Den var lite för lång tycker jag. Det blev liksom lite tjatigt med Phoebes återkommande tankemönster ibland. Gillade nog mest rappheten i språket och Phoebes råhet som var rolig för det mesta.

Jag tyckte om den! Jag gillade Phoebe och hennes personlighet bäst. Det sämsta var nog att jag saknade en del avslutande detaljer, typ en ordentlig återförening med mamman och kanske att hon sökte upp sina farföräldrar…

Jag funderar på om det kanske finns en tråd av att det “aldrig blir som man tänkt sig/aldrig är som man tror” i boken. (Vilket jag ofta tänker på själv, så därför tolkade jag det så när jag läste!).

Som jag tidigare nämnt så lyssnar jag ju på boken och för mig blir det väldigt tydligt när något upprepas ofta och gör att man stör sig på det och inte lyssnar på samma sätt som man annars hade gjort. Detta är ju något som man inte alls stör sig på på samma sätt om man “läser boken som vanligt” och annars så tycker jag att språket flyter på b…[Läs mer]

Jag tycker att sättet som boken är skriven på är väldigt enkelt att hänga med i och språket är inte direkt komplicerat utan lätt att förstå och samtidigt underhållande. Jag uppskattar att tonen i boken är lite komisk och inte totalt allvarlig, vilket jag kan känna det blir lite mycket av i andra böcker. Jag skulle inte säga att jag har fastnat för…[Läs mer]

Jag gillar språket och tonen också som jag nämnt tidigare. Jag trodde att boken först var lite mer “töntig”, men den tar upp mer djupa saker än vad jag trodde, det liksom smyger in lite feminism och så. Minns inget speciellt stycke som jag gillat extra mycket men jag tycker den är bra!

Oh, skildringen av den får jag lite ont i magen av. Tur att hon har Kate!

Eftersom det är skrivet i dagboksform är ju alla personbeskrivningar filtrerade genom Phoebes tankar, därför är det lätt att tycka om dom som hon gillar och tvärtom. Men jag gillar nog Kate och de som jobbar i välgörenhetsaffären mest så här långt in i boken.

Jag tycker att de flesta av karaktärerna känns ganska realistiska och roliga enligt hur de är beskrivna i boken men som tidigare nämnt så blir det mer att man gillar de som Phoebe själv tycker om. Jag skulle säga att jag tycker om Alex och Kate mest men det känns inte riktigt som att man har fått känna så många av alla karaktärerna ännu. Förhop…[Läs mer]

Ja precis man får ju mest Phoebes perspektiv på de olika karaktärerna. Jag måste säga att jag faktiskt gillar Phoebe bäst. För även om hon är sur och bitter ibland så tycker jag att hon är rolig och har ett rationalistiskt sätt att tänka på nåt vis. Osäker på om jag använder rätt ord här, men gillar hur hon tänker i alla fall! Emma verkar mysig också.

Jag tycker att karaktärerna beskrivs på ett bra och underhållande sätt, det fördjupar verkligen känslan av Phoebe genom att se på de olika människorna ur hennes ögon. Jag är väldigt förtjust i lyxkatterna!

Jag gillar den humoristiskt bittra tonen i boken. Kan förstå att Phoebe är bitter på situationen, även om det kanske inte är riktigt är så illa som hon tycker… Men det blir ju inte lättare att hantera av att mamman vill åka iväg och vara borta en längre tid…

Jag hade lite svårt för sättet som författaren skriver på, jag lyssnade på boken och det blev då lite tjatigt med mycket upprepningar. Annars så gillar jag hur man snabbt kommer in i handlingen och det är lätt att förstå premisserna för berättelsen. Phoebes känslor tycker jag känns en aning överdrivna och extrema även om man absolut kan känna…[Läs mer]

Jag tycker om hur boken är uppbyggd väldigt mycket! Tycker det är intressant att man får hänga med i vad som händer för varje dag som går samt att man kommer in i handlingen så snabbt. Än så länge så känns det som en ganska rolig bok som håller en underhållen. Jag kan hålla med om att Phoebes känslor är lite överdrivna men jag tycker nästan bara…[Läs mer]

Jag gillar hur man kastas in i historien, man kommer in i den direkt. Än så länge har jag inte tröttnat på Phoebes drastiska uttryck. Kan känna med hennes reaktioner!