Gruppadministratörer
Bokcirkel: Boktokarna
Författare: Arne
Den besvärliga Elin Wägner, av Ulrika Knutson.
Jag har förmånen att två gånger ha hört Ulrika Knutson föreläsa om Elin Wägner. Mycket intressant, och hon är lika bra på att föreläsa som på att skriva. Första gången handlade det främst om EW:S böcker, nu i våras mer om Elin som person och engagemanget i olika frågor. Så jag tyckte att jag kunde det mesta och läste aldrig biografin. Men så råkade min fru vinna boken i bibblans lotteri och då blev den förstås läst. En väldigt bra biografi och när man jämför med boken om Stiernstedt/Nordström reagerar jag på hur olika det kan bli och hur mycket bättre det är när den som skriver KAN skriva, inte bara har en massa kunskaper.
Tyngdpunkten ligger som jag ser det på Wägners engagemang i olika frågor, rösträtten, kvinnosaken, freden. Som Knutson skriver är hon en typisk “igångsättare”, hon startar projekt men tappar intresset när det blir dags för vardagen och att administrera det som uppnåtts. Orsaken att Knutson kallar Elin “besvärlig” är att hon även vågar opponera mot “sina egna” så att säga. Hon ifrågasatte nyttan med rösträtten, kritiserade den parlamentariska demokratin, ställde krav på feminister och pekade på motsägelser i deras retorik, lät sig utnyttjas i rasistisk propaganda och drev en extrem pacifistisk linje som bara gynnade diktaturerna. Elin var tuff och disciplinerad, såg ner på svaghet, även sin egen, och som Knutson skriver “hon låter sig varken kramas eller ömkas”.
Den besvärliga Elin Wägner, av Ulrika Knutson.
- Detta ämne har 27 svar, 3 deltagare, och uppdaterades senast för 6 månader, 3 veckor sedan av .
-
Inlägg
-
-
Kan berätta att vi var på Elin Wägners Lilla Björka härom veckan. Det var intressant, kanske inget nytt men det är alltid roligt att besöka ett författarhem/museum. Dessutom var där några andra utställningar, en konstutställning, och en fotoutställning med foton på kvinnliga svenska författare och man skulle gissa vem som var vem. Kul för många bilder var tagna för 30-40 år sedan och de författarna är ju pensionärer idag och inte alltid sig lika. Plus en miniutställning om Flory Gate.
Det är Elin Wägnersällskapet som sköter det hela och vi hade turen att dagens museivärd och guide var en trevlig kvinna, Ida Andersen, född i trakten och vars mamma bott i byn och mindes Elin. Hon var duktig och hade mycket att berätta. Ida är också författare och har bl a skrivit en roman som utspelas bland de småländska glasbruken på 1700-tqlet. Den heter I oxögat om någon är intresserad. -
-
Nu har vi läst ett antal biografier av och om personer som varit aktiva i början av förra seklet. Och det är ett namn som hela tiden dyker upp i olika sammanhang, en figur som allt tycks kretsa kring. Det är Ellen Key, författare, feminist och debattör. En stor kändis på sin tid, en som man lyssnade till och som man fortfarande förväntas känna till. Idag skulle hon väl kallats influencer… jag vet inte mycket om henne även om jag läst på lite. Kanske ett tips för framtida bokval.;-)
En annan sån person är Oscar Levertin, en av de största kulturprofilerna vid den tiden men till skillnad från Key är har närmast okänd idag. Vem känner till något verk av honom? Visserligen dog han tämligen ung men det brukar snarare hjälpa upp berömmelse och stärka mytbildningen. Som med Dan Andersson eller vår tids rockstjärnor som levde hårt och dog unga.
-
Arne!
Ja, du sätter en allt på det hala… :-)
Kan inte så mkt om den kända Ellen Key. Hon tycks ha ett finger/ett öra med i det mesta. Jag har en bok hemma någonstans om hennes hem Strand vid Vättern. Oerhört fina bilder… Om jag hade levt på den tiden och varit i ngn hemlig romans så hade jag i a f inte anförtrott mig åt henne. :-) Ska det var hemligt så ska det… :-) Man kan förstå Strindbergs ironi.
Minns ngt om ett hembiträde (Malin) som tog livet av sig…
Oscar Levertin? Sorry… Vet bara att han tydligen såg bra ut, var kvinnomagnet (mansmagnet?)…Verkar ha varit en vänlig, fridsinnad karl.
Vänta nu… Bästa vän med Heidenstam?-
Ja. många kvinnor bevistade Levertins föreläsningar.
Vad gäller relationen till Heidenstam innehåller biografin som jag nämnde ett kapitel om detta, omfattande 76 sidor om jag har räknat rätt, sidorna 267-343.
När vi under bilsemestrar i södra Sverige har kört efter Vättern har vi sett avtagsvägen till Strand men det blev aldrig av att köra dit.-
Vi har också missat Strand, däremot var vi på Heidenstams Övralid i fjol, också nära Vättern. I år har vi betat av Mårbacka och Alsters herrgård (Frödings födelsehem). Någon dag framöver ska vi besöka Wägners Lilla Björka medan jag har henne aktuell, det är bara 12 mil härifrån så det klarar vi på en dag.
-
-
-
Ja, Ellen Key nämns ganska många gånger i boken men man får inte veta så mycket om hennes idéer.
Vad gäller Oscar Levertin kan jag rekommendera följande biografi:
Nathan Shachar: Blodseld och nordisk längtan .Oscar Levertin och hans tid. Den är på drygt 400 sidor med några dikter, litteraturförteckning och personregister. Den kunde kanske passa som cirkelbok framöver. Det skulle vara bekvämt för mig eftersom jag har dem i en av mina bokhyllor.
-
-
Knutson gör ett stort nummer av Wägners engagemang i olika frågor och de böcker hon tar upp anser hon har ett budskap eller är en tidsspegel. Hon lägger också stor vikt vid Fogelstadgruppen och deras arbete men att Wägner blev invald i Svenska Akademien glider hon snabbt över. Men jag har funderat över om alla dessa kvinnors insatser hade så stor betydelse för vanliga kvinnors ställning i samhället, bortsett från rösträtten? De tillhörde alla den kulturella eller ekonomiska överklassen och deras landvinningar sipprade inte ner i de breda folklagren. Det var först på 50-och 60-talen det hände något och då berodde det på krassa tekniska lösningar som elspis, kylskåp och tvättmaskin, vilket frigjorde kvinnlig arbetskraft från hemmen och öppnade möjligheten för dem att ordna egen ekonomisk försörjning. Tänker jag fel?
-
Nej, jag tror att du har rätt ,Arne. De tekniska landvinningarna har nog betytt mera än kampen för kvinnlig rösträtt och andra reformer. De flesta “vanliga” kvinnorna kände ingen större samhörighet med rösträttskvinnorna. Många tycket nog att det var skönt att slippa ta ställning. Ett argument som framfördes i debatten var att kvinnlig rösträtt skulle skapa ovänskap mellan män och kvinnor. Om mannen röstade på ett sätt och kvinnan på ett annat kunde det leda till ovänskap och kanske skilsmässa.
-
-
-
Igår blev jag uppringd av en kvinna från “De synskadades riksförbund”. Hon ville att jag skulle köpa en lott. Vi började prata litet mera informellt .När hon fick höta att jag var pensionär undrade hon hur jag fick tiden att gå. Jag sade att det inte är några problem, att jag läser ganska mycket och är med i en bokcirkel på nätet. Hon blev intresserad och undrade hur det gick till. Jag berättade om vår cirkel och bokcirklar.se. Hon blebv intresserad som det lät så jag sade att hon var välkommen om hon vuille vara med. Vi får se om hon hör av sig.
-
-
Vem som ser bra ut eller inte är nog en subjektiv bedömning. Jag är böjd att hålla med Mohikanen att EW har ett ganska vardagligt utseende. Samtidigt tror jag att man ofta kan få en annan bild om man ser en person IRL jämfört med på bild. Vad gäller smink tycker jag att de flesta kvinnor ser bättre ut utan smink. Vad gäller män är det väl huvudsakligen artister eller skådespelare som sminkar sig. Varför är det så?
-
Om man tar i beaktande den tidens krav på frisyrer, klädsel och ansiktsuttryck (skulle vara allvarligt) inför fotografering så är de flesta foton inte särskilt smickrande för kvinnorna. Sett ur den synpunkten bedömer jag att EW ser betydligt bättre ut än genomsnittet. Det står också i boken att hon hade ett tilltalande utseende.
Håller med om att de flesta kvinnor ser bättre ut utan eller med mycket lite smink.
-
-
-
Det ‘r intressant hur motståndarna mot den kvinnliga rösträtten resonerade. Det är inte så oväntat att män som hade sina sympatier till höger var emot rösträtten. De högersinnade var rädda för att kvinnorna skulle rösta på partierna till vänster. Däremot var många vänstersinnade mot kvinnlig rösträtt för att de trodde att kvinnorna skulle rösta konservativt.
I Pennskaftet finns en litet komisk episod. Hon lyckas få en intervju med en baron som satt i Första kammaren och som var en pålitligt konservativ person. Men han blir charmerad av Pennskaftet och förälskar sig i henne. När hon åker ut på rösträttsturné till hans hemtrakter blir hon inbjuden att bo på herrgården och baronen håller tal för kvinnlig rösträtt till båda hans hustrus och släktens fasa. Det är en lustig episod men den känns inte riktigt trovärdig.-
-
En orsak att det gick så trögt med kvinnlig rösträtt i Sverige var att så många män inte heller hade full rösträtt. Det krävdes att man hade pengar eller fast egendom, vilket gjorde att en stor del av arbetarklassen föll bort. Heidenstam (själv överklass) skaldade “det är en skam, det är en fläck på Sveriges banér, att medborgarrätt heter pengar” Och därför såg arbetarrörelsen som sitt huvudmål att ge männen, familjeförsörjarna, rösträtt i första hand och kvinnorna hamnade på mellanhand. Allmän rösträtt för självförsörjande män blev verklighet 1909 men sen kom ju första världskriget och sinkade den fortsatta processen. Frågan om kvinnlig rösträtt drevs huvudsakligen av liberaler.
Wägner tyckte att svenska rösträttskvinnorna var lite för försiktiga och såg de militanta engelskorna som föredömen. Men det gick inte hem hos de svenska förkämparna och det var nog en klok bedömning.
-
Det fanns många så kallade streck, hinder för rösträtt. Många kvarstod även efter att den kvinnliga rösträtten införts. Om man hade skatteskulder till exempel fick man inte rösta, likaså om man till exempel satt i fängelse. Hjalmar Söderberg skrev en novell som hette “brev till en vän på landet”. Vännen ifråga var Heidenstam, som i ett brev hade undrat hur Söderberg tänkte rösta i det kommande valet. Hjalmar Söderberg svarade, att han inte tänkte rösta alls eftersom han hade en obetald skatteskuld och inte kunde rösta.
Samtidigt hade ju vissa kvinnor rösträtt även dessförinnan En änka med stor förmögenhet kunde rösta kommunalt även före 1921.-
Husse!
Intressant…att Hj Söderberg inte kunde rösta då.
Tack o lov att vi alla nu har rätt att rösta! Mkt viktig rättighetMan kunde bara önska att politiker hade LIIITE mer respekt för motståndare. Ibland undrar man… “Hon har förstört landet” (Åkesson om Magdalena A (S)… “Åtta bortkastade år”säger väl både Kristersson (M) och Busch (KD)…?Pehrson (L) sa att de (borgerliga) kunde “göra allt bättre” än nuvarande regering o s v…
Visst, det hör till om man är i opposition…Jag förstår det.
Men ändå?-
Brevväxlingen ägde nog rum i samband med striden om F-båten. Högern ansåg att Sverige borde upprusta för att möta hotet från Ryssland. Därför ville man att Sverige skulle köpa in en pansar båt men Liberaler och socialdemokrater tyckte att det fanns mera angelägna uppgifter.
Söderberg ville väl använda sin situation att inte kunna rösta på grund av en skatteskuld som ett argument mot högern.
Jag håller med om den politiska debatten inför valet. Åkesson sade faktiskt att socialdemokraterna hade förstör landet medvetet. En väldigt allvarlig anklagelse.
Jag skulle önska att man höll sig till att debattera sakfrågor istället för att gå till personangrepp. Varför diskuterar man så ihärdigt regeringsfrågan. Det finns ingen regeringsfråga nu men den kan bli aktuell efter valet.
-
-
-
Knutson skriver också mycket om Fogelstadsgruppen, en sammanslutning av frisinnade kvinnor under ledning av Elisabeth Tamm och Honorine Hermelin och vars syfte var att ordna medborgarkurser och föreläsningar för kvinnor, som i sin tur skulle lyfta kvinnofrågor i samhället och göra det lättare för kvinnor att ta plats. Här var Elin Wägner en av ledargestalterna, både som föreläsare och redaktör för gruppens tidning Tidevarvet. Knutson har skrivit om dem i en tidigare bok “Kvinnor på gränsen till genombrott”.
Intressant att läsa om de konflikter som gärna uppstår när starka kvinnor samarbetar, men här lyckades de lösa det mesta. Precis som samvaron mellan EW och “pigan” Linnéa de förblev vänner för livet trots meningsskiljaktigheter.
Jag reser bort några dar men fortsätt att diskutera!
-
Arne!
Knutson skriver någonstans mot slutet i boken att Wägner mest träffar andra kvinnor genom livet. Jag vet inte riktigt om detta i sig är ngn slags “merit”? I mina ögon är det en fördel att umgås med BÅDE män och kvinnor.Hade inte hört talas om att Elin W hade en relation med Sigfrid Siwertz. Vi hade ju Selambs här i vår cirkel… :-)
Som Arne påpekade så är det svårt att hålla reda vem som varit med vem i dåtidens “kultur-Sverige”. :-)
T ex tycks Marika Stiernstedt varit ihop med John Landquist..och dessutom Albert Engström och Lubbe Nordström (äktenskap).
Månntro Ellen Key höll ett öga på dem alla?-
Jag är lite förvånad över Knutsons påstående, men det beror förstås på vad man kallar “umgås mest”. Även om man bortser från de intima relationer hon hade med ett antal män så fick jag intrycket att hon umgicks och diskuterade en hel del med manliga kollegor i kulturkretsarna, både personligen och genom brev. John Landquist och hon hade tät kontakt hela livet. Och någon merit är det inte, menade Knutson det? Jag tolkade det som att Wägners radikala pacifism var en följd av att hon umgicks för mycket med kvinnor och att även Knutson såg det så.
-
Påståendet att Elin Wägner umgicks mest med kvinnor har jag inte uppmärksammat .Det var väl övervägande kvinnor, som deltog i arbetet för den kvinnliga rösträtten. Men det var ju bara en del av Elin Wägners arbete. Att hennes radikala pacifism skulle vara en följd av att hon umgicks “för mycket” med kvinnor tror jag inte på. Det fanns väl både män och kvinnor som var pacifister precis som det finns idag. Till och med Alfred Nobel var ju ett tag aktiv i en fredsorganisation.
-
-
-
-
-
-
Tack för bokvalet och inledningen. Det r alltid intressant att höra varför någon har valt en viss bok. Jag läste faktiskt denna vid ungefärsamma tid förra året. Jag uppskattade boken då och jag gör det även nu. Parallellt har jag även läst Pennskaftet och slagits av att den är fullt läsbar även idag Det är slående hur stor skillnaden är när det gäller moraliska värderingar. Då var det skandalöst om en man och en kvinna levde tillsammans utan att vara gifta
-
Trots samhällsmoralen var man tämligen lössläppta rent sexuellt i kultur-och överklasskretsar, jag blev som sagt förvånad över det. EW såg ju väldigt bra ut och man förstår att män reagerade. Trots att hon var religiös förespråkade hon sexuell frihet även för kvinnor och levde efter de tankegångarna. Det är tämligen invecklat om man vill hålla reda på vilka som varit ihop med vem…
Intressant hur våra bokval rör sig i samma kretsar och samma tidsperiod!
En annan pikant detalj är att Wägner, precis som Astrid Lindgren, som mycket ung hade en affär med sin redaktör och chef på första journalistjobbet. Lyckligtvis utan graviditet som följd. även om vissa antyder att hon gjorde abort i London. Något som författaren avfärdar.
-
-
-
Jag har förmånen att två gånger ha hört Ulrika Knutson föreläsa om Elin Wägner. Mycket intressant, och hon är lika bra på att föreläsa som på att skriva. Första gången handlade det främst om EW:S böcker, nu i våras mer om Elin som person och engagemanget i olika frågor. Så jag tyckte att jag kunde det mesta och läste aldrig biografin. Men så råkade min fru vinna boken i bibblans lotteri och då blev den förstås läst. En väldigt bra biografi och när man jämför med boken om Stiernstedt/Nordström reagerar jag på hur olika det kan bli och hur mycket bättre det är när den som skriver KAN skriva, inte bara har en massa kunskaper.
Tyngdpunkten ligger som jag ser det på Wägners engagemang i olika frågor, rösträtten, kvinnosaken, freden. Som Knutson skriver är hon en typisk “igångsättare”, hon startar projekt men tappar intresset när det blir dags för vardagen och att administrera det som uppnåtts. Orsaken att Knutson kallar Elin “besvärlig” är att hon även vågar opponera mot “sina egna” så att säga. Hon ifrågasatte nyttan med rösträtten, kritiserade den parlamentariska demokratin, ställde krav på feminister och pekade på motsägelser i deras retorik, lät sig utnyttjas i rasistisk propaganda och drev en extrem pacifistisk linje som bara gynnade diktaturerna. Elin var tuff och disciplinerad, såg ner på svaghet, även sin egen, och som Knutson skriver “hon låter sig varken kramas eller ömkas”.
-
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.