tina posted an update in the group
Det enda könet: varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och värld 12 år, 5 månader sedanhej,
Har lite svårt att förstå hur detta forum fungerar. Hittar inte alla inlägg t.ex har jag sett ett från Elin som jag inte ser längre. Well well, nu har jag i alla fall lagt till er alla i cirklen som vänner. Tänkte att det skulle hjälpa.Till boken.
Till boken.
Läste den först gången i somras och tyckte den var otroligt underhållande. Rapp i språket och rolig. Som t.ex. på s.14 ”Han sägs vara en allmängiltig, om än förenklad, beskrivning av vad människan är. För kvinna som för man, för rik som fattig, oavsett kultur eller religion, ben eller armar.” Det är roligt med det där lite konstiga tillägget med ”ben eller armar”. Jag tycker det fungerar som en ironisk kommentar till hur ”dumt” och förenklat hon tycker att den traditionella nationalekonomin fungerar.
Hon använder ett språk som är lite slängigt och precist på samma gång, vilket gör att det drar åt det absurda som jag tycker är befriande. På så vis påminner boken om Solanas Scum manifest, det var ett tag sen jag läste den, men hos mig infinner sig samma befriande lättnad som när jag läste Scum. Solanas bok är dock än mer skruvad och uppdriven i sin absurditet och enligt mig en större läsupplevelse. Men i båda böckerna är det som om det absurda och humoristiska i deras sätt att skriva visar på en väg ut ur den repressiva patriarkala ordningen som de båda så precist samtidigt skriver fram. Däri ligger en verklig feministisk poäng. Att flabba den ekonomistiska mannen rakt i ansiktet känns bra och en bra strategi för att inte låta sig förföras. Passagen på s.54 om Freud och smuts kopplad till vaginan är också ett ställe som jag skrattar högt åt. Prydligheten i hur hon redogör för vaginans PH värdet fungerar också den som en ironisk kommentar till kvinnors lämplighet för städning. Ja, så där går hon på i boken. Det är roligt och det är befriande. Även en feminist som Donna Haraway har i sitt cyborg manifest visat på det absurda och humoristiska som en feministisk strategi ur den patriarkala ordningen. En strategi som jag gärna tar till mig om som jag skulle vilja bli bättra på att använda mig av.
En annan bok som jag inte kan låta bli att jämföra Kielos bok med är Nina Björks ”Lyckliga i alla våra dagar”. I både den och Kielos bok är det kärleken/omsorgen (relationer) mellan människor som kvinnorna traditionellt stått för som pekas ut som en form av mänsklighet som inte finns plats/räknas med inom den kapitalistiska ordningen. Kielos undkommer dock den heteronormativa fällan, i alla fall ramlar hon betydligt mer sällan i den, som Björk har en tendens att hamna i när hon genom sina exempel allt för ofta knyter den ”oräknade” omsorgen/kärleken till den heterosexuella familjen.
Men båda dessa böcker får mig att tänka på hur jag närmade mig feminismen under 80-talet när jag själv som ung mamma befann mig mitt i småbarnsåren och hur jag då i olika sammanhang pläderade för en ”uppvärderande” av det traditionellt kvinnliga arbetet. Jag hamnade då väldigt nära biologistisk feminism som jag sedan har fjärmat mig rejält ifrån. Men både Kielos och Björk ger mig nya verktyg att tänka med här som gör att jag igen ”vågar” närma mig denna fråga. Och jag ställer mig mycket frågande till en ledare i Svenska Dagbladet den 10 november i vilken Johanna Möllerström menar att det finns ett problem med den långa föräldrapenningen som ”tvingar” mammor att vara hemma med barn så länge och därför gör att arbetsgivarna har låga förväntningar på svenska kvinnor. Därför har hon valt att flytta till USA där det finns dagis från 5 månaders ålder. Känns som att hon missat en poäng. Eller? (Jo, jag vet nu hamnade jag där i fällan med Björk) Help me out!
Jag är också lite förvirrad av forumet.
Kände att jag inte kunde skriva en fråga om det heller som att jag då skulle bli eller fortsätta vara den ekonomiska mannen som förväntar sig att världen ska anpassa sig efter mig.
Jag tycker boken är som bäst när Kielos klär av nyliberalismen genom att visa att inte ens företrädarna tror på den utan skapar nya förklaringsmodeller när de gamla inte stämde, utan att någonsin se tillbaka eller ångra något.
Det som jag misstänker komplicerar att hitta och navigera här på sidan (så var det iallafall för mig) är att vissa saker skrivs i ”bokcirkeln” och vissa inlägg skrivs i ”läsdagbok.” Det inlägg som du Tina inte hittar skrivet av Elin kanske hon har postat i sin läsdagbok, som handlar om boken? Jag håller med om att det är förvirrande, idéer hur vi får kommunikationen i cirkeln att flyta på bättre? Skulle det funka att vi skriver allt i bokcirkeln och skippar läsdagbok? Eller går det bra att hålla koll på båda? Ska snart sätta mig med veckans läsning.
Catrine, tack för att du tog upp att det är en skillnad att posta i bokcirkel eller i läsdagbok, det hade jag inte uppfattat. Märkte att saker försvann (eller att jag kände mig ensam en längre period) men då satt jag nog fast i min läsdagbok och hittade inte till bokcirkeln. Jag skulle tycka det vore OK med enbart bokcirkeln för att göra det något enklare att hänga med.