Berlin Alexanderplatz av Alfred Döblin

Visar 8 svarstrådar
  • Författare
    Inlägg
    • #35300
      husse
      Deltagare

      Jag såg just, att det har gjorts en ny filmversion av romanen, där Franz är en flykting från Västafrika.
      https://www.imdb.com/title/tt6470924/

    • #35219
      husse
      Deltagare

      Helt utanför bokdiskussionen vill jag bara meddela, att min syster, som har varit mycket sjuk en tid, avled i natt. Jag är naturligtvis ledsen och har just nu svårt att koncentrera mig på bokdiskussioner .På grund av pandemin kan vi nog inte åka till begravnigen. Den kanske går att ordna digitalt. På grund av vår ålder. tillhör vi riskgruppen.

      • #35314

        Känns konstigt… Kallas nog “nyskapande”…
        Men visst, vem vet? Kan ju vara bra…på sitt vis…

        • #35319
          husse
          Deltagare

          Jag ställer mig frågande till detta. Det är ju tids- och miljöskildringen, som är det intressanta .Den nya versionen kan säkert vara bra på sitt sätt, men den säger ingenting om Berlin på 20-talet.

          • #35320
            Arne
            Deltagare

            Håller med. Det låter som man bara vill slå mynt av namnet och kultstatusen och sen göra en helt annan och politiskt korrekt version

    • #35217

      Rättelse: efter att ha lyssnat på Heidelbergsmelodin o hört texten, så fann jag att jag kastat om orden. En bagatell? Jo visst, men vill ändå påtala att jag upptäckt det. :-)
      Således: Ich hab mein Hertz in Heidelberg verloren. :-)
      Jag vill gärna lyfta fram några ljuspunkter i denna roman. T ex i början när Franz kommit ut från Tegel. Alla intryck väller över honom och efter den relativa tryggheten inne på fängelset så blir det för mycket och han blir förvirrad. Var är han? Vem är han? Vad väntar? Och vad ska han göra?
      Två gamla judar (med tiinningslockar) tar hand om honom. Förmodligen är det fördomsfullt om judar, men det hindrar inte att skildringen är rolig. I stället för att överlägset betrakta Franz “von oben”, så sätter sig en jude v bredvid Franz på golvet och pratar vardagligt och humoristiskt med honom… Fantastiskt bra psykologiskt drag!Så småningom “kvicknar” Franz till…
      Tänkvärt också att Franz upplever hur straffet börjar när han kommit ut från fängelset… Inne där fanns ju rutiner och enkla arbeten, men ute; vad finns där?
      Så kan nog många interner uppleva det…

      • #35231
        Arne
        Deltagare

        När jag läste hans tankar och inre monologer påminde det om James Joyce. Jag har visserligen bara läst vissa delar av Ulysses men där finns tydliga likheter i stilen även om det finns skillnader också.
        Döblin var själv jude och flydde förståndigt nog redan 1933. Kanske är det därför han betraktar de två judarna med något som liknar roat överseende. Men finns det något i boken som förebådar nazismen? Många vill vara efterkloka när de sitter med facit, men jag tror inte att Döblin anade att det skulle bli SÅ illa. Annars fanns dessa strömningar redan då men inte många insåg allvaret.

        • #35242
          husse
          Deltagare

          Ja ,inre monolog eller “stream of consciousness” brukar förknippas med författare som James Joyce och Marcel Proust med mera. Som jag förstår det var det något av en modeföreteelse vid den tid då boken skrevs.
          Nej, Döblin kanske inte förutsåg vad som skulle hända men nazismen finns ju med i romanen. Franz går ju vid ett tillfälle in i nazistpartiet, något som han blir trakasserad för vid ett senare tillfälle. Jag tror inte, att han var medveten om vad nazisterna stod för. Det gällde nog många av deras sympatisörer.

      • #35220

        Så tråkigt, Husse.
        Kan bara beklaga din förlust!
        All omtanke till Er.

        • #35227
          husse
          Deltagare

          Tack Mohikanen!

      • #35218
        husse
        Deltagare

        Ja, Mohikanen. Det är nog ofta så. Utan arbete Straffet börjar när man lämnar fängelset. Vart ska man ta vägen? Var kan man bo? Hur ska man kunna få något arbete? Utan arbete blir man beroende av försörjningsstöd för att kunna betala mat och hyra.
        Episoden med de två judarna förstod jag mig inte riktigt på. Jag uppfattar inte skildringen som fördomsfull. Det är litet komiskt att de hela tiden är osams, som jag minns det. Judarna utgjorde nog en ganska stor och iögonenfallande del av Berlins befolkning på den här tiden.

    • #35205

      Husse nämner slagdängor m m och att det kan bli tröttsamt att läsa dylikt. Tja… Nu är det ju Döblins teknik och ngt som han medvetet gör för att visa på flödet i vår tillvaro… Särskilt då i en storstad som Berlin med alla hus och alla butiker och alla skyltar… Och alla dessa sånger som måste ha hörts ofta..
      Här underlättar det att ha läst tyska. :-)
      Jag känner i a f igen “Wenn die Soldaten durch die Stadt marschieren, öffnen die Mädchen Fenster und die Turen… ” Likaså “Ich hab in Heidelberg mein Hertz verloren”…
      Naturligtvis är vi inte som Franz B, men nog är vi lika i det avseendet att man kan ha slagdängor o melodier i huvudet…ibland utan att man direkt kan styra det… Eller kända diktrader o s v. Tycker att författaren fångar detta galant! Mkt skickligt. En stor människokännare.

      • #35209
        husse
        Deltagare

        Det var säkert lättare för Döblins tyska samtid att känna igen citaten. Mycket är sådant som de flesta svenskar av idag inte känner till. Han har ju också referenser till klassisk litteratur. De är lättare att upptäcka för den som har en viss litterär allmänbildning.
        Vad jag reagerade på är att en del av citaten kommer helt omotiverat, mitt uppe i handlingen. Det är litet svårt att förstå syftet.

        • #35210
          husse
          Deltagare

          Det här stildraget med “den inre monologen” känns litet grand som en modesak. Det är inte så självklart för mig som läsare, att de olika sångtexterna och ramsorna är något som Franz har i sitt huvud. Det är kanske tänkt så, men för mig blir det bara förvirrande. Det skulle nog fungera bättre i en film.

    • #35097

      Vilken avslutning på romanen! Otäckt bra skildringar från mord och mentalsjukhus.Den dumsluge Reinhold som först kommer undan genom att åka dit för ett annat, lindrigare brott. Utger sig för att vara polack och gömmer sig på tukthus. Ingen tänker på att leta efter honom där (han är efterlyst).
      Först tror man att Franz simulerar sinnessjukdom, men han är så själsligen omskakad och personlighetsförändrad. Lidande och smärta. Efter lång tid (?) sörjer han och Eva Mieze, den mördade flickan.
      Frågan är varför Reinhold gav sig på Mieze? Var han “bara” svartsjuk/avundsjuk på Franz för att denne skaffat sig en så tilldragande kvinna?
      En skildring hur det gick till i Freienwalde som är riktigt hemsk. Men som samtidigt känns nog så realistisk.

      • #35098
        Arne
        Deltagare

        Ja det är bitvis en otäck bok, jag gillar inte att läsa sånt. Dessvärre känns inte eländet och våldet orealistiskt.
        Svartsjuka är en stark drivkraft, hos störda personer krävs inte mer för att begå våldsbrott.

    • #35033

      Ja, inte är det lätt för Franz att bygga upp et ordentligt liv inom lagens gränser. Han är ju tämligen social, men stöter hela tiden på medmänniskor som inte är särskilt laglydiga och som sysslar med skumraskaffärer och prostitution, häleri m m. Han är tyvärr lätt att locka in i dåligheter. Dessutom har han ju sitt förflutna emot sig. Att vara dömd för ett våldsbrott är ett ok att bära. Jag undrar om inte alkoholen blir förödande för honom?
      Jag har faktiskt ägnat sömnlösa timmar (!!) åt att försöka tänka ut vad Franz skulle passa till. Han känns så verklig för mig… :-) .-)
      Problemet är detta med det sociala…som han behöver liksom de flesta människor… Var finnes anständiga människor…Tyvärr är han ju så lättflirtad och kommer nog ha svårt att hålla sig ifrån alla lockelser…
      Tänkte ett tag att han kunde vara fångvaktare själv…men? Risken är han faller p g a sina svagheter…och att fångarna skulle få hållhakar på honom.
      Vad tror ni?

      • #35077
        husse
        Deltagare

        En bra fråga, Mohikanen! Jag skulle ha velat veta mer om hans barndom och uppväxt för att kunna förstå hur han hamnade i kriminalitet.
        Först och främst tro jag, att han skulle behöva komma bort från Berlin, där alla hans kompisar finns. Det kanske vore lättare att lev ett “anständigt liv” någon annanstans. Han är ju som sagt social och i grunden en vänlig själ, som jag uppfattar det. Jag tror, att han är ganska praktisk. Kanske han skulle passa som någon form av vaktmästare, kanske portvakt, som kan hjälpa de boende med småreparationer. Han kunde också vara vaktmästare på något större företag eller någon institution.
        Han har två problem förutom att han redan är straffad. Han är lättledd och har svårt att säga nej. Dessutom har han problem med att behärska sig. Han slog ju ihjäl sin tidigare fru. Det var inte hans avsikt men det blev resultatet. Därför behöver han nog någon form av övervakning på den arbetsplats där han ska vara. Så portvaktssysslan kanske trots allt inte är det bästa.

      • #35041
        Arne
        Deltagare

        Jag tror som du, han måste helt bort från den kriminella miljön. Fångvaktare vore inte bra. Först och främst måste han byta miljö och komma bort från storstaden. Men det vill han ju inte så det faller redan där. Sen har vi försörjningen, att få jobb som dömd våldsbrottsling är inte lätt. Att jobba med människor passar bra då han är socialt kompetent men illa då han är så lättledd.

    • #35026
      Arne
      Deltagare

      Jag tyckte att den var ganska krävande, med ett myller av namn och platser. Däremot inte direkt svårläst rent språkligt. Men jag glömmer lätt vilka personer som är vilka om jag håller upp med läsningen några dagar.
      Som du skrev en originell och intressant roman.

      Ser inget fel alls i att skildra den typen av människor och ser inte att litteraturen skulle tjäna något på att “censurera” sig på det viset. Däremot stör jag mig på de utstuderade våldsskildringarna i mycket av dagens litteratur och film.
      Franz har dålig karaktär och man kan inte bara skylla på omgivningen.

      • #35028
        husse
        Deltagare

        Ja, Arne. Franz kanske har dålig karaktär men hans förutsättningar är inte heller de bästa. Det var nog inte så lätt att bygga upp ett “anständigt” liv efter att ha suttit i fängelse. Det är det nog inte idag heller.

    • #35021

      Jag såg TV-serien för ganska många år sedan och även hela serien i repris när det nu var Fantastiskt bra! Günter Lamprecht spelar huvudrollen som Franz.
      Nackdelen med att ha sett en roman förvandlad till film är att dessa bilder fäster sig i hjärnan. Det är närmast omöjligt att vid läsningen inte se Lamprecht framför sig…

      Tycker ni att romanen är krävande att läsa? Jag tycker kanske inte det.Däremot är den ju full av namn och detaljer. Ett ständigt flöde av bilder från en verklighet som man känner närvaro av. På ngt ställe står det om alla dessa hus som Franz ser på en spårvagnstur: och i alla finns det fullt med människor från vind till källare!
      Det är bra att det finns en förtext till de olika kapitlen. Kan ju tyckas “övertydligt”, men jag tycker att det är ett bra drag.

      Måhända tycker Vän av Ordning att det tar emot att läsa om Franz och hans bekanta och det liv de lever. Varför ska man skildra sådana människor? Jo, för att de FINNS mitt ibland oss. Det är av vikt att de skildras så att vi får ta del av verkligheter som vi annars kanske inte “erkänner”.
      Ack! Franz som vill leva ett anständigt liv… men som sugs in i rollen som hallick och suspekta kamrater, t ex Reinhold.

      • #35031
        husse
        Deltagare

        Jag trodde, att jag hade sett TV-serien, men blev förvånad över att jag inte kände igen någonting i boken. Så småningom kom jag på att jag hade förväxlat den med en annan TV-serie. Den hette Babylon Berlin och skildrar samma tid och miljö. Jag tror, den gick någon gång förra året.

      • #35027
        husse
        Deltagare

        Ja, jag tycker, att boken är ganska svårläst. Det tog tt tag att komma in i den. Författaren använder sig i stor utsträckning av den som man brukar kalla “stream of consciousness”, alltså man får följa huvudpersonens tankar och känslor i obearbetad form. Det blir tröttsamt i längden. Dessutom finns det mycket citat i texten, från Bibeln, antika dramer, från populära sånger från den tidens Tyskland, som jag som läsare inte känner till och inte har något förhållande till.
        Men så småningom, efter att ha tragglat mig igenom nästan halva boken började bli engagerad i Franz Biberkopfs öden. Han är inte någon helt osympatisk person, även om han tillhör den “undre världen”. Det känns som att han har otur. Han vill vara anständig men det lyckas inte. Det är en intressant skildring av den tidens miljö även om jag hade önskat mig ett rakare berättande. Författaren var fattigläkare i Berlin, så han var insatt i förhållandena.

    • #35020

      God afton!
      Hoppas att ni har fått tag på ngt exemplar av boken och att ni har läst…Originell roman, eller hur? Vår Franz är väl inte den allra ädlaste personen…men en människa som vi får följa från det att han kommer ut från Tegel efter avtjänat straff.
      Skriver mer i natt… :-)

Visar 8 svarstrådar
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.