Gruppadministratörer
Bokcirkel: Boktokarna
Författare: DensisteMohikanen
Dåligt folk av Kjell Johansson
Hejsan!
Du får förlåta, Arne, men nu blev det en roman som till stora delar är en barndomsskildring.
En pojkes utsatthet. En periodvis sjuk mor och en ytterst osympatisk “farbror”.
Man önskar att porträttet av denne farbror vore överdrivet. Sådana människor fnns inte i verkligheten.
Men jag tvivlarintepå att de gör det. Tyvärr.
Modern blir ju också så beroende av den karlen.
Dåligt folk av Kjell Johansson
- Detta ämne har 11 svar, 3 deltagare, och uppdaterades senast för 3 veckor, 2 dagar sedan av .
-
Inlägg
-
-
Nu har vi inte satt betyg på våra böcker på ett tag. Var och en får göra det när han/hon vill.
Eller sätta “pass” om det känns bättre.
Jag vill inte påstå att jag direkt “gillar” den här romanen.
Man skulle vilja veta mer om vad modern eg lider av.
Jag tycker trots allt att KJ river träffande Det får bli betyg 4.Hälsningar Mohikanen.
-
Förut har jag läst flera av Johanssons romaner. Du har rätt, Arne, att miljöerna är liknande. Utsatta områdden. Arbetarklass eller t om “klass 4”. Jag tyckte mlt om Huset vid flon. Suverän skildring av alkoholism. Sedan har jag även läst författarens bok om Gogol.
Bortsett från att Johanssons litterära teknik påminner om Gogols (flera dimensioner) så får jag vibbar av P G Evander.
Det här med att pojken David har en låtsaskompis (Bror)…det är väl inget ovanligt. Evander brukar köra med att ha en bror…fast han skriver om vuxna. Tycker ni också att stilen liknar Evanders?-
ja, även jag hade en låtsaskompis som barn. Han hette Kalle. Jag hade en fabrik, där Kalle var förman.” Nu ska jag gå till fabriken och tala med Kalle”, kunde jag säga. Jag visste ju, att det bara var en fantasi. Det förstod mina föräldrar också.
Ja, det kan hända att stilen påminner om Evander. Jag kom att tänka på Håkan Nesser vid läsningen.
-
-
Ja många författare vill skriva om barndomen, det får man ta. Men är det helt omöjligt att skriva om en vanlig eller någorlunda lycklig barndom? Eller blir det oläsbart?
Det är en sorglig och otäck bok och jag känner också att jag läst det förr. Men som sagt, det är ett vanligt tema. Författarens böcker utspelas väl ofta i socialt utsatta miljöer? Inte för att jag läst honom tidigare men är jag kollade på bibblan verkade många av hans böcker höra hemma i genren socialrealism.
Är det sannolikt att huvudpersonen får ett sammanbrott så långt efteråt, som pensionär? Borde det inte hänt någon gång i medelåldern i så fall? Jag vet inte men är lite tveksam till det. Men rent dramaturgiskt funkar det bra.
-
Den som har haft en lycklig barndom, där allt var frid och fröjd, känner nog inte så stort behov av att skriva om det. Det gäller även vuxna människors liv. Mitt intryck är att de flesta romaner handlar om människor, som är olyckliga på något sätt, sjukdom, fattigdom, ensamhet osv.
Denna bok tycker jag är välskriven men den engagerar mig inte.
Om jag ska sätta betyg får det bli 3,5, 3 känns snålt och 4 litet för positivt. -
-
Arne!
Jodå, att läsa fina barndomsskildringar går bra för min del. jag tycker även att jag kan läsa om goda människor. Lider inte av det. Min åsikt. -
-
-
Tack för bokvalet och inledningen!
När jag började läsa tyckte jag att boken påminde mig on en annan bok. Efter ett tag kom jag på att jag hade läst den. Men jag mindes inte titeln.
Ja, “farbrodern” är en osympatisk figur. Om jag har förstått det hela rätt är han i själva verket huvudpersonens far. Det sägs någonstans i slutet.
I bo0ken nämns Oidipuskomplexet. Jag tror att det är psykologen som nämne det. När jag läste det avsnittet slog det mig att boken kan läsas som ett exempel på Oidipusmyten. När “farbrodern” är borta, sover pojken hos sin mamma, även när han är i tonåren. Det känns inte riktigt sunt.-
Husse!
“Terapeuten” Lotti säger ju att David betraktar sin mor som ett helgon. Det är inte riktigt sunt det heller.
Det här med faderskapet är ngt dunkelt. “Farbrodern” Albin skriker i fyllan på kyrkogården att han är Davids far.
Det skulle innebära att David levt med en illusion av sin far i himlen .
Jag förstår faktiskt vad David menar när han förklarar sig oskyldig i polisförhören.Men kruxet är att Albin har blivit mördad. Varför författaren lägger in denna mordhistoria jan man undra. Kanske för att visa på förmildrande omständigheter och hur livet farit illa fram med David.Albinn har stigit i graderna. I själva verket var han ju bara en “sketen småhandlare”. Gjorde affärer – visst. Men särskilt mkt till inkomst kan det knappast ha varit.. Räkna bort bensinkostnader, mat på restauranger, övernattningar (ingenting är gratis).För att inte nämna hur mkt som söps bort. Det behövde han aldrig redovisa för. Men Kristina (Davids mor) blev utskälld för att slösa med hushållspengarna. Otroligt!
-
Ja, men det är ju psykologen, terapeuten, som talar om Oidipuskomplexet. Hon verkar anse det tillämpligt.
En fundering, är Vidar och Albin bröder? En farbror behöver ju inte vara pappans bror. Det kan ju vara hans svåger. Om Vidar hade en syster kunde Albin ha varit gift med systern.
Det är väl inte helt klarlagt om David verkligen hade mördat “farbrodern” eller inte. Allt tyder på det men han verkar anse sig oskyldig. Det kan vara en del av sjukdomsbilden, en förträngningsmekanism.
-
-
-
Hejsan!
Du får förlåta, Arne, men nu blev det en roman som till stora delar är en barndomsskildring.
En pojkes utsatthet. En periodvis sjuk mor och en ytterst osympatisk “farbror”.Man önskar att porträttet av denne farbror vore överdrivet. Sådana människor fnns inte i verkligheten.
Men jag tvivlarintepå att de gör det. Tyvärr.
Modern blir ju också så beroende av den karlen.
-
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.