diskussion om de andra novellerna.

[Arne]

Ja det med vädret stämmer nog, men det är mest klibbig värme tycker jag. Det visar väl på det låsta och passiva läget där Aschenbach inte kommer någonstans utan är fast i en besatthet som inte får någon lösning. Och när familjen ska åka är det kallt och blåsigt.

Ska vi kommentera de andra novellerna också?

[DensisteMohikanen]

Det ligger mkt i det du skriver, Exter. Nästan som en slags depression? Att dras mot döden…En död i skönhet. Att romantisera döden… Hrm… Mot detta talar ju det högst reella i form av koleran. “Det onda”, det hemska, hotet.
När Aschenbach återvänder till hotellet efter krånglet med bagaget…och det har gått några dagar..så packar han ju ner i lådor och hänger upp i garderober…för obestämd tid. Han slår sig till ro…och vill inte tänka på hemkomsten och ngn resa därifrån…
ja, det är väl hans andra jag som tar överhanden under söderns sol. I Múnchen var det ju den pliktmedvetne, ordentlige mannen som levde sitt inrutade liv.
I efterskriften påpekas att Mann använder sig av olika klimat för att väva in i personernas handlingar/känslor.
F ö blir jag ngt förvirrad av hotell och badhotell. Aschenbach och t ex den polska familjen bor på badhotellet? Men varför nämns då Hotel Exelsior (rätt namn?)? Är badhotellet bara en slags filial??:-)

[Exter]

Jag kom också att tänka på det klassiska citatet “Se Neapel och sedan dö” – nu är det visserligen Venedig istället för Neapel, men det finns någon sorts romantisk idé om döden på exotiska/spännande platser. Typ Shelley som drunknade i Italien och Byron som dog i Grekland.

Det med Neapel är tydligen gammalt av okänt ursprung men blev känt pg a att Goethe citerade det 1787.

[Exter]

Det är intressant att Aschenbach är så uttråkad av sitt vanliga liv. Han vill inte resa tillbaka eftersom han har så tråkigt och även om han inser att det är riskabelt att stanna kvar så verkar det vara delvis det som lockar också. Alltså att han har en sorts dragning till undergången. Ser att boken publicerades första gången 1912 dvs strax före första världskriget, men mina tankar går lite till andra världskriget också … eller det kanske egentligen är idéströmningar som är äldre än båda … Nietzsche … Freud … vantrivsel i kulturen, dragningen till avgrunden … har ingen riktigt färdig tanke här men på något sätt väljer han ju döden. Han längtar efter skönhet och är intensivt trött på det vardagliga och detta blir följden.

Hans dragning till Tadzio hänger ihop med hans längtan efter sin egen förlorade ungdom och han gör försök att verka yngre samtidigt som han föraktar sig själv för det.

[DensisteMohikanen]

Det fåfänga hoppet…ska det vara.

[DensisteMohikanen]

Jag tänker på hur Aschenbach färgar håret och svärtar sina mustascher. Tydligen var det ngt ovanligt på den tiden (vet ej??). Nu för tiden gör ju mänga det utan att vara särskilt gamla. De vill bara “byta look”. :-) Men i Gustavs fall är det för att känna sig yngre. Han framstår i berättelsen som ngt patetisk, halvt tragisk. Åtm känns det så i filmen… Färgen rinner nedför tinningarna i värmen… Ledsamt… Livets korthet! et fåfänga hoppet! :-(

[DensisteMohikanen]

Ja, det känns som om Aschenbach tappar livsgnistan. Han inser att de ska skiljas åt, han och Tadzio. Han har ju koncentrerat allt som finns av begreppet/illusionen “lycka” i
att han har pojken i sin närhet. Han följer t om efter gondolen med familjen en gång. Stor risk för upptäckt! För att inte tala om när han står lutad mot dörren till Tadzios rum på hotellet…Aj aj aj…
Jo, mitt låneexemplar heter “Döden i Venedig och andra berättelser av Thomas Mann”. Utgiven av bokförlaget Natur och Kultur. “Alla tiders klassiker”. Men ändå Bonniers…? Invecklat! Hur som helst så har Staffan Bergsten skrivit en “Efterskrift”. Alla fem novellerna berörs, men jag har bara fokuserat på Döden i Venedig.
När Visconti regisserade FILMEN Döden i Venedig så använde han sig av musik: Mahler.
“I Aschenbachs fall är det inte bara konsten som är farlig utan själva skönheten. Det sköna i jordisk gestalt framtälls dels i den grekiske filosofen Platons efterföljd som det första steget på en trappa upp till det skönas idé, dels som ett dödens sändebud”.
Ja, huvudtema är ju döden. Att författaren lägger in kolera som ett hot och en realitet förstärker ju bara vemodet. Den sköna Drottningen Venedig som förfaller…
Svårt att säga om Aschenbach fått känningar av kolera. Han känner sig ju febrig…vilket i o f s “bara” kan vara hans upphettade tillstånd , hans besatthet… Eller en kombination av “farsoten” och hjärtesorg…

[DensisteMohikanen]

Tack för alla inlägg!
Återkommer med inlägg lördag. :-)

[Exter]

Jag håller med Husse om att berättaren är ganska egocentrisk. Han tar sina egna inre upplevelser på ett enormt allvar och tar för givet att varje liten tanke han har är oerhört intressant. En väldigt privilegierad position. Jag kommer att tänka på berättaren i På spaning efter den tid som flytt.

[husse]

Frågan är hur långt den medicinska vetenskapen hade kommit vid denna tid. Idag vet man, att kolera lätt kan botas med tillförsel av vätska med socker och salt. Fanns inte den kunskapen i början på 1900-talet, när handlingen utspelas?

[Arne]

Jag har inte heller varken förord eller efterord i min bok. Dessutom heter den Tonio Kröger och inte Döden i Venedig.

Man förstår att myndigheterna vill mörka kolerautbrottet, redan då var turismen viktig för Venedig. Men Aschenbach blir ju varnad av tjänstemannen på resebyrån att staden skulle kunna bli satt i karantän och fick rådet att resa snarast. Men han ville inte hem utan tog hellre risken att bli “inlåst” i staden än att åka ifrån Tadzio.

Han kunde dött av kolera, det står så här i boken. “Det lyckligaste som kunde hända – vilket ibland var fallet – var om utbrottet efter ett lätt illamående följde i form av en djup vanmakt varur den sjuke sällan vaknade.” Känns som att Mann ger en ledtråd om dödsorsaken. Men det kan också vara brustet hjärta, Aschenbach erkänner för sig själv att han inte längre vill leva om det inte är i Tadzios närhet.

[husse]

I den bok jag läser, finns inget efterord, inget förord heller. Gondoljären som en bild av Karon var en intressant tanke.
Synen på homosexualitet var nog fördömande i de flesta länder vid den här tiden Du har rätt, Mohikanen.. Om Aschenbach hade blivit förälskad i en ung flicka hade det nog inte varit lika tabubelagt. Begreppet stalker fanns knappast då.
Hans känslor kan inte betraktas som omoraliska. Däremot blir det fel om han gör närmanden TILL pojken. Han försöker men kan inte förmå sig till att säga eller göra något.
Jag har svårt att förstå vad han dör av. Det är knappast kolera. Det nämns inga sådana symptom. Vad är det då? Hjärtinfarkt? Brustet hjärta? Det lär vara vetenskapligt belagt, att man kan dö av brustet hjärta.

[DensisteMohikanen]

Lido är en ö med en elva km lång strand mellan Venetianska lagunen och Adriatiska havet. Det är ju där som Aschenbachs och de andras hotell ligger.

Intressant med romanens rika symbolik. I efterordet nämns gondoljären som liknas vid Karon som för över de döda till andra sidan (Hades).

I nämnda efterord beskrivs Aschenbachs moraliska förslappning. Han ger till sist efter för sin passion (d v s han erkänner den för sig själv). Hur var det med synen på homosexuella vid den här tiden? Romanen är ju skriven redan före första världskriget. Om Tadzio hade varit en ung flicka, hade det varit lika tabu? Jag tror inte det. Visserligen hade omgivningen säkert reagerat på en äldre mans stalkerbeteende gentemot en ung skönhet, men det hade inte varit så sensationellt.
Dock går ju Aschenbachs fixering vid Tadzio inte obemärkt förbi. Kvinnorna har stenkoll på pojken och beskyddar honom-.

[husse]

Det är inte för att han lever ensam, som jag menar att Aschenbach är egocentrisk. Alla hans tankar kretsar kring honom själv och i slutet av boken även kring Tadzio.
Jag tycker inte, att det finns något konkret, som tyder på att Tadzio skulle vara sjuk. Det är möjligt, att hans tänder inte är perfekta men hur många hade perfekta tänder på den tiden? Tadzio badar, ägnar sig åt olika lekar och utkämpar ett slagsmål. Det tyder inte på någon allvarlig sjukdom.

[DensisteMohikanen]

Jag vet inte om Aschenbach är mer egocentrisk än andra människor. Visst, han har inga närstående runt omkring sig. Lever ensam. Men om alla ensamstående därmed är egocentriker…??
Vidare funderar jag på om Tadzio är klen och sjuklig – som Aschenbach tycks tro. Besynnerligt nog tycker han att detta skulle passa. Han lägger märke till pojkens korta andning när teatersällskapet uppträder. Och i hissen ser han att Tadzios tänder inte är perfekta. Man undrar om A bara “för över” sin egen ohälsa eller ligger det ngt i iakttagelserna?

[husse]

Angående Karl-Erik Welin står det i en minnesartikel i DN så här: “På söndagen – samma dag som han skulle ha fyllt 58 år – anträffades tonsättaren och musikern Karl-Erik Welin död i sin bostad i byn Bunyola på Mallorca.”.
Pederasti kallas ett sexuellt förhållande mellan en vuxen man och en pojke. Det har varit relativt vanligt och accepterat i vissa kulturer, bland annat i den grekiska antiken och renässansen.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Pederasti

[DensisteMohikanen]

Jag måste lägga in en reservation angående Welins död. Läste “hjärnblödning” någonstans. Jag vet att ryktet gick när han hade gått bort. Ber om ursäkt om jag orsakat ngt missförstånd. Men då beror det på att jag i min tur missförstått.

[husse]

Aschenbach har uppenbarligen en läggning, som innebär, att han attraheras av pojkar eller unga män. I det längsta försöker han intala sig, att han enbart är fascinerad av Tadzios skönhet, att det bara handlar om estetik, skönhetsdyrkan. Men till slut inser han, att han är sexuellt attraherad av Tadzio.
Det har stor betydelse om sjukdomen är pest eller kolera. Båda är dödliga sjukdomar, men kolera kan behandlas med saltvatten. Mot pest finns inget botemedel.

[Arne]

Aschenbach hade varit gift i unga år och har en vuxen dotter, men det men det har ju ingen betydelse för hans sexuella läggning. Sånt förträngs ju ofta och kommer kanske fram på äldre dar.
Den som skrev baksidestexten har tydligen svårt att skilja på pest och kolera. Men var det koleran som Aschenbach dog av, det stod ju att det kan gå snabbt och utan de typiska symptomen? Han åt ju några dåliga jordgubbar när han följde efter pojken och hans sällskap ute på stan.

Jag åker bort några dar och återkommer i mitten av nästa vecka. Ha det bra!

[DensisteMohikanen]

Jaha. Jag engagerar mig desto mer i kortromanen.
Aschenbach är författare. Har varit (är?) ämbetsman också. Gustav Mahler, kompositör, nämns i efterordet. Mann låter huvudpersonen ha samma förnamn plus att han låter honom ha ett liknande utseende.
Vilken sexuell läggning som Aschenbach har vet vi väl inte riktigt. Han tycks vara mkt ensam. Hela livet har han ansträngt sig för att vara ordentlig och plikttrogen. Han är en idealist, en skönhetsdyrkare. Vackra ynglingar från grekisk historia (mytologi??) har funnits i hans tankar. Deras fulländade kroppar. Kanske har han förträngt sin homosexualitet och låter nu murarna falla i Venedig… Hans gamla ideal manifesteras i pojken från den polska adelsfamiljen.
Att Mann beskriver detaljerat har jag inte ont av. Jag tar mig friheten att tycka om detaljer…beroende på. :-)
Aschenbach blir besatt av Tadzio. Alla vet vi väl hur det är (känns) att ha ngt, någon “på hjärnan”. Man blir totalt utsugen på energi. Det innebär inte att jag begriper mig på just denna passion (heteronormativ som jag är, haha), men jag försöker verkligen sätta mig in i A:s situation. Jag ser allt framför mig. Jag hänger med…. Thomas Mann är fenomenal…
T o m när man hör barnens röster på avstånd på stranden (i novellen)hör jag liksom det mjuka “Tadzio”inom mig… . Pojken som är så omsvärmad och tydligt behagsjuk (?). Bevakad av ett kvinnogarde, tydligen.
Vad gäller homosexuellas dyrkan av ung skönhet (pojkar)så kommer jag att tänka på kompositören Karl_Erik Welin. Han berättade om detta i ett Sommarprogram. Han (Welin) hatade åldrandet. Så tog han också sitt liv…har jag för mig.

[husse]

Jag har alltid hört Döden i Venedig omtalas som en novell. Därför blev jag till skillnad från Mohikanen förvånad över, att den var så pass lång, 75 sidor i mitt exemplar.
Läsupplevelsen blev inte den förväntade. Jag hade trott, att jag skulle tycka om boken. Tyvärr måste jag instämma med Arne. Läsningen gick väldigt trögt. Språket känns tungt, överlastat,ibland kanslistilsaktigt.Ofta förstår jag inte heller vad som menas.
Är Aschenbach författare, som jag har trott? Enligt texten på baksidan är han kompositör.
Personen Aschenbach känns mycket egocentrisk. Allt rör sig om honom och så småningom också Tadzio.Jag vet inte om jag är okänslig men jag har svårt att engagera mig i detta verk.En fundering: texten på baksidan anger, at t sjukdomen, som drabbade Venedig var pest. Men i boken anges det tydligt att det handlade om kolera.Det säger den brittiske resebyråtjänstemannen, när Aschenbach frågar honom.

[Arne]

Skönt att du piggnat till igen!

Måste säga att jag har svårt att engagera mig i berättelsen, jag tycker att de andra två novellerna var bättre. Särskilt har jag svårt för författarens obändiga behov av att beskriva allt in i minsta detalj. Varje ny karaktär kräver minst en halv sida och beskrivs ner till minsta pormask, känns det som. Jag är mer intresserad av vad personer gör och känner än hur de ser ut.

Aschenbach känns rastlös och vemodig, men det förklarar inte hans fixering vid pojken. Inget annat i berättelsen pekar på att han är gay eller pedofil, varför blir han så tagen av Tadzio?

[DensisteMohikanen]

Det finns väldigt mkt att reflektera över…trots romanens korthet.
Slående är vemodet. Ju äldre man blir…desto mer påtagligt blir vemodet. Eftersom jag skrivit dikter sedan tidig ungdom så vet jag att man kan känna vemod redan då…Men, som sagt, med ålder och sjukdomar…livets gång… så kryper vemodet närmare…
Visst kunde vi läsare genomskåda Gustavs tankevärld långt innan han gjorde det själv? Han reser ju från Venedig. Tål inte klimatet. Vilket hänt honom förr. Plötsligt börjar han tveka….VILL han verkligen resa? Ska han aldrig få se den älskade staden mer? Jagkan nästan TA på känslan. Och som vi redan misstänkt, anat…så är det Tadzio, den vackre pojken, som drar…

[DensisteMohikanen]

Tack, mina vänner.
Blev överraskad av att romanen (novellen) var så kort. Det hade jag glömt, men så är det också länge sedan jag läste den. Jag har även sett filmen…
Måste tänka till litet innan jag vet hur jag (vi) ska börja.
Det är ngt som “tar” en med boken. Vad är det som gör att Gustav von A är så mkt mer än en halvgammal patetisk typ som suktar efter unga pojkar (?)?
Längst bak i mitt ex:ar finns ett efterord. De hade inte novellen (kortromanen) separat, utan jag fick en sliten bok med flera berättelser av Th Mann. Däribland Döden I Venedig.

[Exter]

Ja, krya på dig Mohikanen!

Jag kan meddela att jag börjat lyssna på boken som ljudbok på tyska. Och jösses, vad det är svårt att hänga med i exakt vad det är som sägs i de mer abstrakta avsnitten. Ett helt resonemang kan liksom falla när man bara förstår ungefär vad ett ord betyder. Så jag får nog skaffa boken i textform också innan jag kan bidra till någon diskussion om den.

[husse]

Jag instämmer med Arne.

[Arne]

Tråkigt att höra, krya på dig! Vi väntar tills du är på banan igen tycker jag.

[DensisteMohikanen]

Hej. Måste tyvärr meddela att jag är sjuk och inlagd på sjukhus. Kanske utskriven på måndag. Ni får gärna börja utan mig. Hälsningar Mohikanen

[Författare]

Inlägg