Hej bokhyllor ”Mina hjältinnor” av Samantha Ellis
Jag lånade ”Mina hjältinnor” på biblioteket. Jag fick skynda mig att läsa då det bara var 14-dagars lån.Jag trodde inte att jag skulle gilla den men jag blev glatt överraskad.Det var en kul bok om en tjej som helt gick upp i att vilja efterlikna böckernas huvudpersoner.Alltför mycket,så att hon inte kunde hitta sig själv verkade det som. Det var några böcker som jag inte kände till (kanske på grund av generationsskillnaden) många kände jag till eller hade läst.Dessutom fick jag några tips på böcker som jag nu vill försöka hitta och läsa. En kul och fartfylld bok av en ung flicka som var romantisk och drömmande i överkant.
Fido
Jag kan bara hålla med dig Fido. Verkligen massor med tips på böcker och påminnelser om redan lästa böcker – både favoriter och mindre bra . Det som fångar mig mest i boken är hur starkt författaren själv har påverkats av det som hon läst under åren och det är ju precis så som jag också känner det inför böcker. Jag kan gå helt upp i en bok och faktiskt låta den påverka mitt liv på både kort och lång sikt – så det kändes rätt bra att inte vara ensam. Hur använder ni andra de böcker ni läser – kan ni också låta det ni läser påverka era beslut och känslor i vardagen? Sen vet jag dock inte om jag har några litterära hjältar eller hjältinnor, det är nog me så att jag hittar drag hos många av de gestalter jag gillar i böckerna som blir viktiga. Har ni några egna hjältar eller hjältinnor?
Håller med ovanstående, massor av tips på böcker man läst och kanske, eller kanske inte, borde läsa om. Alla som finns med i Ellis bok har jag inte läst så jag fokuserar på ”Borta med vinden” som var ett bra kapitel tycker jag. Hon fick med bl.a. ”Rädd att flyga” som jag, precis som Ellis aldrig gillat slutet på. Som Loanna skriver så är det fascinerande hur mycket hon påverkats av det hon läst och hur medveten hon är om det. Jag har tänkt på egna läsupplevelser i samma stil och det blir nog ”Borta med vinden” när det gäller romantik och passion och förväntningar på att män ska ”ta en med storm” och liknande. Där kommer och Cathy i ”Svindlande höjder” in i bilden med deras mörka kärlekshistoria. Det är på nåt vis spännande med det mörka i kärlekssammanhang. Finns ju hur många filmer som helst på det temat. Sen vill jag inte påstå att jag levt mitt liv så men nog har det påverkat min syn på kärlek och passion. Nu är ju inte de böckerna med i Ellis bok men ”Kulla Gulla” läste jag som barn. Det retade mig alltid att hon och många andra hjältinnor hade ljust lockigt hår och de elaka hade rakt mörkt hår (som jag). Så som svar på din fråga Loanna har jag ibland fått identifiera mig med de onda eller svåra. Ska jag välja en barn/ungdomsbok som satt sig ordentligt så är det ”Bladen brinner” av Barbro Lindgren. Hon har ju dessutom mörkt rakt hår på omslaget. :-)
Tänk vad lustigt hur utseendet kan få en att identifiera sig med böckerna. Jag som var vitblond som barn önskade mig rött hår (som Anne på Grönkulla) eftersom de rödhåriga flickorna i böckerna verkade så mycket smartare och hade så mycket roligare än blondinerna. Tack för tipset om Barbro Lindgren – det är en bok som jag har missat. Men apropå barn och ungdomsböcker så läser jag om en del sådana favoriter just nu och upptäcker att en del av dem betyder mer för mig som vuxen än vad de gjorde som barn. Momo eller kampen om tiden av Michael Ende är en sådan till exempel.
Ja, Momo är en fantastiskt bok med många bottnar som man upptäcker som vuxen. Har sett den uppsatt på en lokalteater här, jättefin. Milly-Molly, de böckerna hade jag glömt! Vad mycket man läst egentligen.