Gruppadministratörer
Bokcirkel: Boktokarna
Författare: DensisteMohikanen
Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen
Hejsan! Teknikewn krånglar för mig. Jag hade skrivit en lång inledning…
Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen
- Detta ämne har 15 svar, 3 deltagare, och uppdaterades senast för 1 månad, 2 veckor sedan av .
-
Inlägg
-
-
-
Är det redan färdigdiskuterat?
Varför tappar Timmy attraktionen till sin man? Det antyds att det beror på hennes yrkesmässiga framgång i förhållande till mannens. Hon är läkare som avancerar till en hög administrativ post i beslutande organ. Där träffar hon Harald som är på samma nivå eller lite högre. Medan maken får sluta som journalist, blir frilans och hemmaman. Att skriva barnböcker är inte särskilt spännande även om han kan försörja sig. Timmy kallar honom sin “hemmafru” , först kärleksfullt, med tiden mer ironiskt. Kvinnor vill leva med män som är på samma nivå eller högre rent statusmässigt, finns det undersökningar som visar. Kvinnor säger sig vilja ha jämställda män men rent attraktionsmässigt är det på sikt en black om foten.
-
Mitt i allt berättande så tycker jag att det är ngt anonymt över romanen. Det innebär inte att jag inte “ser” hur skicklig författare han är. Slutet ska vi ju inte tala om! Penis hit och penis dit. Jag tvekar mellan skratt och vemod.
Författaren vill kanske visa hur frispråkig och “modern” han är. Naturligtvis känner man tragiken. En rå ensamhet.
Särskilt glad och upplyft blir man väl inte av denna bok.
Tacka vet jag Den franske löjtnantens kvinna eller Döden i Venedig.
Det KAN ju fattas ngt i det äktenskap som Timmy är en del av. Därför lockar den andre mannen (Harald). Frågan är VAD som fattas. Kan jämställdhet gå för långt? Är “jaget” för könsneutral?
Bara undrar… -
-
Jag tror, att du har rätt, Arne. En man med hög status, och inkomst, är nog mera attraktiv. Det är synd att det ska vara så, när det talas och skrivs så mycket om jämställdhet. Däremot kan det vara känsligt för mannen, om frun har en högre status och därmed inkomst.
-
Arne och Husse!
Det är möjligt att en del kvinnor går efter status,men inte alla. Jag känner mig inte träffad, men jag är måhända litet “egen”. :-))Om det inte finns personkemi är den karlen inget för mig. :-) -
-
-
-
En intressant relationsroman om en kvinna som tappar attraktionen till sin man och blir därmed mottaglig för andra mäns intresse. Maken i sin tur är i början lite övermodig, tror inte att det är någon fara även om de andra skulle ha en sexuell relation. Men snart tänker han om och inser att han inte kan göra något alls åt den utveckling som pågår. Kanske typiskt manligt, vi har lättare att skilja på sex och kärlek medan kvinnor gärna sätter likhetstecken, det ena kräver det andra. Timmy lurar sig själv, intalar sig att det bara är vänskap fast hon nästan från början kommer så snart Harald vinkar med lillfingret och tillbringar mer tid med honom än med maken.
Det som slår mig är att Timmy så enkelt och till synes helt utan samvetskval närmar sig Harald utan att bry sig det minsta om makens oro, sina barn eller sitt äktenskap. Hon gör inte minsta försök att rädda sitt förhållande och på slutet lämnar hon sin man med en axelryckning. Hon tröstar lite oengagerat, mentalt är hon redan i Haralds famn. Hennes känslolöshet är det som gjorde störst intryck på mig.
-
Här får vi som individer tänka hur vi vill, Arne.
Jag tycker att det är fint när kärlek och sex hör ihop.
Min romantiska åsikt. :-)-
Har jag någonsin försökt hindra någon att tänka som denne vill? Det är ju förutsättningen för både bokcirklar och andra diskussioner.
Det är att föredra att sex och kärlek hör ihop. Men det går även att ha sex utan kärlek, bara man trivs ihop.
-
-
-
-
-
Tack Mohikanen för bokval och inledning.
Jag tycker inte riktigt att handlingen räcker till för en roman. Det hade kunnat bli en ganska bra novell däremot.
En annan synpunkt är att det är litet för mycket sexskildringar boken. Det ger mig ingenting. Jag förstår att det inte handlar om spekulation, det ingår i handlingen men jag tycker ändå att det blir för mycket. Det handlar inte om moral men det ger mig ingenting. Jag tycker bara att det är tröttsamt.
Jag har svårt att förstå den övergivne mannen i berättelsen. Det hela sker ganska öppet. Hon säger bara att hon ska ut och åka skidor med den andre mannen men så småningom övergår det i en relation men han säger bara att han vill se dem älska. En märklig reaktion i mina ögon. -
Jaget i romanen är först gift med en kvinna och de har en dotter. Så träffar han Timmy och blir kär i henne. De gifter sig och får två små söner.
Den första frun utbrister ngt i stil med: “Hoppas att du själv får uppleva det här som jag upplever!” En mörk önskan som “jaget” ofta har i bakhuvudet. Önskan slår in…
Timmy blir förälskad i en annan man (Harald).
Ja, känns som en väldigt modern roman skriven av en slipad författare.
Familjen är en kulturell medelklassfamilj.
Men vi kan ju prata om allt …tänker de… Men kan de det?Kan ngn människa det?
Allt eftersom kärleken, åtrån, fortskrider..så junker “jaget” ihop… Litet läskigt, men realistiskt.Man undrar dockhur länge mannen kan acceptera de allt långre skidturerna som Timmy har med “Handsken”. -
Jag får försöka skriva igen…pust… Min syn…put…
Hur som helst: det här är en roman som jag “ruvat” på i flera år utan att få den läst. Nu har jag äntligen gjort det.
En relationsroman får man väl klla den.
Jag kan känna ett visst obehag under läsningen.Det känns som Olle Adolphsons sång: Nu har jag fått den jag vill ha…som jag ville ge min käelwj i alla mina dar…Slutet har redan börjat… -
-
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.