Tyckte att boken var ojämn vissa delar flöt väldigt fint, medans andra delar kändes lite stolpiga. Den hade definitivt något som fångade mig både innehållsmässigt och i berättartekniken. För min egen del är det ofta svårt att läsa en ny bok av samma författare för tätt inpå. Det behöver gå ett tag för att den nya boken får den uppmärksamhet den förtjänar. Det bästa med boken var de delar som flöt på bra och som hade en bra berättarteknik. Det som störde kan ha varit att författaren dels ville ha med för många detaljer eller argument ex för att Tom hatade kvinnor. För egen del blir det faktum en obehaglig påminnelse om att det faktiskt kan finnas sådana män. Boken skrapar lite på ytan av det problemet och ger inte mer kött på benen utan läsaren lämnas med ungefär samma funderingar som efter en artikel i kvällspressen. Varför tycker de porträtterade männen sig ha rätt till kvinnors kroppar? Dessutom lämnas jag som läsare med stora frågetecken runt journalisters ansvar. Vad menar författaren?

Jag läste faktiskt Eldslandet direkt efter att jag avslutade Råttkungen, det var ganska många referenser bakåt och jag ville veta vad som hänt. Det kändes oxå bra att jag visste att huvudpersonerna iaf skulle överleva trots minst sagt otroliga strapatser. :) Pascal har ett driv och tar upp heta och aktuella ämnen, ibland blir det väl mycket och överdriven action, men samtidigt kan det vara just vad man är ute efter i en bok.