Jag tyckte mycket om Den stora utställningen. Särskilt kul var det att läsa om det gamla Göteborg. Tiden för utställningen måste ha varit spännande för stadens invånare med alla happenings som ägde rum. Vi pratade om boken i en annan bokcirkel och flera av deltagarna hade föräldrar som varit på utställningen och de hade många fina minnen därifrån. Jubileumsutställningen verkar alltså ha satt spår i de som besökte den.

Jag tycker att Hermanson har lyckats fånga den uppspelta stämningen väldigt bra. Det finns en framtidstro i boken och en hoppfullhet inför det nya som ska komma. Utställningen rymde ju både det gamla bondesamhället (Otto och åsnan Bella) och den nya tekniska utvecklingen (Einstein). Utifrån boken upplever jag att de flesta hade en positiv inställning till den nya tiden och längtade efter förändring. Vad tror ni?